Du kan inte lita på någon längre – inte ens “Digg”

 

Media har alltid ansetts utgöra ett viktigt “trovärdighets- som opinonsbildarfilter” för PR-kommunikatörer.  Många läser tidningar, lyssnar på radio, kollar på TV, och tror på vad som skrivs, sägs och visas. Media formar oss. Ger oss värderingar. Och påverkar vårt sätta att agera.  Inte så konstigt att man som PR-kommunikatör gärna ser sina budskap inlindande i denna redaktionella kontext.

Massmedia har benämns ju ibland som “den tredje statsmakten“, som enligt Wikipedia beskrivs som “granskarnas roll i ett samhälle”. Därav trovärdigheten. Men vad händer nu när massmedias roll och arbetsmetoder successivt suddas ut?

Istället för att förlita sig på ett antal redaktörer och deras “kritiska granskning” är vi i viss mån hänvisade till alla människors röster och åsikter. Och för själva skapa oss en uppfattning vad som är sant och inte; vad vi ska tro på och inte; vad vi vill ta efter och inte.

Men som tur är finns det en självreglering inbyggd i detta enorma sociala nätverk av information – kritiken från de som läser, lyssnar och tittar.

Skriver man något som inte stämmer, gillas, upprör, osv, så är läsarna snabbt där och kritiserar och/eller värderar informtionen. Systemen är många. Mest kända är “digg“.

Alldeles nyss lästa jag dock den suveräna artikeln “Herding the Mob” av Annalee Newitz i Wired Magazine, som efter god research och några brillianta exempel drar slutsatsen att – nej, vi kan inte alltid lita på ”massan”. LÄS DEN!

Själv drar jag följande slutsats: “Den enda du kan lita på är dig själv. Det är du som själv får kritiskt granska allt du läser, lyssnar och tittar på.”