Sydsvenskan skrev idag att “Englas mamma inte vill låta sig redigeras och censureras” och att hon därför valt att starta en blogg i vilken hon själv skriver: “Här vill jag få möjlighet att kunna få fram vad jag egentligen tycker och inte bli redigerad eller censurerad av pressen.”

– Vi kommer nog att se mer av det, ett utökat samspel mellan medier och bloggar, säger Fredrik Wass i artikeln.

Allt fler källor vänder sig direkt till publiken för att berätta deras version av vad som har hänt. För att söka upprättelse, för att slippa bli felciterade, sönderredigerade och cencurerade. Och inte minst - för att det går.

Tidigare var det nära omöjligt. Man vädjade till mediet ifråga för att försöka få in en rättelse. Men den rättelsen kom sällan in, och gjorde den det fick en obefintlig plats i fel sammanhang, och ofta försent. Detta har länge grämt populära källor och medialt intressanta personer, företeelser, eller liknande. Och grämer dem fortfarande. Men nu är det åtminstone möjligt att själva prata med publiken via bloggar, forum, communities, och liknande.

Men mediets roll är ju inte att exakt återge källans synpunkter och synvinklar. Utan att skapa sin uppfattning om vad som är intressant och relevant för läsarna, besökarna, etc att ta del av. Förhoppningsvis och inte allför sällan så sker en kritisk granskning och en förädling i någon form. När så sker så kommer källan ofta i kläm, d v s källan får inte alltid som den vill.

Nu har vi bästa av två världar; media får jobba vidare som de gör; eller snarare skärpa till sig och verkligen jobba igenom materialet ordentligt, för att få fram riktigt matnyttiga grejer. Källorna i sin tur har nu tillgång till egna kanaler/medier, i vilka de kan återge sin syn på saken. Och bästa av världar när dessa två möts ungefär så som Twingly gör med sin blogstream i gammelmedia. Varpå vi får det samspel som jag tror Fredrik talar om.

Nu återstår att se vart läsarna vänder sig. Vart vänder de sig för att hämta sin information, förkovran, inspiration och underhållning?

Uppslaget fick jag från Beta Alfa.

Läs även andra bloggares åsikter om Engla, Englas mamma, blogg, censur, media, social media, tidning, sydsvenskan

Kul och spännade. Och troligtvis effektivt. När E.ON väljer sociala media och transparens i ny kommuniktion med marknaden. I detta fall ny kompetens och arbetskraft.
Satsningen heter “Eon young heroes” och bygger på att man uppmanar sina sommarjobbare att dokumentera och berätta om sina jobb på E.ON via bloggar och v-logs. Sistnämnda för att kommunikationen uppmanas även ske i video-form. Videorna kommer att läggas upp på såväl youtube som på www.eonyoungheroes.com

- Med “E.ON Young Heroes” vill vi visa vad den kommande generationen betyder för oss och se hur de upplever sin tid hos oss. Vi ser dem som viktiga ambassadörer och vår dröm är förstås att de eller deras kompisar kommer att vara nyfikna på ett arbete på E.ON i framtiden, säger Pernilla Nilsson, chef rekrytering och skolkontakter E.ON Sverige i ett pressmeddelande via Newsdesk.

Bakom satsningen ligger också mina jaiku resp bloggvänner, tillika sociala mediespecialister Niclas Strandh (Deepedition), Brit Stakston (JMW) och även Annica Lidne, om jag förstått saken rätt?

- Det är verkligen roligt att ett traditionellt industriföretag som Eon vill, och har modet att, låta sina unga medarbetare relativt oredigerat dokumentera sin vardag på jobbet, säger Brit Stakston till Dagens Media.

Det är riktigt roligt att allt fler företag, i synnerhet stora drakar, i allt större utsträckning förstår kraften i sociala medier och utnyttjar det i sin kommunikation. I USA är det ganska vanligt att man uppmanar sina anställda att blogga om sitt arbete. Bättre föregå än föregås. Vi vet ju att de kommer göra det under alla omständigheter. Berätta om sin arbetssituation alltså.

Kul att E.ON sållar sig till nämnda skara. Och vågar visa sig lite mer transparent. För var så säker - en hel del av de 340 sommarjobbarna kommer säkert tycka E.ON suger hårt som arbetsplats. Och berätta det i sina bloggar. Men det är ok.

Pernilla Nilsson på E.ON säger till Dagens Media:
- Jag tror att de flest som bemödar sig att göra en film kommer att vara positiva. Men om det är någon som framför kritik kommer vi givetvis att publicera det, och bemöta den kritiken.

Bra. Helt rätt.

Jag är bara tveksam till att man gjort detta till en tävling där endast 15 kommer plockas ut av jury med utgångspunkt från nomineringar.

Av pressmeddelandet framgår att: “En jury väljer sedan ut de 15 mest kreativa och inspirerande bidragen. Slutlig vinnare utses sedan genom att arbetskollegor, vänner och familj nominerar sin egen favorit bland finalisterna. Internt uppmanas också alla anställda att utse sin favorit bland de nominerade bidragen.”

Varför uppmanar man inte alla sommarjobbare att tuta och köra? Släpp ordet fritt.

Läs också Research&Deploy och DeepEdition.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, v-log, e.on, marknadskommunikation, kommunikation, pr, social media, youtube, video, transparens, kommunikation

“Bloggarna tar över!” står det med feta bokstäver på Expressens kulturdel. Och innebär egentligen inte mer än att Björn af Kleen, vikarierande kulturredaktör på Expressen, vill låta ett gäng bloggare skapa ett uppslag i Expressens papperstidning under tre fredagar i rad. Alltså ingen stor sak. Men ni undrar säkert varför?

Björn försöker förklara för Linda Fagerlind på Resumé:
– Det finns idag en ganska stark kritik bland bloggare och andra till hur journalistik görs på dagstidningar. Det här är ett experiment där vi bjuder in några av kritikerna och låter dem jobba under samma förutsättningar.
Och vidare:
– Vår ambition med det vi skriver är att nå utanför den givna och specialinsatta publiken. Det ska kunna tilltala en bredare massa. Nättidningar har kanske inte alltid samma ambition. Det ska därför bli intressant att se deras, kanske friare definition, av god kulturjournalistik. Vi vill också låta oss inspireras av deras kunskaper och idéer.

Med andra ord: “Låt oss bjuda in några bra bloggare och se om de gör våra kultursidor bättre.” Inga konstigheter.

Men jag väljer att ta det ett steg längre. Jag tror att detta är en liten del i en omfattande strategi som bygger på att göra traditionell media mer social, för att de sociala medierna lockar och engagerar fler och för att det är så mycket billigare att producera.

Rubriken - “Så redigeras en modern kultursida” - till den lilla notis på Expressen.se där Expressens kulturredaktion förklarar schackdraget, ger ju även den vissa indikationer på att de skissar på något som hör framtiden till.

Att låta några bloggare få göra Expressens kultursidor gör förvisso inte tidningen mer social på något sätt, utan är endast ett tecken på att tidningen flirtar med sina läsare och sin omgivning att bidra med innehåll. Men faller “exprimentet” väl ut så är det ju inte osannlikt att tänka sig att bloggare for fortsätta att producera delar av mediet ifråga; att de blir många fler; och att bidraget till pappertidningen blir en del av det sociala engagemanget på Expressens webbplatser.

Kjell Häglunds film- och tv-blogg - Weird Science - var gänget bakom första uppslaget.
Kjell berätta för Linda på Resumé varför de ställer upp:
– Exponering och en chans att visa att bloggjournalistik är likvärdigt. Det finns fortfarande en hel del journalister och andra som har fördomar mot bloggar som säger att de inte läser dem. Men faktum är att bloggjournalistik är en stor del av branschen och förhoppningsvis kommer många att upptäcka att det är likvärdigt

Läs om tilltaget i ett inlägg av Kjell bloggen Weird Science.

Wikipedia-grundarens nya uppslagsverk - Citizendium - med hundratals kritiskt granskande redaktörer väcker blandade känslor. Verket ska bli världens mest trovärdiga. Frågan är om redaktörer är rätt strategi för det?

Andra generationens web har som bekant gjort det möjligt för vem som helst att mycket enkelt och effektivt uttrycka sig på webben; ta del av andras uttryck samt nätverka. Detta resulterat i en kommunikativ anarki av sällan eller aldrig någonsin skådat slag. På gott och ont. Mestadels gott enligt min mening.

Traditionell media vars roll och excistensberättigande alltid har varit att samla in, granska, förädla, förpacka och distribuera, har tappat mark, till förmån för ny social media, som i många fall konkurrerar ut gammelmedias roll på många av ovan nämnda konkurrensmedel.

Gammalmedias roll har ställts på sin spets. När de inte längre är bäst på att samla in och distribuera. Så krävs full satsning på förpacka och förädla. I synnerhet sistnämnda. Där den kritiska granskningen är en av de allra viktigaste ingredienserna.

Idag kunde vi läsa om Wikipedia och dess grundare - Larry Sanger - på dn.se. Wikipedia är som bekant en symbol för hur kraftfull den samlade kunskapen är hos gemeneman, när man samlar, förpackar och gör den tillgänglig.

Den skriver att Wikipedia under juni månad förra året hade nära 7 miljarder besökare, eller runt 2 500 besökare i sekunden. Hissnade siffror.

Det som är intressant med Wikipedia är att man lyckats skapa ett hyfsat pålitligt uppslagsverk helt utan redaktörer, mig veterligen. Ett uppslagsverk som bygger på att alla kan bidra med kunskap men även redigera och ta bort. Vilket ju är fundamentan för en wiki.

Trots wikins och wikipedias förträfflighet så sägs Larry vara kritisk. Till DN säger han:

- Jag tror på att samarbeta för att nå kunskap.

- Det finns otroligt mycket intressant och användbart på Wikipedia men man måste granska texterna med kritiska ögon.

Sistnämnda har föranlett Larry att skapa det som sägs ska bli världens mest trovärdiga uppslagsverk - Citizendium.

Till DN säger Larry:

“Citizendium är öppet precis som Wikipedia, men vi har nära 300 experter och forskare som granskar artiklar och ändringar och man måste uppge vem man är innan man skriver.”

Detta har väckt blandade känslor. Kan redaktörer göra verket trovärdigare? Kan användarna därmed sluta med att förhålla sig kritiskt till det som förmedlas via Wikipedia? Eller räcker det med att bara vara lite kritisk?

Var inte poängen med wikis att den samlade kunskapen ofta smällde högre än en redaktörs urval och bedömningar?

Läs även andra bloggares åsikter om wiki, media, lexikion, social media, social network, redaktör, DN

Enligt en undersökning från Hillard and Harris Interactive gjord av Fleishman, så har Internet dubbelt så stor inflytande på marknaden i UK, Tyskland och Frankrike än vad TV:n har.

Undersökningen visar också att andra konsumenter i sociala nätverk har oerhört stort inflytande på marknaden när den ska välja och fatta beslut. Mycket större inflytande än vad företaget som säljer varorna har via sina webbplatser, eller liknande.

66% av respondenterna i UK ansåg att Internet hjälper dem att fatta beslut, men att bara 28% litar på vad företagen informerar om.

Mer än 80% av respondenterna i allmänhet använder nätet för att jämföra priser och produkter innan de köper dem.

“The rapid rise, changing nature, and increasing influence of the Internet should cause marketers to think differently about the entire media and marketing landscape,” said George Terhanian, president of Harris Interactive Europe.

Läs mer på Mike Sachoffs blogg på Webpronews.com.

Andra bloggar om: decision, prisjämförelse, social media, media, inflytande, undersökning

Av ett tidigare debattinlägg i Dagens Media förstod vi att Tobias Smedberg och Lars Jonsson på pr-byrån Agenda är starkt kritiska till sociala medier som pr-kommunikativa kanaler och verktyg, då man med sociala medier når så få i relation till de resurser i form av tid och arbete som de kräver, och att kommunikationen ju bör värderas efter hur många i en målgrupp som förstår budskapet.

Inlägget rörde upp många känslor hos de som arbetar med och värdesätter de sociala medierna som pr-kommunikativa möjligheter. Martin Lindvall på GCI var en av dem som också replikerade med ett inlägg där han anser att Tobias och Lars helt missförstått möjligheten med sociala medierna.

“Poängen med dem (läs sociala medier) är att utnyttja den mängd kontaktytor som webben erbjuder för dialog och ett engagemang som är svårare att uppnå genom bara enkelriktade kommunikationsåtgärder”, skriver han i sitt inlägg.

Jag är benägen att hålla med Martin, men vill också försöka förstå Lars och Tobias.

Som vi alla lärt oss och förstått så är den symetriska tvåvägskommunikationen den i särklass kraftfullaste pr-kommunikationen, som emellertid aldrig gått att kombinera med stor och i många fall eftersträvansvärd räckvidd. Det är ju därför många av oss pr-kommunikatörer dels jobbat med att bygga upp ett relativt litet kärnfullt nätverk av viktiga opinionsbildare med vilka vi på lika villkor har skapat en intim och regelbunden dialog, och dels med att sprida vårt företags information till alla andra inflytelserika personer som kan tänkas vara intresserade av den.

I båda ovan nämnda fall har den nya generationens webb - web 2.0 - förändrat förutsättningarna för pr till det bättre. Så bra och revolutionerande att det nog får anses som ett paradigm-skifte.

Dagens pr-kommunikatörer kan med nya kommunikativa verktyg skapa den symetriska tvåvägskommunikationen långt effektivare och med oerhört många fler än någonsin tidigare. Med nätverkstjänster, forum, bloggar, communities, chattar, microbloggar, etc är det idag mycket enklare och effektivare att komma i kontakt med intressanta och inflytelserika personer; att kommunicera med dem; att bibehålla kontakten med dem; och stärka relationen till dem. Vilket är en ständigt pågående omsesidig process där “kampanjer” inte lämpar sig särskilt väl.

I det här fallet är det precis som Martin skriver, inte räckvidden som är intressant utan dialogen och relationen. Att bara trycka ut information i dessa kanaler, om det ens är möjligt, utan att själv lyssna och delta, är fullkomligt lönlöst.

Därmed inte sagt att det är lönlöst att sprida information. Tvärtom. Dagens pr-kommunikatörer kan också med ny teknik och nya webbaserade tjänster sprida och nå ut med sin information till alla andra viktiga och inflytelserika personer som inte omfattas av deras sociala nätverk, både enklare och effektivare än någonstin tidigare. Detta som en helt annan möjlighet att skapa relationer med sin marknad.

Man talar ibland om pr in the long tail, som bygger på principen att sprida sin information “on demand” överallt där ens målgrupp men även marknad finns och söker, bland annat via alla ledande söktjänster för såväl webb, som pressinformation, nyheter, bilder, videor, m fl.

Skälet till detta tillvägagångssätt är att den gamla push-tekniken blivit allt trubbigare i det nya och väldigt komplexa medielandskap, som vuxit fram i takt med att nya generationens webb har skapat allt större förutsättningar för vem som helst att mycket enkelt producera och sprida men även söka upp och bevaka information.

Resultatet av pr in the long tail är att du även når alla som är intresserade, såväl traditionella journalister som den brokiga skara UGC:are (user generated content) och sociala media-användare, utan att skapa någon dialog med dem, vilket heller inte är syftet.

I det här fallet är det som Tobias och Lars skriver; räckvidden och kvaliteten av den som är avgörande; “hur många i ens målgrupp som förstår budskapet”.

Sen har vi bästa av två världar, där ett budskap, skapar en dialog, och sen sprids som en löpeld i och mellan en myriad av olika sociala kontexter på webben som saknar motvarighet till den word of mouth vi hade att göra med för några år sen.

Men som Martin skriver sist i sitt inlägg: “Låt oss fortsätta att ha äpplen i en korg och päron i den andra”.

Läs även andra bloggares åsikter om pr, pr 2.0, social media, media, new media, buzz, web 2.0, kommunikation

“Läkemedelsbolagen pionjärer på sociala medier” skriver Fredrik Wass idag i InternetWorld. Och ägnar en hel artikel åt att utröna hur läkemedelsbolagen i synnerhet Pfizer använder sig av Internet PR och däribland de sociala medierna för att på effektivt sätt kommunicera med sin målgrupp.

Av artikeln kan man konstatera att läkemedlesbolagen och deras representanter är oerhört positiva till de nya kommunikativa möjligheter som uppstått i och med den andra generationens webb. Särskilt mot bakgrund av hur hårt reglerade marknadskommunikationen är för de företag som lever på receptbelagda läkemedel, där det i princip är förbjudet marknadsföra sina produkter på köpt plats.

– Jag tror att vi måste börja jobba med attention-biten, både pr på nätet, sociala medier och de möjligheter som finns där. Eftersom vi arbetar aktivt med sökmotoroptimering driver vi den trafik som finns till våra webbplatser. Men vi måste också skapa mer trafik genom att nå ut med kunskap om våra sjukdomsområden och att det många gånger finns effektiv hjälp att få, säger Caroline Karlström webbansvarig på Pfizer till InternetWorld. Och tillägger:

– Vi måste ta reda på var besökaren är och kommunicera med henne där, säger hon. Vi kan fundera på hur vi själva kan skapa sociala medier och hur ska vi använda informationen som redan finns där ute. Jag tror vi kan använda det materialet jättemycket. Det ger oss möjligheter att kommunicera med nya målgrupper på ett nytt sätt.

Och Pfizers informationsdirektör Sven-Eric Söder menar på InternetWorld:

– Det kommer att bli vanligare att läkare hänvisar patienter till produktsajter. Det går inte att komma ihåg allt som doktorn säger. Vi märker på de frågor vi får att patienten redan fått tips någonstans, ofta i ett community.

Jag säger inte emot. Tvärtom. Även på Newsdesk ser vi en tydlig trend på ovan nämnda. 100-tals läkemedelsbolag och liknande har på ganska kort tid anslutit sig till Newsdesk för att på effektivt sätt sprida sin information överallt där de med inflytande på deras marknad finns och söker.

I samtliga fall har man nått ut till helt nya grupper av människor som man aldrig tidigare nått, och som dessutom visat sig haft stort inflytande på sin omgivning.

Några av företagen är Abbott, Actelion, Amgen, Astra Zeneca, Baxter Medical, Bayer, McNeil, Schlering Plough, Photocure, Roche, Sanofi och Wyeth. Men även aktörer som Apoteket och LIF.

Däremot så är jag tveksam till om de är pionjärer. Med förebehåll för de begränsade erfarenheter jag har inom läkemedelsindustrin, så har vi mest sett klassiska “PR- och CRM-aktiviteter” som kongresser, konferenser, seminarier, luncher, give aways, etc. Tech-sektorn har enligt min mening alltid varit först med att utnyttja Internet PR fullt ut. Men det är ju irrelevant.

Fredrik kommenterar även sin egen artikel på sin blogg.

Andra bloggar om: social media, blogg, läkemedel, reklam, läkemedelsbolag, PR, Internet PR, PR 2.0, InternetWorld

Matti Palm grundare av Greenhill Relations tipsar i sin blogg om fördelarna att använda Twingly för bevakning av bloggsfären:

- De traditionella mediebevaknignstjänsterna, som Agent25, Find Agent och Meltwater, har inte mycket att komma med när det gäller bloggbevakning. De bevakar för få bloggar och eftersom de inte utnyttjar bloggars ping måste de spindla bloggar såsom Google spindlar webbidor och det gör att det tar för lång tid innan nya blogginlägg upptäcks.” inleder Matti i sitt blogginlägg.

Och Matti bör veta vad han pratar om då han var en av grundarna till Agent25. Å andra sida så bör det som han säger granskas kritistk då Twingly är kund till Greenhill Relations, PR-byrån som Matti också startat.

Personligen så har jag inget emot Google Blogsearch, som jag tycker står sig väl mot Twingly, och i många fall leverererar fler relevanta inlägg, och samma eller liknande funktioner, bortsett från “e-mail alerts”. Nu menar ju Martin Källström, VD på Twingly, att Twingly har ett unikt spamfilter för blogginlägg, som ökar kvaliteten i sökresultatet. Vad vet jag?

Bäst är väl att själv prova och skapa sin egen uppfattning.

Nåväl - här följer några av Mattis tips:

• Lägg upp en RSS-bevakning på ett företag eller ett varumärke
• Lägg upp E-postbevakning på ett företag eller ett varumärke
• Bevaka vilka bloggar som länkar till en viss sida

Läs mer om exakt hur du ska göra här.

Andra bloggar om: blogsök, twingly, omvärldsbevakning, google

Den 9 februari i år skrev jag: “Fördel Obama på Facebook - 450.000 kompisar“. Den 25 mars följde jag upp med att skriva: “Ukmans bottom-up-strategi gör Obama till segrare“. Nu har han blivit demokraternas kandidat i det amerikanska presidentvalet. Nu har han vunnit - till sist. Och om man får tro och tolka det allmänna uppfattning inom såväl blogsfären och traditionell media, så är ett av skälen i mångt och mycket Baracks satsning på de sociala medierna i sin kampanj.

Martin Jönsson sammanfattar sitt inlägg i SVD med: “den som bäst förstår hur man använder sig av sociala medier får ett stort försprång kampanjmässigt”.

Daniel på Mindpark refererar till Martins inlägg, men tar tesen ett steg längre:

“I fallet med Barack Obama och Hillary Clinton har sociala tjänster skapat ett nytt slagfält där de nya kanalerna kan innebära en slags social krigsföring som uppenbarligen kan vara väldigt effektiv. Tittar man till exempel på “I got a Crush on Obama” har den fått 8,654,792 träffar på YouTube. Men det viktiga är väl ändå samspelet mellan det auktoritära och gräsrotsnivån som webben innebär. Nu tänker jag som sagt inte bara på hur nätet rent konkret inbjuder till dialog mellan olika mikro och makrostrukturer genom till exempel bloggar och kommentarer, utan framförallt på hur de nya digitala trenderna tvingar användarna till engagemang. Web 2.0 inbjuder till ett ställningstagande och aktivt sinnestillstånd som jag tror kan komma att betyda mycket för framtiden.”

Personligen skulle jag vilja säga att det sistnämnda har oerhörd betydelse redan idag. Och att den “sociala krigsföringen” pågår för fullt i alla kontexter inte bara politiska.

Andra bloggar om: social media, barack obama, hillary clinton, presidentvalet, svd, mindpark

Idag kunde vi läsa i dn.se att “Dagens Nyheter ökar mest i svensk dagspress“. Grattis DN men det förvånar mig att media och alla som har med media att göra fortfarande refererar till Orvesto som någon form av sanning. För det är ju inte det. Snarare en ganaska skev föreställning om hur saker och ting förhåller sig.

Låt mig ta ett exempel: För ganska länge sen så var jag chefredaktör för ett magasin inom Bonnier. Tidningen var nischad, men likväl orvesto-mätt, vilket ju inte alltid är en självklarhet för mindre tidningar då kostnaden är betydande. Tidningen hade mellan ca 50.000 läsare enligt Orvesto. Sen startade vi ett TV-program med samma namn och samma logo i en av Kinneviks då ganska nischade TV-satsningar. Programmet blev ett av kanalens populäraste program inom en viss gengre. Vet ni vad som hände med tidningens Orvesto-siffror några månader efter programmets lansering? De steg med nära 20%. Plötsligt så hade tidningen ca 70.000 läsare enligt Orvesto. Men det märkliga var att tidningens tryckta och distribuerade upplaga var densamma som tidigare. Om man då skulle tro Orvesto rätt, så hade varje tryckt nummer av tidningen ca 10 läsare. Vilket är en mycket hög siffra. Och osannolikt.

Vi blev glada då. Lika glada som DN blev för sina förbättrade Orvesto-siffror. För att Orvesto är ju riktlinjen för annonsörer som åtminstone ganska ofta räknar på räckvidd och kontaktkostnader. Och - javisst - i samma stund som vi fått fler läsare (i teorin) så strömmade nya friska annonspengar in till Bonnier.

Men - allt det där är ju som ni vet lurendrejeri. Vi hade naturligtvis inte fått 1.000-tals fler läsare. Det som hade hänt var att de som deltagit i Orvesto-mätningen hade som vanligt fått ta del av en rad varumärken/logotyper med frågan “har du läst någon/ra av dessa tidningar?” De som känner igen varumärket svarar med stor sannolikhet - ja. Vilket 1.000-tals fler gjorde i ovan nämnda exempel.

Läs Olle Lidboms inlägg för nästan ett år sen: “Orvesto: Övergödningens panik syns i mätningen”. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.

DN skriver “Orvestos undersökning genomförs tre gånger om året och mäter tidningarnas faktiska läsare, inte deras upplagor. Siffrorna används i första hand av annonsörer som vill veta hur många de når ut till.”

Exakt så är det. Men frågan är om DN’s upplaga har ökat. Eller om DN nu plötsligt har fått fler läsare per tryckt tidning? I så fall anar man ugglor i mossen.

En klassiker är ju också att öka den tryckta upplagan och gödsla med en via mer eller mindre sofistikerad gratisdistribution. Men så är det inte skriver DN:
- Nej, totalt sett har vi minskat gratisdistributionen. Vi har fått fler trogna prenumeranter tack vare ett bra jobb på upplageavdelningen och att fler upptäcker DN genom andra kanaler som DN.se och Mobil-DN, säger Thorbjörn Larsson.

Och inledningsvis i artikeln:

- Vi gör en bra tidning. Det har lett till att fler och fler blir långsiktiga prenumeranter.

Min sista fråga är: Kan det vara så att när Thorbjörn skriver att “fler upptäcker DN genom andra kanaler som DN.se och Mobil-DN” att detta faktiskt inte har genererat läsare till den tryckta tidningen utan endast gjort DN mer känt som varumärke, vilket även smittat av sig på Orvesto.

Jag satsar en slant på det.

Joakim Jardenberg visade mig en gång hur kraftigt Helsingbors Dagblads tryckta upplaga fallit senaste tiden, men hur kraftigt räckvidden samtidigt ökat för hela mediahuset i och med nya webbaserade satsningar. Hur står sig HD i Orvesto, undrar man?