Aftonbladet köper Newspilot redaktionella system


Infomakers redaktionella system Newspilot verkar vara ett lysande undantag på ett för övrigt ganska mossigt utbud av redaktionella system.

Läs om nyheten här.

Mattias Östmar (PRfekt): “Medievalslistorna hänger inte med längre”


Mattias Östmar skriver på sin blogg, PRfekt: “Varför psykografisk data är bra för digital kommunikation” och menar, om jag har förstått saken rätt, att det har blivit allt svårare och därför inte särskilt ändamålsenligt att försöka knyta demografiska data till ett givet media för att kommunikatörer på så sätt ska hitta rätt kanal för annonering, bearbetning, osv. Han menar vidare att det därför “behövs finmaskigare undersökningar om man ska koppla ihop ålder och kön till medievanor idag”.

Sen skriver han att “medievalslistorna” inte längre “hänger med”. Och jag antar att han menar möjligheterna att hitta adekvata och relevanta media för sin PR-bearbetning. Han fortsätter: “Normalt sett så går man till företag som Cision (Waymaker) eller Newsdesk och ber de köra ut en lista på vilka medier som tillhör kategorin “mode”. Men de har inga sådana när det gäller bloggar, eller åtminstonde väldigt ofullständiga.”

Jag håller med dig i det mesta du skriver; ja, det är snudd på omöjligt för en kommunikatör, eller ens för Cision att försöka skapa och hålla ett en sk “medievalslista” alt medieregister tillräckligt “finmaskigt” och uppdaterat så att det ska fylla sin funktion.

Däremot så har du helt missförstått eller förbisett Newsdesks postition. Newsdesk erbjuder inte traditionella “medivalslistor” (medieregister) av just ovan nämnda anledning. Newsdesks affärsidé är tvärtom att se till att företagens information görs tillgänglig och syns överallt där journalsiter, redaktioner och andra opinionsbildare (bloggare mfl) söker efter information. Med utgångspunkt från vad den information som förmedlas handlar om och hur den är kategoriserad, når den nu alla ovan nämnda som visat intresse för den. Newsdesks söktjänst är navet i kommuikationen, men distributionsnätet omfattar web-, nyhets- och bildsök-tjänster; portaler, media, bloggar, nyhetsbevakningssystem, m m.

Det innebär är att kommunikatören inte på förhand kan välja x antal journalister tillika opinionsbildare ur systemet och sen pusha ut informationen (även om distributionslistor finns inbyggda i systemet), utan helt sonika göra den tillgänglig för bästa tänkabara genomslag.

På så sätt kan du enkelt och effektivt nå hela “den långa svansen” av såväl stora som små nischade opinionsbildare, däribland bloggare, varav flera som man inte ens hade hört talas om.

Det är inte helt fel att jämföra Newsdesks modell med den som exempelvis Blocket.se, Hemnet.se, eller varför inte Google Adwords, jobbar utefter.

Gamla uttryck hämmar framgångsrikt PR-arbete


Som kommentar till mitt tidigare inlägg skriver Richard Gatarski på sin blogg, Weconverse:

“…utan tvivel är vad vi kallar saker otroligt viktigt. Allt annat är att förakta värdet av det mänskliga språket. Vi är måna om att ge våra barn, företag, webbplatser, bloggar, etc rätt namn. Att säga att “det” funkar är obegripligt när dom man konverserar med inte vet vad “det” står för, alternativt förleds att tänka på något annat. Säger man “reklam” eller “PR” så betyder det helt olika saker för “dojjan” respektive den nyblivne partiledaren Jan Björklund (som enligt Göran Greider är kvar i 50-talet). Jag brukar föklara begreppen “sociala medier” och “Webb 2.0″ som ett försök att denotera dom nya egenskaperna som går bortom “medier” och “Webb”. Om än taffligt så konnoteras därmed en värdefull distinktion. För egen del säger jag sedan drygt 10 år “konversation” i stället för “kommunikation”. För mig är alltså marknadskonversation något annat än markadskommunikation.”

Richard, du har naturligtvis rätt. Men min poäng var att man gör sig en björntjänst om man hänger upp sig på benämningar på bekostnad av att agera i enlighet med de möjligheter som ges. Eller som du själv skriver: “Det finns en massa (luddiga) marknadsföringsbegrepp som hindrar oss tänka om i nya banor.” Ett exempel: Många som jobbar med PR i Sverige idag anser fortfarande att det bästa sättet att nå ut med sina budskap är via traditionell Radio, Press och TV. Kanske anser de det, eftersom det är vad “Public Relations” mestadels står för. När nu PR-kommunikatörer själva kan producera eget innehåll, med vilket det enkelt, billigt och effektivt kan nå sina kunder direkt, så är det tveksamma eller t o m skeptiska till det. Kanske för att det inte är PR. Och troligt för att de inte lärt sig att jobba med PR på så sätt. Vilket är mycket olyckligt.

Så, ja, det är naturligtvis bra att sätta ord på saker och ting, men när benämningen ger oss en felaktig, skev, snäv eller förvirrande bild av det vi vill uttrycka, så är jag tveksam.

Andra bloggar om: , , , , ,