Journalistiskta boktips till salu på TV4


TV4 journalisten Malou ger tips på böcker som hon sen säljer. Tipsen lämnar hon i sitt program “Efter tio” och böckerna säljer hon i samarbete med Bonnierförlagen via sin bokklubb “Malous bokklubb“.

Just nu tipsar hon om Ray Kluuns “En sorts kärlek” och säljer den i samma veva 155 kronor.

DN har uppmärksammat fenomenet men inte valt att problematisera det, utan snarare konstaterat det och valt att jämföra det med Oprah Winfreys upplägg.

Men DN valde ändå att ställa frågan: “Hur går boktips i tv ihop med en kommersiell verksamhet?” Och tydligen fått svaret: “Malou von Sivers säger att hon funderade länge innan hon bestämde sig för ett samarbete med Bonnierförlagen. Det viktigaste för henne var att hon hade absolut beslutanderätt över bokvalen.” Och citeras sen:

“Jag vill rekommendera böcker och väljer dem helt självsvåldigt, sedan är det en service till tittarna att man snabbt kan få tag på den boken, säger Malou von Sivers.”

Detta är kvalificerat skitsnack. TV4 är ett superkomersiellt bolag som levererar det ena helköpta programmet efter det andra. Jag kan räkna upp ett antal program som iprincip beställts, konstruerats och köpts av en kommersiell bakomliggande aktör. När det sker i fragment kallas det produktplacering. När det sker med hela program, vet jag inte vad det kallas. Och när det gäller Malous upptåg enligt ovan så har jag också svårt att sätta namn på konceptet. Men en sak är säker; det rimmar illa med Pressen Samarbetsnämnds “Spelregler för press, radio och TV“.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

“Trött på dålig journalistik?”


Journalistskolan Poppius uppmanar alla som är “trötta på dålig journalistik” att gå i deras skola med det implicita argumentet att dagens journalistik då skulle bli bättre.

Eller som Poppius själv uttrycker det i sin annons på Kurser & Utbildning i Dagens Nyheter:

“Trött på dålig journalistik? Gör det bättre själv!” och: “…vi ger dig verktygen.” Det måhända att dagens journalistik har brister, och stundtals så till den milda grad att man undrar om alstrena ifråga härrör det man normalt kallar journalistik, men så mycket vill åtminstone jag säga att det blir knappast bättre av att gå på Poppius. Om det inte har skett underverk med skolan de senaste åren.

När jag jobbade på DN’s lokaltidningar i slutet av 80-talet och början av 90-talet (ja, det är skitlängesen) så tänkte jag att jag kanske skulle plugga lite journalistik vid sidan om. Sagt blev gjort. Och det ångarar jag än idag.

På DN hade vi datorer och då sk layout-program. Samtidigt som vi på Poppius skrev på skrivmaskiner (obs! ej elektroniska) och räknade pinnar som skulle användas för att “sätta”sidor.

Andra bloggar om: , , , , , ,

DN toppar med illa täckt PR-budskap


Ny sajt ska förenkla jobbsökandet” skriver Bosse Andersson (eller kanske redigeraren som sätter rubben) i den artikel som i skrivande stund toppar dn.se. Artikeln inleds med citat från grundaren:

Det finns ett behov av samla dem på ett och samma ställe, säger Lisa Hemph som efter ett och ett halvt år av förberedelser lanserar sajten Workey.”

Därefter följer ca 2000 tecken propagande för ovan nämnda sajt, där Lisa ges möjlighet att uttala sig i positiva ordalag vid ytterligare ett par tillfällen.

Bosse, hoppas inte detta är inledningen på världens längsta artikelserie som tar upp och beskriver alla sajter som samlar olika saker på ett och samma ställe.

Andra bloggar om: , , , , , ,