“Is Facebook Beacon a Privacy Nightmare?”


Just så skrev Om Malik på sin blogg Gigaom den 6 november i år. Och svarade själv “ja” i slutet av inlägget. Malik skriver:

“Part of the engine powering this new ad system is called Beacon, which takes data from 44 web destinations and mashes it up with Facebook’s internal information to help build more focused advertising messages. While it seems to be a clever idea, a quick review reveals that Beacon might turn out to be a privacy hairball for the company.”

Och fortsätter:“These partner sites put a little a piece of Facebook javascript on their web site and certain information, cleverly (and innocuously) labeled as a user alert, is sent to Facebook. For instance, Fandago users can publish information about the movies they saw. It all seems like a clever idea because it lets Facebook triangulate your likes and dislikes even more, and deliver more focused ads. Facebook Beacon provides advanced privacy controls so Facebook users can decide whether to distribute specific actions from participating sites with their friends.”

Idag kan ingen ha undgått att ha läst om hur några amerikanare tillika Facebook-medlemmar fick sin jul förstörd, just på grund av annonsprogrammet ovan. Detta rapporterar bl a Aftonbladet, SVD, IDG, och ett gäng bloggar.

Systemet bakom Beacon har alltså kartlagt vad ovan nämnda medlemmars vänner har köpt för julklappar och helt sonika presenterat informationen för sina vänner.

Kanonbra! Tycker de som har anslutit sig till programmet, och som ser fram emot att sälja mer. För enligt Aftonbladet.se så menar en färsk rapport i Storbritannien “att rekommendationer från kompisar när det gäller varor kan lägga ytterligare 750 miljoner pund till miljardintäkterna för julhandeln i landet”. Och att “ett nätburet kompistipsande värt motsvarande svindlande 9,8 miljarder kronor”.

Men de intet ont anande måltavlorna för detta progra, verkar uppenbart inte lika förtjusta. “Intet ont anande” kanske är fel att säga, då alla Facebooksmedlemmar får möjlighet att själva avgöra om de ska vara just måltavlor för Beacon eller inte. Men de kanske inte har förstått innebörden?

Vidare menar Om Malik i sin blogg att även om de frånsäger sig medverkandet i Beacon, så samlas fortfarande datan, och hur den kan komma att användas är mycket osäkert. Om Malik skriver:

“Reading that line prompted the following questions, which I put to Facebook:

  1. Can consumers opt out of this?
  2. If yes, does their data get erased?
  3. Will the sites for example, Fandango, stop sending all personal and any kind of information to Facebook once the user opts out?
  4. Why didn’t they make this an opt-in feature, instead of being an opt-out feature?

Their PR spokesperson emailed me this response:

Users can opt-out of Beacon on a per-site basis. They can opt-out for each action, or they can opt-out to never have an affiliated site send stories to Facebook. For instance, a user that buys The Notebook from Blockbuster can stop a story from being published about it, or she can opt-out of having Blockbuster publish any actions she takes on the Blockbuster site.

The response doesn’t seem to answer my questions and basically makes it seem like users have control over this data, when in reality, this is a privacy disaster waiting to happen. The javascript on the Fandango site pops up a little screen which asks if you want to publish the information on Facebook. If you say no, your friends won’t see the information, but apparently Facebook still receives it. This means that if you are a Facebook member, Facebook will know what you are doing on each of their partner sites. And there is no way for you to opt out of that. Or is there? I asked Facebook to clarify and I am still waiting for them to write back.”

Min slutsats är att Beacon kan komma att bli ett riktigt bra verktyg för effektiv och ändamålsenlig kommunikation, men det har långt kvar för att nå sin fulla potential där alla inblandande parter är vinnare. Tids nog.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Webb-TV – starkaste trenden 2007


“Webb-TV – starkaste trenden 2007”. Så löd rubriken till den video-release vi släppte live på scenen under Trendgalan tidigare idag. Releasen syftade till att informera marknaden om att företag nu även kan kommunicera i rörlig bild med Newsdesk PR-verkyg.

Antagandet att webb-TV är den “starkaste trenden” stödde vi på alla de rapporter om hur kraftigt och brett såväl produktion som konsumtion av rörlig bild har ökat detta år.

Efter att ha klivit av scenen och slagit mig ner i de mjuka salongsfåtöljerna, såg jag några olästa inlägg om just webb-TV-trenden i min RSS-läsare. Två av dem var från DN Ekonomis nätupplaga. Ett om hur tuff konkurrensen har varit och är för TV-produktionsbolagen, och hur små marginalerna är. Men att hoppet står till bl a webb-TV. Och ett annat om hur den “tyska mäklarsajten Immobilienscout 24 lanserar webbteve som komplement till sina bostadsannonser”.

Beträffande det tuffa klimatet för produktionsbolagen, så avslutas artikeln med lite ljust i tunneln för produenterna ifråga. Och inte helt oväntat så är det just “rörlig bild på nätet”, webb-TV, som står för förhoppningarna. Pär Sundborg (vd för OTW som ingår i Forma Publishing Group) får uttala sig:

– Totalt sett kommer efterfrågan på rörliga bilder att öka enormt. Rörlig bild är det starkaste känslomediet som finns. Det är självklart att det kommer att vara en huvudingrediens på webben framöver. Och även om teve säkert passerat sin peak som medium så kommer teveindustrin att fortsätta beställa produktioner, säger han och tillägger:

– Tidigare har produktionsbolagen varit begränsade till ett litet antal betalande kunder i landets tevekanaler. Fram­över öppnas helt nya vägar för produktionsbolagen att tjäna pengar, både genom att äga egna titlar och sälja till nya kunder.

Artikelförfattaren väljer också att konstatera att internetannonseringen gick om teveannonseringen under oktober månad enligt statistik från IRM.

Beträffande det andra exemplet på webb-TV-trenden; den tyska mäklarsajten, så har den nu gjort det möjligt för spekulanterna att gå husesyn med hjälp av sajtens webbteve. Artikelförfattaren i detta fall menar att “tyskarna är Europas flitigaste webbteve-tittare, enligt EU:s statistikbyrå Eurostat”, men att ingen annan av tysklands bostadssajter hoppat på den förmodade trenden.

Större bostadssajter i Sverige har en bit kvar. Här får man nöja sig med sk VR-filmer med 360 graders vy. Däremot blocket har ju lanserat sin video-tjänst sen länge.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Trendgala samlar Sveriges vassaste entreprenörer – idag


Idag kl 13.00 går ridån upp till årets stora Trendgala. Evenemanget har samlat 25 av Sveriges vassaste entreprenörer som alla kommer att ge sin bild av vad som förväntas hända i framtiden inom sina gebit.

På scen ställer sig bl a Johan Stael von Holstein från IQube, Mattias Miksche från Stardoll, Jonas Lindberg Nyvang från MySpace och Lotta Ahlvar från Moderådet.

Trendgalan är ett återkommande evenemang som lyfter fram personer, företag, företeelser som ligger i tiden och har potential att erövra världen. Trendgalan hyllar entreprenören och entreprenörskapet för att få fram fler företag och förebilder.

Trendgalan arrangeras för tredje gången av företaget Heart of Stockholm genom So Stockholm. I år är Newsdesk Trendgalans huvudsponsor tillsammans med Fri Företagssamhet – en satsning på Sveriges entreprenörer som bl a initierats av Svenskt Näringsliv.

Tid: Idag den 27 november 2007 kl. 13.00 – 21.00
Plats Skandiabiografen på Drottninggatan i Stockholm

Enligt pressmeddelande från Newsdesk sägs fåtal biljetter finns kvar till sistaminuten-priser.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Cisions nollkoll på bloggkoll


“Bloggkoll ska få Cision att växa” löd rubriken i den tryckte utgåvan (dessvärre inte i nätupplagan) av DI den 15 november. Och grundar sig på att Cisions VD Niklas Flyborg lär ha sagt, i samband med lanseringen av Cision Point, att nästa stora tillväxtområde för Cision är just bloggar och andra sk sociala medier, då de sägs få en allt större betydelse för deras kunder.

Niklas säger till DI att “om ett stort svenskt modeföretag har lanserat en ny kollektion vill de snabbt veta hur de tas emot bland bloggarna”. Och verkar se det som en utmaning då “75% av de bloggar som är uppe idag är borta om tre månader…”

Men som han säger: “Vi jobbar med en mjukvara som automatiskt letar intressanta bloggar genom att se vilka som många andra sajter och bloggar länkar till.” (Känns det igen från Google?)

Vidare säger Niklas till DI: “Idag är 30% av vår totala omsättning bevakning av TV och radio. Jag kan tänka mig att sociala medier står för en lika stor del av omsättningen om tre år.”

Inte ett ord om själva “kommunikationen”!?

Cision skriver på sin hemsida att de ska stödja kunderna “genom hela kommunikationsprocessen“.

Och att “CisionPoint” även omfattar möjligheten för kunderna att “söka” upp och “skick” till media. Där den förstnämnda “tjänsten” beskrivs:

CisionPoints del Söka hanterar du smidigt uppgifterna i vår mediedatabas och söker fram det medieurval som passar just dig. Hela vår nordiska mediedatabas med detajlinformation om medierna, såsom adresser, faxnummer e-mailadresser, upplagor, kontaktpersoner och deras bevakningsområden står till ditt förfogande. Totalt omfattar databasen mer än 10 500 medier och 39 000 kontaktpersoner i Sverige, Danmark, Norge och Finland.”

Man undrar hur många av dessa som är bloggar/e? Sist jag var inne i deras databas hade dem identifierat 200 stycken. Vilket får anses som relativt få, eftersom de har valt att indexera (göra det möjligt att bevaka) ca 100.000 i norden.

Och om man ska tro Niklas egna ord så har 75% av dessa redan försvunnit och ersatts med nya.

Av det kan man dra slutsatsen att om Cision ska fortsätta stödja sina kunder genom hela kommunikationsprocessen så måste de bli betydligt vassare på att kommunicera med bloggare, eftersom deras kunder bevisligen anser de vara lika viktiga som skribenter på “vanliga tidningar”, eller vad var det du sa, Niklas?
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

“consumers must be able to access content anywhere”


Huvudbudskapet på ad:tech New York conference var entydigt: “Se till att göra ditt innehåll tillgängligt överallt där konsumenterna finns och söker. Det skriver Kenneth Corbin för Datamation

Stora mediahus som MTV och NY Times varnade sina kollegor på konferensen:

“Consumers must be able to access content anywhere, not just on their Web site.” Och uppmanade dem: “Extending reach in an online marketplace that is expanding as quickly as it is fragmenting.”

Alltså: Om ni ska nå fram i det nya medielandskapet, som expanderar lika fort som det fragmentiseras, så måste ni se till att era budskap görs tillgängliga överallt där era konusmenter finns och söker.

“A year ago, I would have said it’s all about driving traffic to our sites,” säger Nada Stirratt, executive vice president of digital advertising for MTV Networks. “Today, it’s about becoming more open — opening our content to make sure that the consumer can get it wherever they want it.”

Istället för att låt sin sajt vara centrum för all trafik, så väljer större mediehusen att försöka leva som man lär, och skapa “widgets”, små applikationer som tillhandahåller deras innehåll såsom och där konsumenterna finner det bäst. Man talar om “a widget revolution”.

“NYTimes har gjort en frågesport för Facebook, och ett korsord för iGoogle”, säger Vivian Schiller, senior vice president and general manager of NYTimes.com.

“This process of brand fragmentation parallels the platform explosion, where users can engage with a media outlet in many more places than just its Web site.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

SVT’s “nya” öppenhet: Se men inte röra


Både SVT och SR är föredömen när det gäller att göra sina program och övriga redaktionella alster tillgängliga. RSS, podcast och streaming video är självklarheter. Och i juni i år så lägger SVT ut delar av sin produktioner på Youtube. Bra, bra. Och bra att de båda alldeles nyligen inlett samarbete. Bra. Och bra att aktuellt nu “släpper in tittarna i arbetet“, som DN idag skriver.

Men “släpper in”?

En något förivrad bloggare länkar till DN-artikeln med orden: “Aktuellt blir nyheternas 2.0 med storsatsning på webben och nytt tänk“.

Ja, låt oss hoppas det men ännu så länge har vi inte sett några som helst ambitioner från SVT att låta publiken; tittarna och besökarna, få vara med och bidra. Vilket ju är lite av essensen av web 2.0. Publiken kan fortsätta att skicka mail till redaktionen i förhoppning om att åtminstone få vara med lite och påverka. Och möjligheter att vara med i den nu tämligen stendöda chatten, finns ju också, men senaste inläggen var i februari i år.

DN skriver att “aktuelltchefen Eva Landahl talar om “en öppenhet som saknar motsvarighet i svenska medier””. Och citeras:

“Jag får massor av mejl om varför vi tog upp det ena men inte det andra. Genom den här satsningen öppnar vi redaktionen och redovisar hur vi tänker. Vi brottas ju dagligen med inbördes konfrontationer och svåra avvägningar, men vi är sakliga och opartiska och vi tål en granskning.”

SVT sägs kalla sin satsning för “Öppen redaktion” och ska lanseras på nya sajten Aktuellt.se.

DN skriver vidare att “det återstår dock att se hur pass öppen redaktionen blir. Eva Landahl, som avgör vilket material som får läggas ut…”

Vi har förstått att SVT plockat idéerna från stora redaktioner i USA, där DN skriver att “ flera nyhetsankare videobloggar om sin arbetsdag fram till sändning. Vissa redaktioner lägger rent av ut sina morgonmöten på webben helt oredigerade. Ett grepp som Eva Landahl också var inne på, men då sa redaktionen stopp.”

Att låta läsarna få inblick i det redaktionella arbetet är skåpmat för jänkarna. Där satsar man nu på att utnyttja sin publiks vilja att våra med och skapa det redaktionella arbetet.

I princip alla normalt funtade journalister där har sin egen blogg, som de anser vara ett viktigt verktyg i sitt arbete. Vanligt är att där lägga ut synopsis till sina artiklar, program och liknande, för att utveckla alstret i samarbete med läsarna. Bloggarna från publiken har självklart också bjudits in att kommentera och relatera till det som publiceras på webben. I en del fall har utyrmmen helt ägnats åt publikens alster. Några har t o m gått så långt som att bjuda in sin publik att delta i de redaktionella morgonmötena, med mycket gott resultat. I dessa fall så menar man att det inte går en dag utan att man plockar in något som kommer från publiken.

Läs även Martin Jönssons inlägg: “Det räcker inte att Alfredius slänger slipsen

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Nästa kamikaze-projekt: Ifras nyhetssök


Man kan inte annat än att hålla med Olle Lidboms (Vassa Eggen) kommentar till Ifras nyhetsprojekt: “…kan nog bli användbar för ett fåtal, och kommer knappast bära sina egna kostnader.”

Om jag har förstått saken rätt så har Ifra sen ett par år tillbaka identifierat ett större antal tidningar vars nyhetsmaterial man har börjat indexera med hjälp av en ny teknologi, så att det blir sökbara för deras medlemmar, som utgörs av mediehus och dagstidningföretag.

Projektledaren Dr Amrei Wiederin säger i ett uttalande till Journalism.co.uk: “it’s a lot of work, but that’s why the quality will be so high”.

Jag uppfattar tjänsten som någon form av blandning av Google News och traditionella artikelarkiv.

Men Dr Amrei relaterar hellre till Google websök (?) med kommentaren: “The problem is that if you do it with Google you get 100 million results, and you don’t necessarily get the results you want or it takes you much longer” och tillägger: “Our approach is to say, we’ll select the pages and cluster them just for the news publishing industry.”

Frågan är om inte Dr Amrei är duktigt ute och cyklar?

Andra bloggar om: , , , , , ,

Joost lanserar “social ads” och “Coke Bubbles”


Joost – the next generation-TV – med Niklas Zennström i spetsen, lanserar social ads för effektivare och mer ändamålsenlig kommunikation med användaren.

Tidigare så har ju annonseringen på Joost mest omfattat kortare klipp som visats innan och ibland mitt i videorna på tjänsten. Vilket rimmat rätt illa med Joost värdegrund och filosofi: “It’s free TV, with the choice to watch alone or with friends. Joost is packed with internet tools such as instant messaging and channel chat, allowing people to really share the TV experience.”

Men nu är det alltså slut på detta, eller åtminstone en början på en ny social era även inom marknadskommunikationen. Idag lanserade Joost tillsammans med Coca Cola “commercial widgets” “Coke Bubbles“. Jag har själv inte testat den, men det sägs vara en liten nedladdningsbar applikaktion med vilken du kan dela med dig av kul inslag till dina Joost-vänner med en liten kommentar i en liten bubbla.

Ja, inte sant, det låter ju lite galet, men det kanske funkar. Vad i princip alla är överens om, är i alla fall att “traditionella” banners, knappar, och andra dumma avbrott i den mediala upplevelsen, känns alltmer förlegade, då de notoriskt och i allt större utsträckning ignoreras av konsumenterna.

Läs även Niklas uttalande i gårdagens DN:

“Effekten av den riktade reklamen skulle bli att vi slipper en massa ointressanta reklamsnuttar. Vi måste se till att reklamen är relevant och annonsavbrotten färre. Beställ-tv-plattformar som Joost ger alltså bredare möjligheter samtidigt som vi slipper spamreklam som bara får oss att byta kanal. “

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Glöm allt ni lärt er om marknadskommunikation


Glöm allt ni lärt er om marknadskommunikation och annonsering. Ja, den slutsatsen drar IBM av sin senaste undersökning av 2400 konsumenter och 80 marknadskommunikativa experter. Jag kan tänka mig att det uttalandet upplevs som väldigt provokativt för marknadskommunikatörer i största allmänhet. Och personligen så kan jag väl tycka det är en aning överdrivet. Men IBM menar allvar. I sammanfattningen till sin rapport så inleder de med följande:

“The next 5 years will hold more change for the advertising industry than the previous 50 did. Increasingly empowered consumers, more self-reliant advertisers and ever-evolving technologies are redefining how advertising is sold, created, consumed and tracked. Our research points to four evolving future scenarios – and the catalysts that will be driving them. Traditional advertising players – broadcasters, distributors and advertising agencies – may get squeezed unless they can successfully implement consumer, business model and business design innovation.”

Mattias Östmar PRFektbloggaren tillika experten på mätning och utvärderinga av PR i det nya medielandskapet, kunde av rapporten snabbt konstatera att affärslokigen sett ur hans perspektiv radikalt förändrats.

Själv ser jag det ur ett kommunikationsperspektiv, och kan liksom Mattias återigen konstatera att ingenting kommer att bli sig likt.

IBM kan av rapporten urskilja fyra faktorer som omkullkastar historien:

Attention – Consumers are increasingly in control of how they view, interact with and filter advertising in a multichannel world, as they continue to shift their attention away from linear TV and adopt ad-skipping, sharing and rating tools. Our survey suggests personal PC time now rivals TV time, with 71 percent of respondents using the Internet more than two hours per day, versus just 48 percent spending equivalent time watching TV.

Creativity – Thanks to technology, the rising popularity of user-generated and peer-delivered content, and new ad revenue-sharing models (e.g., YouTube, Crackle, Current TV), amateurs and semiprofessionals are now creating lower-cost advertising content. Our survey suggests this trend will continue – user-generated content sites were the top destination for viewing online video content, attracting 39 percent of respondents. Further, established players, like publishers and broadcasters, are taking on traditional agency functions and broadening creative roles.

Measurement – Advertisers are demanding more individual-specific and involvementbased measurements, putting pressure on the traditional mass-market model. Twothirds of the advertising experts IBM polled expect 20 percent of advertising revenue to shift from impression-based to impactbased formats within three years.

Advertising inventories – New entrants are making ad space that once was proprietary available through open, efficient exchanges. As a result, more than half of the ad professionals polled expect that open platforms will, within the next five years, take 30 percent of the revenue currently flowing to proprietary incumbents such as broadcasters.

IDG publicerar dina pressmeddelanden direkt – mot betalning


För ganska länge sen skrev Rolf Van den Brink chefredaktör på Dagens Media en skämtsam krönika, där han frågade sig själv och oss läsare om det inte var dags för tidningarna att hästhandla med PR-byråerna?
Rolf frågade sig: ”Varför välja en annons, när det går att få en halvsida, med trevlig text från en jäktad journalist och kanske till och med ett foto i fyrfärg, gratis!? Men varför ska tidningarna skänka bort utrymme, arbetstid och värdefulla läsarkontakter?

Som ett resultat, snarare än ett svar, på frågorna föreslog Rolf följande tämligen provokativa system och taxa:

• Få prata med journalist: 500 kronor
• Prata med chefredaktör: 750 kronor
• Mejla/faxa redaktionen: 15 kronor per tecken
• Skicka bud med rolig pryl: 0 kronor
• Skicka bud med tråkig pryl: 125 kronor
• Få ett pressmeddelande kollat: 1 250 kronor
• Få en reporter till presskonferens: 800 kronor per tim exkl fotograf
• Reporter, som ställer frågor på presskonferens: 1 600 kr per tim
• Om något av ovanstående leder till en artikel, kostar arbetet 800 kronor per tim och person. Fast pris kan diskuteras, till exempel en halvsida med bild: 18 750 kronor plus moms.

För den som idag läste Resumés Linda Fagerlinds artikel ”IDG flörtar med PR-byråerna” fastnade skrattet lite i halsen.

Av artikeln framgår att IDG tänker lansera en kommersiell tjänst där PR-byråer kan förmedla sina kunders pressmeddelanden direkt på IDG’s hemsida mot betalning.

Fredrik Bernsel, Affärschef online på IDG säger att ”Målet är att ha 180 it-företag anslutna inom ett år”. Och förklarar anledningen till satsningen att de ”har sett att det finns en efterfrågan och ett stort sug i branschen efter mer info från källan. Alla pressmeddelanden som företagen skickar ut resulterar ju inte i artiklar och då kan det vara intressant för företagen att få ut dem ändå. Även vid stora nyheter som resulterar i artiklar kan det vara intressant att se källan.”

Det som Rolf så skämtsamt skrev om har alltså delvis besannats, och på sätt och vis omkullkastat konventioner inom PR. Däremot så måste Rolf göra ett tillägg i sitt förslag till ”system”:

• Pressmeddelande för direkt publicitet: 1.500 kr

Nu tycker ni att jag skämtar igen. Och – ja – kanske, men samtidigt bör tilläggas att såväl media som nyhetsbyråer m fl har länge grubblat på hur man kan tjäna pengar även på PR och inte bara på att sälja annonser och redaktionell material (nyheter, lösnummer, etc).

Underskatta exempelvis inte de intäkter som TT fått av fd Waymaker för att förmedla deras pressmeddelanden till sina kunder som XML till redaktionella system; pressmeddelanden som – hör och häpna – bara lämnas av vid tröskeln och sällan plockas upp av journalisterna.

Nu har ju TT sagt upp det avtalet och försöker nu själva skapa tjänster som i princip går ut på att ta betalt av företagen för att förmedla deras pressmeddelanden.

Vidare – visste ni att det går utmärkt att förmedla sina nyheter via annonsprogram som AdWords och liknande? PRX-builder heter ett många företag som byggt en applikation för detta.

Och hur kommer PR-kommunikatörerna köpa sig relationer med Facebooks medlemmar? ”Annonsprogrammen” eller ”Relationsprogrammen” som förmodligen är ett mer ändamålsenligt namn, har ju nyss lanserats. Men dess utveckling går ju bara att spekulera i.

Hur som helst – definitionen av PR i 2004 års utgåva av Peter Karaszis ”Stora PR-boken”: ”Kommunikation med omvärlden i icke-köpta kanaler, bland annat media”, har sen länge satts ur spel.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,