Konkurrensen på Internet – hårdare än någonsin


Anton på ”fyra nyanser av brunt” skriver i ett inlägga att konkurrensen nästan är ”obefintlig på internet”. Han menar att den finns, men att den inte är särskilt stor och inte vilar på de traditionella konkurrensmedlen.

Jag håller inte med. Jag menar att konkurrensen aldrig har varit så hård som nu. Mellan traditionell och ny media är den total och skoningslös. Mellan nya medierna är den närapå lika obönhörlig.

Flykten från traditionell medie till nya media på internet är påtaglig. Det är t o m så att traditionell media nu definitivt givit upp hoppet utan helt sonika försöker mjölka det sista ur tidigare investeringar i gammal media. Och nu helt har siktet på att fånga konsumenternas uppmärksamhet och tid med nya mediala grepp företrädelsevis webbaserade tjänster på internet.

Och där – på internet – botaniserar nu allt fler användare vilt i den ofantliga flora av tjänster och möjligheter som erbjuds på internet. Som alla sliter och rycker i konsumenternas eye balls.

Anton refererar till Daniels inlägg på Mindpark, och undrar om det inte är det som är problemet istället för själva konkurrensen; att den andra web-generationens tjänster lever på hypar och trender?

Kalla det vad du vill, Anton. Men helt klart är i alla fall att ju fler tjänster som poppar upp på internet ju större konkurrens dem emellan. I synnerhet när själva konsumtionen av tjänster på internet tycks successivt plana ut.

Aldrig förr har så många mediala tjänster funnits som nu, och aldrig har konkurrensen varit så hård som nu. Och nog är konkurrensmedlen desamma som vår käre Kotler defineriade dem; de fyra P:na; Price, Promotion, Place and Product.

Jag är tämligen övertygad om att ingen av tjänsterna ska sträva efter en hype, om det är det du menar, Anton, däremot så bör de lägga allt sitt fokus på att hitta sin postion och bli bäst på den. Det troliga är att det är någon form av mix att ovan nämnda P:n.

Daniel på Mindpark skriver att om du “tar du bort teknikens hårdvara och mjukvara från web 2.o så består de sociala nätverken till syvende och sist av människor och människor tröttnar.” Och gör jämförelsen med nattklubbar:
“Uteställen är väldigt beroende av antingen hypen som växer upp omkring dem, eller stämningen och det nischade varumärke de lyckas bygga upp. Nattklubbar fungerar på grund av två faktorer, deras status som ny och spännande aktör, eller på grund av att de lyckats flirta till sig av skara trogna kunder som lojalt kommer tillbaka eftersom det är “deras” ställe.”

Håller helt med. Men vare sig du har en nattklubb eller en webtjänst, så tror jag man gör sig en björntjänst om man klamrar sig fast vid hypen. Vill man vinna även på lång sikt gäller ovan nämnda; bli bäst på någonting; och fortsätt i den andan.

De sociala nätverken är en produkt av såväl mjukvara, hårdvara, nätverk och människor och deras alster. Försinner de två sistnämnda så har du inte mycket att spela med. Men det gäller även omvända. Är det inte därför folk flyr från Twitter till Jaiku? Var det inte också därför en hel del folk bytte från MySpace till Facebook?

Hypen kring Facebook och de stora trendsättande sociala nätverken har försvunnit. Facebooks storlek har blivit sitens stora svaghet. Ju större ett samhälle blir desto mer växer längtan efter att hitta sin egen plats och närområde. Det handlar om identifikation. Precis som större nattklubbar ofta har olika dansgolv för RnB, Rock, Schlager och Hip-Hop, måste de kommersiellt stora sociala nätverken nischa sig om om de ska överleva. Trenderna mot lokalt och hyperlokalt består inte bara av geografiska gränsdragningar utan även psykologiska. Facebook har förvandlats till en nattklubb med ett dansgolv där en taskig Dj spelar samma låtar om och om igen. Utbudet möter inte efterfrågan.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,