Allmänheten bakom CNN’s senaste nyhetstjänst


CNN är nästa bolag i raden att dra nytta av allmänhetens intresse av att dela med sig av sina åsikter och erfarenheter. Tjänsten heter iReport och har nyligen lanserats i beta.

Mellan raderna kan man utläsa två övergripande syften med tjänsten; att försöka utnyttja kraften och mångfalden i det användarskapande innehåll som löpande produceras i allt större omfattning 1) för att skapa en ny och spännande nyhetstjänst som lockar fler och nya besökare till CNN’s sfär 2) för att ha möjlighet att plocka ut guldkornen till deras ordinarie produktioner.

CNN är dock betydligt mindre krassa och de kommersiella syftena lyser med sin frånvaro:

“With this site, we want to share our passion about the news in a way that invites you — and everyone else — to share your passion about the news. At CNN we live for news. We love talking about it. And we know that there’s a whole lot more to it than what you see on TV or read on your favorite Web site. So we’ve launched an independent world where you, the iReport.com community, tell the stories we’re not used to seeing. And the most compelling, important, and urgent ones may get seen on CNN.”Men inget ont om det. Win win. Allmänheten hungrar efter att få komma till tals, synas och i bästa fall bli lite känd.

Det som ändå är lite intressant är att CNN’s ca 4.000 nyhetsmakare nu tar hjälp av allmänheten för att skapa framtidens(?) “nyhetstjänst”; CNN som ju anses vara världens vassaste nyhetsleverantör.

En intressant metafor; när tar National Encyklopedin och Britannica hjälp av allmänheten för att göra sina lexikon bättre?

Läs mer på Cyberjournalist.net

Andra bloggar om: , , , , , , ,

JMW’s presentation från Internet Expo – en social godbit


Missade ni också seminariet “Marknadskommunikation i ett nytt landskap” på Internet Expo i Sollentuna för ett tag sen?

Då kan ni i alla fall kolla in Björn Mellstrands (VD på JMW Kommunikation) presentation.

Så här presenterar han seminariet på Internet Expos sidor:

Vilket tryck det är på allt som rör sociala medier! Konsumenterna är idag de som sätter agendan för de sociala medierna. Lösningen till framgångsrika kommunikations-lösningar är alltså att först och främst lyssna på användarna. Björn kommer under en timme att beröra frågor som tex: Hur förändras mediekonsumtionen? Hur organiserar sig konsumenten? Hur kan vi bygga vårt varumärke? Vilken är nästa stora trend?

Kolla också in föredraget på plats.
Andra bloggar om: , , , , , ,

FEL Dagens Media: “Sociala medier gör INTE pr överflödigt”


I min debatt-artikel i senaste numret av Dagens Media (nr3/08) lyder rubriken: “Sociala medier gör pr överflödigt”. En rubrik som Dagens Media har satt. Ett citat som inte kan ha kommit från mig eftersom jag aldrig sagt eller skrivit det. Ett citat som går stick i stäv med tesen för artikeln ifråga.

Sociala medier gör PR möjligt på ett nytt och effektivt sätt. Sociala medier är en mycket stor och god möjlighet för PR-kommunikatörer att skapa goda relationer med sin marknad. Kanske det bästa sättet. Mitt förslag till rubrik var: “Miljarder PR-kronor i papperskorgen” och syftade på de stora investeringar i traditionell PR som inte har någon som helst effekt. Beklagligt. Och än värre; Dagens Media erbjuder inga möjligheter att dementera eller korrigera felet. Och vad är en ev rättelse i nästa nummer av papperstidningen värd? Noll.

Andra bloggar om: , , , , ,

Miljarder PR-kronor i papperskorgen


Social media exploderar i omfattning och betydelse men pressmeddelanden fortsätter att strömma in på tidningsredaktionerna. Och rätt ner i papperskorgen.

För ganska exakt ett år sen satte jag kaffet i halsen. Det var en välrenommérad PR-chef som sa: ”Jag vet precis vilka tidningar som bevakar våra ämnen och jag når dem enkelt med pressutskick”. Han log och tillade: ”Det fungerar väldigt bra. Och vi är nöjda så.”

Trots att jag hade hört det många gånger förr, så satt jag där – igen – med gapande mun och kaffefläckar på kavajslaget. Det var tidningarna, som han ansåg ha allt inflytande på sitt företags marknad.

Det han då inte visste var att chefredaktören för SF Chronicle vid nästan exakt samma tillfälle kunde konstatera raka motsatsen; att hans tidning hade mycket begränsat inflytande på sin marknad.

När Mary Queen 2, världens största kryssningfartyg, seglade in under Golden Gate-bron hade halva San Fransisco samlats för att beskåda händelsen. Däribland ett par journalister från SF Chronicle, med förstasides-stoff i sikte. Trodde dem ja.

Innan tidningsteamet hade hunnit sätta sig i bilen på väg tillbaka, fanns alla bilder och all information om händelsen redan utlagd på nätet. Allt producerat och publicerat av allmänheten. I detalj.

I ren desperation publicerade journalisterna sina bilder och text i alla fall. Men bilderna blev naturligtvis sämre än de som redan låg på flickr och texten mindre genomarbetad än de mångfacetterade redaktionella alster som sedan länge florerat inom social media, där de redan lästs av tidningens läsare.

Efter detta lär tidningens cheredaktör Phil Bronstein, ha kallat till krismöte där han inledde med den numer bevingade meningen: “The News business is broken, and no one knows how to fix it.”

Nervositeten spred sig bland övriga tidningshus. Phils kollega Steven Rattner på Washington Post kommenterade läget: ”Det som oroar mig mest är tappet av unga läsare. 1970 läste 70% av 18-34-åringarna i USA dagligen dagstidningar. Förra året var de bara 35%.”

Här hemma är tidningsutvecklingen densamma. Joachim Jardenberg, vd på utvecklingsbolaget Mindpark, menar att Helsingborgs Dagblads räckvidd har sjunkit från 76% av hushållen till 56% på 15 år. Men har samtidigt kunnat konstatera att den totala räckvidden för tidningshuset blivit större p g a nya digitala interaktiva kanaler.

”På sikt tror vi inte att det är möjligt för den traditionella lokaltidningen att lyckas” sa Erik Orring, vd för Västerbottenkuriren efter att ha köpt den norrbottenbaserade communityn Apberget med drygt 180.000 medlemmar.

Kanske hade han Rupert Murdoch som förebild. Rupert som ett par år tidigare, 2005, köpte MySpace för 580 miljoner dollar, av den enkla anledningen, som han så till Forbes.com:

”Mediehusen kontrollerar inte konversationen längre… Vi måste lära oss hur den nya generationen mediekonsumenter föredrar att få nyheter och underhållning, och vi måste leva upp till deras förväntningar.”

Tillsammans har de två största sociala nätverken, MySpace och Facebook, hundratals miljoner medlemmar. Men kan ännu inte mäta sig med Googles nära 130 miljoner månatliga unika besökare. Vilket förvisso inkluderar YouTube’s besökare, som var hela 62 miljoner unika förra kvartalet. En tjänst som sägs leverera 70 miljoner video-strömmar per dag och som förövrigt hälften av alla internetanvändare I USA använder.
Det som möjligen kan mäta sig med Google i omfattning är hela blogg-sfären, som med sina 120 miljoner bloggar genererar nära 200.000 inlägg varje dag. Tillsammans lever de i symbios.

Enligt Joe Tucci, EMC Chairman, President and CEO, kommer 75% av världens all digitala information produceras av individer – inte företag – år 2010.

Bara i Sverige finns det nästan 60.000 bloggar, som läses av 25% av befolkningen och 50% av ungdomarna. 80% av Svenskarna har en mobiltelefon med kamera. 40% av ungdomarna lägger ut sina bilder publikt.

Det användarskapade lexikonet – Wikipedia – är idag en av världens tio mest besökta websajter, och ansågs av Brandchannel.com vara ett av de varumärken som har haft störst inflytande på oss människor jämte Google, YouTube, Apple, mfl, år 2006.

Tid för eftertanke.

Nej, det är inte tidningarna som har störst inflytande på företagens marknad. Det är du. “Yes, you control the information age.” som Time Magazine skrev på förstasidan av sin tidning när det var dags att utse årets person 2006.

Web 2.0! Den andra generationens webb-tjänster har gjort det möjligt för dig och alla andra att mycket enkelt och effektivt utbyta information, varor och tjänster med varandra.

”Never underestimate the power of a million amateurs with keys to the factory.” som chefredaktören på Wired, Chris Andersson, en gång sa.

Eller som Andreas Kluth skrev i The economist: ”The era of massmedia is giving way to one of personal and participatory media. That will profoundly change both the media industry and society as a whole.”

Så varför fortsätter företagen att pusha ut pressmeddelanden till tidningsredaktionerna?

”Jag har aldrig skrivit om något företag för att de har ”broadcastat” ett pressmeddelande till mig” säger David Meerman Scott chefredaktör på Ecotent Magazine och författare till ”The New rules of Marketing and PR”: ”Ingen av de 25.000 pressmeddelanden som skickats till mig har resulterat i en artikel. Jag väntar inte på att pressmeddelanden ska skickas till mig. Jag söker efter uppslag på nätet; bland bloggar, Google News, etc.”

Och visst är det så – inte ens traditionella journalisterna sitter och väntar vid sina e-post-lådor längre. Enligt undersökning av Expansion Plus Inc går 98% av journalisterna dagligen ut på Internet, där 92% startar sin research, 81% söker efter information och 73% för att finna pressmeddelanden.

Enligt Informationsindex 2006 investerades ca 40 miljarder svenska kronor i information och PR i Sverige år 2006. Varav ca 12 miljarder gick till marknads-PR och en betydande del till ”pressutskick” som ofta går rätt ner i papperskorgen. Medan såväl traditionella som medborgar-journalister längtar efter att företagen istället ska delta i konversationen på nätet.

”Something’s very wrong in PR land” skriver David Meerman Scott.

“We’re in a consideration phase” skriver Brendan Hodgson på Hill & Knowlton.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

1 – 0 till PR-konsulten


Rolf bekriver klarsynt, mycket underhållande och självironiskt, hur PR-konsulternas och journalisternas förhållande till varandra helt har förändrats. Där journalisernas övertag i den tango-dans (it take’s two to tango) man läst om i skolböckerna, kraftigt försvagats, om inte helt försvunnit, till förmån för PR-konsulterna. Därmed inte sagt “fördel”. Även om artikeln också andas detta.

Det var några dagar sen artikeln publicerades, men jag såg den först nu, tack vara tips från Fredrik Wass på Bison Blogg, och kunde inte låta bli att kommentera den.

Rolf skriver bl a:

“Pr-konsulterna blir mer subtila i relationen med journalister. De kartlägger nya journalister, som de vet saknar källor och förser dem med “nyheter”. Pr-konsulter skapar egna relationer med journalisterna, hänger med dem på mingel och lunchar. Förut åt man som journalist med vd, nu äter man med företagets pr-konsult.

Idag kan man säga att pr-konsulterna har ett övertag mot journalisterna. Pr-konsulterna är:

* Bättre utbildade
* Bättre på analys
* Mer erfarna inom näringsliv och ekonomi
* Ofta bättre pålästa, det ingår ju liksom i jobbet.

Samtidigt har journalisterna försvagats. De har fått:

* Större tidspress
* Kortare ledtider.

Det innebär att redaktionerna blir mer beroende av pr-konsulterna. Medan redaktionerna skriker efter berättelser att fylla sina sajter med. Redaktionerna har dåligt med cash och kan inte göra egen research. Pr-byråerna kan skapa sina egna kanaler för att nå ut och det minskar också mediernas och journalisternas makt. Prime brukar på sin egen sajt gå ut och berätta sin syn på affärer byrån varit inblandad i. Så idag är det ingen journalist som slänger på luren när en pr-konsult ringer.

Pr-byråerna får större makt. Några av dem politiseras. Sveriges förre statsminister Göran Persson börjar på pr-byrå och inte på en redaktion. Det säger något. Han har gjort bedömningen att han har större möjligheter att påverka på JKL än på ett medieföretag.”

Inte nog med att journalisterna hänger och slänger som en trasa i tango-dansen med PR-konsulterna. De håller också på att förlora sina USP:ar; trovärdigheten, förpackningen och distributionen. Nu får journalisterna helt nobben. De blir inte ens uppbjudna. PR-kommunikationen integreras i marknadskommunikationen. Fram spottar man egna redaktionella alster, eller t o m helt egna kanaler, som Rolf skriver, och… de har en högre trovärdighet (enligt en och annan undersökning), är bättre förpackade, och effektivare distribution.

Vad tror du att det här slutar, Rolf?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Hemsidan inte längre navet i kommunikationen


Hemsidan har alltid fungerat som slutdestination i alla marknadskommunikation på webben. Så är det inte längre. Social media och liknande har ändrat på den saken. Nu gäller det att företagets varumärke samt information finns där företagens målgrupp och/eller marknad finns och söker. Centraliseringen har fått backa för descentraliseringen.

Det var David Wilson bakom bloggen Social Media Optimizing som fick mig att börja fundera på detta. David jobbar för ett företag inom sökmarknadsföring i New Hampshire.

För ett par år sen låg online-marknadsföringens fokus på att driva trafik till hemsidan. Man pratade nyckelord och “page rank” för att komma högt upp i Google.

Så är det i allra högsta grad fortfarande. Men fokuset har delvis flyttats. Nu handlar det också om att positionera ut sitt varumärke och delar av innehållet/budskapet där målgruppen finns och söker.

“Yes we want to rank highly on the search engines for the main keywords. But we also want to appear when those searches take place on Facebook, Delicious and YouTube.” skriver David i sin blogg. Och konstaterar att hemsidan inte längre är slutdestinationen för marknadsföringen på webben.

“We are willing to go out and interact with people regardless of where they are searching online, regardless of where that conversation is taking place. This is a huge shift in mindset, both from a marketing perspective as well as a marketer perspective. For the marketers (and marketing companies) who are still focused on search engine ranking reports, that sound you hear is your market share disappearing.”, avslutar han sin blogg.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Fördel Obama på Facebook – 450.000 kompisar


bild-2.png

Barack Obamas övrlägnsa popularitet hos unga demokrater har förklarats bero på hans närvaro och stora engagemang i de sociala nätverken, inte minst Facebook där han har nästan 450.000 “kompisar”. Söker man efter “barack obama” i “groups” så får man naturligtvis över 500 träffar, men den största gruppen “Barack Obama (One Million Strong for Barack)” har lika många medlemmar som han har fans – drygt 450.000. Förmodligen en stor överlappning. Men ändå. Näst största gruppen heter “Barack Obama for President in 2008”. OSV. Mycket talar för Obama alltså.

Vad tror ni händer om jag söker på “Hillary Clinton”? Största gruppen “Stop Hillary Clinton: (One Million Strong AGAINST Hillary)” har över 800.000 medlemmar. Näst största gruppen heter “ANTI Hillary Clinton for president`08” med sina 64.000 medlemmar. Först på fjärde plats kommer den grupp som betstår av hennes anhängare “Hillary Clinton for President – One Million STRONG” med sina förhållandevis futtiga 19.000 supporters. Hillary själv har dock över 100.000 kompisar, något som dock står sig slätt mot Baracks numerära överläge.

Republikanerna står sig också helt slätt mot demokraterna i denna kontext. Inte ens värt att nämna deras blygsamma närvaro och brist på populäritet på Facebook.

Så frågan är – kan denna oerhörda skillnad i populäritet på Facebook bli avgörande för valutgången 2008? Mycket tyder på det. Men låt oss fortsätta följa kampen på Facebook och de andra nätverken.

Läs även “Barack klår Hillary på nätet” på Ekonominyheterna.

Andra bloggar om: , , , , , , ,