Gula sidornas dödsryckningar


Är det någon som har undgått Enrios komiska reklamkampanj där man något desperat försöker bevisa för företagarna (läs “annonsörerna) att stockholmare faktiskt visst läser Gula Sidorna? Detta med copyn:

“Hej alla företagare! I Stockholm använder 44,3%* Gula sidorna varje månad. Otroligt men sant!”

*Källa: Orvesto Konsument 2007:3.

Alla, inklusiva Eniro själva vet att katalogens dagar är räknade; att katalogerna ligger orörda i trappuppgångar och garageinfarter; att folk i allt större utsträckning vädjar om att slippa katalogerna; att sidorna i de allt färre kataloger som delas ut till stor del består av egen-annonser.

Visst drygt 44% av de Stockholmare som deltagit Orvestos undersökning har svarat att de läst Gula sidorna minst en gång i månaden. Och vad betyder det? 1) Ni som känner till hur Orvesto fungerar vet att är ett varumärke tillräckligt starkt så svarar många att de läst mediet, trots att så inte varit fallet. 2) Av de som nu öppnat katalogen, vid hur många tillfällen har det skett? Och hur mycket tid spenderade de vid mediet? Rent teoretiskt kan det mycket väl vara så att de stockholmare som ingår i ovan nämnda 44% faktiskt bara har öppnat katalogen vid ett tillfälle och kikat på en eller ett par annonser under en månad.

Ponera att det finns ca 400.000 annonser i katalogen som läses av 400.000 stockholmare minst en gång i månaden. Ponera att dessa stockholmare skulle läsa varsin av dessa annonser. Då skulle de stackars företagare som annonserat i katalogen har nått en stockholmare var i månaden. Eller 12 stockholmare under ett år.

Har de då betalat minst 3.000 kr för en liten annons, så skulle varje kontakt kosta 250 kr.

I annonskampanjen utlovas guld och gröna skogar:

“Varje krona som du investerar i Gula Sidorna ger 62 kr tillbaka.”

I så fall skulle den där 250-kr-kontakten generera bidrag på 15.500 kr.

Otroligt men sant!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Unga överger INTE sociala sajter


bild-3.png

“Unga överger sociala sajter” var rubriken till Hanna Dunérs artikel i gårdagens SVD. Och förvränger därmed verkligheten i sann journalistisk rubriksättningsanda. Ja, en hel del av medlemmarna i några av de större sociala nätverken verkar onekligen har övergett dem. Men, nej, de har med största sannolikhet inte blivit mindre sociala på webben. Det sannolika är att de sökt sig till andra nätverk, och i en del fall mer nischade nätverk. Vilket också är tesen i artikeln i fråga.

Men eftersom de allra flesta tidningsläsare endast ögnar igenom rubrik och bildtext, så får dem en ganska skev bild av såväl artikelns innebörd som av det som med stor sannolikhet även är verkligheten.

“Konkurrensen ökare från både svenska och utländska aktörer och mycket pekar på att ungdomarna sviker de breda sajterna för mer nischade och lokala communities” skriver Hanna i ingressen. Och fortsätter längre ner: “…nu kämpar alla för att hitta sin plats i utbudet och behålla sina besökare. Trenderna pekar mot sajter som är mer specialiserade.”

En av de sociala media som artikeln nämner som går mot strömmen är Bilddagboken. Det vore väl fler att kalla denna flickr-kopia för “nischad” men marknadschefen för dagboken hävdare det mellan raderna: “Många sociala sajter vill erbjuda allt, medan användarsättet går mot att man väljer olika platser för varje behov. Vi försöker vara bra på det vi gör, vare ett verktyg för att folk ska berätta om själva och sina liv genom bilder. Knepet är att vara bäst på någonting.”

Kontentan: Ökad socialisering. Hårdare konkurrens. Nisch framför mass.

Andra bloggar om: , , , ,