Web 2.0 snart i var mans mun


Första Web 2.0 Expo i SF är över. Nästa gång blir i NY i september. Kontentan är att den andra generationens web tar ett allt större grepp om oss människor och företag.

När första generationens web (web 1.0) började gro i slutet av 80-talet och så byggdes förväntningarna successivt upp till att nå euforiska höjder i slutet av 90-talet. Som bekant. Den som etablerade sig på nätet hade plötsligt hela världen som marknadsplats. Trodde man. Eller snarare, var man tämligen säker på. Vilket fick de som lyckades etablera affärer, eller åtminstone potentiella affärer, på webben att värderas skyhögt. Men det dröjde inte länge, rättare sagt 2001 någonstans där, innan man kunde konstatera att allt detta bara var teori.

Själv var jag med att lägga grunden till både spray.se och mrjet.com. Där sistnämnda bokningstjänst av flygresor lanseades redan 1997. Hur många tror ni bokade resor på Mrjet.com år 1997? Jo, det är sant, vem som helst kunde enkelt och effektivt fylla hur många som skulle resa vart, när, och vips fick man förslag på lägsta priser i rangordning, sen var det bara att söka platstillgång, och betala. Vem som helst; japan som amerikan, svensk som norsk. Kom och köp. Ingen köpte. Det dröjde i själva verket många år tills det att Mrjet tog fart. Idag röner tjänsten makalös framgång.

Nu har andra generationens web (web 2.0) slagit igenom på allvar.

“Internet är på väga att bli den globala plattformen för allting, som gör världen – och företagen – smartare”, säger Tim O’Reilly, it-evangelist, publicist och grundare av konferensen “Web 2.0 Expo”. Detta skriver CS i en artikeln “Webben 2.0 sprider sig” fredagen den 25 april, och hänvisar till ovan nämnda konferens.

“Företagen börjar förstå att webben 2.0 innebär att släppa in användarna på kontoret och i princip vända ut och in på sig själva“, säger Tim O’Reilly.

CS skriver att genombrottet för “cloud computing” är mycket nära. Cloud computing är begreppet för data som ett världstäckande moln som betyder att program körs parallellt på geografiskt spridda men sammankopplade servrar.

Tim O’Reilly säger, enligt CS, att “en dator är bara en apparat bland många som är kopplad till den globala datorn. Det handlar om en kollektiv intelligens, en databas vars värde växer med antalet användare“.

CS skriver vidare: “I företagen tågar webbtekniken in i form av mashups, tjänster eller progam som kombinerar data från olika befintliga källor och skapar något helt nytt. Mashups har funnits i konsumentledet i flera år men spås i år få sitt definitiva genombrott i företagen”.

Det man trodde skulle hända under web 1.0, verkar nu faktistk hända, och mer raffinerat och storslaget än man kunde föreställa sig.

Det som ändå gör mig lite bekymrad är att företagens PR-kommunikatörer drar sig för att utnyttja web 2.0’s många möjligheter för att effektivisera sin kommunikation.

Men året är ju inte slut än.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Snälla – du får köpa prylen för 199 kr (värd 299 kr) om du läser tidningen


Hanna Dunérs artikel i SVD.se, “Inte bara tidningar”, är slående, tycker jag. Jag har faktiskt väntat på att någon ska skriva om denna dråpliga företeelse att plasta in tidningen tillsammans med någon pryl eller liknande för att få någon ska köpa dem, tidningen alltså.

När jag jobbade med tidningar och tidskrifter för tio år sen, så var detta ofta förekommande. Redan då. Desutom så gjorde man detsamma med prenumerationserbjudandena: “Snabbhetspremie! Prenumerera på 6 nummer av XXX för bara 199 kr och du får en fällkniv på köpet (värd 299 kr). Jo, det var exakt så man ville att de potentiella prenumeranterna skulle tänka: “Men va fan… då tjänar jag ju 100 spänn (läs “sparar”) och får blaskorna helt gratis.”

Men det var ju bara halva sanningen. Faktum var att fällkniven inte alls var värd 299 kr. Det var ett rekommenderat utpris som ingen någonsin hade sålt kniven för. Faktum var att denna kniv överhuvudtaget aldrig såldes i butik, utan endast hängde med som en add-on. Kniven köptes in för 19,90 kr. Vilket gjorde att man fick 179,10 kr för tidningarna. Vilket i och för sig inte blev särskilt fet på. Affären låg ju i annonserna. Och upplagan var ju avgörande. Vilket också framgår i Hanas artikel. Så avgörande att man som oftast försökte hitta en back-kanal i vilken man prånglade ut tidningarna helt kostnadsfritt utan att för den skull sänka värdet på tidningen ifråga.

Om man hårdrar alltihop så är många tidningar i situationen “snälla – du får grejer värda mycket mer än du betalar för, bara du barmhärtigar dig att bläddra lite i den tidning som följer med i köpet”.

Nu väntar man bara på den undersökning som faktiskt visar att ingen läser själva tidningen, än mindre kollar på annonserna, efter att ha rivit upp plasten och plockat ut den pryl som faktiskt var skälet till att man köpte tidningen…eller förlåt…prylen.

Andra bloggar om: , , , , , ,