Senaste inlägget i Dagens Media: “PR blir bättre med sociala medier”


Av ett tidigare debattinlägg i Dagens Media förstod vi att Tobias Smedberg och Lars Jonsson på pr-byrån Agenda är starkt kritiska till sociala medier som pr-kommunikativa kanaler och verktyg, då man med sociala medier når så få i relation till de resurser i form av tid och arbete som de kräver, och att kommunikationen ju bör värderas efter hur många i en målgrupp som förstår budskapet.

Inlägget rörde upp många känslor hos de som arbetar med och värdesätter de sociala medierna som pr-kommunikativa möjligheter. Martin Lindvall på GCI var en av dem som också replikerade med ett inlägg där han anser att Tobias och Lars helt missförstått möjligheten med sociala medierna.

“Poängen med dem (läs sociala medier) är att utnyttja den mängd kontaktytor som webben erbjuder för dialog och ett engagemang som är svårare att uppnå genom bara enkelriktade kommunikationsåtgärder”, skriver han i sitt inlägg.

Jag är benägen att hålla med Martin, men vill också försöka förstå Lars och Tobias.

Som vi alla lärt oss och förstått så är den symetriska tvåvägskommunikationen den i särklass kraftfullaste pr-kommunikationen, som emellertid aldrig gått att kombinera med stor och i många fall eftersträvansvärd räckvidd. Det är ju därför många av oss pr-kommunikatörer dels jobbat med att bygga upp ett relativt litet kärnfullt nätverk av viktiga opinionsbildare med vilka vi på lika villkor har skapat en intim och regelbunden dialog, och dels med att sprida vårt företags information till alla andra inflytelserika personer som kan tänkas vara intresserade av den.

I båda ovan nämnda fall har den nya generationens webb – web 2.0 – förändrat förutsättningarna för pr till det bättre. Så bra och revolutionerande att det nog får anses som ett paradigm-skifte.

Dagens pr-kommunikatörer kan med nya kommunikativa verktyg skapa den symetriska tvåvägskommunikationen långt effektivare och med oerhört många fler än någonsin tidigare. Med nätverkstjänster, forum, bloggar, communities, chattar, microbloggar, etc är det idag mycket enklare och effektivare att komma i kontakt med intressanta och inflytelserika personer; att kommunicera med dem; att bibehålla kontakten med dem; och stärka relationen till dem. Vilket är en ständigt pågående omsesidig process där “kampanjer” inte lämpar sig särskilt väl.

I det här fallet är det precis som Martin skriver, inte räckvidden som är intressant utan dialogen och relationen. Att bara trycka ut information i dessa kanaler, om det ens är möjligt, utan att själv lyssna och delta, är fullkomligt lönlöst.

Därmed inte sagt att det är lönlöst att sprida information. Tvärtom. Dagens pr-kommunikatörer kan också med ny teknik och nya webbaserade tjänster sprida och nå ut med sin information till alla andra viktiga och inflytelserika personer som inte omfattas av deras sociala nätverk, både enklare och effektivare än någonstin tidigare. Detta som en helt annan möjlighet att skapa relationer med sin marknad.

Man talar ibland om pr in the long tail, som bygger på principen att sprida sin information “on demand” överallt där ens målgrupp men även marknad finns och söker, bland annat via alla ledande söktjänster för såväl webb, som pressinformation, nyheter, bilder, videor, m fl.

Skälet till detta tillvägagångssätt är att den gamla push-tekniken blivit allt trubbigare i det nya och väldigt komplexa medielandskap, som vuxit fram i takt med att nya generationens webb har skapat allt större förutsättningar för vem som helst att mycket enkelt producera och sprida men även söka upp och bevaka information.

Resultatet av pr in the long tail är att du även når alla som är intresserade, såväl traditionella journalister som den brokiga skara UGC:are (user generated content) och sociala media-användare, utan att skapa någon dialog med dem, vilket heller inte är syftet.

I det här fallet är det som Tobias och Lars skriver; räckvidden och kvaliteten av den som är avgörande; “hur många i ens målgrupp som förstår budskapet”.

Sen har vi bästa av två världar, där ett budskap, skapar en dialog, och sen sprids som en löpeld i och mellan en myriad av olika sociala kontexter på webben som saknar motvarighet till den word of mouth vi hade att göra med för några år sen.

Men som Martin skriver sist i sitt inlägg: “Låt oss fortsätta att ha äpplen i en korg och päron i den andra”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Läkemedelsinformationen sprids bäst på nätet


Läkemedelsbolagen pionjärer på sociala medier” skriver Fredrik Wass idag i InternetWorld. Och ägnar en hel artikel åt att utröna hur läkemedelsbolagen i synnerhet Pfizer använder sig av Internet PR och däribland de sociala medierna för att på effektivt sätt kommunicera med sin målgrupp.

Av artikeln kan man konstatera att läkemedlesbolagen och deras representanter är oerhört positiva till de nya kommunikativa möjligheter som uppstått i och med den andra generationens webb. Särskilt mot bakgrund av hur hårt reglerade marknadskommunikationen är för de företag som lever på receptbelagda läkemedel, där det i princip är förbjudet marknadsföra sina produkter på köpt plats.

– Jag tror att vi måste börja jobba med attention-biten, både pr på nätet, sociala medier och de möjligheter som finns där. Eftersom vi arbetar aktivt med sökmotoroptimering driver vi den trafik som finns till våra webbplatser. Men vi måste också skapa mer trafik genom att nå ut med kunskap om våra sjukdomsområden och att det många gånger finns effektiv hjälp att få, säger Caroline Karlström webbansvarig på Pfizer till InternetWorld. Och tillägger:

Vi måste ta reda på var besökaren är och kommunicera med henne där, säger hon. Vi kan fundera på hur vi själva kan skapa sociala medier och hur ska vi använda informationen som redan finns där ute. Jag tror vi kan använda det materialet jättemycket. Det ger oss möjligheter att kommunicera med nya målgrupper på ett nytt sätt.

Och Pfizers informationsdirektör Sven-Eric Söder menar på InternetWorld:

– Det kommer att bli vanligare att läkare hänvisar patienter till produktsajter. Det går inte att komma ihåg allt som doktorn säger. Vi märker på de frågor vi får att patienten redan fått tips någonstans, ofta i ett community.

Jag säger inte emot. Tvärtom. Även på Newsdesk ser vi en tydlig trend på ovan nämnda. 100-tals läkemedelsbolag och liknande har på ganska kort tid anslutit sig till Newsdesk för att på effektivt sätt sprida sin information överallt där de med inflytande på deras marknad finns och söker.

I samtliga fall har man nått ut till helt nya grupper av människor som man aldrig tidigare nått, och som dessutom visat sig haft stort inflytande på sin omgivning.

Några av företagen är Abbott, Actelion, Amgen, Astra Zeneca, Baxter Medical, Bayer, McNeil, Schlering Plough, Photocure, Roche, Sanofi och Wyeth. Men även aktörer som Apoteket och LIF.

Däremot så är jag tveksam till om de är pionjärer. Med förebehåll för de begränsade erfarenheter jag har inom läkemedelsindustrin, så har vi mest sett klassiska “PR- och CRM-aktiviteter” som kongresser, konferenser, seminarier, luncher, give aways, etc. Tech-sektorn har enligt min mening alltid varit först med att utnyttja Internet PR fullt ut. Men det är ju irrelevant.

Fredrik kommenterar även sin egen artikel på sin blogg.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Greenhill tipsar: Använd Twingly för bloggbevakning


Matti Palm grundare av Greenhill Relations tipsar i sin blogg om fördelarna att använda Twingly för bevakning av bloggsfären:

– De traditionella mediebevaknignstjänsterna, som Agent25, Find Agent och Meltwater, har inte mycket att komma med när det gäller bloggbevakning. De bevakar för få bloggar och eftersom de inte utnyttjar bloggars ping måste de spindla bloggar såsom Google spindlar webbidor och det gör att det tar för lång tid innan nya blogginlägg upptäcks.” inleder Matti i sitt blogginlägg.

Och Matti bör veta vad han pratar om då han var en av grundarna till Agent25. Å andra sida så bör det som han säger granskas kritistk då Twingly är kund till Greenhill Relations, PR-byrån som Matti också startat.

Personligen så har jag inget emot Google Blogsearch, som jag tycker står sig väl mot Twingly, och i många fall leverererar fler relevanta inlägg, och samma eller liknande funktioner, bortsett från “e-mail alerts”. Nu menar ju Martin Källström, VD på Twingly, att Twingly har ett unikt spamfilter för blogginlägg, som ökar kvaliteten i sökresultatet. Vad vet jag?

Bäst är väl att själv prova och skapa sin egen uppfattning.

Nåväl – här följer några av Mattis tips:

  • Lägg upp en RSS-bevakning på ett företag eller ett varumärke
  • Lägg upp E-postbevakning på ett företag eller ett varumärke
  • Bevaka vilka bloggar som länkar till en viss sida

Läs mer om exakt hur du ska göra här.

Andra bloggar om: , , ,

Baracks sociala kampanjstrategi ledde till seger


Den 9 februari i år skrev jag: “Fördel Obama på Facebook – 450.000 kompisar“. Den 25 mars följde jag upp med att skriva: “Ukmans bottom-up-strategi gör Obama till segrare“. Nu har han blivit demokraternas kandidat i det amerikanska presidentvalet. Nu har han vunnit – till sist. Och om man får tro och tolka det allmänna uppfattning inom såväl blogsfären och traditionell media, så är ett av skälen i mångt och mycket Baracks satsning på de sociala medierna i sin kampanj.

Martin Jönsson sammanfattar sitt inlägg i SVD med: “den som bäst förstår hur man använder sig av sociala medier får ett stort försprång kampanjmässigt”.

Daniel på Mindpark refererar till Martins inlägg, men tar tesen ett steg längre:

“I fallet med Barack Obama och Hillary Clinton har sociala tjänster skapat ett nytt slagfält där de nya kanalerna kan innebära en slags social krigsföring som uppenbarligen kan vara väldigt effektiv. Tittar man till exempel på “I got a Crush on Obama” har den fått 8,654,792 träffar på YouTube. Men det viktiga är väl ändå samspelet mellan det auktoritära och gräsrotsnivån som webben innebär. Nu tänker jag som sagt inte bara på hur nätet rent konkret inbjuder till dialog mellan olika mikro och makrostrukturer genom till exempel bloggar och kommentarer, utan framförallt på hur de nya digitala trenderna tvingar användarna till engagemang. Web 2.0 inbjuder till ett ställningstagande och aktivt sinnestillstånd som jag tror kan komma att betyda mycket för framtiden.”

Personligen skulle jag vilja säga att det sistnämnda har oerhörd betydelse redan idag. Och att den “sociala krigsföringen” pågår för fullt i alla kontexter inte bara politiska.

Andra bloggar om: , , , , ,

Orvesto ljuger


Idag kunde vi läsa i dn.se att “Dagens Nyheter ökar mest i svensk dagspress“. Grattis DN men det förvånar mig att media och alla som har med media att göra fortfarande refererar till Orvesto som någon form av sanning. För det är ju inte det. Snarare en ganaska skev föreställning om hur saker och ting förhåller sig.

Låt mig ta ett exempel: För ganska länge sen så var jag chefredaktör för ett magasin inom Bonnier. Tidningen var nischad, men likväl orvesto-mätt, vilket ju inte alltid är en självklarhet för mindre tidningar då kostnaden är betydande. Tidningen hade mellan ca 50.000 läsare enligt Orvesto. Sen startade vi ett TV-program med samma namn och samma logo i en av Kinneviks då ganska nischade TV-satsningar. Programmet blev ett av kanalens populäraste program inom en viss gengre. Vet ni vad som hände med tidningens Orvesto-siffror några månader efter programmets lansering? De steg med nära 20%. Plötsligt så hade tidningen ca 70.000 läsare enligt Orvesto. Men det märkliga var att tidningens tryckta och distribuerade upplaga var densamma som tidigare. Om man då skulle tro Orvesto rätt, så hade varje tryckt nummer av tidningen ca 10 läsare. Vilket är en mycket hög siffra. Och osannolikt.

Vi blev glada då. Lika glada som DN blev för sina förbättrade Orvesto-siffror. För att Orvesto är ju riktlinjen för annonsörer som åtminstone ganska ofta räknar på räckvidd och kontaktkostnader. Och – javisst – i samma stund som vi fått fler läsare (i teorin) så strömmade nya friska annonspengar in till Bonnier.

Men – allt det där är ju som ni vet lurendrejeri. Vi hade naturligtvis inte fått 1.000-tals fler läsare. Det som hade hänt var att de som deltagit i Orvesto-mätningen hade som vanligt fått ta del av en rad varumärken/logotyper med frågan “har du läst någon/ra av dessa tidningar?” De som känner igen varumärket svarar med stor sannolikhet – ja. Vilket 1.000-tals fler gjorde i ovan nämnda exempel.

Läs Olle Lidboms inlägg för nästan ett år sen: “Orvesto: Övergödningens panik syns i mätningen”. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.

DN skriver “Orvestos undersökning genomförs tre gånger om året och mäter tidningarnas faktiska läsare, inte deras upplagor. Siffrorna används i första hand av annonsörer som vill veta hur många de når ut till.”

Exakt så är det. Men frågan är om DN’s upplaga har ökat. Eller om DN nu plötsligt har fått fler läsare per tryckt tidning? I så fall anar man ugglor i mossen.

En klassiker är ju också att öka den tryckta upplagan och gödsla med en via mer eller mindre sofistikerad gratisdistribution. Men så är det inte skriver DN:
– Nej, totalt sett har vi minskat gratisdistributionen. Vi har fått fler trogna prenumeranter tack vare ett bra jobb på upplageavdelningen och att fler upptäcker DN genom andra kanaler som DN.se och Mobil-DN, säger Thorbjörn Larsson.

Och inledningsvis i artikeln:

– Vi gör en bra tidning. Det har lett till att fler och fler blir långsiktiga prenumeranter.

Min sista fråga är: Kan det vara så att när Thorbjörn skriver att “fler upptäcker DN genom andra kanaler som DN.se och Mobil-DN” att detta faktiskt inte har genererat läsare till den tryckta tidningen utan endast gjort DN mer känt som varumärke, vilket även smittat av sig på Orvesto.

Jag satsar en slant på det.

Joakim Jardenberg visade mig en gång hur kraftigt Helsingbors Dagblads tryckta upplaga fallit senaste tiden, men hur kraftigt räckvidden samtidigt ökat för hela mediahuset i och med nya webbaserade satsningar. Hur står sig HD i Orvesto, undrar man?

Twingly utmanar Google Blogsearch med spamfri sökmotor


Oavsett om du själv bloggar eller bara läser bloggar – håll ett öga på nya Twingly. Martin Källström säger själv i sin blog och i ett pressmeddelande att man “fokuserar på att bli nummer ett i Europa både när det gäller att kontrollera spam arbeta med olika språk”.

Och det är just spam-kontrollen eller -filtret som gör Twingly mest unikt och användbar. Twingly menar att “uppskattningar tyder på att så mycket som hälften (50%) av alla blogginlägg världen över i själva verket är spam, vilket gör traditionella sökningar i bloggvärlden oanvändbara.”

Twingly försöker lösa detta bl a genom att analysera hur bloggar länkar till varandra. Och genom att vara misstänksam mot bloggar som inte får länkar från garanterat spamfria bloggar skapas en spamfri sökning.

Min blogsök-favorit är fortfarande Google. Jag upplever att jag får fler och mer relevanta träffar därifrån. Och faktum är att jag inte upplevt något större problem med spam som avändare av söktjänsten Google Blogsearch, som mig veterligen inte har något spamfilter, såvida det inte är inbyggt, typ en Akismet fast för söktjänster. För det verkar ju vara ett skickligt gäng från WordPress. Akismet har rensat bort 10.000-tals spam-kommentarer från min blogg. Med en förbluffande precision. Läste på Akismet.com att de hittills har filtrerat bort 6,371,872,997 skäp-kommentarer. Varav 7,516,888 bara idag. Vidare så menar Akismet att 89% av alla kommentarer är skräp.

Nej, det enda Google nämner i sin FAQ är hur man rapporterar skräp-poster i söktjänsten:

“Vi arbetar hela tiden med att förbättra kvaliteten på våra sökresultat. Om du har upptäckt en viss blogg som du tror skickar skräppost till indexet vill vi gärna få reda på det. Det bästa sättet att berätta för oss om en blogg som skickar skräppost till indexet är att skicka en skräppostrapport till http://www.google.com/contact/spamreport.html. Skräppostrapporterna skickas direkt till våra tekniker och används för att skapa storskaliga lösningar för att komma till rätta med skräppost.”

Men inte ett ord om spamfilter.

Så kanske kanske har Twingly en spännande infallsvinkel. Om inte annat så är det sjukt modigt av dem att utmana Google. Även om utmaningar av Twinglys typ ibland vilar på en förhoppning om att bli uppköpt istället för krossad.

Heja Twingly. Jag håller på er. Mitt hjärta finns hos er.

Sist men inte minst – grattis till alla andra spännande funktioner på “nya Twingly”, som jag inte hunnit kommentera här.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Stefan Hyttfors, Wenderfalck: “Skriv och publicera dina nyheter för Google istället för massmedier”


Brit Stakston på JMW skriver nyligen i ett blogginlägg: “Socialamediarevolutionen är ett faktum“. Stefan Hyttfors på PR-byrån Wenderfalck skriver i ett debattinlägg i Dagens Media: “Pull ersätter push på internet”.

Ni kanske inte håller med mig, men jag skulle vilja påstå att detta är åtminstone lite av ett paradigm-skifte!

Jag har under flera år, och i flera inlägg i min blogg, varit en smula bitter och frustrerad över att inte PR-byråer väljer att se, förstå och utnyttja det nya medielandskap och de nya förutsättningar till effektivare PR som det bär med sig. Frustration som stundtals har övergått i ren kritik. Sistnämnda är jag en smula ångerfull för idag. Har också fått mig en och annan näsknäppa för det. Säkerligen med all rätt. För kanske finns det anledning att skynda långsamt, och Rom byggdes inte på en dag, osv.

Men oavsett det, så ser jag nu ett trendbrott som gör mig mycket glad: PR-byråer har vaknat, börjat förhålla sig till det nya och till och med utnyttja det.

Låt mig får återge några av Stefans inlägg i debatten:

“Är ditt huvudsakliga fokus att rädda en döende medieindustri eller är du i första hand ute efter att skapa och underhålla relationen till dina kunder?”

“Om du skapar tillräckligt intressant innehåll kommer uppmärksamheten utan dyra medieköp. Börja med en innehållsstrategi och en utgivningsplan. Sedan är det bara att producera och publicera, testa och utvärdera.”

“Den enda avgörande skillnaden mellan medieföretag och “övriga” är att medieföretagen måste tjäna pengar på sin uppmärksamhet.”

“Allt fler startar sitt surfande från sökmotorn. Det betyder att vi nu börjar ta kontroll över vår mediekonsumtion. Pull istället för push – en helt ny ordning.”

“Skriv och publicera dina nyheter för Google istället för massmedier. Pull betyder att du ska finnas där när jag letar efter dig.”

“Kräv att din PR-byrå levererar icke-köpta sökord istället för pappersnotiser.”

Och så ett par uttdrag ur Brit Stakstons blogginlägg:

“Sociala medier ger företag chansen att kunna ge sin bild av verkligheten, kommentera dagsaktuella skeenden och visa på den kunskapsbit man själv bidrar med i det som sker i omvärlden. Vilket ytterst också förändrar pr-konsulters roll, för det handlar idag om så mycket mer än stora releaser via journalister idag. Företagen kan själva, extremt kostnadseffektivt, få ut sitt budskap.”

“Sociala medier handlar om något lika naturligt som el, telefon eller organisationsnummer för företag och genomsyrar all intern och extern kommunikation idag. Utan sociala medier kommer man inte finnas för kunden/konsumenten. Utan sociala medier kommer man snabbt vara extremt ineffektiv både vad det gäller till exempel anställdas arbetstid, interninformation och extern marknadskommunikation.

Sociala medier är navet i all kommunikation, exkluderar inget och fångar upp allt varumärkesbyggande arbete. Gör alla marknadsaktiviteter sökbara, delbara över tid och ska förstås bygga på en genuin vilja till tvåvägskommunikation. En dialog med konsumenter och kunder som dessutom blir en ständig källa till utveckling.

Hur kan man som företag ens överväga att stå utanför allt detta?”

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,