Blogg-succéer överskuggar blogg-succéer


Läste nyss en gammal artikel från NY Times “Blogging Your Way Into a Business“, som beskriver några solskenshistorier om hur intet ont anande bloggare av olika skäl fått otrolig uppmärksamhet. Och kunnat göra riktigt bra affärer på sin blogg.

Artikeln pekar på kraften i bloggen som kommunikativ möjlighet. Hur en bloggare, engagerad i ett mer eller mindre nischat ämnesområde, på kort tid når 100.000-tals läsare, allt med “the principal of the long tail” som grund.

Dessvärre är det alltid dessa blogg-succéer som får stå i rampljuset. De bloggar som når massor av människor. Och ofta jämförs med massmedia. När den verkligt stora rörelsen finns i den längsta av svansar, av bloggar, som var och en läses av futtiga 100-tals, kanske i bästa fall 1000-tals, men som sammantaget engagerar och berör miljontals människor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fånig PR-invit inget utmärkt uppslag till blogginlägg


Matti på Greenhill ger Fredrik och Jacob visst bifall, beträffande mitt senaste inlägg “Behandla bloggarna som du behandlar journalisterna – med sakkunnighet, respekt och tillit.” Vilket iprincip betyder att de inte delar min uppfattning som speglas av min rubrik.

Jag vill inte argumentera vem som har rätt eller fel. Det tror jag vore vanskligt. Lika mycket för mig, som för dig, Matti 🙂 Jag vill bara klargöra min ståndpunkt. Och den skiljer sig en smula från din, i en del fall.

Du skriver:

“Hursomhelst visar händelsen att man som PR-konsult … måste ha bättre Fingerspitzengefuhl i kontakten med bloggare än med journalister. En journalist struntar i om en PR-konsult kommer med larviga förslag, journalisten lägger på luren eller slänger pressmeddelandet i papperskorgen och går hem till sig när dagen är slut. Om inte annat, så för att följa lagen om meddelarskydd. För en bloggare är däremot en fånig PR-invit ett utmärkt uppslag till ett blogginlägg.”

Jag håller med dig om att journalisterna “struntar i om en PR-konsult kommer med larviga förslag, journalisten lägger på luren eller slänger pressmeddelandet i papperskorgen”. Men det är ju inte särskilt eftersträvansvärt, eller hur? Vill man få ut något av kontakten med såväl traditionell media och journalister, så krävs lika mycket “fingerspitzengefuhl” som “i kontakten med bloggare”. Man måste bemöta dem båda med just just sakkunnighet, respekt och tillit. Föregått av noggrann research.

Ja, journalister har blivit så avtrubbade av urskiljningslösa pitchar att de knappt bryr sig länge. Orkar inte ens klaga.
Bloggarna däremot är inte vana av att bli “uppvaktade” varför t o m en usel pitch kan väcka intresse och engagemang hos bloggaren ifråga. Men i takt med att även dessa blir villebråd för PR-konsulter m fl, så kommer de också att trubbas av så smått. Vilket om inte annat artikeln “Bloggarduo trötta på PR-byråernas uppvaktningar” ger vissa indikationer på. Därför bör även de behandlas på samma professionella sätt som journalister. Trots detta har jag svårt att tro att merparten av bloggare skulle vara så desperate att den “fånig PR-invit” skulle leda till publicitet.
Men – återigen – jag vill vara ödmjukt inställd till även din sakkunighet på området. Men mina erfarenheter är ovan nämnda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vad ska du heta för att bli bra journalist?


Kolla in Dagens Medias lilla webbTV-intervju med Anders Rydell och Klas Ericsson, författarna till boken “Byt namn – och andra sätt att lyckas som journalist”. I boken ger dem tips på hur journalister kan bli bättre på att göra pr för sig själva.

I webbTV-inslaget berättar dem vad du som journalist bör heta för att bli en framgångsrik. Och med framgångsrik menar de inte i yrket, utan i marknadsföringen av sig själva som yrkesmän.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Behandla bloggarna som du behandlar journalisterna – med sakkunnighet, respekt och tillit.


Igår skrev Henrik Widell artikeln – “Bloggarduo trötta på pr-byråernas uppvaktningar” – i Dagens Media. Artikeln handlade om hur bloggarna Nina Åkestam och Sandra Beijer helt tröttnat på PR-byråernas klumpiga och irrelevanta pitchar.

Idag ger några andra(?) sakkuniga byråer svar på tal i artikeln – “Pr-byråerna om bloggkritiken: Vi har viss förståelse” – skriven av Henrik Widell och Madeleine Östlund.

Uttalandena i sistnämnda artikel fick mig att helt tappa hakan, då man menar att bloggarna bör behandlas annorlunda än traditionella medier/journalister.

Fredrik Pallin på Mahir säger:

“Det finns en risk att pr-byråerna tänker i traditionella medietermer och skjuter för brett”. Och att: “Man måste ha bättre koll på bloggar än på traditionella medier och då krävs ett genuint intresse.” Och vidare:

“Det gäller för pr-byråerna att lägga ner mycket tid på att hitta relevanta bloggar och att läsa dem.”

Jacob Lapidus, konsult på Patriksson Communications, går på samma linje, och menar att det är svårt att “få respons bara genom att skicka ett mejl”. Och vidare: Att många PR-konsulter resonerar “på samma vis som de gör med pressreleaser, att det är bättre att skjuta för brett än för smalt. Då är det också många som får irrelevant information.”

Jag högaktar Fredrik, som jag känner väl, för hans yrkesskickliget. Och misstänker att Jacob lirar i samma liga. Och jag håller i viss mån med dem. Men uttalandena få mig att ramla av stolen.

I min värld så bör bloggare behandlas på samma sätt som en traditionell journalist, och vice versa – med sakkunnighet, respekt och tillit. Ingen skillnad.

Jag skulle vilja höra någon annan normalt funtad PR-konsult säga att det skulle vara “bättre att skjuta för brett än för smalt”. Jag skulle ha mycket svårt att tro att någon PR-konsult skulle anse att man “måste ha bättre koll på bloggar än på traditionella medier”/journalister, och att det inte skulle krävas “ett genuint intresse” när det gäller de traditionella medierna/journalisterna.

Sandra säger i den förstämnda artikeln att “hon inte har ett problem med att bli kontaktad av pr-byråer men tycker att byråerna ska göra bättre research”. Att PR-konsulterna inte bara kan “titta på de bloggar som har flest besökare, utan måste själva gå in och se vad bloggarna handlar om”.

Jag är 100% övertygad om att såväl media men i synnerhet traditionella journalister resonerar på exakt samma sätt.

I min värld gäller det att lägga ner minst lika mycket tid på att hitta relevanta traditionella journalister, och läsa deras alster för att förstå och lära känna deras ev behov, som det krävs för bloggare. Och med dem interagera på liknande villkor. När det gäller blogg-sfären, exempelvis blogga själva.

Vidare så glömmer man helt bort en oerhört viktig faktor när det gäller att förmedla information till såväl bloggare som till vanliga journalister: Gör din information – det du har att säga i såväl text, bild som video – så tillgängligt som möjligt, så att alla som är intresserade kan söka, bevaka och prenumerera på informationen, när, och som de vill. All PR-kommunikation måste inte bygga på pitchar och push.

Andra bloggar om: , , , ,

Tidningsläsandet nere på 34% i USA – tvingar fram nya PR-strategier


Trenden kvarstår. Tidningsläsandet minskar. Åtminstone i USA. Och kurvan pekar brant neråt. Denna gång var Martin på SVD (nyss ansvarig för SVD.se – grattis) som snappade upp Pew Research Center senaste undersökning, där man tittar på amerikanernas nyhetskonsumtion. Han skriver:
“Andelen amerikaner som läser en dagstidning en genomsnittlig dag har fallit från 48 % för tio år sedan och 40 % för två år sedan till rekordlåga 34% i dag. Det kan jämföras med Sverige där 80 % läser en tidning en genomsnittlig dag (Källa: Mediebarometern). Hos oss är mätningen dock annorlunda; här inkluderas även tidningarnas sajter i tidningsläsandet: om man bara skulle mäta pappersläsandet ligger det sannolikt på 65-70 procent.”

Men intresset för nyheter har knappast minskat. Konsumtionen sker på nätet. Och Martin fortsätter:

“…USA ökar internets betydelse som nyhetskälla, enligt Pew. För två år sedan var det bara 18 procent av amerikanerna som var inne på en nyhetssajt minst tre gånger i veckan. I årets mätning har det stigit till 25 procent.”
Lägg därtill att nyheter idag produceras av långt fler än traditionella journalister för traditionella nätmedier. Så inser man som PR-kommunikatör att det finns anledning att se över sin kommunikativa strategi, om så inte redan skett.

Behövs PR-byrån?


Frågan som många i synnerhet mindre företag ställer sig just nu: “Behövs PR-byrån? Det är dyrt. Och möjligheterna att själv komma i kontakt och skapa relationer med såväl opinionsbildare som marknaden direkt har aldrig varit så bra. Å andra sidan är såväl medie- som det kommunikativa landskapet snårigare och mer komplext än någonsin. Och hjälp med att skapa stories och navigera rätt, har aldrig varit mer behövligt.

Personligen så är jag övertygad om att PR-byråerna har ett stort excistensberättigande. Större än någonsin kanske. Så länge de sätter sig in i och utnyttjar de nya möjligheter som ständigt erbjuds. Och leverera tydlig ROI.

Kolla in Marshall Kirkpatricks inlägg på Read Write Webb: “Does Good Tech Need PR?

Andra bloggar om: , , , ,

Socialt Ikea skapar ny relation med marknaden


Med sociala funktioner på sina webbplatser, skapar allt fler företag (goda) relationer med sin marknad. Nyligen sprang jag på Ikeas satsning – IKEA.SE/TV som presenteras:

“Inredningstips för alla. Av alla. Hej och välkommen hem till alla! Bli medlem och inspireras av hela Sveriges inredning – eller låt hela Sverige inspireras av dig! Varje vecka visar vi en ny film här intill. Kanske din?”

Och därefter som svar på vad IKEA.SE/TV egentligen är, så förklarar man det med tre symboler med därtill hörande texter: “filma/foto, publicera, diskutera”.

Namnet ger ju först sken av att detta är en vanlig webb-tv-funktion. Men snabbt förstår man att IKEA valt den lite mer sociala anfallsvinkel som så många andra företag valt.

Här finns de klassiska “funktionerna” för användargenererat innehåll. Du laddar upp såväl video som bild; kategoriserar dem samt adderar nyckelord som sedemera skapar ämnesmoln. Självklart kan de som kikar även bedöma filmerna i skala 1-5 och kommentera dem. De kan förstås också sprida materialet vidare via de klassiska sociala nätverken, samt embedda video-klippen exempelvis i sina bloggar. Alla som vill publicera får ett konto. Och de ev fanatiker som gillar någons inredningstips kan prenumerera på dem som RSS.

Men ungefär där tar de sociala funktionerna slut. Interaktionen användarna sinsemellan är försumbara. Och när man beskriver IKEA.SE/TV med ord som “diskutera” så anser jag det vara en kraftig överdrift. Men det kanske är irrelevant. Det som är intressant är det relativt nya och kraftfulla sätt att skapa relation med sin marknad. Förmodligen har vi bara sett början på hur företag anammar de sociala webbaserade funktionerna i sin kommunikation.

Andra bloggar om: , , , ,