Se upp Aftonbladet – nu lanseras Nyheter24


Nu lanseras Nyheter24; nättabloiden som utmanar Aftonbladet. Ett kamikze-projekt? Absolut! För vem skulle kunna rubba Aftonbladets suveränitet? Knappast någon. Och än mer tveksam blir man när man läser om mediets position: “Nyheter24 är en oberoende nationell nyhetsförmedlare på Internet. Vår ambition är att leverera snabba, effektiva och ständigt aktuella nyheter på ett lättillgängligt, lättöverskådligt och lätthittat sätt. Vi tar nyheter på blodigt allvar men ofta med glimten i ögat. Vi jobbar dygnet runt för att erbjuda våra läsare den bästa nyhetspaketering vid varje besök hos oss.”

Är det någon som av denna beskrivning kan se någon större skillnad mot Aftonbladets beskrivning av sig själva: “Nordens största nyhetssajt alltid först med det senaste”?

Patrik Sandberg, den gamle Starcom-vd’n, en av grundarna till Nyheter24, säger:

“Vi har jobbat dygnet runt för att bygga en sajt som vi själva vill besöka: en roligare, snabbare och mer internetanpassad nyhetssajt.”

Och i releasen skriver man:

“Nyheter24.se bevakar huvudsakligen tre områden: nyheter (inrikes, utrikes, ekonomi), sport och nöje. Denna nyhetsbevakning kombineras med aktiv bloggjournalistik och ett flertal kända profiler kommer inom kort att lanseras på sajten.”

Tveksam, tveksamt. MEN men bakom projektet finner vi ett par jävligt smarta, modiga, snabbfotade entreprenörer. Så säger jag inte bara för att jag är god vän med en av dem. Utan för att jag vet det. Så finns det någon David som kan klippa till någon Goliat, så är det Douglas Roos och Patrik Sandberg.

Lycka till grabbar! Ta dem!

Läs releasen på Newsdesk.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lilla Branschdagen – stort fokus på “social media adoption”


TU’s årliga och “Lilla Branschdag” är slut. Temat för året var “I Framkant”. Och för att fylla detta med innehåll så hade man lockat följande talare:

  • Fredrik Svensson, kreativ chef på Starcom i Stockholm
  • Sara Öhrvall, chef på Bonniers ganska nya enhet “Research & Development”
  • Pia Kronqvist, ny VD på Folkoperan
  • Magnus Karlsson, chefredaktör på Smålandsposten
  • Stina Honkamaa, chef på Google Sverige

För att kort sammanfatta vad i princip samtliga av dem menade var att ligga “i framkant” så var det i vilken utsträckning man hade valt att utnyttja social media i sin verksamhet. Där samtliga ansåg sig ha gjort det med viss mått av stolthet och framgång.

Fredrik började med att ge oss några tips på hur han, för sina uppdragsgivares räkning, utnyttjat de sociala medierna, och de virala krafter som där finns, för att marknadsföra sina uppdragsgivares produkter, varumärken och verksamheter.

Ingenting särskilt nytt, egentligen. Utan gamla kundcase (SvenskaFans, WESC, Aftonbladet, mfl) som jag hade hört långt tidigare. Där egentligen samtliga av dem gått ut på att försöka engagera företagens respektive målgrupp/marknad att skicka in bidrag iform av video, musik eller liknande. Rösta. Vinna. Sprida. Ibland med hjälp av någon ambassadör. Dock case med en aura av succé.

Sara Öhrvall på Bonniers “Research & Development”, illustrerade sin (eller Bonniers) bild av det nya medielandskapet. Och redogjorde noggrannt för det i diverse mer eller mindre iögonfallande siffror. Varav de flesta av dem inte heller var särskild nya utan bygger på samma källor, som många andra i branschen redan fått tillgång till. Men otvetydligt är det de “sociala medierna” som står i fokus för Sara och Bonniers R’n’D. Hittills har enheten ploppat ur sig i det omtalade debattforumet Newsmill.se och det nyss inköpta jobb-sök-tjänsten: Workey.se.

Pia Kronqvist, på Folkoperan, tog över stafettpinnen och radade upp en massa exempel på kampanjer med social ingredienser, men de flesta av dem utan den typ av sociala engagemang vi återfinner med web 2.0 som utgångspunkt.

Magnus Karlsson och hans Smålandsposten, lanserades i programbladet, som early adopters av de nya möjligheterna den social webben idag erbjuder. Och nog är det så. Men Magnus var en karl fylld av ödmjukhet och självironi, som valde att tona ner såväl sina som sin tidnings mer eller mindre lyckade försök att rädda en vikande pappersupplaga. Dragningen blev därför underhållande. Men även insiktsfull.

Avslutade gjorde Google Stina med att göra lite smygreklam för sina tjänster, inte minst kassakon Adwords, inför de hundratalet potentiella kunder, som hittills en aning motvillig velat släppa på annonsprogrammet som endast ger dem lite mer än hälften av de pengar annonsörerna spenderar. Men Google är ju ändå Google.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Blogginlägg öppnade för diskussion mellan Cision och Newsdesk


Richard Gatarskis inlägg “Cision Wire supports (some) social media“, som jag tidigare bloggade om, öppnade upp för diskussion mellan Newsdesk och Cision inför öppen ridå i kommentar-tråden. Till allas förtjusning. Inte minst Richards.

I sitt inlägg förhåller sig Richard försiktigt positiv till Cision Wires första steg mot att försöka nå ut till nya opinionsbildare i det sociala medielandskapet. Men menar att integrationen fortfarande saknas. Och att de knappast är ledande som Cision själva anför.

Richard skriver: “Cision Wire offers firms and organizations to “connect with your audience“, but in a web 1.0 fasion. As far as I can tell “connect” implies one way. There are no options for conversation, for example by commenting the releases.”

“In their words it is “the leading website for press releases and other news”. Not a very legal statement, as I doubt that claim hardly could be scientifically justified.”

Alexander Mason, Director of Business Development, på Cision North Europe, är benägen att hålla med i en kommentar till inlägget. Men menar att det åtminstone är en god start:

“However we need to start somewhere on our journey and we feel that Cision Wire is a really good start.”

I en därefter följande kommentar, hälsar Peter Ingman, VD på Newsdesk, Mason och Cision varmt välkomna in i matchen, men ifrågasätter lite ödmjukt bristande logik i hur en bra start kan hänga ihop med deras utalande att vara ledande.

Mason svarar med att bjuda in Ingman till möte i Stockholm för fortsatt diskussion, och poängterar att det måste vara kul för Gatarski att ha denna dialog i sin kommentartråd.

Vilket Gatarski i påföljande kommentar bekräftar:

“Of course I love this, a true example of a transparent opening for coopetition. We must also note that both Alexander and Peter are savvy social media conversers. So, instead of just mailing/calling me, they went ahead and shared their thoughts openly.”

Andra bloggar om: , , , , , ,


Lyssnar på Brit och Björn på JMW Kommunikation. Frukostseminarium.

10 timmar film i minuten upp på YouTube


För någon månad sen läste jag på Google CPG (Consumer Package Gods) blogg att det laddas upp 10 timmar film varje minut på YouTube. Att man på YouTube laddar upp 100.000-tals, och kollar på 100-tals miljoner filmsnuttar varje dag. Siffrorna är så svindlade så jag hade svårt att tro dem.

När jag idag läste Mindpark Blogg att YouTube hade 5 miljarder sidvisningar på den amerikanska marknaden, så kan man ju inte låta bli att gräva, åtminstone lite bland uppgifterna.

Enligt comScore så motsvarar det en marknadsandel på 44,1 procent. Drygt 98 procent av alla Googles videos visades på YouTube.

Enligt Nielsen Netratings så fortsätter den Google-ägda tjänsten, YouTube, att fullkomligt dominera video-sharing-marknaden med 7,5 gånger så många unika besökare som den goda tvåan – Google Video(!). Google, google, alltså. Tillsammans hade de två Google-video-tjänsterna 88 miljoner unika besökare i juli 2008, vilket enligt Nielsen Netratings är ca 36% av video-tittar-marknaden.

Ellacoya Networks har uppskattat att YouTube ensamt står för 20% av all http-trafik, och 10% av trafik på nätet i Nordamerika.

Lägg de här siffrorna under huvudkudden i natt, så får vi se om det blir söta drömmar, mardrömmar, eller något däremellan. Men det bör åtminstone inte bli en natt som andra.

Bjud in publiken – annars är det kört


Det här inlägget är en hyllning till Martin Jönsson (SVD) för hans klarsynthet, ödmjukhet och öppenhet till den oerhörda förändring såväl medie- som kommunikationslandskapet i sin helhet står inför. Jag syfter inte minst på hans senaste blogginlägg “Tänk om de är bättre än vi är?”, som noga redogör för hur journalister och media måste samagera med sin publik för att överleva. Och detta i egenskap av att vara chefredaktör för SVD.se. Bravo!

Tiden är iprincip förbi då journalisten är den som förklarar hur saker och ting förhåller sig. Tiden är förmodligen snart också förbi då det är journalisten som har bäst tillgång till information från källan. Och tiden är definitivt förbi då journalisten eller, snarare mediet, är bäst på att distribuera information. Kvar är förpackning och förädling. Som hänger ihop. Och frågan är om inte tiden snart är förbi vad det gäller dessa två USP:ar också? Nej, jag tror inte det. Om journalisterna, redaktionerna, och medierna skärper till sig ordentligt

Martin Jönsson skriver i sitt inlägg: “Jag tror att publiken vet rätt bra redan hur verkligheten ser ut. Jag tror att de i många fall kan mer än vi, i de mest komplicerade ämnen. Och jag vet, att de förväntar sig att bli behandlade med respekt.”

“…om vi inte skildrar rätt saker, på rätt sätt, kommer publiken att välja bort oss, i allt högre grad. För de har alternativ i dag, i en omfattning som vi aldrig varit i närheten av tidigare. De har andra källor som kan ge dem exakt det de är mest intresserade av. Båda all världens medier, via nätet och andra sorters medier i den parallella, sociala medievärlden, i bloggar och nätverk.”

Det går “inte längre att ha löpsedlar som säger sig veta. Inte när vem som helst kan gå in på nätet och få besked direkt från källan”.

“Man går inte till de traditionella källorna, utan man tar in det som kommer via ens nätverk, via de personer man litar mest på och lyssnar mest på.”

“Det finns, hela tiden, nyhetsalternativ. Och en del är – faktiskt – bättre än den traditionella journalistiken. Lesson to learn.”

Mats Bergstrand (DN), Dan Josefsson (Aftonbladet) och andra bakåtsträvare – läs och lär. Respekt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

DN’s debatt-chef kritisk till medborgarjournalistiken


Mats Bergstrand är onyanserat kritisk till medborgarjournalistiken. Bättre vore att han och hans kollegor fokuserade sig på att producera ansvarsfull journalistik som marknaden vill ha och är beredd att betala för, istället för att hindra media att utvecklas så som den hittills gjort.

Jag kan inte tolka det annat än att Mats Bergstrand, chef på DN-debatt, är starkt kritisk till den medborgarjournalistik som successivt växt fram och fått allt större genomslag i det nya medielandskapet. Såvitt jag kan förstå så ser han medborgarjournalistiken som ett hot mot såväl den traditionella journalistiken som mot demokratin i sin helhet. Han pratar om anställda journalister som “barlast” för traditionella medier som inte längre kan konkurrera med det fria ordet i det han kallar “uppmärksamhetsekonomin”, där medborgarjournalisterna är på god väg att “erodera tilltron till reporteryrket på ett sätt som på sikt, enligt Andrew Keen, “omöjliggör upprätthållandet av en ansvarsfull journalistik”.”

Det jag hör Mats säga är att det vore katastrof om det fri ordet, folkets ord, fick härja fritt utan att någon ansvarsfull part, kritiskt granskade det som sades, och förtäljde en mer nyanserad, genomarbetad, sanningsenlig bild av det. I synnerhet när folks motiv till att göra sin röst hörd, ofta är ytterst tveksamt.

Uppmärksamhetsekonomin, är inget annat än en del av marknadsekonomin, där marknaden som bekant har makten. Vad vill marknaden ha? Vad vill folket ha? Och vilken är betalningsviljan? Finns inte efterfrågan, ingen betalningsvilja, så uppstår heller inget utbud, såvida inte någon välvillig finansiär är beredd att hålla liv i det som inte efterfrågas.

Kvalitetsjournalistiken, den kritiskt granskande, grävande, djuplodande journalistiken, den “ansvarsfulla journalistiken”, som Keen lär ha sagt, har sedan en tid mött tuff konkurrens från ny media, social media baserad på användargenererat innehåll. Där den förstnämnda onekligen verkar leva en tynande tillvaro då marknaden inte längre efterfrågar den i samma utsträckning som förut och/eller åtminstone inte vara beredda att betala priset för vad den kostar, och för att alternativen är attraktivare och/eller mer tillgängliga.

Själv är jag förespråkare av marknadsekonomin, om planekonomin skulle vara alternativet. Men jag har mycket svårt när marknadsekonomin får härja helt okontrollerat. Jag är förespråkare av det fria ordet; att alla har rätt att uttrycka sina åsikter via de sociala mediala kontexter som finns tillgängliga. Jag ser den nya generationes webb med alla dess sociala tjänster, som ytterligare och ofta en fantastisk dimension av demokratin. Men skulle med största sannolikhet ogilla om den skenade iväg mot smutskastning, ryktesspridning, snuttifiering, sensationsjournalistik, helt i avsaknad av kontroll, och i viss mån även av public service, oberoende och/eller statligt finanseriad media. Vilket den ännu inte har gjort.

Mats, istället för att kritisera medborgarjournalistiken, fokusera dig på att producera ansvarsfull journalistik som marknaden vill ha och är beredd att betala för, och låt media att utvecklas så som den hittills gjort.

För det slag över munnen” som medborgarjournalistiken nu får av dig “saknar enligt min mening varje spår av ömhet.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Het debatt om nytt debattfourm


Newsmill är det senaste i raden av debattforum som lanserades för några veckor sedan. Tanken är att försöka strukturera ett urval av blogginlägg rörande ett urvarl av frågeställningar. Senast i raden av frågor var: “Har Aftonbladet rätt om Newsmill?”, och syftar på Dan Josefssons artikel i fredagens Aftonbladet.se: “Så ska de tygla bloggsfären“. Och syftar på “Bonniers nya redaktionsklädda pr-byrå”. Aritkeln resulterade i ställningskrig och pajkastning på Newsmill, mellan diverse mer eller mindre kända bloggare inom media och kommunikation. Här följer mitt något mer diplomatiska inlägg:

Är vi inte alla överens? Att Newsmill är ett försök från Bonniers sida att förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sin fördel? På mer eller mindre goda grunder

Varför är ni så kategoriska? Jag tycker det luktar politisk pajkastning om denna debatt. Nog har Dan Josefsson, Aftonbladet, lite rätt alltid? Åtminstone om man försöker förstå andemeningen, vilken ju förvisso alltid är högst arbiträr. Och nog har Martin Jönsson, SVD, lite rätt han med? Liksom Brit Stakston, Niclas Strandh? Är det inte tämligen glasklart vad som är på G och håller på att hända?

Nej, Newsmill kommer naturligtvis aldrig tygla blogsfären. Förmodligen inte Bonnier, eller någon annan, i något annat sammanhang, heller. Och jag har oerhört svårt att tro att det är det Dan Josefson menar, även om man kan tolka det som så. Rubriken är ju satt för att provocera på klassiskt Aftonbladet-manér. Så även texten. Det jag vill tro att Dan menar, och där jag tycker han har rätt i sak, är att Bonnier liksom många andra mediehus, mer eller mindre desperat försöker förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sen fördel. Dels för att bibehålla mediekonsumenterna och dels annönsörerna, och möjligtvis även för att bibehålla rollen som tungt opinionsbildande forum.

För ni kom väl ihåg Bertil Torekulls inlägg i debatten på DN i slutet av februari 2007? Då han fly förbannad hoppade på och kritiserade Carl Bildt för att hans “dubbelroll som minister och pratig bloggare för tankarna till Venezuelas talträngde president Hugo Chávez“? Och vidare: “En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare.” Det som då verkade irritera Bertil Torekul var att Carl Bildt dels blandade ihop sin roll som privatperson och utrikesminister, i sina tyckande, och dels använde bloggen för att uttrycka dessa åsikter. I synnerhet mellan raderna kunde man ana Bertil Torekulls stora frustration över att Carl Bild övergivit dagspressens debatt-forum till förmån för den mer otyglade, okontrollerade blogsfären.

Jag bloggade om detta då, och menade att det snarare borde vara Bertil och de traditionella debatt-forumen, som borde försöka anpassa sig till de nya förutsättningarna. Och är det inte exakt det vi ser att var och vartannat traditionellt mediehus tillika media gör, eller åtminstone försöker göra, i allt större utsträckning? Newsmill är bara ett av massor av exempel. Och dessutom ett mycket säreget exempel. Helt enkelt ett ärligt tappert försök att på någorlunda vettigt och matnyttigt sätt förhålla sig till och nyttja det sociala medielandskapet till något nytt och fräscht som de kontrollerar, och kan tjäna pengar på, även om sistnämnda är ytterst luddigt.

Rupert Murdoch och hans News Corp köpte ju MySpace redan 2005 av den anledningen. “That’s where the information flys”, lär han ha sagt. Och till Forbes sa han något år senare: “Media companies don’t control the conversation anymore, at least not to the extent that we once did.” Några år senare poppade de sociala mediala satsningarna upp även i de nordiska mediehusen, så även i Aftobladet med bl a Snack Community. För tillskillnad från Bonnier så har ju Schibstedt varit relativt “avant garde” beträffande satsningar på ny, och social media. “Skam den som ger sig” får man väl säga som gammal Bonnier-anställd 🙂 Newsmill är ett välkommet tillskott till det relativt öppna, demokratiska och social medielandskapet. Dock ingen “killer application”. Jag har svårt att se vad Newsmill kan tillföra den befintliga och väl strukturerade blogsfären. Jag tycker inte förpackningen av de redaktionella bidragen räcker. Och vad mer finns? Men jag är ödmjuk för alla försök. Förhoppningsfull. Och försiktigt positiv.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Schulman till attack mot pressinfo-spam


För snart ett år sen skrev Alex Schulman en artikel i Aftonbladet med rubriken: “Sluta mejla mig om fisk, för helvete”. Jag bloggade om det. Kritiken var riktad mot Svensk Fisk den gången. Och grundade sig i det urskiljningslösa flöde av nyheter som kom från nämnda förening, trots att Alex vid upprepade tillfällen vädjat till föreningen att sluta spama honom.

I går läste jag ett blogginlägg av Alex i hans nya projekt 1000 apor: “Jag är spammad av staten“. Denna gång var kritiken riktad mot Fiskeriverket. Alex skriver:

“Det här har hållit på länge nu. Trots mina till en början vänliga och till slut alltmer frustrerade mejl om att ta bort mig från deras utskickslista, så fortsätter de att komma.” Och: “Jag undrar vafan Fiskeriverket håller på med. Är de inte statliga? Det här är trakasserier.”

Ja, det kan man verkligen undra. Jag kollade snabbt upp om Fiskeriverket och Svens Fisk hade en koppling till varandra. På Svensk Fisks hemsida står det att Fiskeriverket ansvarade och drev den informativa verksamheten på Svensk Fisk mellan år 1994 och 2000. Om de fortfarande gör det är ovisst. Men det verkar inte bättre.

Till saken hör att jag hälsade på informationsavdelningen på Fiskeriverket ungefär samtidigt som Alex framförde sin kritik mot den statliga myndigheten. Då menade Fiskeriveret att förmedlingen av deras nyheter och nyhetsbrev fungerade utmärkt. Man tyckte att Newsdesks “on demand”-modell verkade intressant, men valde att fortsätta med sina direktutskick, av ovan nämnda skäl.

Det stora problemet idag är att 1) så få journalister gör som Alex; går ut offentligt och ber företag att sluta spama 2) företagen tror att deras information faller i god jord.

Att tillägga: Svensk Fisk förmedlar dock information även via Newsdesk – on demand – och når via tjänsten mellan 3.000 och 4.000 personer (ej unika) varje månad, som av egen fri vilja visat intresse för deras information.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Succé när Birmingham Posts släppte in bloggarna


Kristin på What’s Next blogg har funnit ytterligare intressanta exempel på hur dagspress utnyttjar UGC (user generated content) för att skapa mer attraktivare media till lägre pris. Kristin uppmanar läsarna (förmodligen de som representerar dagstidningen i någon form): “Släpp in communityt i tidningsvärlden” med argumentet: “För att tiden när tidningarna var ”folkets röst” är över. På webben har folket sina egna röster och det är dags för redaktionerna att inse att de inte längre har patent på att spegla en opinion.”

Inlägget innehåller en intervju med Mark Comerford, lärare i journalistik, där han berättar om hur de två dagstidningarna; Birmingham Posts och Liverpool Daily Posts nyttjar detta faktum, och att allt annat vore inte bara en “tidningsdöd” utan t o m ett “tidningssjälvmord”. Lyssna! Mycket intressant.

Inlägget skapade livlig debatt i microbloggen Jaiku efter att @tomasw gjort inlägget: “Blir social media tillslut bara brus?” Till svag fördel för tidningarnas invit.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,