Social media newsroom – på egen eller annans webbplats?


Frågan om “social media newsroom” som begrepp och företeelse fortsätter att förbrylla, och ge upphov till diskussion och i viss mån debatt.

I förrgår skrev jag inlägget: “1300 social media newsroom på Newsdesk“, där jag undrade varför Fredrik Wackå i sitt inlägg “6 sociala mediesajter jämförda: Mycket teknik, lite attityd” förbisett de ca 1300 sociala pressrum som företag skapat på Newsdesk.

Jag menar att ett sk “social media newsroom” är alla webbaserade tjänster som 1) skapats av företag och liknande för att skapa goda relationer med sin marknad och 2) som ”nyttjar många av de möjligheter till delning och kommunikation som den sociala webben erbjuder”. Sett ur ett semantiskt perspektiv. Teoretiskt sett, kan detta ligga på Facebook, Flickr, WordPress, Newsdesk, egen domän, eller var som helst, så länge det uppfyller de kriterier som Fredrik nämner och kanske några till.

Jon Lindholm webbstrateg på Configura Sverige AB (innehavare till ett av de sociala news room Fredrik jämfört) replikerade igår i ett eget inlägg på sin blogg:

“Bara för att man lägger upp videos på Youtube skapar man inte ett socialt engagemang hos besökaren, utan det är den sociala attityden som gör det. Det är just den attityden som ofta är det som kan anses som svårt att få fram. Det är också här jag tror kärnan i den sociala webbkommunikationen ligger. Känner besökaren som att den besöker en stel webbplats eller besöker de personerna bakom webbplatsen? Det är dit man måste komma och då pratar jag inte om designen på webbplatsen, utan innehållet.”

“Men, det är nog så att för att koppla den riktiga kontakten med besökaren tror jag ändå att man måsta ha en grund på sin hemmaplan, dvs. man utgår från sin egen webbplats. Troligtvis har du mer än bara nyheter, bilder, videos mm. som du vill att användarna ska ta del av. Naturligtvis ska man släppa taget på materialet och låta användarna ta del av det från olika källor, det är inte så jag menar, men jag tror på att man hela tiden ska veta var grunden finns för informationen finns. Kontentan av detta: använd gärna Newsdesk och andra siter, men ha även materialet på din egen site!”

Jag håller med dig i mångt och mycket, Jon. Jag anser att den egna webbplatsen är central i företagens kommunikation. Och jag tycker att de där ska utnyttja alla sociala funktioner som finns för att på så sätt förädla sin kommunikation.

Men jag håller inte med dig om att företag måste utgå från sin egen webblats för att koppla den riktiga kontakten med besökaren, som du skriver. I takt med tiden så krävs det att företaget tar sig och sitt “innehåll” dit där dess målgrupp finns; lyssnar, lär, bidrar, och skapar kontakter och dialog; på Facebook, Flickr, WordPress, Newsdesk; i alla de sammanhang som upplevs relevanta för företaget.

Alltså – det ena utesluter inte det andra. Vilken som är utgångspunkt och inte; vilken som är viktigast och inte; därom tvista de lärde. Och frågan är om det egenligen spelar någon roll? Vi är väl överens om att det är viktigt för företaget oavsett att ta små steg mot att bli mer sociala, transparenta, autentistiska, för bättre relationer med sin omgivning.

Under resans gång jobbar Newsdesk hårt med att utveckla vår produkt Newsdesk Synk som synkroniserar kommunikationen på Newsdesk med kundens webbplats. Idag har vi enkla lösningar på detta. Och hundratals använder tjänsten. Däremot så har vi ännu inte gjort det möjligt att “plocka med” de flesta av de sociala funktionerna. Men det kommer inom kort.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

1300 social media newsrooms på Newsdesk


I ett blogginlägg publicerad för någon vecka sen jämför Fredrik Wackå sex sociala mediesajter, varav fyra svenska. Och menar att det sociala pressrummet tog fart för cirka 2,5 år sedan, först i form av en social medierelease. Att de fortfarande är försvinnande få. Men att det åtminstone finns “så många att vi kan börja se mönster. ”

Ur det skrala utbudet har Fredrik valt ut Electrolux, Scania, BRIO och Configura från den svenska floran samt GM Europe och Ford från den internationella. Men refererar till några andra vid sidan om själva jämförelsen.

Av den lilla empiriska undersökningen och jämförelsen av rummen ifråga så konstaterar han att de flesta har en relativt rikt utbud av sociala funktioner men att de ofta saknar den sociala “attityden”. Fredrik skriver: “Företagen omfamnar den sociala webbens infrastruktur men inte nödvändigtvis dess attityd.”

Såvitt jag kan se och förstå så har Fredrik därmed förbisett de ca 1300 social media newsrooms som företgen skapat på Newsdesk. Varför då?

Pressrummen på Newsdesk uppfyller de flesta av de kriterier som Fredrik anser bör finnas för att klassas som ett “riktigt” social media newsroom. Plus några till som åtminstone jag anser gör de mer sociala och användbara än de Fredrik nämnt.

Fredrik specar följande kriterier för ett social media newsroom:

  • Foton: Möjligheten för andra att använda och återpublicera fotografier på ett enkelt sätt. Typexemplet är ett konto på Flickr (men skulle kunna vara en annan tjänst eller t.o.m. egenutvecklat).
  • Video: Som ovan, med YouTube som den vanligaste lösningen.
  • Dela: Underlätta för läsare att dela med sig av länk eller innehåll till andra sajter.
  • Kommentarer: Möjlighet för läsare att direkt kommentera nyheterna, eller skicka en trackback(?) från sin egen blogg.
  • Mikroblogg: En frekvent, mycket informell insikt i vad som händer i företaget samt möjlighet att starta en dialog. Ingen hade det men det finns många företag som upptäckt mikrobloggen.
  • Personlig: Någon form av känsla för människorna bakom företaget — en blogg, biografier, etc.
  • Extra kontaktmöjligheter: Bortom mejl och telefon som IM, chat, Skype…
  • RSS, prenumeration: Möjligheten att prenumerera på eller syndikera innehållet från mediesajten.
  • Bevakning från medier/sociala medier: Produkt- eller företagsspecifik omvärldsbevakning, till exempel i form av länkar till vad andra skrivit.
  • Länkar till bloggar/resurser: Poängen här är självklart att länkarna ska gå till intressanta röster utanför företaget.
  • Creative Commons: Vanlig upphovsrätt är inte anpassad till den delande webben. Creative Commons gör det lätt att göra rätt för den som vill använda innehåll, och visar viss insikt från företagets sida.

Såvitt jag kan se så uppfyller pressrummen på Newsdesk alla kriterier utom mikroblogg- och extra kontakt-funktionerna.

Å andra sidan så har Newsdesk skapat följande mervärden som inte finns med i Fredriks lista, varav några kanske gör pressrummen mer sociala eller åtminstone mer användbara än referenserna ovan, medan andra även återfinns hos referenserna, men inte finns med i Fredriks check list:

  • söka efter nyheter i alla pressrum (i själva verket nyheter från 7000 företag) på ett bräde baserat på fritext och eller kategorier.
  • söka efter annan information som evenemang, bilder, videor, kontaktpersoner, dokument.
  • releatera information till varandra
  • spara alla sökningar som bevakningar som RSS och/eller e-post.
  • dynamiska tags och tillhörande tag clouds
  • dela med sig även som e-post
  • söka i varje enskilt pressrum
  • information knuten till stort distributionsnät – on demand
  • bakomliggande system för att mäta trafik och användning

Ser man till antalet social media newsroom per capita så gör förmodligen detta Sverige till “social media newsroom”-tätaste landet i världen. Eller vad säger du, Fredrik? Hoppas du inte glömmer Newsdesk nästa gång.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Newsdesk kopplar ihop bloggare med 7000 företag


I natt lanserade Newsdesk både “kommentarer” och “Twingly blogstream” på Newsdesk. Det betyder två saker: Dels så kan vem som helst i dag kommentera all den information som publiceras på Newsdsesk. Dels så kommer alla de blogginlägg som länkar till informationen också visas i anslutning till den.

Förmodligen är Newsdesk det första “PR-verktyget” i världen som skapat dessa möjligheter för företag och deras målgrupp (om man bortser från de företag som använder traditionella bloggverktyg som PR-verktyg).

Newsdesk har länge fokuserat sig på att bli bäst på att förmedla pressinformation alla kategorier. Något vi lyckats bra med. Varje dag läser ca 23.000 inflytelserika människor den informtion som publiceras på Newsdesk. Hittills har dock möjligheten för läsaren att återkoppla till källan varit relativt begränsat, och främst skett via mail och telefonkontakt. Med kommentarer och blogstream har Newsdesk tagit ett steg mot att utöka dialogen mellan företaget och dess målgrupp.

Detta innbär två viktiga och värdefulla saker: 1) Både blogstream och kommentarer ger företagen större möjlighet att få ta del av vad läsarna har att säga om den publicerade information, istället för att den bara sprids via andra kanaler, som företagen kanske inte har koll på. 2) Detta öppnar också upp dörren för läsarna så att de känner sig mer välkomna och betydelsefulla, vilket kommer öka deras incitament att referera till och kommentera informtionen från företagen.

Företagen bestämmer naturligtvis själv om de vill ha kommentarer till sin pressinformation eller inte. De kan också välja om de vill godkänna kommentarerna innan de publiceras. Och självklart kan de välja att bli informerade per e-post när de får nya kommentarer.

Företagen kan stänga av blogstream men inte att påverka i övrigt.

Kolla in alla företag (ca 1300) med pressrum på Newsdesk som nu har kommentarer och bloggstream på sina sidor.

Kolla också in några aktuella fall som Google, Stockholm EuroPride 2008, World Internet Institute, Bröstcanserföreningens Riksorganisation (BRO)

Läs ocksa Twinglys blogginlägg. Och artikeln i IDG.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Google-fest överträffade svensk Youtube-lansering


Festen är slut. Men Youtube består. För några timmar sen drog åtminstone jag mig tillbaka från ett Google-mingel av aldrig tidigare skådat slag i Sverige. Dock med den bittra känslan att evenemanget nyss börjat. Såvitt jag förstod så arrangerades festen av två skäl: 1) Google Sverige har aldrig tidigare haft en fest av denna kaliber 2) Youtube lanserades i Sverige. Personligen så tycker jag att det förstämnda skälet också var det starkaste. Ett svenskt Youtube!? Eh…varför då? Av samma obegripliga skäl som ett svenskt Google? Bortsett från det språkliga, inget alls? Nej, inte enligt Google. Så här skriver man i ett pressmeddelande på Newsdesk:

“YouTubes svenska hemsida har lokalt innehåll och svenska sökfunktioner som gör det möjligt för svenskar att hitta de populäraste och mest relevanta videoklippen i Sverige och att enklare kommunicera med svenska och internationella användare. YouTubes svenska hemsida har en lokal karaktär med fokus på det innehåll och den funktionalitet som svenska användare helst vill ha.”

Ok. Låter bra. Och tar man en titt på den svenska tjänsten, så får man omedelbart en nationell känsla. Dock rätt tunn, ännu så länge.

Ser man mellan raderna så förstår man att detta inte bara handlar om bra nationellt innehåll för besökaren. Utan minst lika mycket, om inte mer, nya annonsmöjligheter, och därmed nya affärsmöjligheter för Google Sverige. Stina Honkamaa, Sverige-chef på Google säger:

“YouTube är också en viktigt plattform för distribution och marknadsföring av professionellt innehåll av hög kvalitet och vi ser fram emot att våra svenska partners nu kan nå ut till denna stora och breda målgrupp.”

Men det finns ingen anledning att vara cynisk. Jag älskar Youtube. Jag älskar Google. Hela mitt liv ligger i händerna på Google; eller snarare Google Apps.

Och jag tror att Svenska Youtube kommer att växa sig till något riktigt spännande. Vilket kommera att överskugga dagens besvikelse.

Läs även Jönssons inlägg.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Det visste ni inte om Pelle Törnberg…


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kundtjänsten – PR när den är som bäst.


I ett tidigare inlägg i denna blogg så förundrades jag över hur företag kan köpa buzz agent utan att först utgå ifrån sin personal som superviktiga kommunikativa “kanaler”. Denna förundran har likheter till den som Richard Gatarski visar i sitt blogginlägg: “Konversation vs Kommunikation, fallet SJ“. Där han ifrågasätter hur företag, och i detta fall SJ, kan lägga så mycket pengar på annonser som lovar guld och gröna skogar, utan att först se till att kunderna får den produkt de betalat för.

Richard skriver bl a:

“Jag brukade lyfta fram annonskriget mellan SJ och SAS som exempel på märkliga kommunikationsinsatser. Speciellt dom som genererar Guldägg på löpande band. Jag tänker alltid på dom coola annonserna när jag vill låsa in mig på tågtoaletten. Bråttom är det och jag måste snabbt bestämma mig för vilket vred som gäller. SJ må få pris för annonsdesign, men användbarhet på toalåsen är något dom förmodligen inte ens tänkt på.”

Inlägget refererar även till ett blogginlägg av Daniel på Mindpark som menar att marknadsföring i allt större utsträckning bygger på och bör bygga på konversation. Och talar om customer service och customer relations som fundamenta i denna.

Tanken har själv slagit mig att få företagen att decentralisera kundtjänsten till varje enskild individ, och låta de röra sig fritt i den sociala kontexten och där möta sin målgrupp; lyssna, informera och bidra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

WOM-agents – en omväg?


Jag undrar om inte “Word of mouth (WOM) agents” är att gå över ån efter vatten? Sen en tid har jag följt bl a Dave Balters företag “Buzz Agent” och förundrats över framgångarna. Jag är inte förvånad över att det går bra. Tvärtom. Jag tror oerhört mycket på WOM. Men det som förvånar mig är att företag bevisligen köper ambassadörer (agents) för att sprida sina varor/tjänster vidare på marknaden, utan att först utnyttja sina anställda av samma skäl. Nu kan jag ju inte vara tvärsäker på att så är fallet, eftersom jag inte vet hur just de företag som köpt ambassadörer även utnyttjat sin personal ifråga, men mina erfarenheter är ändå att oerhört många företag helt förbisett möjligheten, i synnerhet de stora företagen.

Anledningen till att Dave Balters drog igång sitt företag, Buzz Agent, 2002, var den traditionella marknadskommunikationens brister. Eller som han sa till DI i en intervju:

“Mediebyråer och företag anstränger sig mer och mer för att nå fram till konsumenterna, och konsumenterna anstränger sig mer och mer för att undvika dem.”

Och eftersom det är allmänt känt att de som har störst inflytande på konsumenterna är deras omedelbara nätverk av vänner, etc, så valde Dave Balters att utgå från detta faktum i sin affärsidé. Idag har han en halv miljon ambassadörer i sitt nätverk som går hans uppdragsgivarens ärenden; att sprida lite positiva vibbar om uppdragsgivarens varor/tjänster, efter att först blivit informerade om dess förträfflighet. Enligt DI så beräknas denna business omsätta 10 miljarder kronor, och 21 miljarder kr år 2011.

Detta samtidigt som företag fortfarande håller benhårt fast vid en centralt kontrollerad kommunikation, där personalen sällan eller aldrig uppmuntras att utnyttja sina sociala nätverk för att berätta om sin arbetsplats, sitt företag och dess verksamhet. Med få undantag. Är inte det märkligt?

Kolla även in svenska motsvarigheten till Buzz Agents: Buzzador.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,