Gratistidningarna – skräp eller tillskott?


För länge länge sen hade jag en idé om att distribuera tidningar gratis på toaletter, då den sk dötiden under själva toalett-besöket är som klippt och skuren för att förstrött bläddra i något redaktionellt alster.

För du vet väl vad “Ei saa peittää” på finska betyder? När jag frågar folk på stan vet var och varannan människa, som annars inte kan ett ord finska, att det betyder “Får ej övertäckas”. Texten står som bekant ofta badrumselementen. Och i brist på annan lektyr läser man istället detta “Ei saa peittää” fram och baklänges tills frasen etsat sig fast i minnet.

Min hypotes var då att man vid detta tillfälle skulle kunna tillhandahålla en tidning på finska, folk skulle ändå läsa den från pärm till pärm.

Distributionen står nämligen i direkt relation till kvaliteten. Folk söker upp och är beredda att betala för tidningar med verkligt värde. Men värjer sig för smörja trots att den är gratis. Ju sämre kvalitet, desto effektivare/aggressivare distribution krävs.

När gratistidningskriget bröt ut nåddes kulmen av aggressiv distribution. Tidningarna anställde 100-tals kolportörer som fullkomligt tryckte upp sina alster i ansiktet på intet ont anande resenärer som väntade vid stationer och hållplatser.

– Vi måste slå oss in som hockeyspelare, så Mikael Nestius, vd och ansvarig utgivare för gratistidningen Stockholm City, till tidningen Medievärlden för ett år sen.

Nu när krutröken lagt sig finns bara förlorare och tid för reflektion kvar.

Sim(o) -Stiftelsen Institutet för mediestudier har kommit ut med ny bok: Gratis skräp eller demokratiskt tillskott? Dagliga gratistidningar i Sverige“.

I boken “diskuterar Ingela Wadbring gratistidningarna som fenomen, framför allt ur ett innehållsperspektiv, men också ur ett läsar- och marknadsperspektiv. Sedan dagliga gratistidningar dök upp på den massmediala scenen i mitten av 1990-talet har de varit omdiskuterade. Vissa har ansett att de är gratisskräp som sprids på gatorna, andra att de kanske kan fylla en vettig funktion för allmänheten.”

Ingela Wadbring är fil dr och forskare vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet.

Av Kristofer Björkman

Grundare byter Twitter-namn till @ddesk


Idag har jag bytt namn på Twitter från @mynewsdesk till @ddesk. Skälet är att jag inte alltid vill och ensam bör representera MyNewsdesk. Som upphovsman och grundare av Newsdesk och numer MyNewsdesk, har det hittills känts naturligt. Och visst är jag Mr MyNewsdesk fortfarande. MyNewsdesk är ju mitt liv. Min själ. Min passion. Men ju större och mer omfattande verksamheten blir desto naturligare har det känts att låta @MyNewsdesk bli företagets Twitter-konto, där fler än jag kan få vara med och bidra.

Jag kommer nu i huvudsakligen Twittra i namnet @ddesk, men självklart även i @mynewsdesk.

Ny bok om ett medielandskap i förändring


Ny bok om medielandskap i förändringCarlsson Förlag har släppt en ny bok “om ett medielandskap under förändring”. Yes, tänker man. Ännu en om den nya generationens web – web 2.0 – som omkullkastat en hel medieindustri.

Icke – Den här boken handlar om “en förändring som startade under det nya seklet 1800 då den norra provinsens tryckkultur började reformeras. Människor blev allt mer beroende av det tryckta ordet, och det skedde en förskjutning i kommunikationsprocessen mellan centrum och provinsen. Det var inte längre en envägskommunikation från centrum utan nu kunde även provinsen med egna tryckta röster i form av lokalt producerade tidningar, böcker och andra trycksaker föra talan mot centrum och resten av landet.”
Men häng inte läpp för det. Här kanske det döljer sig verkligt intressant läsning. Själv har jag varken hunnit bekräfta eller dementera. Men tids nog.

Författaren till boken heter Roger Jacobsson och är etnolog och mediehistoriker, verksam på Umeå universitet och Högskolan i Kalmar.

Av Kristofer Björkman