Twittra om lunchen och du får den gratis

De kallar det för “Tastecasting” och innebär att du får proväta luncher etc gratis om du delar med dig av din upplevelse i sociala nätverk som Facebook, Twitter, MySpace.

Tastecasting.se lanserades för drygt en vecka sen av två tjejer smarta tjejer.

Agnieszka Baltyn, 31 år och Therese Reuterswärd, 28 år. Agnieszka med bakgrund inom sälj och marknadföring. Och Therese inom webbutveckling.

På sin hemsida berättar de hur du enkelt kommer igång:

  • Registrera dig med ditt Twitter- eller Facebookkonto här till höger. (Om du inte redan twittrar så klicka här! )
  • Följ @tastecasting_se på Twitter eller Tastecasting Sverige på Facebook, så får du ett direktmeddelande när en ny casting är på gång.
  • Inför din tastecasting skickar vi en kod till dig som du visar upp för arrangören.
  • Sedan twittrar, bloggar och laddar du upp bilder taggade med #tcse och berättar om hur du upplevde din casting!
  • Jag har förstås signat upp mig, dock med blandade känslor. För jag är ytterst tveksam till att twittra mot “betalning”. För jag antar att incitamenten för de flesta “tastecastare” är att få den där gratislunchen.

    There’s nothing as a free lunch, right?

    Twittra om lunchen och du får den gratis

    Och – rent krasst – luktar det inte “buzzador” över hela upplägget?

    “Buzzador means a Buzz ambassador, in other words a brand ambassador.”

    And what does a buzzador do?

  • Receive information on campaigns (by email)
  • Apply via the website (first campaign usually comes without an application)
  • Receive a package
  • Try it themselves
  • Discuss it with their friends and pass on knowledge and (sometimes) give out samples
  • Report on the website about their campaign and product experience.
  • Av Kristofer Björkman
  • 12 Responses

    1. […] Twittra om lunchen och du får den gratis […]

    2. Precis som du säger att tala om lunchen samtidigt som man får den betald. Förstör smaken av lunchen…Det finss inget som en gratis lunch…

      När man har byggt ett varumärke måste man upprätthålla det….

    3. Det gör det väl till en av de första “spime”-tjänsterna, där informationen om användningen är mer värdefull än själva produkten?

    4. Tack för kommentar, Simon. Men vad är en “spime-tjänst”?

    5. Jag kanske inte var helt korrekt i användningen av “spime” för det begreppet bygger på att “saken” “vet om” hur den används. Här är lite bakgrundsläsning av Bruce Sterling http://www.wired.com/wired/archive/12.10/view.html?pg=4

    6. Intressant. Tack. Den ska läsas.

    7. Jag såg idèen några veckor sen i USA.
      Varför en restaurang ska betala för recensioner av nån som kan kasta smutsig om sin?
      För mindre pengar kan företag utnytta deras gladja kunderna till PR med ger de verktyg att ge komplemeter, t.ex. på restaurangens hemsida eller på Twitter.
      Ännu, inte så dålig idè.

      • Hej! Det fina i kråksången är att..

        1. Arrangören inte behöver fundera på “bättre billigare alternativ”, eftersom tastecasting inte kostar dem någonting. Kostnaden av 10 cappuccino är försumbar i sammanhanget. Egentillverkad mat är en mkt mindre kostnad än en faktura från PR-byrån.

        2. På sikt kommer vi att erbjuda arrangörerna möjlighet att bemöta den feedback de får. Den chansen får man inte på Eniro m.fl, där illaluktande recensioner ligger kvar för evigt utan chans till replikering.

        3. Till skillnad från Buzzador finns inget tvång att berätta om sin upplevelse. Det enda som inträffar är att du sannolikt inte blir inbjuden till fler event.

        4. Arrangören vet aldrig vilka castarna är. Namn, hemsida och alias skyddas.

        5. Tröskeln är låg att komma igång. För att bli Buzzador måste du ansöka och sedan fylla i en tiosidig rapport, hålla deadlines och tillhandahålla statistik. Här loggar du in med ditt Twitterkonto.

        6. Till skillnad från Buzzador, AlltOmStockholm, DNPåStan, Eniro m.fl finns inga krav att “blogga/twittra” just på vår sajt. Internet är fritt!

    8. Hej! Det fina i kråksången är att..

      1. Arrangören inte behöver fundera på “bättre billigare alternativ”, eftersom tastecasting inte kostar dem någonting. Kostnaden av 10 cappuccino är försumbar i sammanhanget. Egentillverkad mat är en mkt mindre kostnad än en faktura från PR-byrån.

      2. På sikt kommer vi att erbjuda arrangörerna möjlighet att bemöta den feedback de får. Den chansen får man inte på Eniro m.fl, där illaluktande recensioner ligger kvar för evigt utan chans till replikering.

      3. Till skillnad från Buzzador finns inget tvång att berätta om sin upplevelse. Det enda som inträffar är att du sannolikt inte blir inbjuden till fler event.

      4. Arrangören vet aldrig vilka castarna är. Namn, hemsida och alias skyddas.

      5. Tröskeln är låg att komma igång. För att bli Buzzador måste du ansöka och sedan fylla i en tiosidig rapport, hålla deadlines och tillhandahålla statistik. Här loggar du in med ditt Twitterkonto.

      6. Till skillnad från Buzzador, AlltOmStockholm, DNPåStan, Eniro m.fl finns inga krav att “blogga/twittra” just på vår sajt. Internet är fritt!

      • Jag förstår, jag förstår. Ett utänkt och sofistikerat system som alla har glädje av. Men…det luktar Tupperwareparty över det hela. Och det är ju inget att skämmas för, tvärtom en framgångsrik metod.
        Personligen har jag bara så svårt för köpt buzz. Jag tycker rekommendationer och recensioner bör komma från hjärtat. Eller vad säger du?

        • Tack för din respons Dojan – ämnet känns relevant!

          Håller helt med dig om att rekommendationer ska komma från hjärtat.
          Därför ska castarna endast rekommendera om de verkligen vill och menar det.

          Vårt minsta krav är att de skriver neutralt om att de går på tastecasting.
          I deras inlägg framgår då att de får gratis dryck/mat/evenemang via #tcse.
          Är det buzz?

          Den relevanta frågan för oss är:
          – Hade personens påstående varit mer trovärdigt om han/hon inte fått en gratis macka?

          En annan fråga vi har är ”hur kan vi idag veta när en rekommendation på webben är äkta?”.
          1. Att det inte är arrangören själv som lämnat de fina kommentarerna?
          2. Att det inte är konkurrenten som lämnat de elaka/pinsamma kommentarerna?
          3. Att det var kunden som hade en dålig dag eller att det är en buzzador bakom?

          Vi tror inte att castaren tycker om en macka mer bara för att den är gratis. Vi tror inte heller att castaren överdriver sin positiva upplevelse för att mackan var gratis. Däremot tror vi att castaren hellre lämnar ärlig feedback till arrangören om han/hon får något i gengäld. Vi vill gärna skilja på buzz och på feedback.

          Vi strävar efter att tillhandahålla en sajt där vi samlar rekommendationer, förfrågningar och feedback. En sajt där alla kan delta och ha nytta av informationen.

          Fortsätt gärna följa oss, fortsätt ge oss feedback och diskutera gärna vidare.
          Allteftersom sajten skapas kommer det tydliggöras hur vi tänker : )
          .

    9. Hej Agnieszka,
      Ja, personens påstående hade sannolikt varit mer trovärdigt om han/hon inte fått en gratis macka. Man kan absolut argumentera för att gratismackan endast ökar incitamenten för (betalning till) personen att överhuvudtaget säga något om käket, men att personens utlåtande inte står i någon som helst korrelation till incitamentet.
      Detta är dock bara i teorin. I praktiken finns det överhängande risk att utlåtandet färgas av gåvan.
      Det är av detta skäl som seriösa journalister alltid tackar nej till att bli bjudna av företag som vill få ett utlåtande om det ena och det andra, ex bjudresor. Trots att företagen bakom erbjudandet bedyrar att journalisten självklart inte behöver skriva något positivt om upplevelsen, eller inget alls.
      Det skulle exempelvis vara helt uteslutet att låta restaurangen bjuda på restaurangbesöket som ska recenseras. Det skulle vara ett grovt brott mot de pressetiska reglerna, och vetetusan om journalisten inte skulle få sparken, men det låter jag vara osagt.

      Med det sagt vill jag inte påstå att er verksamhet är dålig på något sätt, tvärtom, men jag tror att utlåtande inte får den tyngd som det skulle ha om det kom från en av dina närmaste polare som berättade det från hjärtat.

      Du frågar:
      ”Hur kan vi idag veta när en rekommendation på webben är äkta?”

      Svar: Det kan vi inte. Men vi konsumenter blir allt mer luttrade. Och genomskådar det mesta.

      1. Att det inte är arrangören själv som lämnat de fina kommentarerna?

      Svar: En del arrangörer (företag) försöker smussla med deras bakgrund. Det brukar ofta uppdagas och slår tillbaka mot dem med full negativ kraft.

      2. Att det inte är konkurrenten som lämnat de elaka/pinsamma kommentarerna?

      Svar: (se ovan)

      3. Att det var kunden som hade en dålig dag eller att det är en buzzador bakom?

      Svar: (se ovan)

    Leave a Reply to dojan Cancel reply

    Fill in your details below or click an icon to log in:

    WordPress.com Logo

    You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

    Google photo

    You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

    Twitter picture

    You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

    Facebook photo

    You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

    Connecting to %s

    %d bloggers like this: