Cision försvarar mediedatabasen


Jag noterar med glädje att Alexander Mason, från Cision, kommenterat mitt inlägg “PR-verktyg anklagas för SPAM”. Av kommentaren ifråga så menar Alexander att en kombination av sk “push” och “pull” är att rekommendera. Alexander skriver “Att göra information tillgänglig så att folk kan hitta den är det väl i dagsläget ingen som propagerar emot” “men då det finns en riktigt bra story så har de (läs journalisterna) ingenting emot att få den skickad till sig.”

Cision försvarar mediedatabasen
Jag håller helt med Alexander. Jag har absolut ingenting emot båda tillvägagångssätten. Men – och detta är viktigt – beträffande sistnämnda så verkar förutsättningarna för att lyckas förse journalister och liknande med “en riktigt bra story” med pushliknande utskick knappt finnas eller åtminstone inte utnyttjas, därav inlägget från bl a Chris. Och han är inte ensam. Tvärtom menar jag att Chris utgör toppen på ett isberg. Självklart finns massor av undantag som bekräftar regeln. Jag vet att massor av journalister får bra information skickad till sig utan att direkt ha efterfrågat den. Men det bortser inte från det faktum är att majoriteten av dem är föremål för regelvidrig SPAM.

Alexander skriver: “Dessutom kan du som kund välja att skicka ut informationen till endast dina egna kontakter, använda vår databas för Sverige, Norden, Europa eller Globalt. Du kan också välja mellan att skicka ut informationen själv eller få hjälp av Cision att välja rätt målgrupp och utskickssätt.”

Jag hyser respekt för Cisions arbete med att bygga upp en gedigen databas av journalister, media och deras intresseområden. Och jag tvivlar inte en sekund på att Cision efter bästa förmåga försöker hjälpa sina kunder att hitta sin målgrupp och utskickssätt med utgångspunkt från bl a denna databas. Problemet för Cision och alla andra som erbjuder denna tjänst är att ju mer komplex kommunikationslandskapet är desto svårare blir det för dem att matcha sina kunders intressen mot medias, och vice versa. Resultatet blir i allt för många fall SPAM istället för bra stories till journalisterna.

Heidi Sullivan (Cisions VP of Research) skriver i sin kommentar till debatten att “our aim is to provide PR professionals the resources to identify potential journalists who would be interested in their story. We are constantly enhancing our pitching tips, profiles and additional info to help PR people customize their list and find the contacts relevant to them. Great PR people use those lists and then read what each journalist is writing about before pitching.”

Det låter bra men bevisligen räcker det inte. Om jag förstått saken rätt så innehåller Cisions mediedatabas information om tusentals journalister som varken bett om att finnas med, eller än mindre få pressinformation skickad till sig. Chris Kenton är bara en av dem, som dessutom bett om att bli borttagen från registret utan resultat.

Jag förstår Cisions situatioin; massor av företag bryr sig inte om ovan nämnda, utan söker endast “räckvidd”; att nå så många i målgruppen som möjligt. Därför gör Cision på sätt och viss rätt som ger marknaden det marknaden vill ha, till skillnad från MyNewsdesk i detta enskilda fall.

Men intellektuellt vill jag höra den som anser det vettigt att erbjuda en databas av journalister som inte vill finnas där, och än mindre ha information som resultat därav.

Det jag tror vi alla är överens om är att den bästa kommuniktionen är den som sker på säväl avsändarens som mottagerns villkor; “It takes two to tango” som det står i skolboken.

Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats än att det vore betydligt bättre i så fall att erbjuda en databas som bygger på Opt In, d v s en databas där alla journalister kan ansluta sig som vill få information direkt skickad till sig mot bakgrund av de angivit att de är intresserade av. Från denna tjänst är dock steget inte särskilt långt till en oberoende och realtiduppdaterad databas av information som från privat och offentlig sektor, där de journalister som vill lägger upp sina intresseprofiler och får exakt den information de är intresserade av, som de vill, dit de vill, när de vill.

Alexander skriver dock att “det jag oftast hör ligger i linje med, ”det är inte alltid så att man vet vad man är intresserad av i förväg” alternativt ”jag kollar av vissa kanaler en gång om dagen, om någonting riktigt viktigt händer vill jag dock få det skickat till mig direkt”. Och vidare: “En talande kommentar kom från en finansjournalist som inte skrivit om en viktig händelse. Jag hade min prenumeration inställd på klockan 14.00. Pressmeddelandet gick ut 8.00 och därför hann de andra tidningarna ut före med storyn.”

Visst är det så att journalister inte alltid vet vad de vill ha. Därför väljer de ofta att bevaka hela den bransch eller liknande de är intresserade av. Den som vill bli först med en ev nyhet väljer att bevaka i realtid. Jag förutsätter att ovan nämnda frilansjournalist har ändrat sin prenumeration till att leverera resultatet av den i just realtid. Märk väl – detta handlar inte endast om sk pressinformation utan framför allt om information från alla tänkbara källor, inte minst social media.

Den som vill få underlag till riktigt bra stories, bör bevaka vad som sägs på realtidswebben, i alla dess forum.

Internet – a random acts kindness


“Sharing is caring” som man brukar säga. Web 2.0 handlar delvis om att bjuda på sig själv för att att andra ska få det lite bättre. För att den som ger, är den som får.

Harvard-professorn, Jonathan Zittrain, håller ett underbar dragning på Ted Talks på temat: “The Web as random acts of kindness”Int.

Ägna 20 min åt detta tal, och ytterligare 20 min åt hur du kan applicera dessa tankar till din verksamhet.