Så ska han krossa Associated Press


För några dagar sen lanserades tjänsten som ska krossa Associated Press’ monopol på att förmedla nyheter till media. Tjänsten heter Publish2 och bakom den står Publish 2.0-bloggaren Scott Karp med ambition att skapa en helt öppen och oberoende plattform för media att sälja och distribuera nyheter och uppslag mellan varandra.

– Vi ska göra med AP det Craiglist gjorde med tidningarnas eftertextannonser, säger Scott Krap i sitt anförande i samband med lanseringen för några dagar sen.

För många år sen pratade jag med DN om att skapa en öppen och oberoende plattform för grävande journalistik. Där media och journalister tillsammans kunde samarbeta för att skapa avslöjande stories, trots att de rent krasst konkurrerar om läsarna. Varför? För att grävande journalistik är så dyr att ett media ensamt knappast kan bära kostnaden för att få ihop affären i slutändan. Jag jämförde med bilindustrins gemensamma utvecklingsprojekt, där konkurrerande bilföretag gick samman och för att dela på kostnaden av dem.

DN nappade aldrig på uppslaget. De hade ju sin nyhetsbyrå som försåg dem med senaste nytt; TT som de äger tillsammans med några av Sveriges ledande media.

Jag lämnade också tanken, men skapade istället något snarlikt fast tvärtom – MyNewsdesk – en öppen och oberoende plattform för företag och journalister att utbyta information, tankar och idéer med varandra. Missionen var att se till att journalister får tillgång till pressinformation på effektivast tänkbara sätt. Och vice versa. Drivkraften låg i att med ny teknik och modernt web-tänk krossa trötta gamla etablerade newswire-monopol som PRNewsWire. Det var 2004. Idag kallar vi MyNewsdesk för “the news exchange site”.

Några år senare så började jag följa en blogg som hette Publishing 2.0 utan att fundera närmare på vem som låg bakom den. För ett par dagar sen lanserar mannen bakom bloggen – Scott Karp – Publish2.com – news exchange. Hans ambition är att krossa AP’s (Associated Press) monopol på nyhetsdistribution till och från media, att skapa en öppen och oberoende plattform för media att distribuera och sälja sitt innehåll till media. Något han började planera för många år sen. Här en video-upptagning från en dragning om nya affärsmodeller för tidningar på “the CUNY Graduate School of Journalism”, bl a tillsammans med Jeff Jarvis, från 2008.

Tanken och tjänsten är extremt tilltalande. Jag har har alltid hatat trötta monopolister som låst in användare och kunder i ett etablerat system, för att det just är så etablerat och omöjligt att ta sig ur. Men chansen att media skulle sluta att köpa dyra nyheter av AP till förmån för Publish2 är väl närmast obefintlig, av just nämnda skäl. Men låt oss hoppas att de lyckas. Vi har sett det förut.

Läs även om Publish2 och Scott Krap på TechCrunch varifrån jag fick uppslaget.

Webb + TV = Google TV = Sant


Google lanserar Google TV – och ger därmed TV en ny dimension tillsammans med ledande bolag som Intel, Logitech och Sony. Äntligen, bör tilläggas. För detta har man pratat om länge utan att något lanserats. Nu ser det i alla fall ut att bli verklighet. TV:n flyttar in i webben. Och Webben flyttar in i TV:n. Eller snarare de två integreras i en helhetsupplevelse, där webbens användarvänlighet slås samman med TV:ns tillbakalutade underhållningsfaktor.

Google TV ger tittaren, eller besökaren, möjlighet att söka efter exakt det han/hon är intresserad av ur en uppsjö olika källor som kabel TV- och satellit TV-leverantörer, webb, eget personligt material eller från mobila applikationer. Spara och personifiera.

Den här videon ger dig en hyfsat pedagogisk bild av vad som komma skall.

NY Times David Pogue om pressreleaser: “Who gives the f…!!”


Är det inte märkligt?! Trots att hela PR-industrin, journalister, informatörer, i samklang och för länge sen dömt ut urskiljningslöst ut-pushade pressreleaser, så fortsätter de att strömma in på redaktionerna, rakt ner i papperskorgen, likt SPAM.

Lawrence Ragan Communications, Inc har ju sen 70-talet skrivit om PR och kommunikation i största allmänhet, oftast i form av nyhetsbrev. På senare tid även på Ragan.com. Inte alltid up to date. Däremot så tycker jag att MyRaganTV.com har en hel del kul inslag. Bland annat de som går under vinjetten “perfect pitch”, där ledande journalister och liknande berättar hur de helst vill ha information från PR-folk. Dock handlar det ofta om hur de inte vill bli uppvaktade.

Här följer ett par nyligen publicerade inslag där David Pogue (New York Times) och Ben Bradley (ABC Chicago’s) berättar om PR-folkets stora misstag. Bl a om hur de båda både irriteras och förvånas över hur värdelösa pressreleaser fortsätter att strömma in på deras redaktioner.

4 studenter utmanar Facebook – 100.000-tals $ i bidrag


Aldrig har väl uttrycket “David mot Goliat” varit mer träffande som beskrivning av Diasporas fajt mot Facebook? Efter att Googles Open Social-projekt havererande (för det har det väl nästan gjort?) så kan man inte annat än att hålla tummarna för detta projekt. Som på pappret verkar betydligt coolare än nämnda giganters satsningar.

Diaspora är i korthet ett projekt initierat av fyra studenter från New York University, som vill ägna sommaren åt att skapa ett sociala nätverk (med öppen källkod) där användarna själva äger full kontroll över sin identiteter, sitt material, sina aktiviteter, etc.

Oddsen att de skulle lyckas rucka på Facebooks herravälde får väl anses som försumbara, men det har ju börjat som en solskenshistora, där de inom loppet av några dagar(?) lyckades få 100.000 dollar bidrag från tusentals “välgörare” på Kickstarter, och kanske slutar som en sån? Man bör aldrig underskatta “crowd sources” krafter.

Enligt Kickstarter så finns möjlighet att lämna bidrag t o m 1 juni. I skrivande stund har de lyckats skrapa ihop 177.195 $ från 4.925 bidragslämnare.

Glöm inte heller att följa dem på Twitter och deras blogg.

Marknadsföring på Twitter fungerar inte längre


Dan Schawbel på Social Media Today blåser nytt liv i de segdragna diskussionen om kvantitet vs kvalitet, i detta fall när det gäller marknadskommuikation i “social media”. Han provocerar sina läsare med att skriva att Twitter spelat ut sin roll som marknadskommunikativt verktyg. Twitter som ju ansetts som den hetaste tjänsten för marknadskommunikation åtminstone på den sociala webben. Men menar det inte fullt ut. Utan bara så som Twitter idag ofta används d v s att “nå” många, att få många följeslagare. Räckvidd på bekostnad av engagemang.

Han hänvisar till den klassiska marknads-tratten eller -trappan, hur man nu väljer att presentera den, där stegen i representerar marknadens trevande steg från medvetenhet till kunskap, positiv värdering, köp, lojalitet. Och menar att om man med sin marknadskommunikation vill få lojala kunder, så bör de flesta marknadskommunikatörer tillika twitter-användare genast sluta att jaga följeslagare till förmån för engagerade potentiella kunder. Chansen att just dina tweets skulle läsas av just engagerade potentiella kunder är nämligen försumbara, då det är så lätt att bli följeslagare, de följer så många, och spenderar så lite tid, och saknar engagemang.

Dan säger sig veta, då han själv har 80.000 följeslagare, och gjort en mer eller mindre noggrann utvärdering av resultatet. Men får medhåll från ett antal marketing savvy’s. Han liksom många andra, rekommenderar istället att börja fokusera på befintliga och potentiella kunder som redan känner till och pratar om dina produkter. Och menar att Twitter, rätt använt, är ett utmärkt verktyg för detta, jämte andra.

Så… hur många kvalitativa twitter-vänner har du? Hur många är intressanta för dig sett ur ett målgruppsperspektiv? Hur många är du engagerad i, och hur många av dem är engagerade i dig och det du gör?

Dina “fans” på Facebook, eller de som “gillar dig” där, gör inget undantag. Same same but different.

Du som inte är intresserad av dessa frågor, utan gärna fortsätter att jaga följeslagare, finns en massa käcka tips. Den botten nås av de som säljer följeslagare(!). Jag är inte särskilt sugen på nämna någon av dem, utan lyfter gärna fram de som vurmar för kvalitet: “Twitter Marketing: Why You Don’t Need to Mass Follow Users” eller Marketing Tech blog “Do Big Follower Numbers Really Count?

Kommunikatörer prisar kommunikatörer #fail?


Varför är det nästan alltid kommunikatörer som prisar kommunikatörer för bra kommunikation? Borde det inte den grupp kommunikatörerna kommunicerar med få sin röst hörd?

Idag kunde jag läsa på MyNewsdesk att 3 500 personer som arbetar inom kommunikation och marknadsföring har korat Bring till Sveriges bästa kommunikatör inom branschen transport 2009. Jag är naturligtvis väldigt glad för Brings skull att de lyckats erövra ett sånt eftertraktat pris tillika fått så fin bekräftelse. De är säkert värda detta.

Men jag kan samtidigt inte låta bli att förundras över på vilka grunder de blivit korade. Vill man dra detta till sin spets så kan man argumentera för att de korat sig själva till vinnare, eftersom någon av de 3500 kommunikatörer som fått rösta mycket väl har kunnat vara någon från just Bring. Nu kanske det står någonstans i tävlingsreglerna att så inte får vara fallet. Men det skulle väl då innebära att ingen av dessa tusentals kommunikatörer får rösta på sitt eget företag? Vilket ju förvisso inte är alldeles ovanligt i tävlingssammanhang.

Oavsett om man reglerna varit enligt ovan, så tycker jag ändå det är märkligt att det nästan alltid är kommunikatörer som prisar kommunikatörer. Och att de kommunikatörerna kommunicerar med, sällan får tycka till om kommunikationen i tävlingssammanhang som detta.

Om man gjort det, så skulle jag inte hålla det för otippat att resultatet skulle se annorlunda ut, paradoxalt nog.

Nytt från Twitter: Bädda in Tweets


Nu har twitter lanserat möjligheten att bädda in tweets på bloggar och andra webbsidor. Eller “baka in” som de uttrycker det. Anledningen är att man sett ett ökat behov hos publicister alla kategorier att referera till och citera tweets på sina webbplatser.

Tidigare har man helt enkelt löst det genom att citera texten, eller klistra in bilden på tweeten ifråga. Den inbäddade tweeten är inte bara en enklare lösningen, utan även bättre då länkar till “mentions”, hashtags, etc följer med i inbäddningen. Självklart plockar den med stilen på din tweet, inkl bakgrunden. Som en skärmdump, helt enkelt.

För att bädda in en tweet klistrar du helt enkelt in tweetens url i en tjänst de kallar “Blackbird Pie“, och ber den generera den kod du ska klistra in på din sajt.

Självklart funkade det rätt dåligt i denna wordpress-blogg. Själva “stilen” följde inte med. Därför tvingades jag paradoxalt nog klistra in en bild på tweeten på gammalt manér. Men… Twitter varnar just för denna typ av spädbarns-problem. Så tids nog kanske det funkar även för wordpress. Låt mig veta.

Mottagandet har varit blandat. @svartling tycker det är enklare att maila in tweets “direkt från Twitter iPhone Appen till en blogg“. Vet inte det ja… Techcrunch är desto positivare.

Två TU-dårars försvarstal


“Det våras för dagspressen” skriver Anna Serner (VD, TU) och Fredrik Rogberg (Analyschef, TU) i en debattartikel i Dagens Media, och målar därefter upp en orealistiskt ljus bild av dagspressens framtid som annonsmedium. Det är möjligt att delar av det som skrivs har bäring i realiteten, men sammantaget inger det minst sagt “falska förhoppningar”, som Joakim Jardenberg valt att kommentera uttalandet i sin blogg. Joakim skriver:

I artikeln görs en hel del uppseendeväckande uttalande, tex:

  • ”Men med facit i hand vi vet att nedgången bara varit effekten av en historisk lågkonjunktur.”
  • ”Och när varumärkesannonsörerna kommer tillbaka så är det dagspress som gäller”
  • ”Dagligvaruhandeln har hittat tillbaks till dagspressen igen. Motorannonseringen tilltar kraftigt. Och den viktiga platsannonseringen kommer tids nog öka igen med minskande arbetslöshet. Hela rubrikannonsmarknaden kommer återväxa med konjunkturuppgången.”
  • ”Och när konjunkturen vänder kan antalet prenumerationer öka.”
  • ”Det våras för dagspressen.”

Det är möjligt att det “våras för dagspressen” men snart kommer höstmörkret. Och frågan är om det någonsin blir vår igen för det tryckta mediet? Knappast, om man får tro Joakim rätt, som i sitt inlägg radar upp en gäng argument som borde få TU och alla dess medlemmar att frysa redan nu, trots att en del solstrålar börjat tina upp annonsfrossan som pågått en tid.

Jag vill poängtera att jag på absolut inget sätt tycker att Anna och Fredrik är några dårar som personer, rubriken till trots. Tvärtom, hyser jag stor respekt för Annas sakkunnighet. Men i detta fall är jag benägen att hålla med Joakim om att deras uttalanden åtminstone angränsar till dårskap. Det hade varit betydligt smartare av TU att vara lite mer ödmjuk inför framtidens enorma utmaningar för dagspressen. Och kanske även vara lite mer transparent, för så här pratar man inte bakom lykta dörrar. Var så säker.

Till sist – låt oss se och lyssna till vad Gary Vaynerchuk har att säga om saken.

Kanske dags att försöka koncentrera sig på att hitta en vettig affärsmodell för sin verksamhet på webben istället? Enligt TU’s senaste Internetbarometer så ökade morgontidningarnas webbintäkter (annonser) med 11 procent under första kvartalet 2010.  Samtidigt som det fortfarande råder stor oklarhet kring huruvida annonsen är framtidens intäktsmodell eller inte, och i så fall hur den då kommer att se ut och fungera.

Barn och föräldrar umgås på Facebook – istället?


En undersökning av Retrevo visar att 48% av föräldrarna i USA är kompisar med sina barn även(?) på Facebook. Retrevo – e-handelsplats för tech-prylar – är bara nyfikna på hur ungdomar använder sociala medier och vilka prylar som bäst kan tillgodose deras (och i viss mån deras föräldrars) önskemål och behov.

Men undersökningen har också blåst liv i diskussionen huruvida sociala medier konkurrerar med eller kompletterar den fysiska sociala kontakten med sina nära och kära. På senare tid har det framgått att den “moderna” föräldern försöker förverkliga sig själv på alla plan, som kärriär, utseende, intellekt, etc, inte sällan på bekostnad av kontakten med sina barn. Det är inte svårt att tänka sig att några kommentarer på Facebook skulle stilla föräldrars dåliga samvete i frågan, men heller inte omöjligt att samvaron på Facebook mellan föräldrar och deras barn skulle kannibalisera på den fysiska kontakten, kanske t o m tvärtom, stimulera till ökad fysisk samvaro. Jag satsar min peng på sistnämnda. Och kanske är det också det Retrevo tänker göra.

Intressant från undersökningen är också att bara 47% av föräldrarna talar med sina barn när de misskött sig. Många straffar istället sina barn genom att beröva dem det de förmodligen älskar mest: 22% av föräldrarna svarade att de skulle förbjuda dem att se på TV, 18% förbjuda dem att använda Internet och 12% att umgås i sociala medier.

Betträffande sistnämnda så skulle ju det i så fall innebära att de heller inte kan umgås med sina föräldrar där, men det kanske inte spelar någon roll då hälften av alla föräldrar i alla fall inte skulle prata med dem enligt undersökningen… Nu blev det snurrigt 🙂