Så går det när en PR-kommunikatör och en journalist byter jobb


Journalister och PR-kommunikatörer har alltid hyst någon form av hatkärlek till varandra.

Hat när den ena helt upphör att förstå den andres situation och behov. Hat när PR-kommunikatören försöker pracka på journalisten irrelevant smörja på fel sätt, vid fel tidpunkt. Hat när journalisten fullkomligt ignorerar de mest sakliga, ödmjuka idéer till uppslag oavsett vad de handlar om, eller förvränger en historia till oigenkännlighet med ett gytter av sakfel.

Kärlek när den ene hyser respekt och förståelse för och kunskap om den andres situation, behov och integritet. Kärlek när PR-kommunikatören sakligt, ärligt och öppet redogör för vad som har hänt. Kärlek när sakkunniga tillåts svara på frågor istället för medietränade. Kärlek när när information görs tillgänglig istället för otillgänglig. Kärlek när journalisten utnyttjar den sakkunnighet och stundtals rika källa till information som företag och dess representanter faktiskt utgör. Kärlek när journalisten kritiskt granskar det som verkligen hänt och redogör för det, istället för att frossa i snaskiga ovidkommanden.

Tidningen PRWeek’s Kate Magee och Bite Communications PR-konsult Mat Gazeley bytte jobb under en vecka för att försöka sätta sig in i och förstå den andres situation. Lyssna till deras erfarenheter:

Mot bakgrund av detta kan det vara intressant att kika på resultatet av den undersökning som Cision och Bulldog Reporter nyligen gjorde med syfte att försöka ta reda på hur väl samarbetet mellan PR-kommunikatörer och journalister egentligen fungerar. Undersökningen ger dig 1.729 journalisters syn på saken.  Och här följer en sammanfattning:

  • over 57 percent said that PR people help them generate story ideas at least every month. Slightly more than 30 percent said such assistance happens at least every two weeks
  • overall, 94 percent said that PR assistance helped generate at least one story idea during the course of a year, while 6 percent reported never getting PR assistance
  • 17 percent of respondents rely on PR assistance and press releases to develop 40 percent or more of the stories they file, although 61 percent use those aids in only one to 20 percent of their stories
  • 52 percent reported that they promote their stories on the social Web
  • about 54 percent reported editorial staffing cuts
  • 46 percent noted a demand for greater story output
  • 24 percent were asked to work longer hours
  • 24 percent were asked to take on multiple beats
  • 45 percent said they were annoyed by PR people who don’t know the subjects or beats the respondent covers
  • 59 percent said that PR people send irrelevant material
  • Almost 27 percent said PR people don’t fully understand the stories and subjects they themselves are proposing for coverage

Nya Google “Realtime Search” värdelös utan Facebook


Idag flyttade man över Google real time search från experimentbordet till den egna hemvisten google.com/realtime. Samtidigt passade man på att preppa tjänsten men några nyckelfunktioner som att söka i ett geografiskt begränsat område “nära dig”, alerts med e-post samt enkelt följa tråden av en räcka uppdateringar som sammantaget kan tänkas utgöra en konversation.

Allt det här låter ju toppen. Men… tjänsten haltar rejält utan Facebook.

I skrivande stund upplever jag tjänsten bara som en sämre version av Twitter Search, eller åtminstone inte bättre.  Och sett ur ett globalt perspektiv, sämre än Bing.com/social som ju exklusivt får indexera uppdateringar från Facebook Profiles, till skillnad från Google som endast indexerar uppdateringar från Facebook Pages och enligt SerachEngineLand följande sociala realtidskällor:

  • Twitter tweets
  • Google News links
  • Google Blog Search links
  • Newly created web pages
  • Freshly updated web pages
  • FriendFeed updates
  • Jaiku updates
  • Identi.ca updates
  • TwitArmy updates
  • Google Buzz posts
  • MySpace updates
  • Facebook fan page updates

Varav de flesta av dem sällan eller aldrig dyker upp i sökresultatet då de så sällan används i relation till ex Twitter.

Nej, så länge Facebook dominerar den sociala webben, så blir ingen realtidssöktjänst särskilt intressant utan innehåll från denna nätverksgigant. För hur man än vrider och vänder på det så är det innehållet som utgör det primära värdet inte funktionerna.

En sökning på “Reinfeldt” i de tre ovan nämnda söktjänsterna:

Social media bästa källan till social media


Om du, som marknadskommunikatör, tycker det är svårt att lista ut hur du bäst använder webben, i synnerhet den sociala, i din kommunikation, så kanske jag kan trösta dig med att du inte är ensam.

Enligt färsk undersökning från Creative Group, som e-Marketer snappat upp, tycker 65% av de tillfrågade marknadscheferna (i USA) att det är en utmaning att försöka hålla sig ajour med de möjligheter/trender som den sociala webben erbjuder. Fattas bara! Nog finns det ett antal självklara sk “no brainers” på vad man bör göra och inte. Men med tanke på hur snabbt och nyckfullt deras marknad rör sig på nämnda webb så hyser åtminstone jag en viss ödmjukhet inför deras uppgift.

Det jag dock skulle vilja ta fasta på, något som e-Marketer också gjort, är sättet ovan nämnda respondenter försöker hålla sig uppdaterade på hur social media förändras och utvecklas. Till min stora förvåning och bestörtning kan jag konstatera att fysiska konferenser och seminarier är den vanligaste källan till att hålla sig uppdaterad. 23% av respondenterna springer på dessa fysiska möten, medan bara 14% använder sig av sociala nätverk som Twitter, Facebook eller LinkedIn, och bara 7% av bloggar.

I mina öron låter detta helt galet, främst av två skäl: 1) Det enda riktigt bra sättet att försöka förstå hur den sociala webben fungerar, är att själv börja använda den. 2) Informationsutbytet på den sociala webben är mångfalt bättre (inte minst kostnadseffektivare) alla kategorier på webben än i den fysiska världen.  Med två förbehåll; att de finns människor som vant sig vid, är skickliga på, och endast behärskar det fysiska mötet, samt att det fysiska mötet absolut har kvaliteter som inte går att få på webben.

Oavsett sistnämnda så är det min absoluta rekommendation till marknadskommunikatörer att de drar ner på de fysiska eventen till förmån för användning av den sociala webben för att få information, förkovran, inspiration, etc – om de måste välja. Liksom alla relationer så tar de lite tid att bygga, men när så väl skett så har man mångfalt tillbaka.

Tidningar utan webbkultur kommer dö


Varför ska det vara så svårt för traditionell media att inse att de har tappat positionen som den självklara gatekeepern för förmedling av information i allmänhet och nyheter i synnerhet? Det undrar Chris Beck, grundare av 26dottwo, här i samtal med Brian Solis, som menar att hämskon är den kulturella läggningen hos människorna bakom mediahusen ifråga. Att de faktiskt inte kommer att förstå så länge de inte verkligen blir en del av “webb-kulturen” och dess avarter.
Ägna drygt 3 minuter åt detta videoklipp och du får en sån där skön aha-upplevelse. Igen.


Resonemanget går naturligtvis utmärkt att applicera på oss PR- och marknadskommunikatörer som envist vill hålla fast vid radio, press och TV, som viktigaste opinionsbildarna.

Från 7 fans till 350 miljoner eye balls


I skrivande stund är det 12 733 615 personer som gillar företaget Starbucks på Facebook. Det sägs att Starbucks var det första företaget att spräcka “drömgränsen” 10 miljoner då sk “fans” på just Facebook. Och att företagets Facbook-sida är värd ca 20 miljoner dollar. Företaget lovordades för sina geniala varumärkesstrategi synnerhet mot bakgrund av den härdsmälta företaget och dess varumärke genomled för ett par år sedan.

Man menar att framgångarna på Facebook beror på att man givit Facebook-användare “en anledning till att bli just fans”, som Michael Lazerow, CEO of Buddy Media, nyss uttryckte det för Online Media Daily.

Celia Jones uttrycker anledningen till framgången en aning mer nyanserat i sitt inlägg på Experience Matters:

“…they went back to listening to their customers.”

Eller som Cliff Burrows, chef för verksamheten i USA,  citeras i hennes artikel:

“All of a sudden you start to see it’s not a numbers game — it’s about consumers.”

Celia på Experience Matters ger oss ganska självklara sex tips till vad som bör göras för att bli lika framgångsrik som Starbucks. Som att endast publicera innehåll som betyder något för användarna och stimulera användarna att dela med sig av informationen. Tipsen kommer ursprungligen från Starbucks’ Global Social Media Director, Matthew Guiste, från konferensen “Word of Mouth Marketing Supergenius Conference

Hatten av för Starbucks med andra ord. Men i detta inlägg skulle jag vilja ta diskussionen ett steg längre: Är det inte de Starbucks verkliga nyckelpersoner – de Seth Godin kallar för “True fans” – som har varit avgörande för Starbucks framgångar i allmänhet och i synnerhet på den sociala webben?

Ingen talar sig så varm för den sociala webben och företags möjligheter att där interagera med såväl sina prospekts som kunder, som Seth Godin. Men han menar att de företagens kommunikatörer verkligen bör spetsa in sig på är företagets verkliga nyckelpersoner; deras viktigaste nätverk av opinionsbildare och liknande.

I sin bok “Tribes” skriver Seth:

“A true fan is a member of the tribe who cares deeply about you and your work. That person will cross the street to buy from you or bring a friend to hear you or invest a little  extra to support you. An individual artis needs only a thousand true fans in her tribe. It’s enough. It’s enough because a thousand fans will bring you enough attention and support to make a great living, to reach more people, to do great work. It’s enough because a thousand fans, true fans, form a tribe.”

Och i ett blogginlägg:

“Consider this hierarchy: Strangers, Friends, Listeners, Customers, Sneezers, Fans and True Fans. One true fan is worth perhaps 10,000 times as much as a stranger. And yet if you’re in search of strangers, odds are you’re going to mistreat a true fan in order to seduce yet another stranger who probably won’t reward you much. Let’s say a marketer has $10,000 to spend. Is it better to acquire new customers at $2,000 each (advertising is expensive) or spend $10 a customer to absolutely delight and overwhelm 1,000 true fans?”

David Meerman Scott, känd för sin bok “The New Rules of PR and Marketing” skriver i sin relativt nyutkomna bok “World Wide Rave” att Cindy Gordon, chef för New Media Marketing på Universal Orlando Resort endast berättade för sju verkliga fans om lanseringen av The Wizarding World of Harry Potter.  Information som inom kort hade spridit sig till makalösa 350 miljoner människor, enligt deras egna beräkningar.

Så vilka är dina verkliga vänner; dina viktigaste nyckelpersoner, ut? Hur ser din innersta cirkel ut av riktiga fans ut? Vad gör du för dem? Vad gör de för dig? Vad gör de för varandra?

Bill Gates: Webben bästa källan till utbildning om fem år


Under nyligen genomförda Techonomy 2010 förutspår Bill Gates att webben kommer vara fem gånger så betydelsefull källa till utbildning än vad universiteten är om fem år. Därmed ytterligare ett exempel på hur webben med alla dess tjänster och användare fullkomligt håller på vända upp och ner på allt som tidigare varit faktum.

En rejäl tankeställare för skolväsendet, som får skynda sig att försöka anpassa sig till de nya förutsättningarna. De nya “fantastiska” förutsättningarna” bör tilläggas. För trenden är odelat positiv i mina ögon. Och inte helt olikt de utmaningar som traditionella medier, i synnerhet dagstidningar, står inför i strävan att vara ledande forum för förmedling av mestadels nyhetsrelaterad information. Förhoppningsvis lyckas båda ovan nämnda spelare hitta sitt existensberättigande i den nya kontexten.

Techonomy är en sammanslagning av orden Technology och Economy beskrivs på techonomy.com vara:

“…organized activities related to the invention, development, production, distribution and consumption of technology-enhanced goods and services that a society uses to address the problem of scarcity and to enhance the quality of life.”

Och verkar för:

“…a rational, optimistic, forward-looking, technically savvy work ethic that celebrates technological achievement, human ingenuity, and sustainable living.”

Bill Gates tillhör en av de mest framträdande och respekterande sk “tech0nomisterna” bland andra nu levande celebriteter som Larry Page,  Sergey Brin och Steve Jobs, alla medlemmar i den sk “big list of tech0nomists“.

Läs också på Engadget varifrån jag fick tipset.