Tidningarnas upplagor fortsätter rasa i USA


Dagstidningarnas samlade upplagor har minskat med 5% under förta halvåret 2010 i USA enligt Audit Bureau of Circulations. Något som numer ses som en trend, då den samlade upplagan för USA’s ca 635 dagstidningar minskat under många år. Tre av de 25 största tidningarna minskade med hela 10% under perioden.

Några exempel:
• USA Today, 1,830,594, ner 3.66%
• The New York Times, 876,638, ner 5.52%
• Los Angeles Times, 600,449, ner 8.67%
• The Washington Post, 545,345 ner 6.43%
• (New York) Daily News, 512,520 ner 5.82%
• New York Post, 501,501 ner 1.29%
• Chicago Tribune, 441,508, ner 5.23%
• The Houston Chronicle, 343,952, ner 10.53%
• The Philadelphia Inquirer, 342,361, ner 5.29%
• Newsday, 314,848, ner 11.84%
• Denver Post, 309,863, ner 9.12%

(Ett litet ljus i mörkret: Wall Street Journal, 2,061,142, upp 1.82%)

Beakta då att många av dessa tidningar väljer att “pumpa upp” sina upplagor genom att distribuera dem gratis i olika mer eller mindre relevanta sammanhang. AdAge skriver bl a att USA Today’s “sålda” upplaga minskat med hela 9,3% under perioden, och att de minskat raset till 3,6% genom att distribuera tidningen gratis till flygpassagerare, hotellgäster, m fl.

Konkurrensen från webbaserade medier har tagit hårt på tidningshusen ifråga. Inte för att läsarna har flytt från tidningarnas garn, utan för att de konverterat till deras webbplatser där vettiga affärsmodeller fortfarande saknas. De kontroversiella betalväggarna börjar få fotfäste men framgången lyser fortfarande med sin frånvaro.

Sveriges Annonsörers dokusåpa – en flopp som kan bli en flipp


Sveriges Annonsörer har gjort det dem kallar för en “fiktiv dokusåpa”, för att deras målgrupp ska få en bild av dem som ett ganska “lättsamt” gäng. Ett gäng som “inte bara bråkar hela tiden”, som VD Anders Ericson uttryckte det. För enligt Anders är det just bl a den bilden man har av Sveriges Annonsörer. Enligt ett pressmeddelande så framgår att ambitionen också är “utmana formaten för dokusåpa och för webb-tv och kanske inspirera andra och visa på möjligheter”.

Målgruppen ska få en bild av Sveriges Annonsörer som ett ganska "lättsamt" gäng som "inte bara bråkar hela tiden", som VD Anders Ericson uttrycker det.

Såpan ska ha premiär den 25 oktober, då man lägger ut del 1 och 2. Sen tänker man portionera ut nästkommande fyra avsnitten under november månad. I brist på andra kanaler kommer man lägga ut såpan på YouTube och Annons.se.

Man kan ju tycka att pressen på Sveriges Annonsörer att prestera i frågan är ganska stor då organisationen uttalat ska vara bra på och verka för att deras medlemmar ska “uppnå bästa möjliga avkastning på företagets investeringar i marknadskommunikation”, med affärsidén att “hjälpa annonsörerna att arbeta effektivt med reklam och media”.

I det här fallet föll man dock på sitt eget grepp. Valet av “fiktiv såpa” eller “mokumentär” som man ibland kallar det, funkade inte. Inget i såpan var särskilt dokumentärt. Målgruppen kommer även fortsättningsvis ha bilden av Sveriges Annonsörer som den stora bråkmakaren. Vilket förmodligen är bra, då det med stor sannolikhet levererar verklig medlemsnytta. Produktionen blev direkt tråkig. Organisationen framstod mer som flamsig än lättsam. Ja, det mesta luktar flopp… Men de vågade!! Och det är det viktigaste av allt – alla kategorier. Den som inte vågar kommer heller aldrig vinna.

Anders Ericson (vd) var inte rolig i sin nya dokusåpa, men det gör inget för han vågade.

 

Så exakt samma dag som Sveriges Annonsörer lanserar sin såpa, så slår FailCon 2010 upp dörrarna till den konferens i San Fransisco, som handlar om hur viktigt det är att misslyckas. Och lyckas Sveriges Annonsörer förmedla det budskapet till sin målgrupp med sin såpa, så kan detta bli bland det bästa organisationen gjort på mycket länge. Lycka till!

Twitter påverkar Dow Jones Aktieindex


A graph of Dow Jones Industrial Average values (center, blue) and tweets identified with a "calm" mood during a time series (bottom, red) running three days prior are overlaid in the top graph to show gray areas of significant overlap.

Forskare på IU Bloomington’s School of Informatics and Computing har påvisat att man med 90% säkerhet kan förutse Dow Jones Aktieindex genom att analysera Twitter. Med hjälp av ett par verktyg som Opinionfinder och Google Profile of Mood States (GPOMS) och en korskörning mellan dessa har man lyckats få fram sinnestämningar i Tweets:en ifråga, jämfört sinnestämningarna med värdet på aktiemarknaden vid stängning, och fått fram en stark korrelation mellan dessa.

Upptäckten kanske inte är så banbrytande då man alltid förstått kraften i psykologin bakom människors beteenden när det gäller kurspåverkan. Vad som däremot är häpnadsväckande är på det extremt kraftfulla sätt som Twitter och liknande tjänster i skrivande stund påverkar vår omgivning. Märk väl: Twitter har bara några år på nacken, Facebook inte så mycket äldre, inte heller Google. Om vi utgår ifrån att dessa tjänster fortfarande befinner sig i spädbarnsstadiet för sin fulla potential, då kommer dessa tjänster “flytta berg” inom kort. Vad det innebär kan vi bara spekulera i. Men så mycket kan vi väl vara överens om; att om Twittrarna vill jävlas, så kan det bli läskigt, men vill de bidra med något gott, så kan den här jorden bli en rätt trevlig plats att åldras på. Låt oss hålla tummarna.

Från mediadatabas till nätverk


Efter att ha föreläst vid sex frukostseminarier i Stockholm, Göteborg och Oslo för sammanlagt hundratals kommunikatörer, så är det ett par frågor som sticker ut ur mängden och som de flesta av åhörarna tycks vilja få svar på:

Hur ska jag lyckas identifiera och kommunicera med hela den nya och brokiga skara människor som har inflytande på mitt företags marknad?

Jag svarade att det kanske de varken kan eller bör göra, åtminstone inte hela skaran, då det finns risk för att de då tar sig vatten över huvudet. Men jag rekommenderade följande:

Gör ditt företag extremt tillgängligt och transparent. Se till att all information om förtaget och dess verksamhet når ut i alla relevanta sammanhang, där din målgrupp förväntar sig att den ska finnas, inte minst när de söker efter den. Lyssna på din omgivning, hjälp den, och skapa förutsättningar till självhjälp. Och fokusera dig på den exklusiva skara som har störst inflytande på din marknad.

Beroende på vilken verksamhet deras företag bedriver är en hel del av de sistnämnda sannolikt journalister, men bli inte förvånad om majoriteten av dem återfinns bland deras kunder, branschkollegor, anställda, partners, återförsäljare, leverantörer, m fl.

Ben Cotton på PR-byrån Edelman Digital i London skrev nyligen ett blogginlägg där han tipsar oss om tio gratis verktyg för att finna inflytelserika människor. Gissa en gång om något av tipsen omfattar någon mediedatabas i traditionell bemärkelse? NOT. Tjänsterna är av typen sök och nätverk med webben som spelplan. Och fler tips av liknande slag finns. Jag gillar dem alla, även om några inte funkar i Sverige. Men om jag känner typen Ben rätt, så organiserar han dessa människor i något CRM-liknande system för bearbetning. I bästa fall med några sociala plug in’s. Det gillar jag inte. Jag förordar nätverket framför CRM’et. Dessutom så tycker jag att Ben förbiser en viktig faktor; att den som ger är också den som får. Det räcker inte med att hitta dem, du måste bidra med något. Ben snuddar förvisso vid frågan, när han poängterar vikten av att bara prata med dem som är engagerade och intresserade av dig. Men vaddå “prata”? Utöver Ben m fl’s tips så skulle jag vilja lyfta fram kraften i att förse målgruppen med verkligt värde; intressant och relevant information, tips, hjälp, nyheter, med utgångspunkt ifrån vad du lärt av den. Materialet driver trafik. Bland trafiken finns fans. Några av dem är dina viktigaste opinionsbildare. Vig en del av ditt professionella liv åt att serva dem. Och – gör det i ett nätverk.

Dagens journalistik fortfarande på kräftgång


Dagens journalistik går fortfarande kräftgång i den nya kommunikativa världen. Den slutsatsen kunde vi alla dra efter att nyligen ha arbetat oss igenom en intensiv dag på “The future of journalism” under PICNIC 2010 i Amsterdam.

PICNIC är en årligen återkommande konferens med syfte att ta pulsen på (och sudda ut gränserna mellan) det senaste inom kreativitet, vetenskap, teknik, näringsliv och samhälle. En dag av årets konferens vigdes åt framtidens journalistik, med European Journalism Centre som värd.

En rad mer eller mindre kända profiler inom journalistik och media tog chansen att predika och bolla idéer med en engagerad publik, däribland Jeff Jarvis.

Två kända journalister 😉

 

Sammanfattningsvis kan man konstatera att den framtida journalistiken man pratade om borde vara här för länge sen. För det är nu det händer.

Låt mig bara kort få sammanfatta vad Jeff Jarvis så i sitt anförande. Jeff är som ni vet en blixtrande skicklig journalist som arbetat för ledande dagstidningar som Chicago Tribune, The Guardian, Entertainment Weekly, the New York Daily News och San Francisco Examiner. Idag uppskattad professor på City University of New York’s Graduate School of Journalism med eget spännande mediaprogram. Dessutom välrenomerad bloggare med Buzzmachine och känd för att ha skrivt “What would Google do?”

Jeff säger att nyheter inte är en produkt. Det är en process, som delvis innehåller nyheter. Nyheter var mer av en produkt förut, då de enda som då kunde producera, förpacka och distribuera nyheter var en förhållandevis liten och exklusiv skara journalister och mediehus. Ett centraliserat, kontrollerat och envägskommunikativt oligapol. Inte längre. Nästan.

Idag har gemene man fått tillgång till samma verktyg som journalisterna. Det är bara skolningen som fattas. Vilket inte är odelat negativt. Ordet är fritt. Nyheterna sprids som löpeld över webben, inte sällan i transparensens anda. I beta. Obearbetade och ofullständiga. Men öppna för vem som helst att bidra till; kommentera, komplettera och reflektera över. Kanske sprida vidare. I nätverk.

Jeff menar att mediahusens definition på nyheter är de dem själva producerar. Gemene man har en annan definition: Nyheter är det som är nytt för dem, oavsett vem som bidragit med nyheterna.

Jeff frågar sig: Vilket berättigande till existens har egentligen journalister och mediehus idag? Vilket värde kan de tillföra för att i sin tur erhålla värde? Av vilket slag?

Folk vill veta vad som händer omrking dem just nu? Vilka som är på plats och kan berätta om det som händer just där just nu? Och i synnerhet – vilka av dem de känner och kan lita på?

Jeff menar att nyhetsorganisationer inte är förberedda på detta; att de fortfarande lever i illusionen att de utgör det enda och trovärdiga filtret mot omvärlden.

“Vi kan inte längre räkna med att mediekonsumenter söker sig till oss (nyhetsorgansiationer) för att få senaste nytt. Vi måste försöka delta i nyhetsrprocessen som är ständigt pågående på webben. Vi måste försöka nå ut där folk finns och är mottagliga. Vi måste bli en del av deras nyhetsström. En del av deras nätverk. En del av deras liv. Vi kan inte längre tro att nyhetsprocessen börjar hos oss. Vi har tur om den slutar där, eller om vi ens är en del av den”, framhåller Jeff.

Jeff hänvisar vidare till det samtal Facebook grundaren, Mark Zuckerberg,  hade med en icke namngiven men känd mediemogul.

Mediemogulen frågar Mark något frustrerat: “Hur…. Berätta hur kan vi bygga en “community” så som du gjort?

Mark svarar kort: “Det kan ni inte.”

Men sen lite mer nyanserat:
“Ni frågar fel frågor. Man bygger inte umgängen. De finns redan. Det ni borde fråga er är hur ni ska hjälpa er målgrupp och göra det dem älskar att göra.”

Mark kallar det för “elegant organization. Och Jeff menar att om vi journalister ska försöka konkurrera med “mediahus” som Facebook och liknande, så bör vi journalister också försöka hjälpa vår omgivning att organisera sin information så att de kan organisera sig själva. Och om det är så, att vi ska det, så krävs det att vi helt och hållet omdefinierar vilka vi är och vad vi gör.

Kunde inte ha sagt det bättre själv 😉