PR-kommunikation om Steve Jobs fick välja

I ett blogginlägg ifrågasätter digitale PR-rådgivaren Tor Löwkrantz PR-kommunikation som bara bygger på det kommunikatören vill säga istället för vad hans publik vill höra.

Tor menar att PR-kommunikation inte sällan handlar om att trycka ut budskap om något, som enligt kommunikatören, handlar om något stort och viktigt som har hänt. Ex:

“Världsledande supermojängen ger oöverträffade möjligheter att tillgodogöra användaren försprång i varje utmaning genom att sammanföra befintliga kärnkompetenser…”

Tor kan själv konstatera att denna typ av kommunikation är värdelös för att inte säga skadlig (om jag tolkat honom rätt).

Tor menar att “Ingen bryr sig överhuvudtaget om vår supermojäng. Vi är oviktiga för de flesta. Ingen väntar på att svälja vårt budskap”, och syftar sannolikt på sig själv som PR-rådgivare. Och drar själv slutsatsen att alla PR-kommunikatörer bör “tala på publikens villkor”. Och inse att det sällan handlar om “mottagare” och “målgrupper” som per definition bara passivt tar emot, utan just om kommunikation mellan människor på bådas villkor.

Jag håller med Tor i mångt och mycket, men inte i allt. Jag håller med dig om att framgångsrik kommunikation måste tillgodose alla inblandades behov och önskemål, och på så sätt bygga på alla berördas villkor.

Men jag håller inte med dig om att ingen bryr sig om supermojänger. Folk älskar supermojänger. Många älskar att få höra spännande berättelser om supermojänger. Folk älskar att passivt konsumera historier om supermojänger utan att aktivt behöva bidra.

Men folk hatar i allmänhet skryt om supermojänger. Folk hatar tråkiga, och irrelevanta historier om supermojänger. Folk ogillar folk som bara pratar utan att lyssna. Folk ogillar självupptagna människor som pratar om sig själva utan att fråga.

PR-kommunikatörer är inget undantag.

Därför gör PR-kommunikatörer, liksom alla männsikor, oklokt i att trycka upp sin målgrupp i ett hörn (inbox) med självupptagna, skrytsamma, tråkiga, irrelevanta budskap utan att först varken lyssna eller förstå.

Men desto klokare i att först lyssna och förstå sin omgivning, och med utgångspunkt från det, förse sin omgivning med kul, intressanta historier, utan att kräva att den aktivt ska delta i någon form av konversation, men vara öppen och mottaglig för konversation, om så önskas.

Slutligen finns det ett stort värde i att överraska. För folk vet inte alltid vad de vill ha. Det är därför Steve Jobs aldrig gör marknadsundersökningar. Eller som Henry Ford sa i samband med att han lanserade T-Forden: “Hade jag frågat folk vad de ville ha, så hade de sagt en snabbare häst”.

Båda deras “supermojänger” blev en skräll. Och om de jobbat som PR-kommunikatörer, så kanske de skulle gjort samma sak, som de gjorde som grundare av två av världens största bolag, tillika intressantaste supermojänger.

De skulle ha haft en egen idé vad som är bra och dåligt, gjort verklighet av den bästa idén, och släppa den där folk enkelt och effektivt kunde hitta den.

3 Responses

  1. Tjena,

    Som jag ser det är inte produkten det centrala, problemet den löser är vad vi är ute efter egentligen. Det är elementärt. Det andra är kommunikationen, den har en mäktig kraft om den också löser problem.

    Sedan finns det en del människor, ofta early adopters, som älskar prylar och ibland vissa prylar i synnerhet. Tror inte heller här att själva produkten är central, det är förväntningarna, grupptillhörigheten osv. Produkten måste då leva upp till förväntningarna, inte på produkten men på vad den fyller för lucka.

    Jag håller med dig om att många älskar spännande berättelser om mojänger, det kommunikationen gör då är att fylla behovet av en berättelse. Det är ju såklart superviktigt.

    //T

    • Produkten är central. Jag brukar säga att den bästa marknadskommunikativa åtgärd man kan göra som företag, är att göra en riktigt bra produkt, som gör kunderna supernöjda. Sen löser sig resten. Kommunikation uppstår per automatik. Men… även om det ligger mycket mycket i det, så är det väl inte hela sanningen. Det finns en poäng i att företag själva är proaktiva i sin kommunikation, och vem vet, kanske är kommunikationen en del av produkten. Kommunikationen fyller produkten med åtminstone upplevt värde, som många gånger väger tyngre än verkligt värde, vad skillnaden nu är.
      Det jag dock vill säga med mitt inlägg är att kommunikation inte alltid behöver börja med att lyssna, och resultera i dialog. Riktigt bra historier sprider sig per automatik till och konsumeras av de som är intresserade, så länge de planteras på rätt plats och sätt.

  2. Alltså, den ena bruna sockerdrickan skiljer sig inte mycket från den andra, ren sprit är ren sprit oavsett hur flaskan ser ut. Väldigt få produkter är unika. Jag gillar det gamla exemplet som säger att vi egentligen inte behöver en borr, vi behöver ett hål i väggen.

    Precis som du säger är det också så att bra historier sprider sig, dock inte per automatik. Vem eller vilken grupp som uppmärksammar en historia är avgörande för att den ska spridas.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: