Kritik mot Facebooks Sponsrade nyheter


Jag gillar inte Facebooks nya social ads i form av sponsrade nyheter. Lika lite som jag gillade deras första sociala annonsprogram “Beacon”. Frågan är om jag någonsin kommer gilla den typen av program. För jag har också svårt för Tupperwarepartyn. Och känner avsmak inför Buzz Agents.

Men vad har de gemensamt? Alla använder “vänner” som kommersiella budbärare. Och det gillar jag inte!

Facebooks nya sociala annonsprogram “Sponsrade nyheter” funkar som så att när dina vänner “gillar”, checkar in på, eller delar med sig av annan information från företag på Facebook, som också är anslutna till annonsprogrammet ifråga, så visas aktiviteten inte bara i dina vänners nyhetsflöden, utan även som en annons i spalten längst till höger.

Bild: InsideFacebook

Facebook säger sig ha testat detta under några månader, och menar på att det givit en massa mervärden till deras kunder (företagen) i form av ökad exponering och varumärkeskännedom.

Facebook hyllar sitt eget nya annonsprogram - Sponsrade nyheter

InsideFacebook skriver:
“Seeing that a friend has checked in at Starbucks is a much more compelling reason to visit than a standard advertisement telling a user to go get a coffee.”

Men vad säger användarna? Borde det åtminstone inte vara opt in på såna här program. Många menar det och somliga anser att Facebooks sponsrade nyheter just är en tam variant av det tidigare och så hårt kritiserade Beacon.

InsideFacebook fortsätter:
“Some users may not want their content turned into ads, and since there’s no way to opt-out or turn off Sponsored Stories, some protest should be expected.”

Företag bjuds in i redaktionella finrummet


Allt fler media bjuder nu in företag att bidra med sina nyheter i den redaktionella kontexten, där företagen ges möjlighet att möta sin målgrupp på ett mer naturligt sätt än traditionell annonsplats. Första stapplande stegen till Crowdsourcing som sannolikt och förhoppningsvis snart mynnar ut i en nyhetscommunity som kompletterar och i någon mån även överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

För några veckor sen höll jag ett föredrag för styrelsen för ett stort norskt tidningshus. Jag pratade om hur webben dramatiskt förändrat förutsättningarna för deras verksamhet. Och förklarade att de faktorer som hittills berättigat tidningens existens idag är kraftigt konkurrensutsatta av bl a helt ny typ media, ofta av social karaktär.

Tidningshusen har hittills lyckats locka läsare till sina alster för att de varit bra på att 1) gräva och aggregera fram intressanta historier 2) förädla informationen 3) förpacka 4) och distribuera den. Något som i sin tur lockat företag och liknande att söka sig till tidningen som den självklara kanalen för kommunikation med sin marknad tillika tidningens läsare. En särställning på marknaden så stark att den stundtals benämnts som den “tredje statsmakten”.

Men när ny teknik och webb gjorde det möjligt för vem som helst att producera, publicera och distribuera sina historier på ett minst lika raffinerat sätt som de traditionella mediahusen så är sistnämnda inte längre den självklara destinationen för information, förkovran och inspiration. Istället har läsare i allt större utsträckning sökt sig till folkets röst i medier där de själva är såväl producenter som konsumenter. Tidningarnas och andra traditionella medias särställning som den enda riktiga opinionsbildaren har tappat sin gloria.

Företagen är inget undantag. De traditionella mediernas dominerande ställning har hittills endast tillåtit företag att kommunicera via deras kanaler på tre sätt: 1) via annonsplats 2) som insändare 3) via journalister. Ett tämligen trubbigt erbjudande som fått många företag att ledsna, och inse att de faktiskt kan prata med kunderna på ett mer direkt och effektivt sätt via nya och mer sociala media, däribland deras egna.

Inget sker över en natt men trenden har aldrig varit tydligare; mediekonsumenter söker sig till internet och dess sociala aktiviteter. Och företagen följer efter. Kvar står traditionell media och tittar på.

Joakim Jardenberg visar upp en bild i ett nyligen publicerat blogginlägg som visar på oförmågan hos internetmedia att skapa kommunikativa lösningar som är tillräckligt väl fungerande och attraktiva för att företag ska vara intresserade av att betala för dem (Google Adwords / Adsense som lysande undantag).

Han skriver:
“Det finns en relation mellan hur mycket tid som spenderas i ett medie och hur mycket annonspengar det mediet snurrar runt. För alla traditionella medier pekar utvecklingen neråt, för internet pekar båda kurvorna uppåt. Men det mest intressanta är det finns en samband mellan tid och pengar i alla kanaler, och på nätet är det ett glapp som är värt minst 50 miljarder dollar, i grov jämförelse med övriga medier. Det är potentialen. När vi ser de siffrorna, hur kan vi ens tänka tanken att göra något annat än affärsutveckla runt annonserbjudandet.

Så när det stora tidningshuset frågade mig vad jag föreslår att de gör åt sin situation, så svarade jag:

“Ni måste ta reda på er eventuella rätt att existera. Ni måste helt enkelt fråga såväl era läsare som era annonsörer (företag) och övriga intresseter: “ Vad kan vi göra för er? Vilket värde kan vi tillföra?” Om det då framkommer att företag vill kommunicera med sin marknad på ett annat sätt än det ni idag erbjuder, och det sättet också är något som tilltalar era läsare, så bör ni rimligtvis ta er dit. Har ni övervägt tanken att det kanske inte ens är er redaktion som är bäst lämpad att leverera värde till ert media? Det kanske är tredje part? Det kanske är era läsare, eller t o m de företag som annonserat hos er?”

Arvid Jurjaks skrev nyligen en intressant artikel i InternetWorld om Crowdsourcing-professorn och webbentreprenören Luis von Ahnmed, med rubriken “Låt crowdsourcing utveckla din affär”.
Där man med “crowdsourcing” menar “att med hjälp av internet mobilisera stora skaror människor som gemensamt, med datorer som verktyg, löser problem som datorer inte klarar av, och samtidigt bidrar till att göra internet smartare”.

“Du själv kommer inte ensam att lösa problemen på bästa sätt. Detta är en insikt som webben har varit bra på att utveckla. Och några av de mest framgångsrika företagen på nätet har sett till att låta andra, utanför företaget, stå för innovationerna”, menar Luis von Ahnmed.

“Det finns alltid smartare människor än du utanför ­företaget, och man måste på något sätt fundera ut hur de kan bidra.”

En del media av traditionellt snitt har nu börjat tänka i dessa banor. I synnerhet webbmedia, där läsarna bjudits in att delta i det redaktionella arbetet i den bemärkelsen att de givits möjlighet att bidra med eget innehåll, det vi kallar “användargenererat innehåll” och på så sätt interagera med såväl mediets “eget” som användarnas innehåll.

Företagen och dess kommunikativa representanter har dock i mycket begränsad omfattning givits möjlighet att delta i den redaktionella kontexten, såvida de inte tar genvägen som användare/läsare. Detta trots att de är sakkunniga, har mycket att berätta, och dessutom villiga att betala en slant för att möta sin målgrupp, vilken ofta är densamma som mediets läsare. Det företagsgenererade innehållet är hänvisad till annonsplats eller till mediets “tipsa oss”-adress.

Men nu ser vi isen brytas. En del media har nu avsatt utrymme på redaktionell plats där det står fritt för alla företag att släppa sina nyheter (eller pressmeddelanden som de fortfarande ibland kallas). I min värld är detta de första stapplande stegen till av medierna fullt utbyggd “crowdsoursing”, som med sannolikhet mynnar ut i en nyhetscommunityn som vida överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

Eniro lämnar Kia-index. “Helt irrelevant”, säger produktchefen.


Äntligen! Nu struntar Eniro i trafiken, och lämnar Kia-index, med målet att generera verkliga leads till sina kunder.

Kia-index är helt irrelevant, säger Eniros nordiska produktchef Mathias Hedlund.

Branschmåttet unika besökare är missbrukat och trubbigt då det på intet sätt mäter besökarnas verkliga värde. Annonsörerna ska välja oss för att de vet att köpkraften finns här, menar Eniros marknadschef Jonas Dahlquist.

Förändringen är ett led i bolagets ”gula revolution”, som sikt ar på att göra Eniro.se till Sveriges ledande köpmotor, skriver Dagens Media idag, och menar att Eniros förhoppningen är att annonsörerna ska fokusera på leads istället för antalet unika webbläsare.

Enligt Dagens Media menar kritikerna dock att det förmodligen endast beror på att Eniro givit upp hoppet om att överträffa Hitta.se’s trafik. Däribland Rui Brites de Sousa, vd för Hitta.se:

Eniro stämde oss en gång för att vi sa att vi var större än dem. Man kan ju undra varför de överger sin strategi att vara störst på Kia-index, som de kämpat för så länge, just när vi har gått om dem flera veckor i streck.

Själv tycker jag Eniro’s utspel är beundransvärt, klokt, om än dock vågat. Inget ont om Kia-index, men visst är det så att trafik helt saknar betydelse så länge den inte genererar värde. Jag är omåttligt trött på termer som “räckvidd”. Och allt som har med kvantitet på bekostnad av kvalitet att göra. Att antalet, frikopplat från andra kvalitetsaspekter, skulle ha betydelse för kommunikationen är en fatal missuppfattning som bitit sig fast och vägrar släppa taget.

Tack, Eniro för att ni visar vägen. Och hoppas att ni vågar löpa hela linan ut. Nu återstår att se om ni kan påvisa affärer som täcker kostnaden för era kunder att synas i era media. Jag håller tummarna.

Kommunikatörer prisar kommunikatörer #fail?


Varför är det nästan alltid kommunikatörer som prisar kommunikatörer för bra kommunikation? Borde det inte den grupp kommunikatörerna kommunicerar med få sin röst hörd?

Idag kunde jag läsa på MyNewsdesk att 3 500 personer som arbetar inom kommunikation och marknadsföring har korat Bring till Sveriges bästa kommunikatör inom branschen transport 2009. Jag är naturligtvis väldigt glad för Brings skull att de lyckats erövra ett sånt eftertraktat pris tillika fått så fin bekräftelse. De är säkert värda detta.

Men jag kan samtidigt inte låta bli att förundras över på vilka grunder de blivit korade. Vill man dra detta till sin spets så kan man argumentera för att de korat sig själva till vinnare, eftersom någon av de 3500 kommunikatörer som fått rösta mycket väl har kunnat vara någon från just Bring. Nu kanske det står någonstans i tävlingsreglerna att så inte får vara fallet. Men det skulle väl då innebära att ingen av dessa tusentals kommunikatörer får rösta på sitt eget företag? Vilket ju förvisso inte är alldeles ovanligt i tävlingssammanhang.

Oavsett om man reglerna varit enligt ovan, så tycker jag ändå det är märkligt att det nästan alltid är kommunikatörer som prisar kommunikatörer. Och att de kommunikatörerna kommunicerar med, sällan får tycka till om kommunikationen i tävlingssammanhang som detta.

Om man gjort det, så skulle jag inte hålla det för otippat att resultatet skulle se annorlunda ut, paradoxalt nog.

Två TU-dårars försvarstal


“Det våras för dagspressen” skriver Anna Serner (VD, TU) och Fredrik Rogberg (Analyschef, TU) i en debattartikel i Dagens Media, och målar därefter upp en orealistiskt ljus bild av dagspressens framtid som annonsmedium. Det är möjligt att delar av det som skrivs har bäring i realiteten, men sammantaget inger det minst sagt “falska förhoppningar”, som Joakim Jardenberg valt att kommentera uttalandet i sin blogg. Joakim skriver:

I artikeln görs en hel del uppseendeväckande uttalande, tex:

  • ”Men med facit i hand vi vet att nedgången bara varit effekten av en historisk lågkonjunktur.”
  • ”Och när varumärkesannonsörerna kommer tillbaka så är det dagspress som gäller”
  • ”Dagligvaruhandeln har hittat tillbaks till dagspressen igen. Motorannonseringen tilltar kraftigt. Och den viktiga platsannonseringen kommer tids nog öka igen med minskande arbetslöshet. Hela rubrikannonsmarknaden kommer återväxa med konjunkturuppgången.”
  • ”Och när konjunkturen vänder kan antalet prenumerationer öka.”
  • ”Det våras för dagspressen.”

Det är möjligt att det “våras för dagspressen” men snart kommer höstmörkret. Och frågan är om det någonsin blir vår igen för det tryckta mediet? Knappast, om man får tro Joakim rätt, som i sitt inlägg radar upp en gäng argument som borde få TU och alla dess medlemmar att frysa redan nu, trots att en del solstrålar börjat tina upp annonsfrossan som pågått en tid.

Jag vill poängtera att jag på absolut inget sätt tycker att Anna och Fredrik är några dårar som personer, rubriken till trots. Tvärtom, hyser jag stor respekt för Annas sakkunnighet. Men i detta fall är jag benägen att hålla med Joakim om att deras uttalanden åtminstone angränsar till dårskap. Det hade varit betydligt smartare av TU att vara lite mer ödmjuk inför framtidens enorma utmaningar för dagspressen. Och kanske även vara lite mer transparent, för så här pratar man inte bakom lykta dörrar. Var så säker.

Till sist – låt oss se och lyssna till vad Gary Vaynerchuk har att säga om saken.

Kanske dags att försöka koncentrera sig på att hitta en vettig affärsmodell för sin verksamhet på webben istället? Enligt TU’s senaste Internetbarometer så ökade morgontidningarnas webbintäkter (annonser) med 11 procent under första kvartalet 2010.  Samtidigt som det fortfarande råder stor oklarhet kring huruvida annonsen är framtidens intäktsmodell eller inte, och i så fall hur den då kommer att se ut och fungera.

IPad + IGroups + IAd = IFuture?


Apple är på offensiven. Den nya mobila enheten IPad lanseras i mitten av april. Av demo’s och mer eller mindre detaljerade beskrivningar har vi fått en hyfsat bra bild av vad som komma skall. Förväntningarna är högt ställda. Så till den milda grad att det sägs att man sålt en halv miljon enheter innan den ens lanserats.

Alldeles nyligen har Apple’s patent på IGroups väckt viss uppståndelse. IGroups sägs vara en applikation för socialt nätverkande, med vilken användarna ska kunna utbyta information och erfarenheter med varandra med geografisk anfallsvinkel, d v s främst knutet till event, där det händer. Enligt bloggen “Patently Apple” så ska tekniken bakom iGroup vara det man kallar “sophisticated cryptographic key generation system” där integritet och säkerhet värnas.

Därtill ryktas det att Apple kommer med ett eget annonsprogram för applikationer och dess mobila enheter. Programmet heter IAd och ska se dagens ljus ungefär samtidigt som IPad-lanseringen.

Detta är bara tre av Apples många mer eller mindre stora nyheter som sticker ut.  Om var och en av dessa får det genomslag Apples grejer brukar få, och dessutom kombinerar dem med varandra… ja, då har vi något riktigt stort på G som kan få såväl ledande mobiltillverkare, som sociala nätverkstjänster och andra annonsprogram att darra en smula.

IPad + IGroups + IAd = IFuture = IWant.

Dagstidningarns nätintäkter rasar


Tufft, tufft, fortstatt tufft för dagstidningarna. Enligt senaste Internetbarometern från TU minskade morgontidningarnas webbintäkter med hela 16 procent under tredje kvartalet 2009. Storstadstidningssajterna minskade med 18 procent jämfört med samma period föregående år. Landsortstidningssajterna minskade med 12 procent.

Dagstidningarnas nätintäkter rasar

Dagstidningarnas nätintäkter rasar

– Ökningen av den totala internetannonseringen kommer huvudsakligen från köp av sökord och där ligger tyvärr inte dagstidningssajternas affär idag, säger Fredrik Rogberg, branschanalytiker på TU Int i ett pressmeddelande, och späder därmed på branschens farhågor om att deras affär nu verkligen är i gungning i den bemärkelsen att det dem tidigare kunde ta betalt för, går inte längre att ta betalt för.

Allt färre vill köpa deras prenumerationer och lösnummer. Allt färre vill annnonsera i deras pappertidningar. Ytterst få om ens någon vill köpa tillgång till innehåll på nätet. Och om vi får tro Internetbarometern rätt så verkar nätannonsörerna också svika.

I en undersökning om “gratistidningarna som skräp eller demokratiskt tillskott, som presenterades av Wadbring på Dagspresskollegiet under TU’s branschdagar, framgick det att 79% av 34-åringarna prenumererade på en dagstidning år 1986. År 1997 var det bara 55% som gjorde det. Och för ett par år sen så är det bara ca 40% som gör det.

Dagstidningarnas nätintäkter rasar

I USA är det bara drygt 30% som läser dagstidningar enligt PEW.

Men visst finns det ljus på den annars nattsvarta himlen, som ändå ingjuter lite hopp och mod. Men trenden är smärtsam: Den befintliga affären sviktar, en ny måste hittas, snabbt.

För inte länge sen åt jag en lunch med Martin Jönsson, red.chef på SVD.se, som menade att de har inäkter på otroligt mycket annat än kärnverksamheten, sälja annonser och tidningar. Om jag inte mins fel så sålde SVD t o m köksknivar. Alla dessa sidoaffärer ger än så länge bara marginella intäkter. Men man vet aldrig? Eller så vet man det… för tror vi verkligen att framtiden hos tidningshusen ligger i att sälja alltifrån resor till köksknivar? Nej, det tror vi inte.

Utvecklingen för morgontidningssajterna under de tre första kvartalen kan jämföras med den samlade totala internetannonseringen som enligt IRM ökar med 4 procent. En inte allt för vågad gissning är väl att dagstidningarna som en del i sin reform i möljigast mån kommer att följa efter annonsstålarna. Dit dem sticker, dit kommer dagstidningarna också att vilja ta sig.