Bill Gates: Webben bästa källan till utbildning om fem år


Under nyligen genomförda Techonomy 2010 förutspår Bill Gates att webben kommer vara fem gånger så betydelsefull källa till utbildning än vad universiteten är om fem år. Därmed ytterligare ett exempel på hur webben med alla dess tjänster och användare fullkomligt håller på vända upp och ner på allt som tidigare varit faktum.

En rejäl tankeställare för skolväsendet, som får skynda sig att försöka anpassa sig till de nya förutsättningarna. De nya “fantastiska” förutsättningarna” bör tilläggas. För trenden är odelat positiv i mina ögon. Och inte helt olikt de utmaningar som traditionella medier, i synnerhet dagstidningar, står inför i strävan att vara ledande forum för förmedling av mestadels nyhetsrelaterad information. Förhoppningsvis lyckas båda ovan nämnda spelare hitta sitt existensberättigande i den nya kontexten.

Techonomy är en sammanslagning av orden Technology och Economy beskrivs på techonomy.com vara:

“…organized activities related to the invention, development, production, distribution and consumption of technology-enhanced goods and services that a society uses to address the problem of scarcity and to enhance the quality of life.”

Och verkar för:

“…a rational, optimistic, forward-looking, technically savvy work ethic that celebrates technological achievement, human ingenuity, and sustainable living.”

Bill Gates tillhör en av de mest framträdande och respekterande sk “tech0nomisterna” bland andra nu levande celebriteter som Larry Page,  Sergey Brin och Steve Jobs, alla medlemmar i den sk “big list of tech0nomists“.

Läs också på Engadget varifrån jag fick tipset.

Författaren Tommy Sundström gör en Chris Anderson


Författaren Tommy Sundström gör en Chris AndersonSe där!! Tommy Sundström gör en Chris Anderson! Hyfsat respekterad författare och webbkonsult ger han, Tommy alltså, ut sin bok “Användbarhetsboken” gratis på sin sajt. Samtidigt som den kostar 359 kr på Adlibris. Till Internet World säger han:

– Ur en ekonomisk synpunkt tror jag också att det är en bra idé, varje gång någon läser den får jag gratis marknadsföring.

Och på frågan om han tror att folk kommer köpa hans pappersbok, så svarar han:

– Jag tror det. En liten bit av en stor kaka är bättre än en stor bit av en liten kaka. Om ”kakan” är alla som läser boken, blir den större genom att finnas på nätet. Då blir det fler som kan bli intresserade av att köpa den. Dessutom har pappersboken som medium fördelar: det är bekvämare att läsa på papper än på en skärm, du kan lätt ta den med dig, eller stryka under och anteckna i den.

Det som inte framgår av artikeln i Internet World är vad förlaget Studentlitteratur AB tycker om upptåget. Var de med om att fatta beslutet? Tror ni att båda kommer att tjäna på det?

Att släppa böcker gratis kapitel för kapitel är förvisso inget nytt, men ändå ytterligare ett spännande steg i denna kaotiska medievärld där affärsmodellerna famlar i mörkret.

Inte läst boken WWGD? Se videon.


Har du inte läst boken ännu? Då ska du absolut göra det. “What Would Google Do?” av Jeff Jarvis. Boken handlar egentligen inte om Google utan om hur nya generationens web helt har omkullkastat företagens och organisationers förutsättningar att bedriva sin verksamhet.

“…world is upside-down, inside-out, counterintuitive and confusing.”

“What Would Google Do?”

“In management, commerce, news, media, manufacturing, marketing, service industries, investing, politics, government, and even education and religion, answering that question is a key to navigating a wold that has changed radically and forever.”

Du som trots allt inte hinner läsa – kolla in videorna nedan (genom att klicka på dem).

Första var från Bright09 conference i NewYork i böran av mars. Bright-konferenserna samlar nyckelpersoner inom media, marknadsföring, webtech för att diskutera hur företag måste förändra sitt sätt att bygga varumärke i en föränderlig värld.

Det andra från en Books Inc-butik, i vilken han presenterar bokan.

Jeff Jarvis på Bright09 conference

Jeff Jarvis about his book "What would google do?"

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Miljarder PR-kronor i papperskorgen


Social media exploderar i omfattning och betydelse men pressmeddelanden fortsätter att strömma in på tidningsredaktionerna. Och rätt ner i papperskorgen.

För ganska exakt ett år sen satte jag kaffet i halsen. Det var en välrenommérad PR-chef som sa: ”Jag vet precis vilka tidningar som bevakar våra ämnen och jag når dem enkelt med pressutskick”. Han log och tillade: ”Det fungerar väldigt bra. Och vi är nöjda så.”

Trots att jag hade hört det många gånger förr, så satt jag där – igen – med gapande mun och kaffefläckar på kavajslaget. Det var tidningarna, som han ansåg ha allt inflytande på sitt företags marknad.

Det han då inte visste var att chefredaktören för SF Chronicle vid nästan exakt samma tillfälle kunde konstatera raka motsatsen; att hans tidning hade mycket begränsat inflytande på sin marknad.

När Mary Queen 2, världens största kryssningfartyg, seglade in under Golden Gate-bron hade halva San Fransisco samlats för att beskåda händelsen. Däribland ett par journalister från SF Chronicle, med förstasides-stoff i sikte. Trodde dem ja.

Innan tidningsteamet hade hunnit sätta sig i bilen på väg tillbaka, fanns alla bilder och all information om händelsen redan utlagd på nätet. Allt producerat och publicerat av allmänheten. I detalj.

I ren desperation publicerade journalisterna sina bilder och text i alla fall. Men bilderna blev naturligtvis sämre än de som redan låg på flickr och texten mindre genomarbetad än de mångfacetterade redaktionella alster som sedan länge florerat inom social media, där de redan lästs av tidningens läsare.

Efter detta lär tidningens cheredaktör Phil Bronstein, ha kallat till krismöte där han inledde med den numer bevingade meningen: “The News business is broken, and no one knows how to fix it.”

Nervositeten spred sig bland övriga tidningshus. Phils kollega Steven Rattner på Washington Post kommenterade läget: ”Det som oroar mig mest är tappet av unga läsare. 1970 läste 70% av 18-34-åringarna i USA dagligen dagstidningar. Förra året var de bara 35%.”

Här hemma är tidningsutvecklingen densamma. Joachim Jardenberg, vd på utvecklingsbolaget Mindpark, menar att Helsingborgs Dagblads räckvidd har sjunkit från 76% av hushållen till 56% på 15 år. Men har samtidigt kunnat konstatera att den totala räckvidden för tidningshuset blivit större p g a nya digitala interaktiva kanaler.

”På sikt tror vi inte att det är möjligt för den traditionella lokaltidningen att lyckas” sa Erik Orring, vd för Västerbottenkuriren efter att ha köpt den norrbottenbaserade communityn Apberget med drygt 180.000 medlemmar.

Kanske hade han Rupert Murdoch som förebild. Rupert som ett par år tidigare, 2005, köpte MySpace för 580 miljoner dollar, av den enkla anledningen, som han så till Forbes.com:

”Mediehusen kontrollerar inte konversationen längre… Vi måste lära oss hur den nya generationen mediekonsumenter föredrar att få nyheter och underhållning, och vi måste leva upp till deras förväntningar.”

Tillsammans har de två största sociala nätverken, MySpace och Facebook, hundratals miljoner medlemmar. Men kan ännu inte mäta sig med Googles nära 130 miljoner månatliga unika besökare. Vilket förvisso inkluderar YouTube’s besökare, som var hela 62 miljoner unika förra kvartalet. En tjänst som sägs leverera 70 miljoner video-strömmar per dag och som förövrigt hälften av alla internetanvändare I USA använder.
Det som möjligen kan mäta sig med Google i omfattning är hela blogg-sfären, som med sina 120 miljoner bloggar genererar nära 200.000 inlägg varje dag. Tillsammans lever de i symbios.

Enligt Joe Tucci, EMC Chairman, President and CEO, kommer 75% av världens all digitala information produceras av individer – inte företag – år 2010.

Bara i Sverige finns det nästan 60.000 bloggar, som läses av 25% av befolkningen och 50% av ungdomarna. 80% av Svenskarna har en mobiltelefon med kamera. 40% av ungdomarna lägger ut sina bilder publikt.

Det användarskapade lexikonet – Wikipedia – är idag en av världens tio mest besökta websajter, och ansågs av Brandchannel.com vara ett av de varumärken som har haft störst inflytande på oss människor jämte Google, YouTube, Apple, mfl, år 2006.

Tid för eftertanke.

Nej, det är inte tidningarna som har störst inflytande på företagens marknad. Det är du. “Yes, you control the information age.” som Time Magazine skrev på förstasidan av sin tidning när det var dags att utse årets person 2006.

Web 2.0! Den andra generationens webb-tjänster har gjort det möjligt för dig och alla andra att mycket enkelt och effektivt utbyta information, varor och tjänster med varandra.

”Never underestimate the power of a million amateurs with keys to the factory.” som chefredaktören på Wired, Chris Andersson, en gång sa.

Eller som Andreas Kluth skrev i The economist: ”The era of massmedia is giving way to one of personal and participatory media. That will profoundly change both the media industry and society as a whole.”

Så varför fortsätter företagen att pusha ut pressmeddelanden till tidningsredaktionerna?

”Jag har aldrig skrivit om något företag för att de har ”broadcastat” ett pressmeddelande till mig” säger David Meerman Scott chefredaktör på Ecotent Magazine och författare till ”The New rules of Marketing and PR”: ”Ingen av de 25.000 pressmeddelanden som skickats till mig har resulterat i en artikel. Jag väntar inte på att pressmeddelanden ska skickas till mig. Jag söker efter uppslag på nätet; bland bloggar, Google News, etc.”

Och visst är det så – inte ens traditionella journalisterna sitter och väntar vid sina e-post-lådor längre. Enligt undersökning av Expansion Plus Inc går 98% av journalisterna dagligen ut på Internet, där 92% startar sin research, 81% söker efter information och 73% för att finna pressmeddelanden.

Enligt Informationsindex 2006 investerades ca 40 miljarder svenska kronor i information och PR i Sverige år 2006. Varav ca 12 miljarder gick till marknads-PR och en betydande del till ”pressutskick” som ofta går rätt ner i papperskorgen. Medan såväl traditionella som medborgar-journalister längtar efter att företagen istället ska delta i konversationen på nätet.

”Something’s very wrong in PR land” skriver David Meerman Scott.

“We’re in a consideration phase” skriver Brendan Hodgson på Hill & Knowlton.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Free Economy


bild-7.png

Kolla in Chris Andersons föreläsning under Nokia World 2007, där han pratar om den verkligt nya ekonomin – “Free Economy” eller det han kallar “Attention Economy” och “Reputation Economy”.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Den globala ekonomin à la Härén


Fredrik Häréns föreläsning under Kunskapens dag är en onekligen en tankvärd resa i den globala ekonomins tecken. Se den på YouTube (del 1 ovan).

Se den sen ytterligare en gång och sätt den i ett kommunikativt perspektiv….

Den information som görs tillgänglig på nätet, där folk finns och söker, kan läsas av alla. Och kommer att läsas av många fler än du tror. Av människor du inte hade förväntat dig skulle läsas. Din information kan komma att spridas. Av fler än du tror. Och av människor du kanske inte hade förväntat dig skulle sprida den.

Den enda lilla lilla barriären för fullkomlig och fri kommunikation över gränser, mellan människor, världen över, är möjligtvis språket.

Alla inlägg i denna blogg skrivs på svenska, bortsett från diverse citat och undtagsfall. Trots det så läses den av flera nationaliteter.

Newsdesk – som är den ledande källan till pressinformation i Sverige och används av i princip alla ledande journalister, redaktioner och många andra intresserade – har även använts av folk från nästan alla världens länder! Trots att mestadels av informationen är på svenska. Häpnadsväckande!

Vår ekonomi är global. Vår spelplan är global. Konkurrensen är global.

Andra bloggar om: , , , , , , , Informationsspridningen är global.