Communication a huge and confusing melting pot


Everybody in communication business talks about it everywhere! The new and ever-changing communication landscape has turned the media industry on its head. The confusion is now complete. Much of what we have learned and become accustomed to is no longer valid. This applies particularly to media, journalism, public relations, marketing, and sales. The professionals within each of these fields are either desperately holding on to their old identities, or are groping around for new ones.

The role of journalists is questioned. Previously clear concepts such as “journalist” and “journalism” have become blurred. The same goes for “media”. What is a media today? And “PR” … what is PR? It’s obviously something else today than it was yesterday. And what about “marketing”…

“Markets (and marketing) are conversations” as the Cluetrain Manifesto puts it. Conversations are based on relationships. Just like PR. Because PR’s is all about relationships, right? It’s all about relationships with both the market and those who influence it, including journalists. However, since all consumers now have access to almost exactly the same “tools” and methods as traditional journalists, it seems like the market has in some way also become the journalists. The market represents a long tail of new journalism and new media that perhaps has the greatest influence on a company’s market and might perhaps be their key opinion leaders. “Put the public back to public relations!” as Brian Solis put it long ago.

People have started to talk to each other in social media at the expense of, or sometimes in tune with, traditional media. They’re no longer writing letters to editors. They would rather publish their news ideas directly on the Web. Media consumption, and production, publishing, packaging and distribution in particular, have rapidly moved in to the social web. And both the PR and Marketing communicators are following, or are at least gradually beginning to do so.

As the market moved to the web, and the web has become social, marketing communication has become “social” too. Companies have started to talk directly with their market. And I mean “talk”, not pushing out information. Campaigns with no social component become fewer and fewer. “Monologue” ad banners, with decreasing CTR and increasing CPC, are becoming less acceptable. Google revolutionized with Adwords, Adsense and PPC. Press releases written by former journalists synchronized with Adwords and presented as text ads, turned things upside down.

Aftonbladet has been very successful with advertorials where only a small ad-mark distinguishes the ad from an article produced by journalists. This method is about as successful – and deceptive – as “product placement” in TV and film. That method has gone from small product elements in parts of a program to a complete sellout of the entire series or film. (In Sweden, think Channel 5’s Room Service and TV4’s Sick Sack.) But what can the television business do when the consumer just fast-forwards past the commercials, or worse still, prefers looking at user-generated TV like YouTube?

What will newspapers do when consumers ignore their banners? They will convert advertising into editorials. Or vice versa: they will charge for editorial features and charge companies to publish content on their platform, without involving any “investigative” journalism.

IDG calls their version of this “Vendor’s Voice”, a medium where companies publish their “editorial material” (it used to be called press information) directly on IDG.se and its related websites. The service is conceived and hosted by Mynewsdesk. It works pretty much like the Apple App Store; it is possible for any media to set up their “channel” (the media) on Mynewsdesk, promote it, and put a price on its use.

Essentially, when companies publish their information in their own newsrooms via Mynewsdesk, they can also easily select any relevant channels for the information in question. The service still has the internal working title “Sponsored Stories”, which today may seem a little funny when that is the exact same name Facebook uses for its new advertising program, where a company pays for people in its network to share information about that company with their own friends.

Isn’t that pretty much what PR communicators strive for? It’s in the form of an ad, but this type of advertising is simply bought communication – just like some PR seems to be – with the purpose to “create attention around ideas, goods and services, as well as affect and change people’s opinions, values or actions…”

But the press release… That’s information for the press, right? Or is it information that is now a commodity, often published in the media, directly and unabridged, much like the “sponsored stories”? Maybe it is information that can reach anyone that might find this information relevant. They might not be the press, but they are at least some kind of journalist, in the sense that they publish their own stories, often in same media as “real” journalists, in platforms created for user-generated content.

Everything goes round and round: side by side are readers, companies and journalists. All collaborate and compete for space and reach.

The causal relationship is as simple as it is complicated. People are social. People are using the Web. The Web has become social. People meet online. The exchange is rich and extensive. The crowd has forced the creation of great services for production, packaging, processing and distribution. These are exactly the same building blocks that have always been the foundation for traditional journalists and the media’s right to exist. Strong competition has emerged, but there is also some  interaction and collaboration.

People have opted in to social media at the expense of the traditional media. They rely on their own networks more and more, which has forced advertisers to find a place in social media too. Traditional ads are replaced by social and editorial versions that are designed to engage or become “friends” with your audience, talking to them as you would talk to friends.

The media are in the same boat and are becoming more social and advertorial. Users are invited to become part of both the ads and the editorials. UGC (user-generated content) is melded with CGC (company-generated content) and even JGC (journalist-generated content). Journalism goes from being a product to being a process characterized by “crowd-sourcing”, before ringing up the curtain on a particular report or story. As the newspaper Accent writes on their site:

“This is a collection of automated news monitoring that we use as editors. The idea is that even you, the reader, will see and have access to the unsorted stream of news that passes us on the editorial board. Please let us know if you find something important or interesting that you think we should pick up in our reporting. ”

This is similar to how companies today present their increasingly transparent and authentic communication in their own social media newsrooms, where the audience is invited to contribute their own experiences and opinions, and partly acts as a source of story ideas for journalists.

All in all, it’s a wonderful, fruitful, but oh-so-confusing melting pot.

Så hittar kunderna info om dina varor och tjänster


Ny rapport från Konsumentverket: 91% av svenskarna använder web-sök för att hitta information om dina varor och tjänster.

Företag som idag jobbar med PR i syfte att skapa goda relationer med sin marknad, är ofta relativt måna om att möta sin marknad där den är mottaglig för dialog och information. I synnerhet när marknaden är i köpartagen; när den söker efter information om varor och tjänster, med ambitionen att få ett vettigt underlag till ett ev köp.

Konsumentverket har kunnat konstatera att “Utvecklingen inom Internet har lett till nya möjligheter för konsumenterna. Med hjälp av Internet går det att söka information om varor och tjänster, jämföra priser och på helt nya sätt ta del av utbud som inte är begränsat till lokala butiker. Internet har också möjliggjort kontakter med andra konsumenter som kommenterar, avråder och rekommenderar varor, tjänster eller inköpsställen på Internet. “

Av det skälet så har Konsumentverket velat följa och på sikt analysera konsumenternas förhållande och ställning på marknadsplatser där elektronisk handel förekommer. Något som har resulterat i en pinfärsk undersökning i samarbete med Handelshögskolan i Göteborg, där man under våren valt att intervjuva 1.500 slumpvist utvalda svenskar i åldersgruppen 18-85 år. Undersökningen genomfördes av Centrum för konsumtionsvetenskap (CFK) och TNS Gallup på uppdrag av Konsumentverket.

Den del som ådrog mig störst intresse var den del där man tittade på hur folk söker efter informatoin om företags varor och tjänster:

“Av de svarande som använde Internet för att söka information om varor och tjänster
(totalt 1112 stycken, dvs. 74 % av hela urvalet) var det allra vanligast att söka
information via sökmotor. 91 % av dem använde denna metod. Näst vanligast var att
söka via e-butikens eller företagets hemsida, vilket 73 % gjorde. Andra relativt
vanliga metoder var att använda särskild sökmotor för prisjämförelser (58 %) och gå
in på papperstidningars hemsidor (52 %). Att söka information via myndighetssidor,
konsumentorganisationer och konsumentcommunities/konsumentgrupper var mindre
vanligt (19-34 %). Sökning via bloggar var ovanligt, bara 13 % av de som använde
Internet använde sig av denna metod.”

Så hittar kunderna information om dina varor och tjänster

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Medborgarjournalist vittne till Elisabet Höglunds MC-misshandel idag?


Vad har det tagit åt Elisabet Höglund!? Av ren tillfällighet kunde en av stockholms “medborgarjournlister” idag dokumentera hur Elisabet Höglund ger sig på en av stadens “bikers” och hans mc. Till synes helt oprovoserat skäller hon ut killen för att han kört upp med sin mc under Svampen på Stureplan i Stockholm. Strax därefter klipper hon till offret med en tidning. För att slutligen ge sig på och välta hans mc.

Elisabet Höglund är, åtminstone dittills, en relativt högt skattad och välrenomerad journalist, som levererat kvalitetsjournalistik sen tidigt 70-tal, inte minst för SVT och där för Aktuellt, Rapport och Uppdrag granskning. Numer kanske mer känd hos folket som den tappra dansösen i TV4’s Let’s dance.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

1) Att det vi anade faktiskt stämmer; Elisabeth Höglund har flippat ur? 2) Att ingen slipper undan “medborgarjournalisterna”. De är överallt? 3) Eller att PR-kupper på YouTube blir vanligare?

Läs theRealMymlan.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Inte läst boken WWGD? Se videon.


Har du inte läst boken ännu? Då ska du absolut göra det. “What Would Google Do?” av Jeff Jarvis. Boken handlar egentligen inte om Google utan om hur nya generationens web helt har omkullkastat företagens och organisationers förutsättningar att bedriva sin verksamhet.

“…world is upside-down, inside-out, counterintuitive and confusing.”

“What Would Google Do?”

“In management, commerce, news, media, manufacturing, marketing, service industries, investing, politics, government, and even education and religion, answering that question is a key to navigating a wold that has changed radically and forever.”

Du som trots allt inte hinner läsa – kolla in videorna nedan (genom att klicka på dem).

Första var från Bright09 conference i NewYork i böran av mars. Bright-konferenserna samlar nyckelpersoner inom media, marknadsföring, webtech för att diskutera hur företag måste förändra sitt sätt att bygga varumärke i en föränderlig värld.

Det andra från en Books Inc-butik, i vilken han presenterar bokan.

Jeff Jarvis på Bright09 conference

Jeff Jarvis about his book "What would google do?"

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Google drar in mer pengar än Time Warner. Bara Microsoft ohotad? NOT.


Ingen kunde väl undgå att få information om Googles enormt starka kassaflöde för Q1? Två miljarder dollar under några månader. Inte så dåligt under en lågkonjunktur. Hittade den här grafen i Silicon Alley Insider och tänkte att den kunde kasta lite ljus över hur fantastiskt framgångsrik detta Internet-bolag är. Väl medveten om att detta är att strö salt i såren för den växande skara kritiker som anser att en del av detta kassaflöde borde gått åt ett helt annat håll. Däribland initierade på Time Warner, som nu fått se sig omkörda av nykomlingen.

Men fortfarande har Google en bit kvar till världens lönsammaste bolag – Microsoft. Men den saken är ju rätt klar att den numer tillbakadragne Bill med stor sannolikhet känner flåset i nacken.

Google drar in mer pengar än Time Warner

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Veckans boktips!


Missa inte den här boken: “Putting the Public Back in Public Relations: How Social Media is Reinventing the Aging Business of PR” av Brian Solis och Deirdre Breakenridge.

Ges ut av Financial Times, kommer ut i slutet av mars och omfattar 352 sidor.

Veckans boktips!

Huruvida den är bra eller inte kan jag naturligtvis inte säga, då den ännu inte kommit ut men om jag känner Brian Solis rätt, och får lita lite grann på uttalandena nedan, så bör det vara en god investering för er marknads- och PR-kommunikatörer som vill framåt.

Product Description

“There will be two kinds of PR professionals in the future: those who read this book and get with the program, and the unemployed. Your choice.”

Seth Godin, Author of Tribes

“I am thrilled that there is finally a book about the right way to approach PR in today’s world, where hyper-connected conversations trump the old school broadcast mentality. Everyone who wants to build a career in PR or marketing should read this book.”

Tony Hsieh, CEO, Zappos.com

“Putting the Public Back in Public Relations is a passionate and persuasive case for rewriting the rules of public relations. Authors Solis and Breakenridge expertly combine third-party perspective with case studies and examples to paint a picture of a profession on the brink of reinvention.”

Paul Gillin, Author, The New Influencers and Secrets of Social Media Marketing

“Putting the Public Back in Public Relations is an excellent read. It is the right book at the right time, explaining the reinvention of Public Relations at the hands of Social Media. A must read for those innovative marketers charged with creating differentiation in today’s competitive marketplace.”

Trish Piontek, Director, Retail Marketing, Amerisource Bergen Corporation

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Gratis nyheter medias räddning


Media Evolution med dragplåstret Chris Anderson, och hans “gratis teorier” är slut. Den meriterade panelen fick bara ställa en fråga var. Och nu slickar dem, liksom övriga publiken, sina sår. Åtminstone den del av panelen och publiken som representerade det traditionella mediet.

För Chris Anderson bekräftar det alla mediemänniskor börjat förstå: “News is and will be free”. De media vars affärsmodell även i framtiden bygger på att sälja nyheter är dömda till snar undergång. För i en ekonomi där det fullkomligt vimlar av källor som gladeligen producerar och förmedlar nyheter helt kostnadsfritt, eller t o m är beredda för att betala för det, blir det nästintill omöjligt för källor att ta betalt för liknande alster. “Liknande alster!!?” frustade någon knappt hörbart i panelen: “Kvalitativ journalistik kommer man – väl – kunna ta betalt för, eller åtminstone finansiera med annonser, eller liknande?”

chris anderson at media evolution

“Kvalitet!?” undrar Chris Anderson. “Vad är kvalitet? Man producerar för mycket “kvalitetsjournalistik” som inte genererar något värde. De journalister vars alster publiken kommer att vilja betala för, kommer att bli betydligt färre i framtiden.”

Chris refererar till sina barn; de får kolla på “TV” max två timmar per dag. Vad väljer de? Att kolla på den senaste StarWarsfilmen på största platt-TV:n med HD-kvalitet och suround? Eller att surfa runt på YouTube och kolla på sina nio-åriga polares StarWars look alikes – egenhändigt producerade? Sistnämnda förstås. No doubt.

Nyheter är “to cheap to meter”, liksom mycket annat i den digitala världen. Av samma anledning som man idag kan slösa med lagringsutrymme för digital information, kan vi slösa med nyheter. “Unlimited storage – for free.” “Unlimited news – for free.”

För oss människor har ord som “slösa” klingat negativt. I en del fall befogat. Men Chris Anderson menar att naturen alltid har kunna slösa på tillgångar i överflöd. Tillgångar som varit gratis. Vi människor är inget undantag. “Waste is good.” Youtube waste videos.” “Yahoo waste storage of mail.”

1900-talets “atom economy” övergår detta sekel till det Chris kallar “bits economy”. Bits som varken kostar något att producera, distribuera eller lagra.

Chris refererar till Betrand Russel och the Econ 101 principles: “In a competitive market price falls to the marginal cost.” Och kan själv konstatera att “on the internet – the marginal cost is zero”. Återigen – vem kan ta betalt för nyheter på en marknad där konkurrenterna producerar dem gratis, distribuerar dem gratis, och lagrar dem gratis.

chris anderson at media evolution

Så var är utvägen?

“Learn five (free) lessons from the games” säger Chris. Människor kommer att vilja betala för:

1)   Grejer som sparar dem tid
2)   Garantier (sänka risken)
3)   Grejer de älskar och brinner för
4)   Grejer som ger dem status
5)   Grejer som gör dem “hooked”

Istället för att låta dem provsmaka 10% av tjänsterna gratis, och ta betalt för resten, så vänd på steken; skänk iväg 90% av tjänsterna, och ta betalt för 10% av dem; mervärdestjänster.

SVTi och Bonnier RnD i panelen spjärnade emot i stil med “vi kan ju inte skänka bort innehåll vi betalat dyrt för att ta fram?” Nej, men betala inte dyrt för att ta fram det innehållet då” svarar Chris. “Det gör ju inte era konkurrenter.” “Pay less to more.”

Läs även IDG’s artiklar på samma tema: “Chris Anderson – gratis säljer” och “Chris Anderson frälste Malmö“. Självklart ska ni kika på idén bakom hans kommande bok “Free”. Till sist måste jag också länka till en artikel i “the Guardian” som jag läste för nästan ett år sen: “When news is free, who pay journalists?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,