Facebook vill erövra webben. Och vice versa :-)


Facebook ska genomsyra hela webben. Det lät Facebook-grundaren Mark Zuckerberg sina åhörare förstå på den erkända F8 konferens för främst utvecklare. Och det krävs ju ingen “power-surfare” för att förstå att han inte är långt ifrån att förverkliga sina visioner. Det går att logga in med Facebook på var och varannan sida; man kan dela med sig av information man läser där med sitt nätverk på Facebook; man kan låta andra läsare veta att man gillar respe ogillar det man läser på massor av webbplatser med Facbook’s allt vanligare “like”-knappar, osv. Facebook Connect – till din tjänst.
Med andra ord – Facebook vill vara överallt! Och vice versa! Alla vill även vara på Facebook. Drygt 400 miljoner aktiva användare, som delar med sig av innehåll 25 miljarder gånger i månaden, lockar helt enkelt. Nyhetsbrevet nedan från Getsatisfaction bygger in sin tjänst i Facebook fanpage. Eller som de skriver i utskicket nedan:

“Facebook is where your most social customers are sharing questions. Get Satisfaction is where you’ve built a community to share answers. We’ve put them both together in the best way. Get Satisfaction – your community on your wall.”

Och ensamma är de som sagt inte. Bara som ett ytterligare ett litet exempel så har jag den senaste veckan sett massor av företag och organisationer som övergivit sina nätverk på tjänster som Ning.com för att istället etablera en mer eller mindre utvecklad “Fan Page” eller ev “Group” på Facebook istället. Bara kort efter det att företag blivit rekommenderade att starta en “Fan Page” istället för “Group” eller “Profile” på Facebook, har nära 2 miljoner “Fan Pages” skapats. Huruvida de är “alive and kicking” är ytterst osäkert. Fredrik Wackå menar att det snarare rör sig om en företagens kyrkogård på Facebook. Huruvida detta är sant vill jag inte spekulera i, men jag kan åtminstone konstatera att detta med stor sannolikhet är en av många orsaker till att exempelvis sociala nätverks-tjänster som Ning.com går på knäna. För en vecka kunde man läsa i Techcrunch att 40% Nings 167 anställda fått eller kommer att få sparken.

Hur man än vrider och vänder på detta så kan man konstatera att Facebook växer så att det knakar, säkerligen till stor del beroende på att de nu genomsyrar en allt större del av webben. Och vice versa – att allt fler väljer att bygga sin hemvist på Facebook. Det händer faktiskt att jag ser dem som helt struntar i att skapa sin egen hemsida på webben i traditionell bemärkelse, till förmån för en sida på Facebook.
Huruvida det är skälet till att de som producerar webbsidor åt företag nu kastar in handduken, låter jag också vara osagt. Men vem vet…

From: Get Satisfaction <newsletter@getsatisfaction.com>
Date: 21 april 2010 18.30.15 CEST
To: David Wennergren <david@newsdesk.se>
Subject: Get Satisfaction + Facebook

Social_business_community

Introducing Get Satisfaction + Facebook

Delight your followers, fans & customers inside their favorite social network.

Facebook is where your most social customers are sharing questions. Get Satisfaction is where you’ve built a community to share answers. We’ve put them both together in the best way. Get Satisfaction – your community on your wall.

Watch the video here on GetSatisfaction.tv.

Here’s why it’s so cool.

Built by Facebook experts at Involver.com with our API, the Get Satisfaction + Facebook app recreates the community experience inside the fan page.

  • Permanence: Unlike on the fan page wall, all content is permanently hosted inside the Get Satisfaction platform: Ideas, questions, official responses, and community engagement can be sustained over time.
  • Scalability: When a fan asks a question or has a problem, the Get Satisfaction + Facebook app first checks in your community to search the existing topics, before posting the new topic. The app displays the most relevant topics and answers to get your fans the right information.
  • Content: Wall conversations in Facebook and stored in Get Satisfaction, so you can syndicate community content where you need, whether for product marketing, service and support, or cultivating brand advocates. You can run analytics on this content to get even more insight into the value of your Facebook Fans.
  • Visibility: The conversation you’re having with your customers inside Facebook happens everywhere: on your website or anywhere you’ve placed a Get Satisfaction widget. Google picks up community conversations, giving your business targeted SEO.

See Plans and Pricing.

Small & Medium Business: Support Tab on the Facebook Fan Page

The simplest and most effective way for small and medium companies to use the Fan Page App to support their customers on Facebook. Click here to sign up!

For the Enterprise: Social Engagement Hub

A custom integration for brands and high volume communities that lets you fully brand the community experience inside Facebook fan pages with:

  • Brand customization and banner real estate in the fan page community
  • Configurable viral post messaging to maximize acquisition of new fans
  • Customizable tab name
  • Ask us about other customization possibilities.

Read the press release.

©2010 Get Satisfaction |

This email was sent to david@newsdesk.se. To ensure that you continue receiving our emails, please add us to your address book or safe list. View this email on the web here. You can also forward to a friend.
Unsubscribe

Powered by Mad Mimi®

IPad + IGroups + IAd = IFuture?


Apple är på offensiven. Den nya mobila enheten IPad lanseras i mitten av april. Av demo’s och mer eller mindre detaljerade beskrivningar har vi fått en hyfsat bra bild av vad som komma skall. Förväntningarna är högt ställda. Så till den milda grad att det sägs att man sålt en halv miljon enheter innan den ens lanserats.

Alldeles nyligen har Apple’s patent på IGroups väckt viss uppståndelse. IGroups sägs vara en applikation för socialt nätverkande, med vilken användarna ska kunna utbyta information och erfarenheter med varandra med geografisk anfallsvinkel, d v s främst knutet till event, där det händer. Enligt bloggen “Patently Apple” så ska tekniken bakom iGroup vara det man kallar “sophisticated cryptographic key generation system” där integritet och säkerhet värnas.

Därtill ryktas det att Apple kommer med ett eget annonsprogram för applikationer och dess mobila enheter. Programmet heter IAd och ska se dagens ljus ungefär samtidigt som IPad-lanseringen.

Detta är bara tre av Apples många mer eller mindre stora nyheter som sticker ut.  Om var och en av dessa får det genomslag Apples grejer brukar få, och dessutom kombinerar dem med varandra… ja, då har vi något riktigt stort på G som kan få såväl ledande mobiltillverkare, som sociala nätverkstjänster och andra annonsprogram att darra en smula.

IPad + IGroups + IAd = IFuture = IWant.

Press+ ny standard för tidningars “paywalls” – LancasterOnline först att testa


Steve Brill and Gordon Crovitz lanserar nu något de själva vill ska bli nättidningarnas standard för sk Paywalls. Något de talat om att göra sen april förra året. Först ut att testa tjänsten ser ut att bli LancasterOnline.

“We’re starting small, so if this really turns people off, we’re not playing with a huge chunk of our readership.”

Säger Ernest J. Schreiber, chefredaktör på LancasterOnline.com, som testat tjänsten en tid, men planerar lansera den skarpt inom ett par månader.

Och fler ser ut att vilja hänga på, däribland The Fayetteville Observer i North Carolina och GlobalPost i Boston.

Pionjärer på att ta betalt sen tidigare är som bekant The Wall Street Journal, The Financial Times and Newsday. Med The New York Times som snar anhängare.

Gemensamt för ovan nämnda tidningar är att de, mig veterligen, byggt sina egna betalningslösningar. Med mer eller mindre framgång. Mycket talar dock för att de tidningshus som kommer att satsa på att ta betalt för sitt innehåll även på webben, helst ser en leverantör av e-handelslösningen.

“We are quite a ways from widespread adoption of paid content, so it’s too soon to tell how successful they’ll be. But most publishers will not want to develop their own software systems.”

Detta menar Rick Edmonds, mediaanalytiker på the Poynter Institute in St. Petersburg, och bedömer att Press+ har goda chanser att bli en standard, trots att de tar 20% av intäkterna.

Det sägs att Press+ är en “one-stop-shop solution” att jämföra med Amazon’s eller Itunes tjänster. The Guardian Digital Content Blog talar om “…one-click pay wall tool…” Men av det har åtminstone inte jag sett röken.

Här nedan ser ni rykande färska skärmdumpar på betalningsprocessen, åtminstone som förstagångs-betalare. (Här även som pdf)

För mer info kolla in Press+ på Journalism Online.

Historisk överenskommelse: Yahoo betalar för APs nyheter


Igår träffade Yahoo och AP en historisk överenskommelse, som innebär att Yahoo betalar AP pengar för att publicera dess nyheter på Yahoos sidor. Eller om “visa” kanske är bättre ordval, då det fortfarande råder viss osäkerhet kring huruvida det är publicering, eller något annat.

Det var främst när intäkterna från de hårt krisdrabbade dagstidningarna började tryta för nyhetsbyråerna, som AP’s VD Tom Curley slog näven i bordet, med Murdochs goda minne, att nu får det vara nog.

“Crowd-sourcing Web services such as Wikipedia, YouTube and Facebook have become preferred customer destinations for breaking news, displacing Web sites of traditional news publishers. We content creators must quickly and decisively act to take back control of our content.”

“We will no longer tolerate the disconnect between people who devote themselves — at great human and economic cost, to gathering news of public interest and those who profit from it without supporting it,” citerar Mashables Ben Parr Tom Curley för drygt tre månader sen.

Detta är ett litet men viktigt första steg för de sk innehållsägarna. På tur står en överenskommelse med de verliga bjässarna Google och Microsoft. Såvitt vi kan förstå pågår diskussion mellan AP och nämnda spelar sen lång tid tillbaka, men ännu så länge utan resultat. Mashable citerar igår en representant för Google enligt följande:

“We have a licensing agreement with the Associated Press that permits us to host its content on Google properties such as Google News. Right now we are not adding new hosted content from the AP. The licensing agreement is the subject of ongoing discussion so we won’t be commenting further at this time.”

Någonting säger mig att Google inte kommer gå i Yahoos fotspår. Men föga anledning finns att spekulara i frågan. Världen väntar med spänning. Är Yahoo’s överenskommelse med AP ett paradigmskifte som kommer ge alla innehållsägare blodad tand? Eller kommer Google inom kort att krossa den illusionen?

The Guardian dödar Murdochs affärsmodell


Alan Rusbridger, redaktör på Guardian, dödar Murdochs affärsmodell, eller snarare “the universal pay wall” under sin föreläsning på det femte och årliga “Hugh Cudlipp”-eventet om journalistik och dess framtid. Alan menar att universella betalväggar skulle underminera såväl den framtida journalistiken som dess affärer. Under sin föreläsning säger han:

…no one can currently be sure about the business model for what we do. We are living at a time when – as the American academic Clay Shirky puts it – “the old models are breaking faster than the new models can be put into place”.

Ungefär samtidig som Alan höll sin föreläsning, deltog jag lustigt nog i ett två-dagars sk “Multi-channel Seminar” i Kleivstua några mil norr om Oslo. Det var NHST, en av Norges ledande tidningshus, som bjudit in koncernens ledande nyckelpersoner för att diskutera framtida affärer i ett nytt medielandskap. Agendan var enligt nedan:
Session 1: Background and Multi-channel media landscape overview
Session 2: How to relate to social media?
Session 3: How do we relate to multi-channel publishing?
Session 4: Organising for a multi-channel future
Session 5: The way forward

Jag vågar påstå att i samma stund satt ytterligare en uppsjö tidningshus runt om i världen i liknande seminarier på liknande tema med samma syfte. För faktum är att morgondagens affär för tidningshusen är höljd i dunkel. Förvirringen är stor. Ovissheten och osäkerheten likaså.

En hel del tidningshus har redan gått i konkurs, andra håller fortfarande näsan över vattnet, medan ett fåtal blomstrar. Några har satt ner ena foten på hur affärerna ska se ut fortsättningsvis. Men de flesta svävar i ovisshet. Rupert Murdoch är väl en av de mest kända, som bestämt sig för att ta betalt för innehåll även på webben. En strategi som världens samtliga tidningshus följer med stort intresse.

NHST hör till de traditionella och papperstunga tidningshus som bortsett från en liten dipp senaste året, kanske inte blomstrar, men ändå går förhållandevis starkt. Vilket inger såväl beundran som respekt. Men hur deras affär kommer att se ut i framtiden, är osäkert. Därav seminariet.

The Guardian, måste anses tillhöra de lite modernare tidningshusen som inte heller verkar vara helt säkra på hur deras affär ser ut i morgon, men ändå har valt en strategi som går stick i stäv med Murdochs.

Personligen så är jag fast och fullt övertygad om att Guardian är inne på rätt linje. Alan kommenterar följande inspel från Murdochs:

The business model is that one that says we must charge for all content online. It’s the argument that says the age of free is over: we must now extract direct monetary return from the content we create in all digital forms.

Med följande frågeställning:

Why I find it such an interesting proposition – one we have to ask, and which, typically, that great newspaper radical Rupert Murdoch, is forcing us to ask – is that it leads onto two further questions.

– The first is about ‘open versus closed’. This is partly, but only partly, the same issue. If you universally make people pay for your content it follows that you are no longer open to the rest of the world, except at a cost. That might be the right direction in business terms, while simultaneously reducing access and influence in editorial terms. It removes you from the way people the world over now connect with each other. You cannot control distribution or create scarcity without becoming isolated from this new networked world.

– The second issue it raises is the one of ‘authority’ versus ‘involvement’. Or, more crudely, ‘Us versus Them’. Again, this is similar to the other two forks in the road, but not quite the same. Here the tension is between a world in which journalists considered themselves – and were perhaps considered by others – special figures of authority. We had the information and the access; you didn’t. You trusted us filter news and information and to prioritise it – and to pass it on accurately, fairly, readably and quickly. That state of affairs is now in tension with a world in which many (but not all) readers want to have the ability to make their own judgments; express their own priorities; create their own content; articulate their own views; learn from peers as much as from traditional sources of authority. Journalists may remain one source of authority, but people may also be less interested to receive journalism in an inert context – ie which can’t be responded to, challenged, or knitted in with other sources. It intersects with the pay question in an obvious way: does our journalism carry sufficient authority for people to pay – both online (where it competes in an open market of information) and print?

The Guardian förmedlar här Alan Rusbridger hela föreläsning ordagrant. Läs den!! Och lyssna på när han intervjuas av det jag förmodar vara Steve Busfield tillika kollega på The Guardian. Sök även på Alan Rusbridger hugh cudlipp på Google News, Google, och bloggsök, så har du ett gäng relaterade inlägg.

To be continued… Och här kom nyss en tweet från @andersolofsson: Redesign och paywall för 4 milj $ – 35 (trettiofem) betalande: “Only 35 People Will Pay To Get Past Newsday’s Paywall” Tack för det tipset, Anders.

Bara 44% av GoogleNews besök vidare till nyhetsmedierna


TechCrunch skriver idag att 44% av alla GoogleNews-besökare skummar igenom rubrikerna utan att någonsin klicka på dem. Och hänvisar till research- och analysbyrån Outsells senaste undersökning av 2.787 nyhetskonsumenter i USA.

Därmed har de lite mer traditionella nyhetsmedierna, som i mångt och mycket utgör källan till Google News, fått ytterligare vatten på sin kvarn. Och risken är nu uppenbar att den falnande debatten, om huruvida det är till godo eller ondo att låta GoogleNews indexera upp mediernas nyheter, kommer blossa upp igen.

För ni har väl inte glömt Rupert Murdochs utspel, för snart ett år sen, då han inte bara “hotade” med att blockera GoogleNews utan alla Googles spindlar från att indexera upp hans medier. Med anledning av att Google snor och tjänar pengar på hans innehåll, utan att han får del i det. Huruvida han verkligen får del i det eller inte tvista de lärde fortfarande om. Murdoch är obeveklig, men majoriteten av nyhetsmedia verkar ändå (somliga med viss tveksamhet) se värdet av den stora trafik som såväl Google News som Google i sin helhet levererar medierna dag in och dag ut.

Detta är inget särspel från amerikanska tidningshus, utan som ni minns så vek ex även Stampen in på samma bana, här med ACAP som verktyg för att blocckera Google som och när man vill.

En talasperson för Google sa då till Murdoch:

“The search giant is in full compliance with copyright laws. We show just enough information to make the user want to read a full story–the headlines, a line or two of text and links to the story’s Web site. That’s it.”

Outsells undersökning målar ånyo upp en mörkbild av de tryckta mediernas situation, där upplagor fortsätter att minska med 3,5% årligen till 2012. Men desto ljusare bild av de webbaserade nyhetsmedierna och nyhetsaggregatorerna som GoogleNews.

“…57 percent of users now go to digital sources, up from 33 percent a few years ago. They’re also likelier to turn to an aggregator (31 percent) than a newspaper site (8 percent) or other site (18 percent). “

Som salt i tidningshusens sår kan Ken Doctor, analytiker på Outsell, konstatera att nyhetskonsumenterna inte alls “want to read a full story” som talespersonen för Google sa ovan:

“Though Google is driving some traffic to newspapers, it’s also taking a significant share away. A full 44 percent of visitors to Google News scan headlines without accessing newspapers’ individual sites.”

Att tillägga, vilket även TechCrunch gör är att bara 10% av nyhetskonsumenterna är villiga att betala för en prenumeration på pappertidningen för att få access till materialet online. Och 75% skulle gå till en annan nyhetskälla om deras nyhetstidning skulle ta betalt för nyheterna på nätet.

Ni som är intresserade kan även lyssna på Sky News intervju med Murdoch om varför och hur han tänker ta betalt för sitt innehåll på nätet:

Till sist – är det någon som vet om AP helt har blockerat Google? Deras nyhetet har inte synts till där sen dec förra året.

Ja, köpta åsikter funkar utmärkt på Twitter – tyvärr


“Funkar twittret i längden?” undrar man på SVD i lördags, och syftar på de köpta åsikterna som enligt artikelförfattaren löpande framförs i det tämligen nya och sociala verktyget, inte på verktyget i sig, förmodar jag?

Artikelförfattaren raddar upp ett gäng exempel på hur mer eller mindre inflytelserika personer fått förmåner eller t o m reda pengar för att gå kommersiella företags ärenden i Twitter. Bl a refererar man till en Resumé-artikel som menar att Kim Kardashian får “runt 70000 kronor per Twitter-inlägg, när hon skriver positivt om vissa varumärken eller produkter” för att hon har “runt 2,7 miljoner läsare som följer vad hon skriver på Twitter” (min anm: hon har ca 2,7 miljoner “följeslagare” vilket är långt ifrån samma sak som “läsare”). Och till Dagens Medias artikel om att Pernilla Wahlgrens slipper betala en viss klinik för sina barns vårdom hon själv bloggar lite om kliniken ifråga, vilket hon enligt tidningen också gjort: ”När man kliver in på parkettgolvet i väntrumet möts man av barnvänliga målningar på väggarna och gott om plats för barnen att leka i väntan på doktorn.”

Artikelförfattaren i SVD drar slutsatsen att företag helt klart är “intresserade av att nyttja sociala medier för att öka sin försäljning”, men har svårt att tro att produktplaceringar och köpta åsikter i bloggar fungerar, för “hur många vill frivilligt lägga tid på att läsa reklamslogans, om än personligt utformade?”Och “när väljer läsarna bort B-kändisarnas produktplaceringar?” frågar man sig.

Svar: Troligtvis aldrig. Kända personer har och har alltid haft inflytande på en mer eller mindre stor skara beundrare, och kommer så förmodligen alltid att ha. Huruvida deras agerande är köpt eller inte, verkar inte spela särskilt stor roll, så länge det inte går till överdrift. Deras fans kommer köpa det som sägs. Oavsett media.

Att köpta åsikter nu letar sig in i sociala nätverk som Twitter, kan väl knappast få någons ögonbryn att höja sig. Det är ju bara ytterligare en kanal i det överväldigande flora kanaler som kändisar och andra kan uttrycka sig i. Det fina med Twitter är ju bl a att den som vill följa, gör det, och den som inte vill, låter bli.

Personligen tillhör jag den förmodade minoritet som hatar köpta åsikter. Men inser samtidigt att jag liksom alla människor är en frukt av sin omgivning, och därmed marionettdockor, styrda av en komplex sammansättning av inflytelserika personer, företag, och liknande.

Frågan är bara hur “köpt” just detta inlägg är? Och av vilken komplex sammansättning av köpare?

Det kan bara du avgöra. Och jag får vad jag förtjänar. Liksom alla.