“Engagement” – what everyone’s talking about but no one shows


What struck me during this year’s PRSA International Conference in Orlando was that almost none of the 100+ pr practitioners that I met, did what everyone was talking about. Almost none of the sponsors of the conference, who’s offering pr-tools, really offered what the speakers was talking about. Almost none of the speakers, I heard, recommended the pr-tools that the sponsor offered. Isn’t that a great paradox? Or/and just a shift?

So what was everyone talking about? “Engagement” of course. Engage with the people that matters. Find them, listen to them, understand their needs, serve them and treat them as humans, because they are humans, like everybody else. Not once in a while. But continuously – 24/7.

They were talking about engagement with influential people. Particularly about people with more influence than others. Some of them are (still) journalists. But these day, many of them are thought leaders, customers, industry spokesmen, blogers, and others, or a mix of these as well.

Words and phrases like “conversation”, “social media”, “share”, “followers”, “trust”, “transparency” and others, all of them intimately connected with the concept of “engagement”, were on everyone’s lips as well as on banners, magazines, give aways.

I think Pitchengine’s ad, in the program sheet, described the situation pretty well:

“I have listened to the same social media presentation over and over again. I have heard the word “engagement” 27 times today. What I need is the real thing.”

Unfortunately – I think Pitchengine stumbled at the finish line when the company claimed to deliver the entire solution as “the real thing”. Because they don’t. Maybe they  should have written: “What I need is to show engagement”, and also offer that kind of platform?

But Pitchengine offers a sharing platform for content. Maybe one of the hottest on the market right now. And invites their audience to “create your own media empire”. Great! But where’s the real engagement thing?

Marketwire, Businesswire, Cision, PRNewswire, Vocus, Meltwater Press, Mymediainfo – they’re all stucked in their solutions in terms of mediadatabases and distributionslists. Some of them, like Meltwater Press and Cision (Cision Influence), have added (or will add) value to the profiles of the targets, in form av their social preferences and previous works. And that’s great, as well! But – still – where’s the real engagement?

As a matter of fact, all of these companies (still) offer their clients “management tools” with which they can organize and manage their “target groups”. Most of them are offering monitoring services to let their clients get an idea of what’s going on out there. Some of them are brilliant, like Traackr, which let their customers to find their most powerful influencers.

But – then again – what happens with the real engagement, in terms of understand and serve this VIP’s, based on what they’re saying and eventually asking for?

As far as I can see and understand, the real engagement take place in communities and networks, not in or as a result of “management tools”?

Chris Brogan – one of the key speakers at the conference, and the author of “Trust Agents: Using the Web to Build Influence, Improve Reputation and Earn Trust” recommend his audience to use Google Reader to build their “listening stations”. Exactly what Eric Schwartzman, co-author of “Social Marketing to the Business Customer”, did during his Social Media Boot Camp work shop.

Chris Brogan says in his book:

“Once you have determined where your community is on the web, or perhaps after you’ve built your own online presence as  a meeting place for a group that doesn’t yet have a place to belong, the next step is to engage a community.
This community may be a loosely joined group of people with individual minds and opinions who share some common interests or passions via their own unique perspective.

Here are five steps to help you reach into your community and learn:

  1. Listen comes first. Pay attention to where people (that matters to you) interact.
  2. Measure the conversations.
  3. Take small steps. The first actions you make shouldn’t be intrusive. You just want the community to know you’re there and you’re friendly. Create opportunities for small, memorable exchanges. Build you profile as someone know by being around and monitoring conversations, recognizing who’s a regular and who makes decisions.
  4. Lead a new initiative. When the time is right and you’re a bit better known, try making a move to bring your self more into the center of things.
  5. Profit! Okay, we’re kidding. But seriously, small, daily action helps. And being inside the right community is a great way to build business, glean insider knowledge, and get an edge in your niche.”

So why do PR practioners insist to organize and manage their fellows rather than engage with them? I just don’t get it.

PRSA Facts:
Chartered in 1947, the Public Relations Society of America (PRSA) is the world’s largest and foremost organization for public relations professionals. PRSA is responsible for representing, educating, setting standards of excellence, and upholding principles of ethics for its members and, in principle, the $4 billion U.S. public relations profession.

The PRSA International Conferences are one of the largest and most renowned in the U.S PR industry.

Är kunglig PR rätt PR för Sverige?


Är det så här Sveriges ska bli känt och marknadsföras?

Diskussionen om monarkins vara och inte blossade upp ordenligt under kungabröllopet. Folk frågar sig vilken funktion kungahuset egentligen har? PR för Sverige, menar förespråkarna. Men kostar den inte mer än den smakar, svarar skeptikerna.

Idag fick vi svar på tal. Kungabröllopet är värt miljarder kronor skriver TT i nyhetsflash som idag sprids i svenska medier. Och hänvisar till en beräkning som medieanalysföretaget Mediapilot har gjort på uppdrag av Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU).

Nu återstår frågan, är det så Sverige ska bli känt och marknadsföras?

Di skriver att “varje satsad krona gav 270 tillbaka i publicitet …. jämfört med vad det hade kostat att köpa motsvarande annonsplats. Nära hälften av värdet stod medier i Tyskland för”.

Di citerar Fredrik Wetterqvist, ämnesråd på UD och chef för NSU-kansliet:

“Bröllopet har fått utländska medier att visa upp Stockholms och Sveriges bästa sidor i alla bemärkelser. Tack vare det har Sverigebilden fått en rejäl skjuts till en i sammanhanget låg kostnad.”

Och skriver vidare: “Totalt handlar det om drygt 12.000 artiklar bara i webbmedier.”

Enligt Wikipedia beräknade Hovet “själva bröllopets kostnader till cirka 20 miljoner kronor varav hälften betalas av kungafamiljen. Vid regeringens framläggning av statsbudgeten den 21 september meddelades att staten skjuter till 5 miljoner kronor extra till hovet för bröllopet, “för att delvis bekosta den del av kronprinsessan Victorias bröllop som är en statsangelägenhet”.”

Enligt DI så har staten avsatt “10 miljoner kronor i extra anslag för bröllopet, varav 1,8 miljoner öronmärktes för att ta hand om svenska och utländska journalister.” Välsignat av statsminister Reinfeldt.

Så även om svenska exportföretag inte sett någon större vinst av kungabröllopet, så ser den slutliga “affären” totalt sett ganska god ut. Och jag ser ingen anledning till att betvivla detta faktum.

Men sett ur ett PR-perspektiv är jag lite mer tveksam. Inte för att jag alltid tyckt det varit galet att jämföra och räkna om publicitet i annonspengar, utan för att man fortfarande lever kvar i världen att all publicitet är bra publicitet.

Jag undrar om alla de som talar om kungabröllopet som stort PR-värde för Sverige har ställt sig frågan om det är så Sverige ska bli känt? Är det som monarki? Eller för vår entreprenörskap? Eller för våra natur? Eller en mix av dessa och många fler ingredienser?

Efter att ha sökt runt lite grand på nätet bl a annat på Sveriges två viktigaste officiella gateways på webben, visitsweden.com och sweden.se, så har jag fortfarande inte lyckats finna svaret.

Klicka på kartan och kolla vad folk gör


Sysomos rider på “geo location”-trenden, och har nyligen lanserat en synnerligen intressant “geo location mashup” som de döpt till FourWhere. Tjänsten suger upp check in’s från såväl Foursquare som Gowalla och Yelp användare, och sätter in dem med kommentarer på Google Maps. Följeslagare kan på så sätt följa gamla och nya vänner och ta del av deras geografiskt relevanta tips, etc.

Till skillnad från förstnämnda tjänster så kräver inte FourWhere medlemsskap och inloggning för att användas. Återstår nu att se hur lokal tjänsten kan bli för att tillgodose de behoven. Väntar även på iphone appen.

Sysomos erbjuder normalt tjänster för bevakning och analys av social media, och jag misstänker att detta är ett sätt att marknadsföra sig som ett företag som förstår sig på den sociala webben.

bloggen skriver man att Sysomos VD och grundare, Nick Koudas, tycker att FourWhere visar Sysomos möjlighet att snabbt introducera innovativa tjänster.

Är det inte så här tjänster som CrimeReports.com skulle jobba istället för med ett nätverk på ca 800 partners? Föreställ er möjligheten för en journalist att snabbt surfa in på tjänsten och följa allmänhetens rapportering av vad som händer på plats. Där det händer, när det händer?

Höjdare på Aegis Media in i Voddlers styrelse


Patrick Ståhle tar plats i styrelsen för Voddler.

Den svenska underhållningstjänsten Voddler har utsett Patrick Ståhle till ny styrelseledamot.

–          Vi är glada att välkomna Patrick, som varit aktieägare sedan start till styrelsen. Han tillför en värdefull kompetens i kraft av sin omfattande internationella erfarenhet, säger Voddlers huvudägare och styrelseordförande Jan Söderberg.

Patrick Ståhle är styrelseordförande och VD för Singapore baserade Aegis Media APAC, och har tidigare utöver sitt engagemang i Aegis Media jobbat som VD för Aegis Media Nordic och Canal+ Nordic.

–          Voddler inleder nu en spännande fas där bolaget tar steget internationellt, jag ser fram emot att engagera mig i styrelsen och bistå med min internationella erfarenhet och nätverk, säger Patrick Ståhle.

Pressklippen fast i askan – inget skämt


Johan Blomstedt, VD på Infopaq Sverige, skriver i ett utskick till sina kunder att deras “logistik kring leveransen av pressklipp” tyvärr kan “komma att få förseningar på grund av askmolnet från det isländska vulkanutbrottet.” Detta måste väl ändå vara nådastöten för pressklippen!? Jag har länge länge förundrats över de företag som fortfarande är villiga att betala dyrt för att få dessa klipp sent och otympligt levererade per post. Det måhända att de digitala systemen ännu inte är heltäckande, men man kan tycka att priset för detta bidrag knappast går att försvara längre. Droppen måste ändå vara förseningar i leveransen p g a aska. Jag kan bara dra den slutsatsen att de tidningar som ska läsas igenom och klippas sönder inte kan levereras eftersom de fraktas med flyg över hela jorden, och ingen kan flyga p g a aska. Vilket skämt! Eller… nej…?

Susanna Baltscheffsky skrev idag en utmärkt artikel på temat “Perspektiv Askmolnet” där hon menar att situtionen som askan förorsakat kan få folk att öppna ögonen som kan få betydelse för miljön i positiv bemärkelse:

Bara för att flygen står stilla kan inte annan verksamhet ställas i väntläge. Plötsligt kan en videokonferens bli den mest eftertraktade mötesformen, när det inte går att swischa till ett kontor i Europa över dagen för ett möte.

Genom åren har många beräkningar visat hur mycket tid, pengar och miljö som sparas om företagen minskar sitt resande. Många har så småningom börjat se över sina reserutiner, men ärligt talat har tekniken för videomöten inte alltid varit så lysande och pionjärerna fick kämpa med dåliga bilder, ljud som inte synkade med bilden och annat som gjorde de virtuella mötena mindre lyckade.

Numera är tekniken inget problem, så ännu fler resor skulle kunna ersättas med video- möten, kanske även för den lilla klick flygresenärer som står för kanske så mycket som hälften av flygets klimatpåverkande utsläpp.

Nu ingår väl inte vulkanutbrott i de vardagliga riskbedömningarna. Men Eyjafjallajökull kan inspirera till mindre miljöbelastande mötesrutiner.”

Så rätt! Och mot bakgrund av detta kan man tycka att även “pressklippsindustrin” borde ta sig ytterligare en funderare kring sitt existensberättigande.

Labil Twitter-användning: Ras i USA vs explosion i Brasilien


Med anledning av gårdagens blogginlägg som berörde antal Twitter- vs G-mail-användare, halkade jag idag in på en närmare studie över världens Twitter-använding som Sysomos gjort, och TechCrunchies plockat upp.

Av rapporten framgår att Twitter-användarna i USA har rasat från ca 60% till 50% av världens totala antal under en sexmånadersperiod föregående år. Medan användningen i exempelvis Brasilien fyrfaldigats från 2% till 8,8% under samma period. M a o kan man se en utjämning av Twitteranvändningen från att ha varit helt förlagd till USA till att nu spridas och växa kraftigt världen över.

Användningen Juni 2009

Användningen Oktober/December 2009

Om man vill vara djävulens advokat kan man möjligtvis dra slutsatsen att Twitter kanske är en trend som går över? Den började i USA, växte kraftigt, och är nu i övergående där? För att nu på senare tid växa kraftigt i andra länder, liksom den gjorde i USA… för att även där snart mattas av, eller?

Det får tiden utvisa.

Svara på 10 frågor innan du börjar lyssna på sociala webben


År 2010 står för dörren. Och surret på webben ökar i takt med att internetanvändare blir allt fler och allt socialare. Tiden är minst sagt mogen för alla som jobbar med PR- och marknadskommunikation att i någon mening lyssna på vad som sägs.

MyNewsdesk lanserade nyligen ett verktyg för analys av våra kunders närvaro på webben. Detta som ett komplement till den statistik som visar hur många och vilka journalister som bevakar, prenumererar, läser deras information som släpps via MyNewsdesk.

Men inget av detta ger ännu så länge en fullständig bild av vad företagens marknad snackar om i den sociala delen av webben. Här finns en uppsjö olika verktyg som specialiserat sig på denna realtidskommunikation. Tids nog kommer MyNewsdesk med något som även tillgodoser dessa behov. Men tills dess kan ni själv börja med att kolla in denna lista av verktyg och liknande som spetsat in sig på sistnämnda. Listan är ingalunda komplett och inte helt up to date, men en bra start hur som helst.

Innan dess gör man dock klokt i att ställa sig några frågor kring användning av dessa verktyg. Jag snappade upp de här 10 nyckelfrågorna på en av aktörernas bloggar. Check it!

1.    What kind of sites do you want to monitor? Are blogs more important or are the comments from Facebook what you are trying to listen to? Many tools are better at certain things, like blogs, forums, or Twitter.
2.    What are you trying to monitor? Are you monitoring your brand or are you monitoring a keyword or phrase like “social media monitor”? Some tools will have special features if you are targeting a brand. Other tools are more focused on keyword monitoring.
3.    How much money do you want to spend? There are some solid free tools as well as some extensive and expensive tools. How much you want to spend is probably related to the type of features you want as well. Sometimes, the free or cheap tools can help you get started and figure out what you really want to do.
4.    What do you expect to get out of monitoring? As many social media people will tell you, you need to know what you are expecting. You can not start monitoring for your brand and expect additional sales to roll in. If you monitor, you need to have a plan of action. In some cases, you may just want to become more engaged with your customers. In other cases, you may be pushing discounts or promotions through social media that you want to track the success of.
5.    Do you want basic social media analytics? Social media is quite a wide breadth of sites. There are basic metrics like how many times a specific keyword was mentioned, or maybe how many times a blog post was shared. These metrics can also be segmented by the type of site, i.e. social news or social network, as well as the sites themselves.
6.    Do you want to hook into your web analytics? Tracking metrics for social media is only one piece of the puzzle. Even if you tweeted about a discount in your store, and it was retweeted several times, how can you tell that it had any effect? You can make a correlation to your basic web analytics metrics. You could include a campaign code in the URL that you post for a direct correlation to traffic, or you can make a loose correlation by looking at referral sources.
7.    Do you want basic or advanced analysis features? Do you want some standard reports or the ability to slice and dice the data in any manner that you see fit? Some of the more advanced tools give you the ability to analyze data in something similar to a Microsoft Excel pivot table. You may also be able to export data to Excel or some other format.
8.    Are you doing this work as an agency for other companies or do you have multiple people looking at the data? Some tools expect you to be an individual monitoring something. Other tools are built by marketing agencies for marketing agencies, where you can have a “workspace” for each client. There are options in between as well, where you can monitor up to a specific number of keywords or just allow multiple people access one account. Some tools also have white label or branded services, where you can go to the site and you see your own company’s logo and other branding elements. Typically, the branded services are separate costs in addition to the monitoring fees.
9.    Do you want to be able to see mentions and reply to them in one application? Most social media monitoring tools are purely “listen only”. This makes sense given that they are monitoring tools. However, you may be ready to respond quickly to mentions on Twitter or Facebook. To do this, you typically need to use a different application to write your tweets. Some tools are now including some basic writing capabilities.
10.    Do you want to create social media campaigns and then look and listen to the results in one application? There is another group of tools that probably fall into the marketing category that allow you to create social media campaigns, send data to the various social media sites and monitor these sites all in one. These tools are much more advanced than simple monitoring, and you can expect to pay more for them. However, some larger brands would really be able to take advantage of such capabilities.

Nu går yxan på Infopaq


Idag skriver Dagens Opinion att “Infopaq halverar sin avdelning för analys och mediepartner i Stockholm”. Därmed bekräftas det vi alla väntade på skulle hända redan då Cision sålde krisverksamheten i våras för det som kunde anses vara en spottstyver 25 miljoner kr. Enligt Dagens Opinion varslades 50 personer i måndags, varav 44 inom området analys och mediepartner.
– Bakgrunden är den sammanslagning av två verksamheter som skedde i våras, när vi förvärvade Cision, säger företagets vd Johan Blomstedt, till Dagens Opinion. Redan då såg vi att det fanns stora effektivitetsvinster att göra, då två verksamheter i princip speglade varandra. Det är heller ingen hemlighet att den del av Cision vi förvärvade var i en svår kris. Det städar vi nu upp.
Därmed verkar det också stå klart vad Rolf van den Brink tänker sig driva i sitt nyligen startade bolag Dagens Opinion AB? Hittills har ju RvdB varit väldigt tystlåten om sin fortsatta karriär efter Dagens Media. På frågan från Dagens Media vilken  verksamhet han tänker driva i bolaget svarar han:
Det finns inget som är klart. Jag har en väldig massa olika idéer.
Jag startade bolaget för att ha någonstans att driva min verksamhet.

PR-verktyg anklagas för SPAM


Jag vill börja detta inlägg med att berömma en del större företag som erbjuder PR-verktyg för hur snabbt och förhållandevis effektivt de lyckats anpassa sig till de “nya” förutsättningarna som dagens kommunikativa landskap erbjuder och i viss mån kräver. För vi pratar trots allt om relativt stora noterade bolag med stark tradition och djupa rötter, som normalt sett är sega att dra upp. Jag vill inte sticka under stol med att Newsdesk med MyNewsdesk som plattform fortfarande ser oss som lille David mot dessa Goliats. Något som inger viss respekt och ödmjukhet.

Dock kan jag inte låta bli att ifrågasätta deras mediedatabaser, som saknar både Opt in och Opt out. Databaser som gör det möjligt för företag att söka efter och skicka information till intet ont anande journalister och bloggare med utgångspunkt ifrån av vad de anses vara intresserade av, samt vad företagen ifråga avser kommunicera.

Trots att de har goda intentioner med sin mediadatabas, och att den med stor sannolikhet fyller en viss funktion för såväl avsändare som mottagare, så är risken för regelvidrig SPAM överhängande.

En i raden av fly förbannade journalister och bloggare, som ändå tillhör det fåtal som orkar lyfta problemet till debatt, är Chris Kenton.

I sin blogg skriver Chris inledningsvis:
¨Is Cision Accountable for PR Spam? As a blogger, I receive a fair amount of PR spam-5-10 emails every day pitching crap I would never write about. And 9 times out of 10 this spam is illegal. It’s unsolicited commercial email in blatant violation of numerous provisions of the CAN-SPAM act. Day after day, week after week, the crap just rolls in, and frankly it pisses me off.”

Rent krasst så är varken jag eller Chris kritiska mot företagen ifråga, utan till SPAM. Chris skriver:
“My intent in writing this post is not to throw a bomb at Cision, but to open a public dialog about the practice of social media relations, and the behavior of Cision specifically.”

Det är exakt även min ambition med detta inlägg.

Chris skriver:
“Cision bills itself as “the leading global provider of media relations software services and solutions for public relations professionals.” Their homepage is full of social media products and services, and they offer a steady stream of webinars and whitepapers helping PR professionals navigate the brave new world of social media. So. To cut to the chase. Why is Cision harvesting my email from the web without permission, and providing it to PR agencies as part of a paid service to allow them to spam me with social media pitches? Call me crazy, but that doesn’t exactly jive with any notion of responsible social media marketing I’m familiar with. In fact, it sounds like Mercenary Marketing 1.0 cynically repackaged with a shiny Web 2.0 wrapper.”

Och avslutar med att vädja till Cision och alla dess gelika:

  • End the practice of “recruiting” emails and including them on any list before permission is explicitly granted.
  • Require every agency using one of your lists to include a footer, or a post script, that includes an unsubscribe link with a Cision contact. You can not claim to be accountable if the bloggers you “recruit” cannot close the loop with you about the communications we receive.
  • Create a clear set of marketing guidelines for which you hold your clients responsible, including adhering to provisions of the CAN-SPAM act, and provide a transparent place for your “recruited” bloggers to register complaints.
  • Ni som har orkat läsa ända hit, missa inte Heidi Sullivans (Cisions VP of Research) kommentar till Chris inlägg, där hon bl a skriver:

    “At Cision, our aim is to provide PR professionals the resources to identify potential journalists who would be interested in their story.”

    Och Chris svar på denna kommentar:

    “I appreciate Cision’s aim, but there’s a disconnect with practice that is the starting point for this discussion. You’re calling out the bad habits of PR people, but you’re glossing over your own bad habits and handing them the ammunition.”

    Jag väljer att avsluta som jag började: Inget ont om företagen ifråga. Tvärtom. Men den del av verksamheten som bygger på mediedatabaser med varken Opt ln eller Opt out, det är jag väldigt tveksam till.

    Alla berörda – varmt välkomna till debatt här nedan? Vad tycker ni ifrågan?

    Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök


    För några månader sen fattade Aftonbladet beslut om att lägga ner Sesam Nyhetssök. Och därmed kunde alla kritiker le i mjugg. Schibstedt sägs ha plöjt ner en halv miljard svenska kronor i det många kallade för nyhetssökets kamikaze-projektet. Personligen så håller jag med Ola Spännar på mahir om att “Sesams nedläggning är helt klart ett bakslag för gratis öppet nyhetssök på svenska“.

    Igår lanserade dock Eniro sitt nya nyhetssök i samarbete med Aitellu. Jag har i skrivande stund svårt att det skulle nå Sesams nivå. Men satsningen är välkommen. Aitellu duktiga. Och Eniro stora. Dessutom kan Newsdesk och alla 9000 företag som förmedlar pressreleaser via tjänsten, glädjande konstatera att de fått en mycket framskjuten position i sökresultatet.

    Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök

    Men – som sagt – nyhetssök av denna dignitet lär stå sig slätt mot tjänster som Google News Timeline, m fl, i synnerhet när det orkar jobba sig ner på lokal nivå. Vilket i o f s verkar dröja.

    Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,