What can professional journalists bring to the table – part #2

Excellent crowd sourcing gave Expressen journalist a story in a few minutes. Done and published. Added value to their readers. But next time…? I doubt.
I happened to be at  Kungliga Dramaten in Stockholm tonight, to enjoy the theater production “Tre herrars tjänare” with the protagonist Morgan Alling. Great Show… until Morgan suddenly run off the stage to vomit. Well we didn’t know until someone told us. A man from the back stage told the audience that Morgan felt a bit dizzy and it was time for a short pause.But the pause became for quite a while and later people in charge informed us that the show has to be stopped due to Morgans illness. Some said that he went to hospital for examination.Shit happens. But not the end of the story…
I checked in at Foursquare and told my network about the drama. And some of them wonder what’s happening. One of them was a friend and former Expressen employed, who also send me a sms.
He forwarded the tweet to his former colleagues at Expressen, who immediately tried to reach me, including over phone. A few minutes later he got my side of the story. As far as I could understand, he (or her ? because the story in Expressen were written by Marit Sundberg) also get in touch with Dramaten’s press officer, Christina Bjerkander, and got some info and statements from her. The story became short and pretty pointless, but maybe not for their readers?
I’ve got some reflections regarding this specific drama, though.
I guess things like this happens all the time, right? People is sharing their experiences and stories with their friends. A lots of journalists getting better and better at crowd sourcing, after all. They might not be so lazy as the rumour says (personally I’ve never said that journalists are lazy, maybe because I worked my as off as journalist once upon a time). And social media are a must for journalist these days to keep up with the latest.
But – and this is a big BUT –  in the long term I do think journalists in general must add more value than this journalist did in her article, otherwise she’s out of there. In the long term, she won’t be able to compete with the crowd when it comes to deliver stories. When things like this happens, people will tell their side of the story, for an example on twitter with the hashtag #morganalling. That will include the press officer Christina Bjerkander, and even the back stage people, maybe even Morgan himself, on his blog and his Twitter? Because all the info that can be shared – will be shared.  Information that can be digital – will be digital.  Influence indexes and ranking, might edit the story. Your personal magazine will package and distribute it.

This time – it didn’t happened (very few added info to #morgonalling). Maybe not even tomorrow. But sooner or later it will. And by then journalists like Marit Sundberg will got hard time.

How Tumblr is changing the PR industry

Well the original title from the Read Write Web is “How Tumblr is changing journalism”. But it doesn’t really matters. I think content curation activites, and related tools for that, already has, or for sure will change, the way we share stories with each other, as information junkies, as journalists. as PR communicators, as people.

A few month ago I wrote a post about “Why Marketers Should Care About Content Curation”. As a matter of fact I didn’t write it. I just curated another post by Derek Edmond from Search Engine Land with a similar headline “Why B2B Search Marketers Should Care About Content Curation”. And he wrote it from a SEO perspective:

“B2B search engine marketers realize new content creation is a critical tactic in an effective SEO strategy. But it is also realized, as illustrated in the Marketingsherpa chart below, the level of effort required to successfully develop new content may be significant, in comparison to other tactics. Therefore, with limited resources and immediate lead generation goals, it is not surprising when we find that new content generation falls behind other SEO initiatives on the priority list. Enter content curation. While not a substitute for new development, content curation can help B2B organizations provide important information to their market.”

Since Google launched the Panda I don’t know If this matters anymore? Because as you might know, Google Panda is the “filter designed by Google to spot low-quality content”, as Catch Pope from the Australien “Curated Content Agency” put it.

If you’re not sure what “low-quality content” is, maybe Amit Singhal, Google’s head of search, explanation on the official Google blog, make sense? He says:

“Below are some questions that one could use to assess the “quality” of a page or an article. These are the kinds of questions we ask ourselves as we write algorithms that attempt to assess site quality. Think of it as our take at encoding what we think our users want.

  • Would you trust the information presented in this article?
  • Is this article written by an expert or enthusiast who knows the topic well, or is it more shallow in nature?
  • Does the site have duplicate, overlapping, or redundant articles on the same or similar topics with slightly different keyword variations?
  • Would you be comfortable giving your credit card information to this site?
  • Does this article have spelling, stylistic, or factual errors?
  • Are the topics driven by genuine interests of readers of the site, or does the site generate content by attempting to guess what might rank well in search engines?
  • Does the article provide original content or information, original reporting, original research, or original analysis?
  • Does the page provide substantial value when compared to other pages in search results?
  • How much quality control is done on content?
  • Does the article describe both sides of a story?
  • Is the site a recognized authority on its topic?
  • Is the content mass-produced by or outsourced to a large number of creators, or spread across a large network of sites, so that individual pages or sites don’t get as much attention or care?
  • Was the article edited well, or does it appear sloppy or hastily produced?
  • For a health related query, would you trust information from this site?
  • Would you recognize this site as an authoritative source when mentioned by name?
  • Does this article provide a complete or comprehensive description of the topic?
  • Does this article contain insightful analysis or interesting information that is beyond obvious?
  • Is this the sort of page you’d want to bookmark, share with a friend, or recommend?
  • Does this article have an excessive amount of ads that distract from or interfere with the main content?
  • Would you expect to see this article in a printed magazine, encyclopedia or book?
  • Are the articles short, unsubstantial, or otherwise lacking in helpful specifics?
  • Are the pages produced with great care and attention to detail vs. less attention to detail?
  • Would users complain when they see pages from this site?”

And as you might see, some of these bullets seems to criticize the curated content; or at least some of the curated content seems to be “low-quality content”. And Google might punish your site for that, seen from a SEO perspective? But… I still think marketers (and others) should care about content curation, because that’s a great way to share interesting stories etc with your stakeholders, the people you care about. And not to forget – it’s not just about sharing, it’s about contribution and reflections as well.

Therefore I was not surprised when Richard MacManus recently wrote the article “How Tumblr is changing journalism” for Read Write Web.

As you might know Tumblr is a super easy and smooth blogging tool, but also a sharing tool, or a content curation tool. Becuase that’s pretty much how people are using it. Tumblr themselves says the tool “lets you effortlessly share anything”.

And I don’t know if the curation trend is one of the reasons why Tumblr, with it’s 12 billion page views per month, just hit knockout on WordPress, which is not a curation tool?

So I think it was just a question of time before the journalists, who are already experts on rewrites, would start using the tool (or others) “to power” their news websites, as Richard MacManus put it.

He mention the Tumblr-powered news service, ShortFormBlog, as an example.

“The concept behind ShortFormBlog is very simple: to publish really short posts throughout the day. The site publishes over 200 posts per week, an average of about 30 per day.”

Pretty successful as far as I know.

So now we’re waiting for the trend to really take off in marketers and PR staff’s newsroom.

As a matter of fact, IBM were using Tumblr when they already in November, 2008, launched the Smarter Planet project to help people grasp IBM’s Smarter Planet initiative. The site “uses frequently updated, “microblogging” entries to illustrate how the Smarter Planet vision is unfolding across IBM and across the world.”

Bli lika (a)social som Telia på 20 min

Huruvida ett företag har en blogg, finns på twitter och Facebook säger inte ett mycket om hur bra de är på att bygga goda relationer med sin marknad och målgrupp. Det ger möjligtvis en indikation på att ambitioner finns men inte mer än så. Det är snarare hur väl företagen och dess målgrupp lyckas kommunicera via dessa tjänster, som kan ge indikationer hur bra de är på PR. Därför blir jag återigen så förvånad när jag ser tendenser på att folk i branschen fortfarande tror man plötsligt blir social bara för att man “finns på” Twitter.

Jag syftar på Episervers undersökning av sammanlagt 40 svenska företags hemsidor där de flesta företagen inte kunde svara “ja” på fler än max fyra av nedanstående 13 frågor. En av “vinnarna” var Telia som kunde “ticka av” (som Telias kommunikationschef uttryckte det) nio av ovan nämnda 13 kriterier.

  1. Finns blogg?
  2. Finns forum/community?
  3. Finns ”Följ oss på twitter”?
  4. Finns ”Detta sägs om oss på twitter”?
  5. Finns ”Följ oss på Facebook”?
  6. Finns ”Detta sägs om oss på Facebook”?
  7. Kan man dela innehåll via flera kanaler?
  8. Kan man betygsätta innehåll?
  9. Kan man ange favorit (gilla)?
  10. Finns film/webb-tv?
  11. Finns chat/automatiserad chat/webbrobot?
  12. Kan man maila via mailformulär alternativt mailadress/er?
  13. Finns telefonnummer

Kommunikationschef, LG Wallmark, var därefter snabb att utse Telia som vinnare i kundrelation på sin egen blogg med rubriken “Telia bäst i Sverige att använda sociala medier för kundmötet på webb”. Om jag inte hade känt LG en smula, och vetat att Telia faktiskt är rätt bra på att hålla en hyfsad kontakt med sin målgrupp på några av webbens mer sociala plattformar, så hade jag bara fnyst åt uttalandet. Men jag tycker trots allt att rubriceringen är en smula förhastad. För – som sagt – inget av ovan nämnda kriterier säger hur bra ett företag är på “att använda sociala medier för kundmötet på webben”.

Värt att nämna är att MyNewsdesk i dagarna har skapat förutsättningar för vilket företag som helst att inom loppet av 20 minuter bygga upp ett “social media newsroom” som uppfyller majoriteten av ovan nämnda kriterier, till en mycket blygsam kostnad.

Och – nej – det gör dem inte heller särskilt sociala – hux flux. Därför är rubriken på detta inlägg lika förhastat fel som LG’s. Men förutsättningarna att bli duktig på att skapa relation med sin målgrupp har aldrig varit så bra som nu. Upp till bevis.

Twitter påverkar Dow Jones Aktieindex

A graph of Dow Jones Industrial Average values (center, blue) and tweets identified with a "calm" mood during a time series (bottom, red) running three days prior are overlaid in the top graph to show gray areas of significant overlap.

Forskare på IU Bloomington’s School of Informatics and Computing har påvisat att man med 90% säkerhet kan förutse Dow Jones Aktieindex genom att analysera Twitter. Med hjälp av ett par verktyg som Opinionfinder och Google Profile of Mood States (GPOMS) och en korskörning mellan dessa har man lyckats få fram sinnestämningar i Tweets:en ifråga, jämfört sinnestämningarna med värdet på aktiemarknaden vid stängning, och fått fram en stark korrelation mellan dessa.

Upptäckten kanske inte är så banbrytande då man alltid förstått kraften i psykologin bakom människors beteenden när det gäller kurspåverkan. Vad som däremot är häpnadsväckande är på det extremt kraftfulla sätt som Twitter och liknande tjänster i skrivande stund påverkar vår omgivning. Märk väl: Twitter har bara några år på nacken, Facebook inte så mycket äldre, inte heller Google. Om vi utgår ifrån att dessa tjänster fortfarande befinner sig i spädbarnsstadiet för sin fulla potential, då kommer dessa tjänster “flytta berg” inom kort. Vad det innebär kan vi bara spekulera i. Men så mycket kan vi väl vara överens om; att om Twittrarna vill jävlas, så kan det bli läskigt, men vill de bidra med något gott, så kan den här jorden bli en rätt trevlig plats att åldras på. Låt oss hålla tummarna.

Tufft för tidningar när Twitter blir tidning

Sociala nyhetsapplikationer bättre än tidningarnas? Förpackningskriget trappas upp. Hur ska tidningarnas egna iPad-applikationer konkurrera med applikationer som samlar in alla dina sociala nyhetskällor på ett och samma ställe, som Flipboard och Paper.li?

Tidningars existensberättigande har hittills byggt på fyra värden som alla utgjort mer eller mindre stora konkurrensfördelar: Förmågan att: 1)  gräva fram uppslag till bra berättelser 2) förädla berättelserna i god journalistisk anda 3) förpacka dem 4) och distribuera den slutgiltiga produkten till hugade spekulanter.

Men i takt med den nya tidens intåg har konkurrensfördelarna gentemot nya mediala spelare minskat, och i viss mån helt försvunnit. Journalisterna, tillika redaktioner i sin helhet, kämpar för att vara först med det senaste och hetaste, men lyckas numer sällan slå allmänheten på fingrarna i frågan. Den majoritet av människor som nu verkar vilja bidra med sina upplevelser, erfarenheter och kunnande blir allt större. Förädlingen av utsagorna sker numer kollektivt. Där alla bidrar med sin spjutspets; sin lilla pusselbit. Tillgängligheten för den intresserade är närmast obegränsad och minst sagt raffinerad. Aldrig tidigare har det varit så enkelt och effektivt att få det, och bara det, som är intressant. Enda problemet är att det finns så mycket som är intressant. Men det är en annan historia.

Kvar är “förpackningen” av det förädlade materialet. Många anser att här i ligger tidningarnas verkliga värde, sen de förlorat nyhetsnerven. Bra bildspråk, faktarutor, pedagogiska illustrationer, grafer, osv i förstklassisk formgivning. Skulle de kunna bibehålla denna konkurrensfördel i den nya digitala världen?

NY times lanserade sin Ipad App för ett drygt halvår sen under stående ovationer. Positioneringen kunde befästas.

Men några månader senare satte de ånyo kaffet i halsen när spelare som Flipboard och Paper.li lanserade sina applikationer för Ipad. Sistnämnda applikationerna  “samlar in alla dina sociala nyhetskällor på ett och samma ställe”, skriver IDG,…som en nyhetsläsare som hämtar information från en mängd olika förinställda kanaler inom flera områden.” Och förpackningen av materialet är förnämlig.

Applikationerna har blivit omåttligt populära, och lär få en svans av efterföljare. Frågan som kvarstår är hur tidningshusen och dess digitala satsningar ska förhålla sig till dessa tjänster. Som “innehållsleverantörer”?

Läs även inlägget i “Trends in the living networks”.

Social media bästa källan till social media

Om du, som marknadskommunikatör, tycker det är svårt att lista ut hur du bäst använder webben, i synnerhet den sociala, i din kommunikation, så kanske jag kan trösta dig med att du inte är ensam.

Enligt färsk undersökning från Creative Group, som e-Marketer snappat upp, tycker 65% av de tillfrågade marknadscheferna (i USA) att det är en utmaning att försöka hålla sig ajour med de möjligheter/trender som den sociala webben erbjuder. Fattas bara! Nog finns det ett antal självklara sk “no brainers” på vad man bör göra och inte. Men med tanke på hur snabbt och nyckfullt deras marknad rör sig på nämnda webb så hyser åtminstone jag en viss ödmjukhet inför deras uppgift.

Det jag dock skulle vilja ta fasta på, något som e-Marketer också gjort, är sättet ovan nämnda respondenter försöker hålla sig uppdaterade på hur social media förändras och utvecklas. Till min stora förvåning och bestörtning kan jag konstatera att fysiska konferenser och seminarier är den vanligaste källan till att hålla sig uppdaterad. 23% av respondenterna springer på dessa fysiska möten, medan bara 14% använder sig av sociala nätverk som Twitter, Facebook eller LinkedIn, och bara 7% av bloggar.

I mina öron låter detta helt galet, främst av två skäl: 1) Det enda riktigt bra sättet att försöka förstå hur den sociala webben fungerar, är att själv börja använda den. 2) Informationsutbytet på den sociala webben är mångfalt bättre (inte minst kostnadseffektivare) alla kategorier på webben än i den fysiska världen.  Med två förbehåll; att de finns människor som vant sig vid, är skickliga på, och endast behärskar det fysiska mötet, samt att det fysiska mötet absolut har kvaliteter som inte går att få på webben.

Oavsett sistnämnda så är det min absoluta rekommendation till marknadskommunikatörer att de drar ner på de fysiska eventen till förmån för användning av den sociala webben för att få information, förkovran, inspiration, etc – om de måste välja. Liksom alla relationer så tar de lite tid att bygga, men när så väl skett så har man mångfalt tillbaka.

Nytt från Twitter: Bädda in Tweets

Nu har twitter lanserat möjligheten att bädda in tweets på bloggar och andra webbsidor. Eller “baka in” som de uttrycker det. Anledningen är att man sett ett ökat behov hos publicister alla kategorier att referera till och citera tweets på sina webbplatser.

Tidigare har man helt enkelt löst det genom att citera texten, eller klistra in bilden på tweeten ifråga. Den inbäddade tweeten är inte bara en enklare lösningen, utan även bättre då länkar till “mentions”, hashtags, etc följer med i inbäddningen. Självklart plockar den med stilen på din tweet, inkl bakgrunden. Som en skärmdump, helt enkelt.

För att bädda in en tweet klistrar du helt enkelt in tweetens url i en tjänst de kallar “Blackbird Pie“, och ber den generera den kod du ska klistra in på din sajt.

Självklart funkade det rätt dåligt i denna wordpress-blogg. Själva “stilen” följde inte med. Därför tvingades jag paradoxalt nog klistra in en bild på tweeten på gammalt manér. Men… Twitter varnar just för denna typ av spädbarns-problem. Så tids nog kanske det funkar även för wordpress. Låt mig veta.

Mottagandet har varit blandat. @svartling tycker det är enklare att maila in tweets “direkt från Twitter iPhone Appen till en blogg“. Vet inte det ja… Techcrunch är desto positivare.

ToBad för ToGo på Gowalla

Jag är tveksam till ICA’s kampanj på Gowalla, då jag tycker man utnyttjar ett socialt nätverk på ett sätt som i viss mån förstör för användarna.

Den sociala webben bygger till stor del på “sharing is caring” inte på “sharing is profit”. Gowalla har skapats för att låta användarna dela med sig och ta del av intressanta platser dess nätverk besöker, där de sociala aspekterna blivit allt mer framträdande och viktiga för helhetsupplevelsen.

Gowalla har blivit hyfsat populär på kort tid. Användare från 165 länder har delat med sig av ca 600.000 platser runt om i världen.

ICA har med all respekt och heder anammat den sociala webben i sin marknadskommunikation. Men inför lanseringen av sitt nya butikskoncept ToGo har man valt att använda just Gowalla som utgångspunkt för en tävling man kallat To-Go-Walla. Tävlingen går ut på att den som “checkar in” flest gånger på ICA To Go Kungsgatan fram till den 30 mars kl. 12 vinner en IPad. Mer information om To-Go-Walla finns på ToGo-bloggen. Och tävlingen går att följa på To-Go-Wallas kampanjsida, där man kan se vilka som checkat in hur många gånger.

– Det gäller att fånga kundens uppmärksamhet och vi ville gärna prova något nytt, lär Ingrid Jonasson Blank, vVD på ICA detaljhandel, ha sagt till tidningen Resumé.

Enligt Resumé ska To-Go-Walla tjänsten (bloggen/kampanjsajten?) vara utvecklad av pr-byrån Deportivo i samarbete med Teknograd.

Problemet med denna tävling i detta sociala sammanhang är dock att användarna lockas till och dela med sig av en plats till sina vänner/följeslagare, för att de själva kan vinna en IPad. Inte för att informera sitt nätverk vad de som användare är och/eller för att platsen i sig är värd ett besök.

Det här kan man tycka är ett problem för användarna och inte ICA, men de som förstår sig på sociala nätverkets mekanismer inser också att de lever i symbios med varandra.

Tittar vi nu lite närmare på ovan nämnda tävling så ser vi att det är relativt få användare som valt att tävla, och av de som valt, så är det ingen som ansträngt sig särskilt mycket för att försöka vinna IPad:en.

I skrivande stund, och då är det bara två dagar kvar på tävlingen, är det en kille vid namn Petter Lindqvist som leder med 29 incheckningar i ToGo-butiken på Kungsgatan, som är föremål för tävlingen.  Stackars hans vänner, kan man tycka, som tvingas se honom checka in i denna butik stup i kvarten. Troligtvis har samtliga av dem stängt av push-funktionen så att de åtminstone slipper få incheckningarna levererade i mobilen.

Men tittar man ytterligare lite närmare på Petters Gowalla-profil, så kan man konstatera att han bara har tre vänner, och att han gjort förhållandevis få incheckningar totalt sett, varav den överväldigande majoriteten av dem härrör just ToGo-butiken på Kungsgatan. Vid första anblick verkar vi alltså ha att göra med en kille som i princip använder Gowalla enkom för tävlingen. Men det kan nog vara en förhastad slutsats.

Det som dock förbryllar en smula, men gör det hela så intressant, är att Petter (om det nu är samma kille) den 11 januari i år skrev en tweet på Twitter med ordalydelsen “Modebloggarna slår tillbaka mot ICA”, och länk till blogginlägg inte är något annat än syrlig kritik mot ICA. Något som bl a illustreras med videon nedan.

Den som har ögonen med sig kan i bloggen se att det är just Petter Lindqvist som de fakto har producerat videon ifråga.

Kan vi då dra slutsatsen att den potentiella To-Go-Walla-vinnaren är en kritiker till ICA generellt sett, och egentligen bara längtar efter en IPad – som alla andra?

Så mycket för den To-Go-Walla-tävlingen.

Labil Twitter-användning: Ras i USA vs explosion i Brasilien

Med anledning av gårdagens blogginlägg som berörde antal Twitter- vs G-mail-användare, halkade jag idag in på en närmare studie över världens Twitter-använding som Sysomos gjort, och TechCrunchies plockat upp.

Av rapporten framgår att Twitter-användarna i USA har rasat från ca 60% till 50% av världens totala antal under en sexmånadersperiod föregående år. Medan användningen i exempelvis Brasilien fyrfaldigats från 2% till 8,8% under samma period. M a o kan man se en utjämning av Twitteranvändningen från att ha varit helt förlagd till USA till att nu spridas och växa kraftigt världen över.

Användningen Juni 2009

Användningen Oktober/December 2009

Om man vill vara djävulens advokat kan man möjligtvis dra slutsatsen att Twitter kanske är en trend som går över? Den började i USA, växte kraftigt, och är nu i övergående där? För att nu på senare tid växa kraftigt i andra länder, liksom den gjorde i USA… för att även där snart mattas av, eller?

Det får tiden utvisa.

Buzz Googles svar på Twitter – nu i din Gmail

Idag lanserades Google Buzz som utlovats. Av demon och beskrivning att döma så verkar tjänsten lovande. Huruvida det är en “Twitter Killer” som WSJ och jag skrev tidigare, är dock tveksamt. Och det är väl kanske inte så många som orkar bry sig om det nu, mer än möjligtivs Twitter och Google själva, samt alla dess intressenter.

Hur som helst så talar vi om två giganter, varav Google förädlar sin Mail/chatt-tjänst, med en buzz-tjänst som i viss mån kan sägas fylla samma funktion som Twitter. För jag skulle tro att det mycket grovt sett finns +/-  lika många G-mail- som Twitteranvändare i världen. Har i skrivande stund ingen tillförlitlig källa. Men i diverse webbmedia talar man om allitfrån 18 miljoner vuxna Twitter-användare i USA, till 60 miljoner Twitter-besökare.  Och från 37 miljoner unika G-mail besökare i USA, till hela 15o miljoner world wide. Vad vet jag? Säkerligen dyker det upp någon kommentar med bättre koll.

Skulle nu Google Buzz få ett genomslag hos G-mail-användarna, då kommer Twitter få något att tänka på. Och det skulle då heller inte förvåna mig om Yahoo, som sägs ha försökt med liknande “buzz-tjänst” för länge sen, vakna och flirta med sina drygt 254 miljoner webmail-användare, och Microsoft med sina 256 miljoner webmail-användare? Den som lever får se. Men det händer här och nu 🙂 Jag väntar dock fortfarande på att Buzz-ikonen tillika tjänsten ska dyka upp i min Gmail.

OBS! Ta siffrorna ovan med en nypa salt, källorna är otillförlitliga.