How Tumblr is changing the PR industry

Well the original title from the Read Write Web is “How Tumblr is changing journalism”. But it doesn’t really matters. I think content curation activites, and related tools for that, already has, or for sure will change, the way we share stories with each other, as information junkies, as journalists. as PR communicators, as people.

A few month ago I wrote a post about “Why Marketers Should Care About Content Curation”. As a matter of fact I didn’t write it. I just curated another post by Derek Edmond from Search Engine Land with a similar headline “Why B2B Search Marketers Should Care About Content Curation”. And he wrote it from a SEO perspective:

“B2B search engine marketers realize new content creation is a critical tactic in an effective SEO strategy. But it is also realized, as illustrated in the Marketingsherpa chart below, the level of effort required to successfully develop new content may be significant, in comparison to other tactics. Therefore, with limited resources and immediate lead generation goals, it is not surprising when we find that new content generation falls behind other SEO initiatives on the priority list. Enter content curation. While not a substitute for new development, content curation can help B2B organizations provide important information to their market.”

Since Google launched the Panda I don’t know If this matters anymore? Because as you might know, Google Panda is the “filter designed by Google to spot low-quality content”, as Catch Pope from the Australien “Curated Content Agency” put it.

If you’re not sure what “low-quality content” is, maybe Amit Singhal, Google’s head of search, explanation on the official Google blog, make sense? He says:

“Below are some questions that one could use to assess the “quality” of a page or an article. These are the kinds of questions we ask ourselves as we write algorithms that attempt to assess site quality. Think of it as our take at encoding what we think our users want.

  • Would you trust the information presented in this article?
  • Is this article written by an expert or enthusiast who knows the topic well, or is it more shallow in nature?
  • Does the site have duplicate, overlapping, or redundant articles on the same or similar topics with slightly different keyword variations?
  • Would you be comfortable giving your credit card information to this site?
  • Does this article have spelling, stylistic, or factual errors?
  • Are the topics driven by genuine interests of readers of the site, or does the site generate content by attempting to guess what might rank well in search engines?
  • Does the article provide original content or information, original reporting, original research, or original analysis?
  • Does the page provide substantial value when compared to other pages in search results?
  • How much quality control is done on content?
  • Does the article describe both sides of a story?
  • Is the site a recognized authority on its topic?
  • Is the content mass-produced by or outsourced to a large number of creators, or spread across a large network of sites, so that individual pages or sites don’t get as much attention or care?
  • Was the article edited well, or does it appear sloppy or hastily produced?
  • For a health related query, would you trust information from this site?
  • Would you recognize this site as an authoritative source when mentioned by name?
  • Does this article provide a complete or comprehensive description of the topic?
  • Does this article contain insightful analysis or interesting information that is beyond obvious?
  • Is this the sort of page you’d want to bookmark, share with a friend, or recommend?
  • Does this article have an excessive amount of ads that distract from or interfere with the main content?
  • Would you expect to see this article in a printed magazine, encyclopedia or book?
  • Are the articles short, unsubstantial, or otherwise lacking in helpful specifics?
  • Are the pages produced with great care and attention to detail vs. less attention to detail?
  • Would users complain when they see pages from this site?”

And as you might see, some of these bullets seems to criticize the curated content; or at least some of the curated content seems to be “low-quality content”. And Google might punish your site for that, seen from a SEO perspective? But… I still think marketers (and others) should care about content curation, because that’s a great way to share interesting stories etc with your stakeholders, the people you care about. And not to forget – it’s not just about sharing, it’s about contribution and reflections as well.

Therefore I was not surprised when Richard MacManus recently wrote the article “How Tumblr is changing journalism” for Read Write Web.

As you might know Tumblr is a super easy and smooth blogging tool, but also a sharing tool, or a content curation tool. Becuase that’s pretty much how people are using it. Tumblr themselves says the tool “lets you effortlessly share anything”.

And I don’t know if the curation trend is one of the reasons why Tumblr, with it’s 12 billion page views per month, just hit knockout on WordPress, which is not a curation tool?

So I think it was just a question of time before the journalists, who are already experts on rewrites, would start using the tool (or others) “to power” their news websites, as Richard MacManus put it.

He mention the Tumblr-powered news service, ShortFormBlog, as an example.

“The concept behind ShortFormBlog is very simple: to publish really short posts throughout the day. The site publishes over 200 posts per week, an average of about 30 per day.”

Pretty successful as far as I know.

So now we’re waiting for the trend to really take off in marketers and PR staff’s newsroom.

As a matter of fact, IBM were using Tumblr when they already in November, 2008, launched the Smarter Planet project to help people grasp IBM’s Smarter Planet initiative. The site “uses frequently updated, “microblogging” entries to illustrate how the Smarter Planet vision is unfolding across IBM and across the world.” the most remarkable re-launch of the year

I love local news. And I do think there are great possibilities to make something really smart in that area. But must be the most remarkable re-launch of the year.

You do remember the highlight of local news before the turn of the century? It all started 1997 in Örebro with the great ambition to conquer the local news market in Sweden, and even abroad. Only one year later some of the employees won “Bonniers Stora Journalistpris” which is one of the most prestigious journalist prizes you can get. With funding from Medströms and Intelligence Ventshare, they became like 60 employees at the turn of the century. But no one were willing to save the company when the dot com bubble burst.
Now, 10 years later, one of the former owner, Krister Bengtsson, also known as the former owner of the news agency Sveriges Nyheter, is back in business. But what it this all about? Well – not much? It all look like Sveriges Nyheters news feed, they’re already selling to their customers like Blocket and others. No more – no less.
Krister says:
“The idea is that will be Sweden’s most simple news site. As Teletext, but for devices like mobile and IPAD’s. A news site as I would like it to be, to keep me posted with the latest news.”
Well – I can’t see the value or the business… But I might be blind?


Så ska han krossa Associated Press

För några dagar sen lanserades tjänsten som ska krossa Associated Press’ monopol på att förmedla nyheter till media. Tjänsten heter Publish2 och bakom den står Publish 2.0-bloggaren Scott Karp med ambition att skapa en helt öppen och oberoende plattform för media att sälja och distribuera nyheter och uppslag mellan varandra.

– Vi ska göra med AP det Craiglist gjorde med tidningarnas eftertextannonser, säger Scott Krap i sitt anförande i samband med lanseringen för några dagar sen.

För många år sen pratade jag med DN om att skapa en öppen och oberoende plattform för grävande journalistik. Där media och journalister tillsammans kunde samarbeta för att skapa avslöjande stories, trots att de rent krasst konkurrerar om läsarna. Varför? För att grävande journalistik är så dyr att ett media ensamt knappast kan bära kostnaden för att få ihop affären i slutändan. Jag jämförde med bilindustrins gemensamma utvecklingsprojekt, där konkurrerande bilföretag gick samman och för att dela på kostnaden av dem.

DN nappade aldrig på uppslaget. De hade ju sin nyhetsbyrå som försåg dem med senaste nytt; TT som de äger tillsammans med några av Sveriges ledande media.

Jag lämnade också tanken, men skapade istället något snarlikt fast tvärtom – MyNewsdesk – en öppen och oberoende plattform för företag och journalister att utbyta information, tankar och idéer med varandra. Missionen var att se till att journalister får tillgång till pressinformation på effektivast tänkbara sätt. Och vice versa. Drivkraften låg i att med ny teknik och modernt web-tänk krossa trötta gamla etablerade newswire-monopol som PRNewsWire. Det var 2004. Idag kallar vi MyNewsdesk för “the news exchange site”.

Några år senare så började jag följa en blogg som hette Publishing 2.0 utan att fundera närmare på vem som låg bakom den. För ett par dagar sen lanserar mannen bakom bloggen – Scott Karp – – news exchange. Hans ambition är att krossa AP’s (Associated Press) monopol på nyhetsdistribution till och från media, att skapa en öppen och oberoende plattform för media att distribuera och sälja sitt innehåll till media. Något han började planera för många år sen. Här en video-upptagning från en dragning om nya affärsmodeller för tidningar på “the CUNY Graduate School of Journalism”, bl a tillsammans med Jeff Jarvis, från 2008.

Tanken och tjänsten är extremt tilltalande. Jag har har alltid hatat trötta monopolister som låst in användare och kunder i ett etablerat system, för att det just är så etablerat och omöjligt att ta sig ur. Men chansen att media skulle sluta att köpa dyra nyheter av AP till förmån för Publish2 är väl närmast obefintlig, av just nämnda skäl. Men låt oss hoppas att de lyckas. Vi har sett det förut.

Läs även om Publish2 och Scott Krap på TechCrunch varifrån jag fick uppslaget.

Viktigaste journalistkällan borta när polisradion tystnar

Den 1 mars tystnar polisradion och därmed försvinner en av kvälls- och dagstidningsjournalisternas viktigaste källor, det erfar jag efter att ha pratat med diverse källor, däribland Polisen, som själva menar att det nya kommuniktionssystmet “Rakel” inte möjliggör avlyssning som tidigare.

Rikspolisen skriver i ett pressmeddelande att det nya “systemet är digitalt och ersätter cirka 200 gamla analoga systemen” och att “den nya tekniken kommer att förbättra kommunikationsmöjligheterna mellan aktörerna på ett betydande sätt samt vara krypterat. Detta innebär att systemet inte går att avlyssna av andra än de som är anslutna.”

Detta bör inte komma som ett dråpslag för journalister och nyhetsmedia, då skiftet varit känt sen långt tidigare, men bör ändå förändra deras situation markant. Inte minst kommer nyhetsbyråer som den gamla anrika Wighs News drabbas mycket hårt, då i princip hela deras verksamhet bygger på att avlyssna polisradion och sälja nyhetsstoffet till nyhetsmedia.

Det som har mer information i frågan får gladeligen kommentera detta inlägg.

Sveriges Nyheters grundare säljer och byter sida

Krister Bengtsson har sålt sin baby – nyhetsbyrån Sveriges Nyheter – som han grundade för ca sex år sen. Nyhetsbyrån hade hittat en liten nisch i skuggan av TT, där man fokuserade sig på scanna av webben på händelser, för att sälja som snabba nyheter till webbmedia.  Nyheterna såldes till diverse traditionella webbmedier, men även till tjänster dom
Nye ägaren blir den Nordiska Tidningsbolaget som säljer features, inte sällan förpackade och klara, till media.
– Vi ser att Sveriges Nyheter med sina snabba nyheter kompletterar våra tjänster inom feature, säger Håkan Lövström, grundare och vd för Nordiska Tidningsbolaget.

Krister kommer istället fokusera sig på att bevaka omvärlden på uppdrag av företag och liknande i sin relativt nystartade låda Rewriter.

Lycka till Krister.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Google News på Twitter

Näste man till rakning, som det heter: Sen en dryg vecka tillbaka skjuter även Google News ut “sina” nyheter på Twitter under eget konto: @googlenews. Jag kan inte se att det rör sig om något annat än ett RSS-flöde med senaste nyheterna, länkat till källorna förstås. Eller “Breaking news stories and updates from Google News” som det står i profilen.

Google News på Twitter

I skrivande stund så har de drygt 2.000 följeslagare. Den ena delen av mig säger att de kommer bli avsevärt många fler. Den andra delen säger att det inte alls blir särskilt många, för ännu en gång, vill man verkligen ha nyheter av denna typ i sitt twitterflöde? Jag är extremt tveksam till detta. Det verkar oändligt mycket bättre att själv söka upp exakt det man är intresserad av på Google News ur de ca 25.000 nyhetskällor som Google News spindlar, och lägga in det urvalet av nyheter i sin RSS-läsare, exempelvis Google Reader?

Google News på Twitter

Förstås är Google News inte särskilt intresserade av att själv följa någon (de följer sex idag ;-)). Och varför skulle dem? Finns förmodligen ingen människa bakom detta konto. Än mindre någon som är intresserad av att följa någon. Än mindre svara någon som har åsikter om deras inlägg ifråga (läs nyhetslänkar).

En annan reflektion; kommer detta nu spä på rättighetsdebatten? Med stor sannolikhet. AP som redan stämt Google för att sno deras nyheter kommer exempelvis inte bli gladare av att deras nyheter nu även distribueras ut på twitter med @googlenews som avsändare 🙂

Men allt detta är bara kul. Och jag välkomnar alla initiativ av detta slag.

Läs också exempelvis “Google News joins Twitter” och “Google News launches Twitter feed” ironiskt nog på Yahoo News 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

IDG publicerar dina pressmeddelanden direkt – mot betalning

För ganska länge sen skrev Rolf Van den Brink chefredaktör på Dagens Media en skämtsam krönika, där han frågade sig själv och oss läsare om det inte var dags för tidningarna att hästhandla med PR-byråerna?
Rolf frågade sig: ”Varför välja en annons, när det går att få en halvsida, med trevlig text från en jäktad journalist och kanske till och med ett foto i fyrfärg, gratis!? Men varför ska tidningarna skänka bort utrymme, arbetstid och värdefulla läsarkontakter?

Som ett resultat, snarare än ett svar, på frågorna föreslog Rolf följande tämligen provokativa system och taxa:

• Få prata med journalist: 500 kronor
• Prata med chefredaktör: 750 kronor
• Mejla/faxa redaktionen: 15 kronor per tecken
• Skicka bud med rolig pryl: 0 kronor
• Skicka bud med tråkig pryl: 125 kronor
• Få ett pressmeddelande kollat: 1 250 kronor
• Få en reporter till presskonferens: 800 kronor per tim exkl fotograf
• Reporter, som ställer frågor på presskonferens: 1 600 kr per tim
• Om något av ovanstående leder till en artikel, kostar arbetet 800 kronor per tim och person. Fast pris kan diskuteras, till exempel en halvsida med bild: 18 750 kronor plus moms.

För den som idag läste Resumés Linda Fagerlinds artikel ”IDG flörtar med PR-byråerna” fastnade skrattet lite i halsen.

Av artikeln framgår att IDG tänker lansera en kommersiell tjänst där PR-byråer kan förmedla sina kunders pressmeddelanden direkt på IDG’s hemsida mot betalning.

Fredrik Bernsel, Affärschef online på IDG säger att ”Målet är att ha 180 it-företag anslutna inom ett år”. Och förklarar anledningen till satsningen att de ”har sett att det finns en efterfrågan och ett stort sug i branschen efter mer info från källan. Alla pressmeddelanden som företagen skickar ut resulterar ju inte i artiklar och då kan det vara intressant för företagen att få ut dem ändå. Även vid stora nyheter som resulterar i artiklar kan det vara intressant att se källan.”

Det som Rolf så skämtsamt skrev om har alltså delvis besannats, och på sätt och vis omkullkastat konventioner inom PR. Däremot så måste Rolf göra ett tillägg i sitt förslag till ”system”:

• Pressmeddelande för direkt publicitet: 1.500 kr

Nu tycker ni att jag skämtar igen. Och – ja – kanske, men samtidigt bör tilläggas att såväl media som nyhetsbyråer m fl har länge grubblat på hur man kan tjäna pengar även på PR och inte bara på att sälja annonser och redaktionell material (nyheter, lösnummer, etc).

Underskatta exempelvis inte de intäkter som TT fått av fd Waymaker för att förmedla deras pressmeddelanden till sina kunder som XML till redaktionella system; pressmeddelanden som – hör och häpna – bara lämnas av vid tröskeln och sällan plockas upp av journalisterna.

Nu har ju TT sagt upp det avtalet och försöker nu själva skapa tjänster som i princip går ut på att ta betalt av företagen för att förmedla deras pressmeddelanden.

Vidare – visste ni att det går utmärkt att förmedla sina nyheter via annonsprogram som AdWords och liknande? PRX-builder heter ett många företag som byggt en applikation för detta.

Och hur kommer PR-kommunikatörerna köpa sig relationer med Facebooks medlemmar? ”Annonsprogrammen” eller ”Relationsprogrammen” som förmodligen är ett mer ändamålsenligt namn, har ju nyss lanserats. Men dess utveckling går ju bara att spekulera i.

Hur som helst – definitionen av PR i 2004 års utgåva av Peter Karaszis ”Stora PR-boken”: ”Kommunikation med omvärlden i icke-köpta kanaler, bland annat media”, har sen länge satts ur spel.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,