First radio reporter using iPhone as primary field recorder


Journalism has truly turned up side down. And I think that’s just great. I just ran into a few great examples of that:

First of all check out the WTOP reporter Neal Augenstein, who has replaced his heavy radio equipment on an iPhone. He’s writing about this interesting change in MediaShift. And it’s truly inspiring. In particular for those who want to go out on the field to cover, create, and distribute remarkable stories direct to their audience. It hasn’t been easier than now.

Neal describes himself in his Twitter bio as follows:
“Believe I’m first major market radio reporter using iPhone as primary field recorder.”

And he says:
“Now, with the Apple iPhone 4 and several apps, I can produce intricate audio and video reports, broadcast live, take and edit photos, write web content and distribute it through social media from a single device.”

“With the VC Audio Pro app from VeriCorder, I can quickly pull cuts, edit and assemble audio wraps, and adjust volumes on a three-track screen similar to the popular Adobe Audition used in many newsrooms. The amount of time saved by not having to boot up the laptop and transfer audio has been my single greatest workflow improvement. The finished report that used to take 30 minutes to produce and transmit can now be done in 10.

This is a rundown of all the key ways he’s using on and with his iPhone.

Neal Augenstein hasn’t a journalist page – yet. But Nicholas D. Kristof has. He’s one of the top journalists that might got inspired of the possibilities that Justin Osofsky, Director of Media Partnerships at Facebook, talking about on the brand new Facebook page “Journalists on Facebook”. The page has been created: “to serve as an ongoing resource for the growing number of reporters using Facebook to find sources, interact with readers, and advance stories.”

Justin says that “The Page will provide journalists with best practices for integrating the latest Facebook products with their work and connecting with the Facebook audience of more than 500 million people.

I was actually one of the first to like that page, now one day later, they are ten thousands of journalists. And all of them are now asked to create professional pages on Facebook, for both reach and interact with their audience, listen to them, work with them, get ideas for articles of them, and so on. Some of them might already have done that, like Nicholas D. Kristof, that already has more than 200.000 “fans”. And some of them also bring their page to their newspapers bylines like Robert Fisk at The Independent. Why not?

I’m pretty sure that many journalist now will take the oppertunity to use this possiblity, to get more out of their daily work. Some of them will be CNN journalists if they haven’t already joined “the Facebook revolution”. And the media itself is no exception… Look at NPR or the very small local news blog Rockville Central.

When I talked to Nick Wrenn, vice president of digital services for CNN International, during the conference Social Media World Forum, in London, he said that Facebook is an equally obvious that common source of information and meeting point. But he would rather emphasize CNN’s iReport and Open Stories as the public Forum for meeting, collaboration, and sharing, between CNN journalists and their audience.

73% av USA’s internetanvändare är sociala


Den sociala webben fortsätter att växa. En undersökning – “2010 Social Media Matters Study” – av BlogHer och iVillage visar att hela 73% av USA’s internetanvändare loggar in på sociala media minst en gång i veckan. Och inte nog med det, det visade sig också att deras dagliga mediekonsumtion också blivit mycket mer social än tidigare. Studien visar bl a att nästan lika många av USA’s internetanvändare besöker Facebook (47%) som att se på TV (55%). Vilket får anses som mycket uppseendeväckande för ett TV-land som USA. Bara 22% läste en tryckt dagstidning dagligen. Ungefär lika många som besöker andra sociala nätverk än Facebook.

Med anledning av den uppmärksammade händelsen att Facebook gick om Google i antal besök för några månader sen, så är det intressant att konstatera att “websök” fortfarande är det överlägset populäraste sättet (92% av USA’s internetanvändare) att få information om produkter som underlättar köpbeslut. Men att bloggen ändå växer i betydelse i frågan (53% av USA’s internetanvändare).

“The days of relying on one source for information are over,” kommenterar Jodi Kahn, VD på iVillage, undersökningen.

Grattis Axel – ny chefred på Medievarlden.se


Grattis Axel - ny chefred för Medivarlden.seAxel Andén blir ny chefredaktör för nättidningen Medievarlden.se. Han efterträder Anders Ahlberg som avgår i november. Axel Andén är idag reporter på Medievärlden.
– Det är jätteroligt att Axel Andén tackat ja till att ta över som chefredaktör för Medievärlden. Axel har stor kunskap om vår bransch och erfarenhet av att bevaka den. Axel har också stort intresse för utvecklingen inom digitala medier och de möjligheter den tekniska utvecklingen erbjuder. Det känns helt rätt att han tar över ledarskapet för Medievärlden, säger Anna Serner, vd för TU, i ett pressmeddelande.
Axel tar över rodret för nättidningen i samband med papperstidningen Medievärlden läggs ner i november.
– Det är ett drömjobb att få fortsätta utveckla av Medievärldens sajt, som är en oumbärlig källa för seriösa branschnyheter. När vi lägger allt fokus på webben ska vi också våga mer. I vår journalistik ska vi våga vara mer kritiskt granskande och i vårt utvecklingsarbete ska vi våga testa mer. Jag ser gärna att vår sajt blir en testverkstad där branschen kan hämta inspiration, säger Axel Andén.

Av pressmeddelandet framgår att Axel Andén är 28 år och har arbetet som reporter på Medievärlden i tre år, och tidigare på Svenska Dagbladet Näringsliv och som lokalredaktör på Dala-Demokraten. Axel har en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Göteborg och har läst på det långa journalistprogrammet på JMG.

En briljant påläggskalv, och dessutom supertrevlig kille.

Grattis, Axel. Och grattis TU.

Trenden allt starkare: Låt kunderna göra jobbet


Trenden är tydlig: Allt fler företag bjuder in sina kunder, användare, läsare, besökare, intressenter, etc, till att vara med att bygga upp deras verksamhet på olika sätt och i olika omfattning.

Mediaföretag är ett exempel på företag som i allt större utsträckning bjuder in sin publik till att bidra med sig själv och sitt innehåll för att bygga deras media. User Generated Content (UGC) eller det vi på svenska kallar “användarkapat innehåll” är inget nytt. Det har funnits länge. Men omfattningen av det har exploderat. Incitamenten för avnändarna att skapa innehållet är sällan direkt kopplat till kommersiella intressen. Enligt Seth Godin är drivkraften: “Who likes me? Is everything okay? How can I become more popular? What’s new? I’m bored, let’s make some noise.” Kanske ska man ta det med en nypa salt med, men visst ligger det mycket i det. Den franska filosofen René Descartes filosofiska sats Cogito, ergo sum – “Jag tänker, alltså finns jag” – håller än. Men kanske måste revideras till “jag skriver, alltså finns jag”. Tidningshusen utnyttjar det. TV gör det. Radio gör det. Var och en på sitt sätt. Så till den milda grad att deras anställda får allt svårare att konkurrera med dessa medborgarjournalister och medborgarartister, framförallt i pris, men i viss mån även i “kvalitet”, och tvingas därför att kasta in handduken.

Trenden sprider sig. För några månader sen lanserade Nokia en beta av sitt social media newsroom i Sverige. Wenderfalck och Newsdesk bidrog var och en på sitt sätt. Det kanske mest intressanta med nyhetsummet ifråga vara just det faktum att Nokia fokuserat sig på att bjuda in sina kunder tillika användare att bidra med information, iform av bilder, videor, inlägg, etc. Merparten av Nokias informationen i Nokias nyhetsrum står således deras målgrupp för.

Nyss kunde vi konstatera att mobiloperatören Tre påbörjat en rekryteringskampanj, där deras kunder ska få avgöra vem som ska få börja jobba på deras kundtjänst.  IT24 skriver att “Anställningsintervjuerna har filmats och under två veckor får mobilkunderna avgöra vilka som går vidare till den slutgiltiga urvalsprocessen.”

För en dryg månad sen läste jag både Text100’s blog, som i sin tur fått inspiration av Jesper Åström, som skrivit om “Collaborative brand building.”

Låt kunderna göra jobbet

Text100 skriver:

“Det hela gick ut på att företagen måste göra det möjligt för användarna att själva utveckla ett företags varumärke genom att ge dem rätt verktyg. Genom de sociala mediernas inträde så äger inte längre företagen sina egna varumärken, det gör istället användarna, som pratar med andra om varumärkena på nätet. Företagen måste anpassa sig och möjliggöra en utveckling av varumärket tillsammans med användarna.”

Och jämför med en mycket besläktad trend inom webutveckling; det öppna API:et, som gör det möjligt för andra att bygga sina webtjänster mot/av andra webtjänster.

“Organisationer som vill utveckla sina varumärken i en viss riktning måste idag tänka på samma sätt. Företagets “varumärkes-API” måste öppnas upp för att kunna utvecklas på ett bra sätt i det nya sociala medielandskapet. Många företag har redan delvis förlorat kontrollen över sina varumärken genom de sociala mediernas intåg. För att fortsätta den tekniska analogin så kan nu företagen välja mellan att öppna varumärkets API för användarna eller att användarna skapar egna “piratversioner” av varumärket som företaget ofta inte vill förknippas med.”

Oavsett vilken verksamhet du bedriver, så har du sannolikt mycket att vinna på att bjuda in din målgrupp till att vara med att bygga din verksamhet. Om inte annat så blir du trendig 😉

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Bästa reklamen är den som inte finns


75% av svenskarna nobbar reklam” står det att läsa på SVD Näringslivs förstasida igår. Det är Hanna Dunér som hänvisar till en undersökning från SIFO, och uttrycker sig lite mer exakt i påföljande artikel:

“Enligt en undersökning från Sifo undflyr tre fjärdedelar av svenskarna aktivt reklamen i tv, radio och på nätet, och runt 40 procent läser inte annonserna i dagspress och i magasin. Totalt 91 procent undviker reklamen i någon mediekanal och hela 22 procent undviker den överallt.”

Peter Callius som sägs ligga bakom undersökningen anger skälen:

“Större valmöjligheter i kombination med ökad tidsbrist gör att folk skärmar av och ”röstar med fötterna”. Men det främsta skälet är den allmänna budskapströttheten i och med den lavinartade medieutvecklingen de senaste åren.” Och avslutar artikeln: “Reklam som är relevant, vältajmad och bra utförd är alltid välkommen.”

Jag tycker Peter slår in en dörr som stått vidöppen mycket länge. Och skulle vilja påstå att det inte bara handlar om reklam utan om budskap alla kategorier. Alla budskap som irrelevanta, otajmade och dåligt formulerade är aldrig välkomna. Alla budskap som är relevanta, intressanta, vältajmade och väl utförda, är oftast välkomna. Åtminstone är förutsättningarna för god och fungerande kommunikation bättre i sistnämnda fallet.

Således håller jag bara med Peter lite grand när han anger skäl som “ökade valmöjligheter”, “tidsbrist” och “budskapströtthet”. De huvudsakliga skälen är förmodligen att budskapen är just irrelevanta, otajmade och dåligt utförda. Och framförallt; inte efterfrågade.

Detta inlägg skriver jag under reklamavbrotten i söndagsfilmen Kurt Wallander. Inget skulle kunna få mig att sitta kvar framför TVn under dessa spottar. Det var filmen jag ville se. Inte reklamen. Det var Wallander jag efterfrågade. Inte AMF Pensions, Pampers, eller någon annat företags budskap. I synnerhet inte när mina barn sen fler år lämnat blöjstadiet och jag har ca 30 år kvar till en ev pension. Nej, jag hör defintivit till den överväldigade majoritet människor som “nobbar reklam”.

TV4:s kommunikationsdirektör Gunnar Gidefeldt håller inte med mig, komiskt eller tragiskt nog. Enligt artikeln i SVD har han “inte sett några negativa effekter av den utökade reklamtiden” TV4 gjort sig skyldig till. Gunnar säger till SVD:

“Enligt våra mätningar stannar nio av tio tittare kvar under bästa sändningstid och tittar på reklamen. Den siffran har sedan fem år tillbaka till och med ökat.”

TV4’s eller snarare MMS mätningar är vatten värda. Mig veterligen har de ingen aning om huruvida tittarna verkligen sitter kvar framför reklamen eller inte. Jovisst, den tittarpanel som ska representera Sverige är utrustad med en mätare med tillhörande fjärrkontroll, med vilken varje hushållsmedlem loggar in sig med en personlig knapp. Men denna mätare kan inte se om jag plockat fram datorn för att skriva ett kritiskt blogginlägg i frågan istället för bli påmind om att det var ca fem år sen mina barn slutade använda blöjor.

Jag har inget emot information från företag, så länge den är relevant, intressant och görs tillgänlig för mig att ta del av när andan faller på.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Radio- och TV-lagen är förlegad – tyvärr


Jag skulle inget annat än att önska att Radio- och tv-lagen får fortsätta att styra vad som sänds hur i svensk television; att “program i svensk tv inte får gynna kommersiella intressen på ett otillbörligt sätt”. Men det håller inte i en förlängning. Sorry! Politikerna och lagen kommer inte hålla för trycket från marknaden. Var så säker. Vi vet det av erfarenheter från andra marknader som spel, etc. Och vi ser att marknaden redan tagit sig friheter som står i direkt i konflikt med såväl lag som osäkra politiker.

Så – bästa politiker – vad väntar ni på?

Framför er ser ni hur tittarna flyr spot:arna i rutan; försvinner ifrån dem, spolar förbi dem, ignoerar dem, eller söker sig till webben för andra rörliga och annonsfria alternativ. Och nu ser ni också att annonsörerna äntligen förstått vad som har hänt och håller på att hända, och därmed söker nya kommunikativa former.

Om ni hindrar dem. Vad händer då? Jo – det kan jag berätta. Om ni politker försöker täppa till alla kryphål, så kommer det att alltid finnas några kryphål kvar, och/eller så kommer annonsörerna definitivt söka sig bortom traditionell radio och tv.

Det vi ser idag är en kombination av dessa två vägval, som skakat om industrin rejält.

DN skrev idag:
“Allt fler tittare undviker reklamavbrotten genom att ladda ned program, se dem direkt på nätet eller lagra sändningarna på hårddisk. Nu har amerikanska Fox valt att nästan halvera reklamtiden i sina kommande dramasatsningar, i hopp om att locka tillbaka tittarna till den egna tablån. Parallellt har samma bolag skrivit kommersiell tv-historia genom att väva in sponsorerna i “American idol”-sändningarna.”

Kul för yankarna. Mindre kul för svenskarna. För TV4 som lagt beslag på formatat i Sverige kanske inte får köra programmet, då produktplaceringarna och liknande strider mot just Radio- och tv-lagen.

Marie Grusell, medieforskare och aktuell med avhandlingen “Reklam – en objuden gäst?” anser liksom jag att lagen är förlegad och säger till DN

“Sverige ligger efter i utvecklingen. Vi har bara haft tv-reklam i två decennier, men ge oss femton år till… Jag vet att det är fint att tycka att reklam är fult, men jag ser många fördelar med reklam. Den möjliggör mångfald i medieutbudet.”

Om ni tittar på bilden ovan, som kommer från Marie Grusells: “Ja till reklam – men bara när jag själv får välja” så förstår ni att det är tämligen lönlöst att fortsätta sälja spot:ar. Man hatar dem. Och kollar inte på dem. Därför måste alternativ fram för att rädda broadcast till burken.

Läs även mitt tidigare inlägg: “Gränserna mellan redaktionellt och reklam luckras upp i smyg” ta gärna del av heta diskussionen mellan Olle Lidbom på Vassa Eggen som surt kommenterade Håkan Lindqvists artikel i Journalisten, “Vakta journalistikens gränser“, som i sin tur var kritisk till “att gränserna mellan redaktionellt material och reklam överlag tycks vara på väg att luckras upp och att detta utan större diskussion accepteras.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Webben på väga att slå ut TV


MMS senaste rapport talar sitt tydliga språk; unga TV tittare flyr från TV-rutan till förmån webbens förlovade värld. På webben finns allt som gör livet lite roligare, intressantare och mer spännande; där finns filmerna att ladda ner innan de ens hunnit släppas på bioduken; där finns kompisarna; där finns de nya vännerna; där finns besökarnas egna redaktionella alster i forma av texter, bilder, videor; och där kan man själv bidra med det man vill säga eller visa.

Unga killar har sen fler år i allt större utsträckning börjat rata TV till förmån för webben, skriver DN som utgått från MMS rapport i en artikel i lördagens tidning (samt nätupplaga). Nu kommer också tjejerna. Killarnas TV-konsumtion är nere i 1 timme och 42 minuter, och tjejernas har krypit ner till 2 timmar. Marknadskommunikatörerna svarar direkt med att också dem bli mer restrektiva till det annars alltid så populära TV-mediet. Tillväxten blev futtiga 3,3% under 2007. Medan Internet växte med 35,6%.

Dagens Media skriver i sitt senaste nummer att “priserna rasar i TV” och menar med detta att priset för att synas i TV har sjunkit till rekordlåga nivåer. I artikeln skriver man att en snitt-kampanj kostar 37% mindre idag än vad den gjorde år 2000.

Nu börjar även PR-kommunikatörerna lägga om sina kommunikativa strategier till förmån för webbens inflytelserika media. Att lägga alla sina resurser på att få Radio, TV och pressen att skriva gott om sin företag håller successivt på att tappa sin betydelse i takt med att de traditionella medierna förlorar sina lyssnare, tittare och läsare.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,