How Tumblr is changing the PR industry

Well the original title from the Read Write Web is “How Tumblr is changing journalism”. But it doesn’t really matters. I think content curation activites, and related tools for that, already has, or for sure will change, the way we share stories with each other, as information junkies, as journalists. as PR communicators, as people.

A few month ago I wrote a post about “Why Marketers Should Care About Content Curation”. As a matter of fact I didn’t write it. I just curated another post by Derek Edmond from Search Engine Land with a similar headline “Why B2B Search Marketers Should Care About Content Curation”. And he wrote it from a SEO perspective:

“B2B search engine marketers realize new content creation is a critical tactic in an effective SEO strategy. But it is also realized, as illustrated in the Marketingsherpa chart below, the level of effort required to successfully develop new content may be significant, in comparison to other tactics. Therefore, with limited resources and immediate lead generation goals, it is not surprising when we find that new content generation falls behind other SEO initiatives on the priority list. Enter content curation. While not a substitute for new development, content curation can help B2B organizations provide important information to their market.”

Since Google launched the Panda I don’t know If this matters anymore? Because as you might know, Google Panda is the “filter designed by Google to spot low-quality content”, as Catch Pope from the Australien “Curated Content Agency” put it.

If you’re not sure what “low-quality content” is, maybe Amit Singhal, Google’s head of search, explanation on the official Google blog, make sense? He says:

“Below are some questions that one could use to assess the “quality” of a page or an article. These are the kinds of questions we ask ourselves as we write algorithms that attempt to assess site quality. Think of it as our take at encoding what we think our users want.

  • Would you trust the information presented in this article?
  • Is this article written by an expert or enthusiast who knows the topic well, or is it more shallow in nature?
  • Does the site have duplicate, overlapping, or redundant articles on the same or similar topics with slightly different keyword variations?
  • Would you be comfortable giving your credit card information to this site?
  • Does this article have spelling, stylistic, or factual errors?
  • Are the topics driven by genuine interests of readers of the site, or does the site generate content by attempting to guess what might rank well in search engines?
  • Does the article provide original content or information, original reporting, original research, or original analysis?
  • Does the page provide substantial value when compared to other pages in search results?
  • How much quality control is done on content?
  • Does the article describe both sides of a story?
  • Is the site a recognized authority on its topic?
  • Is the content mass-produced by or outsourced to a large number of creators, or spread across a large network of sites, so that individual pages or sites don’t get as much attention or care?
  • Was the article edited well, or does it appear sloppy or hastily produced?
  • For a health related query, would you trust information from this site?
  • Would you recognize this site as an authoritative source when mentioned by name?
  • Does this article provide a complete or comprehensive description of the topic?
  • Does this article contain insightful analysis or interesting information that is beyond obvious?
  • Is this the sort of page you’d want to bookmark, share with a friend, or recommend?
  • Does this article have an excessive amount of ads that distract from or interfere with the main content?
  • Would you expect to see this article in a printed magazine, encyclopedia or book?
  • Are the articles short, unsubstantial, or otherwise lacking in helpful specifics?
  • Are the pages produced with great care and attention to detail vs. less attention to detail?
  • Would users complain when they see pages from this site?”

And as you might see, some of these bullets seems to criticize the curated content; or at least some of the curated content seems to be “low-quality content”. And Google might punish your site for that, seen from a SEO perspective? But… I still think marketers (and others) should care about content curation, because that’s a great way to share interesting stories etc with your stakeholders, the people you care about. And not to forget – it’s not just about sharing, it’s about contribution and reflections as well.

Therefore I was not surprised when Richard MacManus recently wrote the article “How Tumblr is changing journalism” for Read Write Web.

As you might know Tumblr is a super easy and smooth blogging tool, but also a sharing tool, or a content curation tool. Becuase that’s pretty much how people are using it. Tumblr themselves says the tool “lets you effortlessly share anything”.

And I don’t know if the curation trend is one of the reasons why Tumblr, with it’s 12 billion page views per month, just hit knockout on WordPress, which is not a curation tool?

So I think it was just a question of time before the journalists, who are already experts on rewrites, would start using the tool (or others) “to power” their news websites, as Richard MacManus put it.

He mention the Tumblr-powered news service, ShortFormBlog, as an example.

“The concept behind ShortFormBlog is very simple: to publish really short posts throughout the day. The site publishes over 200 posts per week, an average of about 30 per day.”

Pretty successful as far as I know.

So now we’re waiting for the trend to really take off in marketers and PR staff’s newsroom.

As a matter of fact, IBM were using Tumblr when they already in November, 2008, launched the Smarter Planet project to help people grasp IBM’s Smarter Planet initiative. The site “uses frequently updated, “microblogging” entries to illustrate how the Smarter Planet vision is unfolding across IBM and across the world.”

Journalists loves your homepage – but not your newsroom

Yes – Journalists do love your homepage – but not your newsroom. 9 out of 10 are using the homepage in their research. But they can’t find the newsroom. And when they do, it’s not up to date.

It’s pretty clear that the company homepage no longer is, or at least should be, the hub of their communication. We do know that people hanging around all over the web, the social web in particular, where they connect with and get inspired och informed by others. Therefore it’s extremely important for companies to meet, connect and socialize with their audience wherever they are aswell.
But – so far – the homepage still is one of the most natural and common way to get information from the company. This applies to journalists in particular.
According to PRWeek’s Media Survey 2010, 93% of the respondent journalists were using the company home page during the course of their research for a story. Only Google Search were more common, and a not-too-wild guess is that they used Google to find website, don’t you think?

PRWeeks Media Survey 2010

Bulldog Reporter – TEKGROUP International – 2010 Journalist Survey on Media Relations Practices, confirm these facts:

“The importance of corporate website and online newsroom as a preferred source of information for journalists continues over the past year, with nearly 97% of journalists indicating that they use such sites in their work. Nearly 45% of respondents report visits more frequently than once a week, and more than 84% report a visit at least once a month. Busi- ness journalists make greatest regular use of corporate websites and online newsrooms, with 59.2% report- ing visits more than once a week; and fully 87.4% of business technology journalists report such visits once a month or more. The most avid users of corporate websites are online journalists, almost 75% of whom visit corporate websites or online newsrooms once a week or more frequently.”

TEKGroup International Journalist Survey 2011

In previous studies by TekGroup International, they found out the Top 10 Reasons to have an Online Newsroom:
1. Journalists expect a company to have an online newsroom
2. Journalists believe that all companies will have an online newsroom
3. Journalists visit company online newsrooms often to very often
4. Journalists visit both large and small-to-medium sized company online newsrooms
5. Centralized location and 24-hour access of press materials
6. Control and delivery of corporate message
7. Measurement of communication efforts
8. Media request management
9. Social media interaction

This leads us to understand how important it is that the website has a full-blown press room. And just because we would understand what a full-blown press room is, they also examined that matter and came up with Top 20 Elements to have in an Online Newsroom:
1.    Searchable Archives
2.    PR Contacts
3.    News Releases
4.    Background Information
5.    Product Info/Press Kits
6.    Photographs
7.    Help/FAQ
8.    Crisis Communications
9.    Events Calendar
10.    Executive Biographies
11.    Media Credentials Registration
12.    Financial Information
13.    Info/Interview Request Form
14.    News Coverage
15.    Video
16.    Social Media Page
17.    RSS Feeds
18.    Audio
19.    Blog
20.    Twitter Feed

Unfortunately “more than 57% of journalists generally agree that it’s difficult to find press materials that address their interests. What’s more, almost 42% of respondents generally agree that it’s difficult even to find organizations’ online newsrooms.”, says TEKGroup.

TEKGroup International Journalist Survey 2011

And we do know that small to medium sized companies, in particular, are often lacked of resources to create newsroom of these kind. But…

Not anymore. Mynewsdesk has created – and now launched –  a hosted newsroom solution which let you create one of these “full-blown press rooms” both on Mynewsdesk as your homepage, without any developers. Yes – with no technical skills – you can easily set up them by yourself. And – yes – it does include most of the elements mentioned above.

Our marketing department has written a few words about this on their blog. Check it. And try it.

Please note that the studies above are biased. After all TEKgroup International is an “Internet software and services company, develops Online Newsroom and E-business software solutions for the public relations industry”. But, my experiences make me to believe that these reflects the realitiy.

Communication a huge and confusing melting pot

Everybody in communication business talks about it everywhere! The new and ever-changing communication landscape has turned the media industry on its head. The confusion is now complete. Much of what we have learned and become accustomed to is no longer valid. This applies particularly to media, journalism, public relations, marketing, and sales. The professionals within each of these fields are either desperately holding on to their old identities, or are groping around for new ones.

The role of journalists is questioned. Previously clear concepts such as “journalist” and “journalism” have become blurred. The same goes for “media”. What is a media today? And “PR” … what is PR? It’s obviously something else today than it was yesterday. And what about “marketing”…

“Markets (and marketing) are conversations” as the Cluetrain Manifesto puts it. Conversations are based on relationships. Just like PR. Because PR’s is all about relationships, right? It’s all about relationships with both the market and those who influence it, including journalists. However, since all consumers now have access to almost exactly the same “tools” and methods as traditional journalists, it seems like the market has in some way also become the journalists. The market represents a long tail of new journalism and new media that perhaps has the greatest influence on a company’s market and might perhaps be their key opinion leaders. “Put the public back to public relations!” as Brian Solis put it long ago.

People have started to talk to each other in social media at the expense of, or sometimes in tune with, traditional media. They’re no longer writing letters to editors. They would rather publish their news ideas directly on the Web. Media consumption, and production, publishing, packaging and distribution in particular, have rapidly moved in to the social web. And both the PR and Marketing communicators are following, or are at least gradually beginning to do so.

As the market moved to the web, and the web has become social, marketing communication has become “social” too. Companies have started to talk directly with their market. And I mean “talk”, not pushing out information. Campaigns with no social component become fewer and fewer. “Monologue” ad banners, with decreasing CTR and increasing CPC, are becoming less acceptable. Google revolutionized with Adwords, Adsense and PPC. Press releases written by former journalists synchronized with Adwords and presented as text ads, turned things upside down.

Aftonbladet has been very successful with advertorials where only a small ad-mark distinguishes the ad from an article produced by journalists. This method is about as successful – and deceptive – as “product placement” in TV and film. That method has gone from small product elements in parts of a program to a complete sellout of the entire series or film. (In Sweden, think Channel 5’s Room Service and TV4’s Sick Sack.) But what can the television business do when the consumer just fast-forwards past the commercials, or worse still, prefers looking at user-generated TV like YouTube?

What will newspapers do when consumers ignore their banners? They will convert advertising into editorials. Or vice versa: they will charge for editorial features and charge companies to publish content on their platform, without involving any “investigative” journalism.

IDG calls their version of this “Vendor’s Voice”, a medium where companies publish their “editorial material” (it used to be called press information) directly on and its related websites. The service is conceived and hosted by Mynewsdesk. It works pretty much like the Apple App Store; it is possible for any media to set up their “channel” (the media) on Mynewsdesk, promote it, and put a price on its use.

Essentially, when companies publish their information in their own newsrooms via Mynewsdesk, they can also easily select any relevant channels for the information in question. The service still has the internal working title “Sponsored Stories”, which today may seem a little funny when that is the exact same name Facebook uses for its new advertising program, where a company pays for people in its network to share information about that company with their own friends.

Isn’t that pretty much what PR communicators strive for? It’s in the form of an ad, but this type of advertising is simply bought communication – just like some PR seems to be – with the purpose to “create attention around ideas, goods and services, as well as affect and change people’s opinions, values or actions…”

But the press release… That’s information for the press, right? Or is it information that is now a commodity, often published in the media, directly and unabridged, much like the “sponsored stories”? Maybe it is information that can reach anyone that might find this information relevant. They might not be the press, but they are at least some kind of journalist, in the sense that they publish their own stories, often in same media as “real” journalists, in platforms created for user-generated content.

Everything goes round and round: side by side are readers, companies and journalists. All collaborate and compete for space and reach.

The causal relationship is as simple as it is complicated. People are social. People are using the Web. The Web has become social. People meet online. The exchange is rich and extensive. The crowd has forced the creation of great services for production, packaging, processing and distribution. These are exactly the same building blocks that have always been the foundation for traditional journalists and the media’s right to exist. Strong competition has emerged, but there is also some  interaction and collaboration.

People have opted in to social media at the expense of the traditional media. They rely on their own networks more and more, which has forced advertisers to find a place in social media too. Traditional ads are replaced by social and editorial versions that are designed to engage or become “friends” with your audience, talking to them as you would talk to friends.

The media are in the same boat and are becoming more social and advertorial. Users are invited to become part of both the ads and the editorials. UGC (user-generated content) is melded with CGC (company-generated content) and even JGC (journalist-generated content). Journalism goes from being a product to being a process characterized by “crowd-sourcing”, before ringing up the curtain on a particular report or story. As the newspaper Accent writes on their site:

“This is a collection of automated news monitoring that we use as editors. The idea is that even you, the reader, will see and have access to the unsorted stream of news that passes us on the editorial board. Please let us know if you find something important or interesting that you think we should pick up in our reporting. ”

This is similar to how companies today present their increasingly transparent and authentic communication in their own social media newsrooms, where the audience is invited to contribute their own experiences and opinions, and partly acts as a source of story ideas for journalists.

All in all, it’s a wonderful, fruitful, but oh-so-confusing melting pot.

Flera marknader = flera konton?

Idag skriver Fritjof Andersson, från “Social Business”, ett inlägg om “Varför ditt företag ska ha flera, nischade konton på Twitter”. Fritjof menar att “om du har ett nischat konto som ger intressenten just den information hen vill ha, rätt paketerad och vid intervall som intressenten gillar – då lyssnar hen. Om du har många oilka produkter eller verksamhetsområden och kommunicerar alla dem via samma konto till flera olika målgrupper så måste kunden själv filtrera informationen, vilket gör den till mindre intressant brus“.
Fritjof skriver att “om du till exempel följs på Twitter av en person som följer 2000 andra konton, men inte är med på den personens twitterlistor, då finns du inte för den personen. Om du däremot har ett nischat konto som ger personen exakt det hen vill ha så kanske, kanske du kvalar in till listan av konton som personen faktiskt lägger tid på att läsa“.

Mina erfarenhter är att ju mer du anpassar dina budskap efter din målgrupp desto mer jobb, men samtidigt desto större chans att målgruppen får den information de önskar. Var gränsen går kan bara du avgöra.

Det mesta bygger förstås på att du känner och förstår din målgrupp. När det gäller Twitter så kan du ju inte välja dina följeslagare. Men du kan ju med fördel välja ut din målgrupp bland såväl dina följeslagare och som alla twitteranvändare i stort. Du kan med fördel välja ut de följeslagare du finner intressanta, följa dem och lära känna dem, genom att engagera dig i det dem har att säga. Och du kan självklart också följa dem du finner intressanta trots att de inte följer dig, kanske i någon förhoppning om att de en dag också väljer att följa dig.

Däremot vill jag inte på rak arm säga att det alltid är “bättre” med fler konton än färre. Jag brukar säga att man får det man förtjänar. Väljer du att skriva om ett nischat ämne, på ett nischat språk, så kommer du med största sannolikhet attrahera en nischad målgrupp. Postar du få och ointressanta tweets, så kommer få att följa dig. Släpper du många ointressanta tweets så kommer ingen annan än din mamma att följa dig. Släpper du några intressanta tweets så kommer du få några följeslagare. Släpper du många intressanta tweets så blir de fler. Börjar du engagera dig i dina följeslagare och ge riktigt bra feedback, så kommer de snart börja älska dig, och du kommer få fler och fler följeslagare.

Är ditt företag verksam inom fler mer eller mindre nischade områden, på fler mer eller mindre nischade marknader, så kan företaget göra klokt i att “borra sig ner” i varje enskild marknad. Genom att tillsätta dedikerade twittrare som sakkunnigt och engagerat kommunicerar om exakt det ämne marknade är interesserad av på dess eget språk, både innehållsmässigt och språkligt. Kanske via flera olika konton. Det kommer förmodligen att ge massor, men också kosta massor.

På MyNewsdesk brottas vi lite med dessa frågor också. Till skillnad från Twitter så skiljer vi på konto och marknad. Vi har skapat förutsättningar för företag att administrera ett eller flera pressrum med ett och samma konto. Exempelvis så har Norwegian, med ett och samma konto, förlagt pressrum till fem olika länder (geografiska marknader) där de är verksamma. De har valt att jobba med för varje enskild marknad dedikerade presskontakter och anpassad information på marknaden språk. Exempelvis finsk information på finska från finsk presskontakt, dessutom taggad i finska geografiska regioner och ämnen. OSV.

Norwegian har skapat pressrum för fem olika marknader/länder.

Norwegians finska pressrum

Ett annat exempel är KGK, som valt att bryta ner sin kommunikation på varumärkesnivå, där man med ett och samma konto skapat pressrum för varje enskilt varumärke, men ändå visat att de ligger under moderbolaget KGK Holding. För varje varumärke har man en dedikerad presskontakt, bilder, pressmeddelanden, nyheter, osv.

KGK har skapat pressrum för varje enskilt varumärke - och knutit dessa till moderbolaget KGK Holdings eget pressrum.

Ett av KGK's varumärken - Hella - har fått ett eget pressrum med för målgruppen dedikerad information och presskontakt.

Båda dessa företag har ansträngt sig till det yttersta för att tillgodose sina målgruppers intressen vad det gäller skräddarsydd information och kommunikation. Vilket har kostat i tid och engagemang, men också givit mycket tillbaka.

Men vi har även många exempel på föreag som finns på många olika marknader, men ändå valt att jobba med ett “one size fits all”-koncept. Samma pressrum, pressmeddelanden, presskontakter, nyheter, bilder, osv, på samma språk för alla. Kostar inte så mycket men kanske heller inte ger så jättemycket tillbaka.

Exakt vilken strategi ditt företag ska jobba utifrån, kan bara ni själva avgöra.

Bli lika (a)social som Telia på 20 min

Huruvida ett företag har en blogg, finns på twitter och Facebook säger inte ett mycket om hur bra de är på att bygga goda relationer med sin marknad och målgrupp. Det ger möjligtvis en indikation på att ambitioner finns men inte mer än så. Det är snarare hur väl företagen och dess målgrupp lyckas kommunicera via dessa tjänster, som kan ge indikationer hur bra de är på PR. Därför blir jag återigen så förvånad när jag ser tendenser på att folk i branschen fortfarande tror man plötsligt blir social bara för att man “finns på” Twitter.

Jag syftar på Episervers undersökning av sammanlagt 40 svenska företags hemsidor där de flesta företagen inte kunde svara “ja” på fler än max fyra av nedanstående 13 frågor. En av “vinnarna” var Telia som kunde “ticka av” (som Telias kommunikationschef uttryckte det) nio av ovan nämnda 13 kriterier.

  1. Finns blogg?
  2. Finns forum/community?
  3. Finns ”Följ oss på twitter”?
  4. Finns ”Detta sägs om oss på twitter”?
  5. Finns ”Följ oss på Facebook”?
  6. Finns ”Detta sägs om oss på Facebook”?
  7. Kan man dela innehåll via flera kanaler?
  8. Kan man betygsätta innehåll?
  9. Kan man ange favorit (gilla)?
  10. Finns film/webb-tv?
  11. Finns chat/automatiserad chat/webbrobot?
  12. Kan man maila via mailformulär alternativt mailadress/er?
  13. Finns telefonnummer

Kommunikationschef, LG Wallmark, var därefter snabb att utse Telia som vinnare i kundrelation på sin egen blogg med rubriken “Telia bäst i Sverige att använda sociala medier för kundmötet på webb”. Om jag inte hade känt LG en smula, och vetat att Telia faktiskt är rätt bra på att hålla en hyfsad kontakt med sin målgrupp på några av webbens mer sociala plattformar, så hade jag bara fnyst åt uttalandet. Men jag tycker trots allt att rubriceringen är en smula förhastad. För – som sagt – inget av ovan nämnda kriterier säger hur bra ett företag är på “att använda sociala medier för kundmötet på webben”.

Värt att nämna är att MyNewsdesk i dagarna har skapat förutsättningar för vilket företag som helst att inom loppet av 20 minuter bygga upp ett “social media newsroom” som uppfyller majoriteten av ovan nämnda kriterier, till en mycket blygsam kostnad.

Och – nej – det gör dem inte heller särskilt sociala – hux flux. Därför är rubriken på detta inlägg lika förhastat fel som LG’s. Men förutsättningarna att bli duktig på att skapa relation med sin målgrupp har aldrig varit så bra som nu. Upp till bevis.

Se upp Ebay – här är Facebooks nya e-handels applikationer

Facebook är nu inte bara ett självklart sätt för företag att marknadsföra sig utan även en möjlighet sälja sina produkter på. Nya applikationer från tredje part har gjort att affärerna redan är i full gång. Procter & Gamble’s Pampers sålde slut på  1.000 “Cruiser-blöjor” på mindre än en timme. Med ca 200.000 fans är det bara början.

Facebook. Facebook. Och ännu mer Facebook. Utan överdrift handlade halva och nyligen avslutade Social Media World Forum i London om hur PR- och marknadskommunikatörer kan och kommer att kunna använda Facebook som kommunikativ plattform. När nyheten om att passerat i antal besök i USA, spred sig under konferensens första dag, blev hysterin kring företaget närmast total.

En av talarna, Trevor Johnson, strategi- och planeringschef på Facebook, berättade att deras “huvudsakliga fokus är att organisera den sociala kontexten”, och menade att om kommunikatörer på företag ska få ut något av denna kontext så måste de själva socialisera sig med den, och uppmanadealla kommunikatörer i publiken “Webben har blivit social. Den sociala rörelsen har förändrat allting. Och om du vill kan du också bli social men då måste du engagera dig”.

Insikten av detta har resulterat i att företag fullkomligt vallfärdar till Facebook för att etablera fan pages, vilket nu anses vara det bästa sättet företaget att möta sin publikpå där (i jämförelse med Facebook Groups), men för somliga t o m det bäst sättet överhuvudtaget. Jag har inte lyckats finna någon siffra på exakt hur många företag som skapat “fan pages”, men det skulle inte förvåna mig om det rörde sig om miljontals. Däremot kan jag säga att jag är en av de 1.568 fans som är medlemmar i HOW MANY FAN PAGES ARE THERE DAMNNIT?!?!” med missionen att försöka ta reda på exakt hur många “fan pages” det finns på Facebook.

Möjligheterna att påverka sin “fan page” som företag är ganska stora, men fortfarande inte “bananas”, d v s det sker inom givna mallar. Med utgångspunkt från Facebooks öppna API producerar tredje part en radda mer eller mindre kreativa applikationer för allehanda önskmål. Den senaste i raden är en e-handelslösningen “SocialShop” från BigCommerse, vilket ger företag möjlighet att också sälja sina favoritprodukter och/eller tjänster på sin sida.

Så löjligt enkelt att det verkar som vilken liten kvartersbutik som helst kan öppna upp sin butik även på Facebook. TechCrunch skriver:

Merchants just have to add the application to their page, enter their store URL and then choose which products they want to display on the page. The retail platform will show up in a “Shop Now” tab on the page, and allows visitors to share products with their friends Facebook users can then click on a product to learn more but in order to buy the product they will be taken away from Facebook to the merchants store (which is also powered by BigCommerce).

Vad sa ni nu då…Ebay?

Företag belönas för bästa pressrum

Imorgon den 10 december koras de bästa pressrummen på MyNewsdesk år 2009.

Vi vill lyfta fram några av våra kunder som använder verktygets fulla potential för att effektivisera distribution och spridning av sin pressinformation när de publicerar via MyNewsdesk. Vi har sett att företag får bättre spridning och mer publicitet om de aktivt ser till att utnyttja de funktioner som finns tillgängliga i MyNewsdesk Publicera. Det handlar om allt från att publicera fler informationstyper, relatera pressmeddelanden, evenemang, bilder och video till varandra, tagga och beskriva bilder och video till att hålla en jämn frekvens och att utnyttja de kanalval som finns, skriver Pernilla Åström i ett blogginlägg på MyNewsdesk och kundbloggen.

Sakkunniga representanter för MyNewsdesk har under hösten bedömt 2174 pressrum på MyNewsdesk enligt ovan, och ur denna imponerande skara pressrum nominerat tre företag ur vart och ett av 14 olika branscher. (Se de nominerade bidragen här.)

En dag senare – den 11 december – stänger PRWeb dörrarna för ytterligare röster på den bästa pressreleasen förmedlad via PRWeb. Här kommer man dock inte varit särskilt nyanserad i sin bedömning utan helt sonika gått på mest trafik vinner.

This is the final step in a three-phase contest, where PRWeb previously identified the 10 most read news releases according to Google Analytics, and then a panel of expert judges narrowed those 10 down to three. PRWeb is inviting the public to decide which of those three should be named “the best” online news release of 2010, skriver PRWeb i ett nyligen släppt pressmeddelande.

Och kommenteras av Bill Wagner, chief marketing officer at Vocus:

Some of these releases received as many as 30,000 page views in 2009. The contest is not only a fun way to thank our customers for their business, but it’s also a great way to showcase those releases that have obtained a phenomenal number of readers.

Kul, men inte särskilt imponerande för ett stor och hyfsat välrenomérat pr-verktyg som PRWeb. Att jämföra med exempelvis Apoteksbolaget som fick över 8.000 visningar bara under några dagar i samband med releasen “Apotekskluster säljs för 5,9 miljarder kronor” som släpptes på MyNewsdesk den 9 november i år. Något som även genererade massiv publicitet och viral spridning. Kanske p g a att de då valde att köra presskonferensen live inbäddad i releasen. – ny internationell tjänst från Newsdesk

Imorgon fredag den 11 september lanserar Newsdesk sin internationella tjänst på ny domän och med nytt namn. I samband med detta släpper vi även några nya funktioner som vi hoppas att våra kunder och användare ska få stor glädje av.

MyNewsdesk:Publish - PR-verktyget för bättre spridning och mer publicitet
MyNewsdesk:Publish – PR-verktyget för bättre spridning och mer publicitet

MyNewsdesk – ny internationell desk för global distribution

Den internationella “desken” kommer heta Därunder finner ni de nationella deskarna, däribland den svenska på och den nya norska på I takt med tiden kommer vi släppa fler nationella deskar. Men de företag som vill skapa pressrum i länder som ännu inte har en egen desk, kan med fördel göra det på

Nå hela världen via
Nå hela världen via

Självklart kommer den gamla domänen peka mot den nya

Det PR-verktyg ni idag använder kommer fortsättningsvis heta MyNewsdesk:Publish och inte skilja sig nämnvärt från det våra kunder är vana vid.

Publicera blogginlägg och mindre nyheter på MyNewsdesk

I samband med lanseringen så har vi även adderat några nya funktioner för såväl våra kunder som för våra användare. Bl a så kommer företag nu även kunna blogga på, samt släppa mindre nyheter via MyNewsdesk. Vi har nämligen kunnat konstatera att företag i allmänhet har så oerhört mycket mer att berätta än det som omfattas av traditionella pressmeddelanden. Vanligast är mindre nyheter och blogginlägg. Besök MyNewsdesk:Publish och testa! 

Nå ut i social media via MyNewsdesk

Du kommer även kunna ladda upp all information på ledande social media, synkront med din kommunikation på MyNewsdesk. Det innebär att du jämte vårt övriga kanalprogram, även kan kommunicera dina nyheter på Twitter och WordPress, dina bilder på Flickr, dina videor på Youtube, dina dokument på Slideshare. Besök MyNewsdesk:Publish och testa!

 Publicera även dina blogginlägg och mindre nyheter på MyNewsdesk
Publicera även dina blogginlägg och mindre nyheter på MyNewsdesk

Ny affärsmodell ger företag bättre exponering och mer trafik

Vidare så har vi gjort om affärsmodellen på så sätt att MyNewsdesks kunder nu kommer att kunna utnyttja alla “gratis-sidor” på MyNewsdesk för att driva trafik till din information. Med “gratis-sidor” menar vi den reklamfinansierade information som släpps kostnadsfritt via MyNewsdesk, där bl a kundernas information presenteras som liknande information. Det innebär att ju fler “gratis-sidor” på Mynewsdesk desto bättre exponering och mer trafik till MyNewsdesks kunder.
Som en del i denna strategi har vi gjort det möjligt för företag att släppa alla typer av information utan kostnad på Newsdesk, så länge de kan leva med att driva trafik till MyNewsdesk kunder. Vi har valt att kalla programmet News Sense, med viss inspiration från Google Adsense.

De övriga mervärdena för MyNewsdesks kunder är som vanligt reklamfria sidor, kompletterande distributionstjänster som distributionslistor, fullt utvecklade pressrum samt social media newsroom, utförligare statistik-tjänst, synkronisering med hemsidor, etc. Kika gärna på alla våra abonnemang när tjänsten lanserats. Eller få utförligare beskrivning av de olika abonnemangens omfattning i en matris.

Värt att nämna är att vi i och med internationaliseringen även lanseras kortbetalning.

Medborgarjournalistik INTE en fluga anser 90% B2B-journalister i ny undersökning

Den relativt ansedda B2B PR-byrån Arketi i Atlanta, USA, har undersökt hur B2B-journalister förhåller sig till nya generationens web och journalistik. Sammanfattningsvis kan man konstatera att dessa journalister ännu inte har full koll på social media, men att de är på hugget. 43% visste inte vad en social media newsrelease var för något. Av de 57% som visste vad det var, så ansåg bara 2% att den var mycket användbar. 90% sa sig inte veta särskilt mycket om medborgarjournalistik.

Medborgarjournalistik en fluga - menar 90% B2B-journalister

På frågan varifrån affärsjournalisterna fick sina uppslag så svarade 92% av dem, att de kom från “vanliga” pressreleaser, medan bara 7% svarade att de kom från Twitter, och 10% från Sociala nätverk.

Medborgarjournalistik en fluga - menar 90% B2B-journalister

Däremot så framgår det att B2B-journalisterna generellt sett spenderar 20 timmar i veckan online. Och som svar på frågan vad dem gör på Internet, svarar 95% – söka på Google, m fl. 89% – leta efter uppslag. Och 87% söka efter nyhetskällor.

Och de verkar onekligen välkomna de sociala webbtjänsterna både som genrellt webbfenomen och som arbetsverktyg. När respondenterna fick frågan hur de kände för denna “nya typ av journalistik” så svarar 90% att det inte är fluga. 83% ansåg den heller inte vara skadlig för journalistiken (fjärde statsmakten) i stort. En majoritet av journalsiterna såg tvärtom positivt på dess utveckling. Och att kvaliteten på medborgarjournalistiken var tämligen hög.

Värt att nämna är att hela 85% av journalisterna hade konto på LinkedIn.

Medborgarjournalistik en fluga - menar 90% B2B-journalister

Det framgår ingenstans hur många journalister som deltagit i undersökningen eller vad de exakt jobbar som och/eller med. Däremot framgår det att samtliga respondenter arbetat som journalister i minst tio år med bl a ekonomi, teknologi, bygg- och anläggning, elektronik, finans och bank, hälsa och juridik.

Om ni tycker att kommentarerna inte överensstämmer med inlägget ovan, så beror det på att jag ändrat i texten då de som kommenterat gjort mig uppmärksam att jag tolkat en del data helt fel. Så TACK för det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Trenden allt starkare: Låt kunderna göra jobbet

Trenden är tydlig: Allt fler företag bjuder in sina kunder, användare, läsare, besökare, intressenter, etc, till att vara med att bygga upp deras verksamhet på olika sätt och i olika omfattning.

Mediaföretag är ett exempel på företag som i allt större utsträckning bjuder in sin publik till att bidra med sig själv och sitt innehåll för att bygga deras media. User Generated Content (UGC) eller det vi på svenska kallar “användarkapat innehåll” är inget nytt. Det har funnits länge. Men omfattningen av det har exploderat. Incitamenten för avnändarna att skapa innehållet är sällan direkt kopplat till kommersiella intressen. Enligt Seth Godin är drivkraften: “Who likes me? Is everything okay? How can I become more popular? What’s new? I’m bored, let’s make some noise.” Kanske ska man ta det med en nypa salt med, men visst ligger det mycket i det. Den franska filosofen René Descartes filosofiska sats Cogito, ergo sum – “Jag tänker, alltså finns jag” – håller än. Men kanske måste revideras till “jag skriver, alltså finns jag”. Tidningshusen utnyttjar det. TV gör det. Radio gör det. Var och en på sitt sätt. Så till den milda grad att deras anställda får allt svårare att konkurrera med dessa medborgarjournalister och medborgarartister, framförallt i pris, men i viss mån även i “kvalitet”, och tvingas därför att kasta in handduken.

Trenden sprider sig. För några månader sen lanserade Nokia en beta av sitt social media newsroom i Sverige. Wenderfalck och Newsdesk bidrog var och en på sitt sätt. Det kanske mest intressanta med nyhetsummet ifråga vara just det faktum att Nokia fokuserat sig på att bjuda in sina kunder tillika användare att bidra med information, iform av bilder, videor, inlägg, etc. Merparten av Nokias informationen i Nokias nyhetsrum står således deras målgrupp för.

Nyss kunde vi konstatera att mobiloperatören Tre påbörjat en rekryteringskampanj, där deras kunder ska få avgöra vem som ska få börja jobba på deras kundtjänst.  IT24 skriver att “Anställningsintervjuerna har filmats och under två veckor får mobilkunderna avgöra vilka som går vidare till den slutgiltiga urvalsprocessen.”

För en dryg månad sen läste jag både Text100’s blog, som i sin tur fått inspiration av Jesper Åström, som skrivit om “Collaborative brand building.”

Låt kunderna göra jobbet

Text100 skriver:

“Det hela gick ut på att företagen måste göra det möjligt för användarna att själva utveckla ett företags varumärke genom att ge dem rätt verktyg. Genom de sociala mediernas inträde så äger inte längre företagen sina egna varumärken, det gör istället användarna, som pratar med andra om varumärkena på nätet. Företagen måste anpassa sig och möjliggöra en utveckling av varumärket tillsammans med användarna.”

Och jämför med en mycket besläktad trend inom webutveckling; det öppna API:et, som gör det möjligt för andra att bygga sina webtjänster mot/av andra webtjänster.

“Organisationer som vill utveckla sina varumärken i en viss riktning måste idag tänka på samma sätt. Företagets “varumärkes-API” måste öppnas upp för att kunna utvecklas på ett bra sätt i det nya sociala medielandskapet. Många företag har redan delvis förlorat kontrollen över sina varumärken genom de sociala mediernas intåg. För att fortsätta den tekniska analogin så kan nu företagen välja mellan att öppna varumärkets API för användarna eller att användarna skapar egna “piratversioner” av varumärket som företaget ofta inte vill förknippas med.”

Oavsett vilken verksamhet du bedriver, så har du sannolikt mycket att vinna på att bjuda in din målgrupp till att vara med att bygga din verksamhet. Om inte annat så blir du trendig 😉

Andra bloggar om: , , , , , , ,