Räckvidd inget med inflytande att göra


Låt dig inte luras av räckvidd när du söker inflytelserika personer på webben. Personer med stora nätverk behöver inte med nödvändighet ha stort inflytande.

Min pappa sa alltid: “Håll dig god vän med de som sitter längst bak i klassen, för det är hos dem du kommer söka jobb.”

Andemeningen var förstås att göra mig uppmärksam på hur viktigt det är med lite attityd, integritet, bångstyrighet, etc, för att komma någonstans här i världen. Men också för att påvisa värdet av goda relationer med de som har, eller kommer att få, makt och stort inflytande.

Sistnämnda har varit ledorden för de som jobbar med PR ända sen de gamla grekerna. Det som dock förändrats under resans gång är det kommunikativa landskapet, opinionsbildarna, och de kommunikativa metoderna.

De som länge har haft störst inflytande på företags och organisationers marknad är den första, andra och  tredje statsmakten. Sistnämnda – de traditionella medierna – har lite slarvigt uttryckt länge varit synonymt med PR.

Men nu, när vem som helst har fått verktyg att uttrycka sig fritt på webben, talar man om en fjärde statsmakt; den skara människor som plötsligt och sammantaget förmodligen har störst inflytande på företags och organisationers marknad, av dem alla.

Cisions Europachef, Peter Granat, säger i en intervju med PRWeek:

“In the social media era the word ‘influencer’ is fast overtaking ‘journalist’, ‘analyst’ or any other ringfenced descriptive term that we were once comfortable with. Influencers are everywhere and they’re not simply confined to journalists – now we have bloggers, tweeters, podcasters; a constantly changing variety of people to whom PR professionals need to reach out. But finding the right influencers on the right channels that make an impact for our clients’ brands can seem like looking for a needle in a haystack.”

Detta är ju minst sagt omtumlande för Cision och liknande bolag vars intäkter till största del och ännu så länge kommer ifrån försäljning av just tillgång till mediedatabaser och utskick med utgångspunkt från dessa.

Branschen skakas ånyo av en omdaning som får stora konsekvenser på alla inblandades sätt att arbeta med PR. I synnerhet de traditionella PR-verktygen som hittills har utgått från att journalister och redaktioner på traditionell media är de med störst inflytande på marknaden, och de enda som är värda att “bearbeta” för att på så sätt nå och skapa goda relationer med sin marknad.

Bortsett ifrån att företag idag med framgång kan skapa goda relationer direkt med sin marknad utan att gå via opinionsbildare, söker nu dessa företag tjänster som hjälper dem att finna dessa nya och inflytelserika personer.

Jag har tidigare skrivit om hur nära nog samtliga sociala tjänster på webben som kartläggar folks uttryck på webben och resultatet därav, kan ligga till grund för att identifiera folks inflytande på företags marknad. Men också om de tjänster som tagit positionen att bygga gränssnitt mot dessa tjänster med syfte att försöka redogöra för vem som hänger ihop med vad och vilka, vad som sägs, till vem, i vilken omfattning och på vilket sätt.

Plötsligt har vi kommit väldigt långt ifrån de klassiska “mediedatabaserna” och “distributionslistorna”. Dessvärre kvarstår ofta den traditionella synen på att inflytande har med räckvidd att göra; där en journalists inflytande förknippas med sitt medias upplaga/täckning, och där nu personer med stora “nätverk”, anses ha större och bättre inflytande, än de med små nätverk.

Detta är en stort misstag.

Brian Solis skriver “Influence is not popularity and popularity is not influence” i ett blogginlägg i höstas. Och fortsätter:

“Over time, our net worth is measured not by the size of our social graph, but our place within it.  As a result, social capital is visualized as influence. It is influence that shapes the agenda of social communities and the resulting activity and conversations that contribute to their resonance.”

I ett inlägg med rubriken: “Digital PR – Trends from 2010 into 2011” skriver Mark Berrryreid:

“It isn’t always the smart move to go to the blogger with the largest reach.”

Utan poängterar istället vikten av engagemang och entusiasm vad det gäller positivt inflytande:

“Investing in the people  (evangelists) who love your brand will create a ripple effect.”

Om PR-kommunikatörer uteslutande strävar efter att nå och bygga relationer med de som har stora nätverk, så riskerar de att missa de som verkligen har inflytande på deras företags marknad.

Jag gillar Wikipedias definition av “Social Influence”: “Social influence occurs when an individual’s thoughts, feelings or actions are affected by other people.”

Stora nätverk kan lätt konstrueras utan att innehålla ett uns av “social influence”.

Människor som verkligen påverkar andra människor, kanske gör det inom en sfär som är irrelevant för dig och din verksamhet?

Kasey Skala på SocialMediaToday är kritisk till den allmänna uppfattningen att människor med stora sociala nätverk också skulle ha stort inflytande. Han skriver i inlägget “Does online influence matter?” att:

“Mr. Social Media Expert/Consultant/Guru might know a little something about the online space, but does he really have any influence on which brand of cereal I’m going to buy? Absolutely not. Keep in mind, outside your little social bubble, the vast majority of people in the real world have no clue who you are, nor do they care about your opinion.”

Journalisters inflytande härrör ofta till det media de jobbar för, och den status de har på mediet ifråga. Vilket inte på något sätt spegler hur många följeslagare journalisterna ifråga ev har på Twitter där deras tweets inte sällan även rör frågor av privat karaktär, som vida skiljer sig från deras professionella sfär.

Det är därför märkligt att exempelvis Cision listar de mest inflytelserika journalisterna på tjänsten “Journalisttweets” med utgångspunkt från Klout. Klout säger sig kunna mäta just dessa journalisters “inflytande” med utgångspunkt från 35 olika variablar tagna från deras konton på Twitter, och numer även Facebook. Men vad säger egentligen detta om journalisternas verkliga inflytande?

Liksom Kasey så har jag inget ont att säga om Klouts verksamhet, men kommunikatörer som vill skapa relationer med inflytelserika människor inom deras intressesfär gör sig en rejäl björntjänst om de går efter “Klout score”.

Lika förbryllad blir man av det faktum att 61% av de tillfrågade journalisterna i PRWeeks Media Survey 2010 har blivit pitchade på Facebook. För hur många av de 79% journalister (enligt undesökningen) som har ett konto på Facebook, har det av professionella skäl? Och hur många vill bli pitchade den där? Något som inte framgår av undersökningen.

Läs också “Are marketers overestimating the impact of influencers?” och “Your Followers Are No Measure of Your Influence“.

Bli lika (a)social som Telia på 20 min


Huruvida ett företag har en blogg, finns på twitter och Facebook säger inte ett mycket om hur bra de är på att bygga goda relationer med sin marknad och målgrupp. Det ger möjligtvis en indikation på att ambitioner finns men inte mer än så. Det är snarare hur väl företagen och dess målgrupp lyckas kommunicera via dessa tjänster, som kan ge indikationer hur bra de är på PR. Därför blir jag återigen så förvånad när jag ser tendenser på att folk i branschen fortfarande tror man plötsligt blir social bara för att man “finns på” Twitter.

Jag syftar på Episervers undersökning av sammanlagt 40 svenska företags hemsidor där de flesta företagen inte kunde svara “ja” på fler än max fyra av nedanstående 13 frågor. En av “vinnarna” var Telia som kunde “ticka av” (som Telias kommunikationschef uttryckte det) nio av ovan nämnda 13 kriterier.

  1. Finns blogg?
  2. Finns forum/community?
  3. Finns ”Följ oss på twitter”?
  4. Finns ”Detta sägs om oss på twitter”?
  5. Finns ”Följ oss på Facebook”?
  6. Finns ”Detta sägs om oss på Facebook”?
  7. Kan man dela innehåll via flera kanaler?
  8. Kan man betygsätta innehåll?
  9. Kan man ange favorit (gilla)?
  10. Finns film/webb-tv?
  11. Finns chat/automatiserad chat/webbrobot?
  12. Kan man maila via mailformulär alternativt mailadress/er?
  13. Finns telefonnummer

Kommunikationschef, LG Wallmark, var därefter snabb att utse Telia som vinnare i kundrelation på sin egen blogg med rubriken “Telia bäst i Sverige att använda sociala medier för kundmötet på webb”. Om jag inte hade känt LG en smula, och vetat att Telia faktiskt är rätt bra på att hålla en hyfsad kontakt med sin målgrupp på några av webbens mer sociala plattformar, så hade jag bara fnyst åt uttalandet. Men jag tycker trots allt att rubriceringen är en smula förhastad. För – som sagt – inget av ovan nämnda kriterier säger hur bra ett företag är på “att använda sociala medier för kundmötet på webben”.

Värt att nämna är att MyNewsdesk i dagarna har skapat förutsättningar för vilket företag som helst att inom loppet av 20 minuter bygga upp ett “social media newsroom” som uppfyller majoriteten av ovan nämnda kriterier, till en mycket blygsam kostnad.

Och – nej – det gör dem inte heller särskilt sociala – hux flux. Därför är rubriken på detta inlägg lika förhastat fel som LG’s. Men förutsättningarna att bli duktig på att skapa relation med sin målgrupp har aldrig varit så bra som nu. Upp till bevis.

Twitter påverkar Dow Jones Aktieindex


A graph of Dow Jones Industrial Average values (center, blue) and tweets identified with a "calm" mood during a time series (bottom, red) running three days prior are overlaid in the top graph to show gray areas of significant overlap.

Forskare på IU Bloomington’s School of Informatics and Computing har påvisat att man med 90% säkerhet kan förutse Dow Jones Aktieindex genom att analysera Twitter. Med hjälp av ett par verktyg som Opinionfinder och Google Profile of Mood States (GPOMS) och en korskörning mellan dessa har man lyckats få fram sinnestämningar i Tweets:en ifråga, jämfört sinnestämningarna med värdet på aktiemarknaden vid stängning, och fått fram en stark korrelation mellan dessa.

Upptäckten kanske inte är så banbrytande då man alltid förstått kraften i psykologin bakom människors beteenden när det gäller kurspåverkan. Vad som däremot är häpnadsväckande är på det extremt kraftfulla sätt som Twitter och liknande tjänster i skrivande stund påverkar vår omgivning. Märk väl: Twitter har bara några år på nacken, Facebook inte så mycket äldre, inte heller Google. Om vi utgår ifrån att dessa tjänster fortfarande befinner sig i spädbarnsstadiet för sin fulla potential, då kommer dessa tjänster “flytta berg” inom kort. Vad det innebär kan vi bara spekulera i. Men så mycket kan vi väl vara överens om; att om Twittrarna vill jävlas, så kan det bli läskigt, men vill de bidra med något gott, så kan den här jorden bli en rätt trevlig plats att åldras på. Låt oss hålla tummarna.

Tufft för tidningar när Twitter blir tidning


Sociala nyhetsapplikationer bättre än tidningarnas? Förpackningskriget trappas upp. Hur ska tidningarnas egna iPad-applikationer konkurrera med applikationer som samlar in alla dina sociala nyhetskällor på ett och samma ställe, som Flipboard och Paper.li?

Tidningars existensberättigande har hittills byggt på fyra värden som alla utgjort mer eller mindre stora konkurrensfördelar: Förmågan att: 1)  gräva fram uppslag till bra berättelser 2) förädla berättelserna i god journalistisk anda 3) förpacka dem 4) och distribuera den slutgiltiga produkten till hugade spekulanter.

Men i takt med den nya tidens intåg har konkurrensfördelarna gentemot nya mediala spelare minskat, och i viss mån helt försvunnit. Journalisterna, tillika redaktioner i sin helhet, kämpar för att vara först med det senaste och hetaste, men lyckas numer sällan slå allmänheten på fingrarna i frågan. Den majoritet av människor som nu verkar vilja bidra med sina upplevelser, erfarenheter och kunnande blir allt större. Förädlingen av utsagorna sker numer kollektivt. Där alla bidrar med sin spjutspets; sin lilla pusselbit. Tillgängligheten för den intresserade är närmast obegränsad och minst sagt raffinerad. Aldrig tidigare har det varit så enkelt och effektivt att få det, och bara det, som är intressant. Enda problemet är att det finns så mycket som är intressant. Men det är en annan historia.

Kvar är “förpackningen” av det förädlade materialet. Många anser att här i ligger tidningarnas verkliga värde, sen de förlorat nyhetsnerven. Bra bildspråk, faktarutor, pedagogiska illustrationer, grafer, osv i förstklassisk formgivning. Skulle de kunna bibehålla denna konkurrensfördel i den nya digitala världen?

NY times lanserade sin Ipad App för ett drygt halvår sen under stående ovationer. Positioneringen kunde befästas.

Men några månader senare satte de ånyo kaffet i halsen när spelare som Flipboard och Paper.li lanserade sina applikationer för Ipad. Sistnämnda applikationerna  “samlar in alla dina sociala nyhetskällor på ett och samma ställe”, skriver IDG,…som en nyhetsläsare som hämtar information från en mängd olika förinställda kanaler inom flera områden.” Och förpackningen av materialet är förnämlig.

Applikationerna har blivit omåttligt populära, och lär få en svans av efterföljare. Frågan som kvarstår är hur tidningshusen och dess digitala satsningar ska förhålla sig till dessa tjänster. Som “innehållsleverantörer”?

Läs även inlägget i “Trends in the living networks”.

Nya Google “Realtime Search” värdelös utan Facebook


Idag flyttade man över Google real time search från experimentbordet till den egna hemvisten google.com/realtime. Samtidigt passade man på att preppa tjänsten men några nyckelfunktioner som att söka i ett geografiskt begränsat område “nära dig”, alerts med e-post samt enkelt följa tråden av en räcka uppdateringar som sammantaget kan tänkas utgöra en konversation.

Allt det här låter ju toppen. Men… tjänsten haltar rejält utan Facebook.

I skrivande stund upplever jag tjänsten bara som en sämre version av Twitter Search, eller åtminstone inte bättre.  Och sett ur ett globalt perspektiv, sämre än Bing.com/social som ju exklusivt får indexera uppdateringar från Facebook Profiles, till skillnad från Google som endast indexerar uppdateringar från Facebook Pages och enligt SerachEngineLand följande sociala realtidskällor:

  • Twitter tweets
  • Google News links
  • Google Blog Search links
  • Newly created web pages
  • Freshly updated web pages
  • FriendFeed updates
  • Jaiku updates
  • Identi.ca updates
  • TwitArmy updates
  • Google Buzz posts
  • MySpace updates
  • Facebook fan page updates

Varav de flesta av dem sällan eller aldrig dyker upp i sökresultatet då de så sällan används i relation till ex Twitter.

Nej, så länge Facebook dominerar den sociala webben, så blir ingen realtidssöktjänst särskilt intressant utan innehåll från denna nätverksgigant. För hur man än vrider och vänder på det så är det innehållet som utgör det primära värdet inte funktionerna.

En sökning på “Reinfeldt” i de tre ovan nämnda söktjänsterna:

Social media bästa källan till social media


Om du, som marknadskommunikatör, tycker det är svårt att lista ut hur du bäst använder webben, i synnerhet den sociala, i din kommunikation, så kanske jag kan trösta dig med att du inte är ensam.

Enligt färsk undersökning från Creative Group, som e-Marketer snappat upp, tycker 65% av de tillfrågade marknadscheferna (i USA) att det är en utmaning att försöka hålla sig ajour med de möjligheter/trender som den sociala webben erbjuder. Fattas bara! Nog finns det ett antal självklara sk “no brainers” på vad man bör göra och inte. Men med tanke på hur snabbt och nyckfullt deras marknad rör sig på nämnda webb så hyser åtminstone jag en viss ödmjukhet inför deras uppgift.

Det jag dock skulle vilja ta fasta på, något som e-Marketer också gjort, är sättet ovan nämnda respondenter försöker hålla sig uppdaterade på hur social media förändras och utvecklas. Till min stora förvåning och bestörtning kan jag konstatera att fysiska konferenser och seminarier är den vanligaste källan till att hålla sig uppdaterad. 23% av respondenterna springer på dessa fysiska möten, medan bara 14% använder sig av sociala nätverk som Twitter, Facebook eller LinkedIn, och bara 7% av bloggar.

I mina öron låter detta helt galet, främst av två skäl: 1) Det enda riktigt bra sättet att försöka förstå hur den sociala webben fungerar, är att själv börja använda den. 2) Informationsutbytet på den sociala webben är mångfalt bättre (inte minst kostnadseffektivare) alla kategorier på webben än i den fysiska världen.  Med två förbehåll; att de finns människor som vant sig vid, är skickliga på, och endast behärskar det fysiska mötet, samt att det fysiska mötet absolut har kvaliteter som inte går att få på webben.

Oavsett sistnämnda så är det min absoluta rekommendation till marknadskommunikatörer att de drar ner på de fysiska eventen till förmån för användning av den sociala webben för att få information, förkovran, inspiration, etc – om de måste välja. Liksom alla relationer så tar de lite tid att bygga, men när så väl skett så har man mångfalt tillbaka.

Marknadsföring på Twitter fungerar inte längre


Dan Schawbel på Social Media Today blåser nytt liv i de segdragna diskussionen om kvantitet vs kvalitet, i detta fall när det gäller marknadskommuikation i “social media”. Han provocerar sina läsare med att skriva att Twitter spelat ut sin roll som marknadskommunikativt verktyg. Twitter som ju ansetts som den hetaste tjänsten för marknadskommunikation åtminstone på den sociala webben. Men menar det inte fullt ut. Utan bara så som Twitter idag ofta används d v s att “nå” många, att få många följeslagare. Räckvidd på bekostnad av engagemang.

Han hänvisar till den klassiska marknads-tratten eller -trappan, hur man nu väljer att presentera den, där stegen i representerar marknadens trevande steg från medvetenhet till kunskap, positiv värdering, köp, lojalitet. Och menar att om man med sin marknadskommunikation vill få lojala kunder, så bör de flesta marknadskommunikatörer tillika twitter-användare genast sluta att jaga följeslagare till förmån för engagerade potentiella kunder. Chansen att just dina tweets skulle läsas av just engagerade potentiella kunder är nämligen försumbara, då det är så lätt att bli följeslagare, de följer så många, och spenderar så lite tid, och saknar engagemang.

Dan säger sig veta, då han själv har 80.000 följeslagare, och gjort en mer eller mindre noggrann utvärdering av resultatet. Men får medhåll från ett antal marketing savvy’s. Han liksom många andra, rekommenderar istället att börja fokusera på befintliga och potentiella kunder som redan känner till och pratar om dina produkter. Och menar att Twitter, rätt använt, är ett utmärkt verktyg för detta, jämte andra.

Så… hur många kvalitativa twitter-vänner har du? Hur många är intressanta för dig sett ur ett målgruppsperspektiv? Hur många är du engagerad i, och hur många av dem är engagerade i dig och det du gör?

Dina “fans” på Facebook, eller de som “gillar dig” där, gör inget undantag. Same same but different.

Du som inte är intresserad av dessa frågor, utan gärna fortsätter att jaga följeslagare, finns en massa käcka tips. Den botten nås av de som säljer följeslagare(!). Jag är inte särskilt sugen på nämna någon av dem, utan lyfter gärna fram de som vurmar för kvalitet: “Twitter Marketing: Why You Don’t Need to Mass Follow Users” eller Marketing Tech blog “Do Big Follower Numbers Really Count?