Twittrarna snabbaste rapporteringen från Melodifestivalen i Expressen just nu


Nu är det läsarna och tittarna som rapporterar direkt från stora evenemang som OS och Melodifestivalen på finaste redaktionella plats i våra riktigt stora kvälls- och dagstidningar. Till sin hjälp har de förstås Twitter och Twingly Channels. Några röster från #mel2010 ger antydan om att själva Twitterflödet t o m är intressantare än själva Melodifestivalen.

Så här ser twittrandet om Melodifestivalen ut i Expressen i skrivande stund:

Och sanna mina ord men det är ett sant nöje att i skrivande stund följa med i det digra utbud av kommentarer till evenemangen, trots att jag inte är ett dugg road av Melodifestivalen i sig.

Och så här ser tweetsen om OS ut i Aftonbladet just nu.

Twinglys sk “realtidstjänst” – Twingly Live – på den sk “realtidswebben” gör det möjligt att följa händelseutvecklingen på Twitter och andra sociala medie-tjänster i realtid vid exempelvis viktiga nyhetshändelser eller stora evenemang som ovan nämnda. Och det är både kul, och inte en sekund för sent för traditionell media, som SVT, Aftonbladet och DN, att följa med i denna utveckling, och utnyttja denna möjlighet i sina media, då de själva inte skulle komma i närheten av att rapportera så snabbt och nyanserat.

Martin Källström, VD på Twingly, skriver i pressmeddelandet:

För medierna är det en fantastisk utveckling som ökar engagemanget för nyhetsrapporteringen. Det engagemanget tar man vara på med realtidstjänster som Twingly Live. Vi är väldigt stolta över att tre ledande svenska medier på samma gång använder Twingly Live vid ett av årets största evenemang.

Och tillägger:

Allt fler TV-tittare sitter med datorn i knät eller mobiltelefonen i handen och diskuterar programmen på olika sociala medier samtidigt som de surfar runt på olika nyhetsplatser.

Största bloggpriset till FarmorGun i Norrtälje


Ett av de sju stora bloggpriserna gick överraskande till Piratpolitikern Gun Svensson med bloggen Farmorgun i Norrtälje i klassen politik och samhälle. Medan Calle Bildts Alla dessa dagar, fick nöja sig med tröst- tillika hederspriset.

Övriga pristagare blev bloggarna:

Mer info på Aftonbladet.

Tack till TT Spektra-bloggen för tips och snabb rapportering.

Halva Sverige läser Aftonbladet.se


Pappersutgåvorna hos många av de rikstäckande kvälls- och dagstidningarna kämpar i motvind. Men nätet har vind i seglen. Det gäller i synnerhet Aftonbladet.se som i senaste Orvesto Internet för oktober 09 visar en räckvidd på hela 47,4% av Sveriges befolkning mellan 15 och 79 år. Det är en oerhört imponerande siffra mot bakgrund av dels att de  “bara” hade en räckvidd på drygt 40% för ett år sen, och dels den stenhårda konkurrens av möjligheter för läsare som vuxit fram på nätet sen dess.

Tjänar aftonbladet pengar då? Jajemensan. Trots historiskt dåliga tider så redovisade Schibstedt nyligen finfina siffror, och Aftonbladet helt ok.

Affärsområdet Aftonbladet Hierta, som inkluderar såväl papperstidningen och internetverksamheten, redovisade en nedgång på intäktssidan på 3 procent till 600 miljoner kronor i senaste rapporten.  Rörelseresultat landade på 59 miljoner kronor, vilket bara var fem miljoner sämre än i fjol.

Hatten av för Aftobladet, alltså.

Varför sälja nyheter om bara 1% vill köpa nyheter?


I morse läste jag Hanna Dunérs artikel i SVD “Mediabolagens på jakt efter nya affärsmodeller” (och den här), och jag är nära nog chockad över den infantila debatt som förs kring hur traditionell media ska tjäna pengar i framtiden.

Är det verkligen så illa att traditionella mediabolag inte har bättre koll på sin affärer än vad artikeln ger sken av?

Några citat ur artikeln från nyckelpersoner inom Sveriges ledande media fick mig att ramla av stolen:

Sara Öhrvall chef för Bonniers utvecklingsavdelning Research & Development “tror att det går att skapa betalningsvilja om produkten har ett värde som konsumenten är villig att betala för.”

“…materialet måste vare exklusvit och förpackat på ett sätt så att det finns en betalningsvilja.”

Thomas Brunegård tror på “att vid rätt tidpunkt kunna erbjuda en produkt eller tjänst med en snabb och enkel betalningsmodell”.

Fredrik Karén chef för SvD.se menar att “den absolut sörsta risken är att användarna försvinner till andra sajter och trafiktappen blir så stora att vi förlorar den lilla annonsaffär vi har.”

Thomas Mattson, chefredaktör på Expressen “tror att nya intäktsströmmar är nödvändiga för nyhetssajternas överlevnad”.

NO SHIT!? Eller, som man brukar säga: Har Påven löjlig hatt?

Av artikeln att döma, och fler därtill, får man en känsla av att de precis har upptäckt Kotlers fyra P:n (Price, Product, Place, Promotion), och nu är i fullt sjå med att jonglera med variablerna.

Men så är det ju naturligtivs inte. Jag känner ju flertalet av personerna ifråga, och de är ju mångfalt smartare än jag. Så vad är det som händer egentligen?

Med all respekt för att tradionell medias förutsättningar förändrats mycket snabbt och kraftigt. Men är det verkligen möjligt att de än idag inte vet vad de ska ta betalt för respektive tjäna pengar på?!

Jag begriper inte varför det skulle vara så svårt att göra en vanlig enkel marknadsundersökning, där man försöker ta reda på vad marknaden är intresserad av, och kan tänka sig betala för. Och med utgångspunkt från dettta hitta en nisch, där konkurrensen inte är allt för blodig, och där kostnaderna för att ta fram produkten understiger intäkterna, så att ett litet bidrag kan erhållas?

Om vi får tro på den undersökning från Jupiter som Hanna refererar till i sin artikel, där bara 1% kan tänka sig att betala för nyheter på nätet, så verkar det ju inte särskilt klokt att försöka sälja just nyheter på nätet. Eller har jag missförstått något?

Å andra sidan verkar det heller inte särskilt klokt att skänka bort nyhterna gratis, då allt färre vill finansiera den verksamheten med annonser och liknande.

Av det kan man dra slutsatsen att hålla på med nyheter på nätet, är ingen särskild god affär.

Då kan man ju argumentera att det är skillnad på nyheter och nyheter. Rikigt jäkla bra nyheter kanske det finns en betalninsvilja för. Men å tredje sidan så verkar de kosta för mycket att ta fram att lönsamheten även i detta fall skulle lysa med sin frånvaro.

Och så var ju det där med konkurrensen… Det blir inte så lätt att konkurrera med miljontals medborgar journalister, som sammantaget, är både smartare och snabbare, än de traditionella journalisterna.

Ta artikeln ovan som ett exempel. Nej, jag har inte betalt för den. Och skulle förmodligen inte betala för den heller, då nästan inget av det som står där är särskilt nytt för mig, då mitt bloggnätverk redan försett mig med merparten av innehållet.

Paul Frigyes berör ovan nämnda i sin utmärkta krönika: “Betalningsviljan: åter till pappret“, där han bl a skriver:

“Som bekant kan pressen bara ta betalt för unikt material, sådant som inte bloggarna gör gratis. Det vill säga inte snabb rapportering, allmänna nyheter eller åsikter. Men väl verifierade fakta, journalistiskt fotarbete, lokal kännedom, autentisk bildjournalistik, välförpackad lyx- och livsstilsläsning, servicejournalistik, konsumentjournalistik och underhållning. En produkt som komponerar urval av dessa element har ett stort värde. Och går att ta betalt för. Även om det handlar om samma artiklar är det lättare att ta betalt för dem i en papperstidning. Man upplever sig få något för pengarna: En fysisk produkt.”

Anna Serner, VD på TU, håller inte med i sitt inlägg på SVD Brännpunkt: “Själva frågan om tidningar ska ta betalt för sitt redaktionella material på nätet andas dåligt självförtroende. Självklart ska de ta betalt, det intressanta är för vad?”

Läs även Joakims inlägg i debatten på sin Mindpark blogg: “Freemium är inte en prenumeration” och missa inte heller Fredric Karéns inlägg på samma tema i SVD-bloggen. Och inte minst Jonas Lejionhufvuds “Endast en av 20 är beredd att betala för nyheter”

Av Kristofer Björkman

Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök


För några månader sen fattade Aftonbladet beslut om att lägga ner Sesam Nyhetssök. Och därmed kunde alla kritiker le i mjugg. Schibstedt sägs ha plöjt ner en halv miljard svenska kronor i det många kallade för nyhetssökets kamikaze-projektet. Personligen så håller jag med Ola Spännar på mahir om att “Sesams nedläggning är helt klart ett bakslag för gratis öppet nyhetssök på svenska“.

Igår lanserade dock Eniro sitt nya nyhetssök i samarbete med Aitellu. Jag har i skrivande stund svårt att det skulle nå Sesams nivå. Men satsningen är välkommen. Aitellu duktiga. Och Eniro stora. Dessutom kan Newsdesk och alla 9000 företag som förmedlar pressreleaser via tjänsten, glädjande konstatera att de fått en mycket framskjuten position i sökresultatet.

Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök

Men – som sagt – nyhetssök av denna dignitet lär stå sig slätt mot tjänster som Google News Timeline, m fl, i synnerhet när det orkar jobba sig ner på lokal nivå. Vilket i o f s verkar dröja.

Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Twitter räddar Dawit Isaak?


Jan Helin räddar DawitExpressen räddar Dawit

Unikt samarbete mellan Expressen, Aftonbladet, SVD och DN idag. Tillsammans har de – äntligen – enats om en gemensam kampanj för att fria Dawit Isaak. Allt tack vara Jan Helins invit på Twitter.

Lustigt att det ska till en mikroblogg för att få till ett så pass – i mina ögon – självklart samarbete av typen vi kan läsa om i Thomas Mattssons blog (se uttdrag nedan).

Twitter-samarbete - Free Dawit

Thomas skriver i bloggen: “Tids nog får vi säkert debattera varför vi inte gjorde det här redan 2001. Eller 2002. 2003? 2004? 2005? 2006? 2007? 2008?”

Kan vi dra igång debatten nu redan? Kan ett av skälen vara så simpelt som att det måste till ett nytt kommunikativt verktyg av typen Twitter för att det ska ske? Tror inte det. Men frågan gäckar.

Mymlan var arg då - men glad nu?

Nu har i alla fall jag deltagit i uppropet och signat kampanjen. Gör det du också! Fria Dawit Isaak!

Newsdesk signar Dawit-kampanj


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Het debatt om nytt debattfourm


Newsmill är det senaste i raden av debattforum som lanserades för några veckor sedan. Tanken är att försöka strukturera ett urval av blogginlägg rörande ett urvarl av frågeställningar. Senast i raden av frågor var: “Har Aftonbladet rätt om Newsmill?”, och syftar på Dan Josefssons artikel i fredagens Aftonbladet.se: “Så ska de tygla bloggsfären“. Och syftar på “Bonniers nya redaktionsklädda pr-byrå”. Aritkeln resulterade i ställningskrig och pajkastning på Newsmill, mellan diverse mer eller mindre kända bloggare inom media och kommunikation. Här följer mitt något mer diplomatiska inlägg:

Är vi inte alla överens? Att Newsmill är ett försök från Bonniers sida att förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sin fördel? På mer eller mindre goda grunder

Varför är ni så kategoriska? Jag tycker det luktar politisk pajkastning om denna debatt. Nog har Dan Josefsson, Aftonbladet, lite rätt alltid? Åtminstone om man försöker förstå andemeningen, vilken ju förvisso alltid är högst arbiträr. Och nog har Martin Jönsson, SVD, lite rätt han med? Liksom Brit Stakston, Niclas Strandh? Är det inte tämligen glasklart vad som är på G och håller på att hända?

Nej, Newsmill kommer naturligtvis aldrig tygla blogsfären. Förmodligen inte Bonnier, eller någon annan, i något annat sammanhang, heller. Och jag har oerhört svårt att tro att det är det Dan Josefson menar, även om man kan tolka det som så. Rubriken är ju satt för att provocera på klassiskt Aftonbladet-manér. Så även texten. Det jag vill tro att Dan menar, och där jag tycker han har rätt i sak, är att Bonnier liksom många andra mediehus, mer eller mindre desperat försöker förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sen fördel. Dels för att bibehålla mediekonsumenterna och dels annönsörerna, och möjligtvis även för att bibehålla rollen som tungt opinionsbildande forum.

För ni kom väl ihåg Bertil Torekulls inlägg i debatten på DN i slutet av februari 2007? Då han fly förbannad hoppade på och kritiserade Carl Bildt för att hans “dubbelroll som minister och pratig bloggare för tankarna till Venezuelas talträngde president Hugo Chávez“? Och vidare: “En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare.” Det som då verkade irritera Bertil Torekul var att Carl Bildt dels blandade ihop sin roll som privatperson och utrikesminister, i sina tyckande, och dels använde bloggen för att uttrycka dessa åsikter. I synnerhet mellan raderna kunde man ana Bertil Torekulls stora frustration över att Carl Bild övergivit dagspressens debatt-forum till förmån för den mer otyglade, okontrollerade blogsfären.

Jag bloggade om detta då, och menade att det snarare borde vara Bertil och de traditionella debatt-forumen, som borde försöka anpassa sig till de nya förutsättningarna. Och är det inte exakt det vi ser att var och vartannat traditionellt mediehus tillika media gör, eller åtminstone försöker göra, i allt större utsträckning? Newsmill är bara ett av massor av exempel. Och dessutom ett mycket säreget exempel. Helt enkelt ett ärligt tappert försök att på någorlunda vettigt och matnyttigt sätt förhålla sig till och nyttja det sociala medielandskapet till något nytt och fräscht som de kontrollerar, och kan tjäna pengar på, även om sistnämnda är ytterst luddigt.

Rupert Murdoch och hans News Corp köpte ju MySpace redan 2005 av den anledningen. “That’s where the information flys”, lär han ha sagt. Och till Forbes sa han något år senare: “Media companies don’t control the conversation anymore, at least not to the extent that we once did.” Några år senare poppade de sociala mediala satsningarna upp även i de nordiska mediehusen, så även i Aftobladet med bl a Snack Community. För tillskillnad från Bonnier så har ju Schibstedt varit relativt “avant garde” beträffande satsningar på ny, och social media. “Skam den som ger sig” får man väl säga som gammal Bonnier-anställd 🙂 Newsmill är ett välkommet tillskott till det relativt öppna, demokratiska och social medielandskapet. Dock ingen “killer application”. Jag har svårt att se vad Newsmill kan tillföra den befintliga och väl strukturerade blogsfären. Jag tycker inte förpackningen av de redaktionella bidragen räcker. Och vad mer finns? Men jag är ödmjuk för alla försök. Förhoppningsfull. Och försiktigt positiv.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,