Hälsingetidningars läsare utbildas i journalistik och får egna sidor för fri publicering


Snart en månad har gått sen Hälsingetidningar AB lanserade sin “nyhets- och communitysajt” – Helahalsingland.se.
– Vi vill skapa en Facebook för regionen Hälsingland, där händelserna ska stå i fokus, säger initiativtagaren tillika chefen för nya medier, Magnus Söderlund. Och menar att satsningen redan har attraherat sk användarskapat innehåll från ca 1.100 medlemmar.

Faktum är att satsningen är tämligen unik. Aftonbladet överskuggar ju allt och alla med såväl fullt utvecklad community som eget bloggverktyg. Men i de lokalare spridningsområdena har tidningshusen hittills valt att förhålla sig avvaktande till inblandning från läsarnas sida i det vi idag kallar för den sociala evolutionen. Skälet kanske är att de inte lider av samma ras rörande upplaga och intäkter som sina rikstäckande kollegor? Läste i Medievärlden bl a att NWT-koncernen ökade sin omsättning med 4% till 567 miljoner kr, med en vinst på hela 104 miljoner kr, för 2008. Men de gyllene åren är kanske räknande? Mycket talar för det. Trots att vi i Sverige har en av världens tidningslojalaste läsare, såvitt jag förstått, så ser vi idag tydliga tendenser att den yngre generationen, inte går i sina föräldrars fotspår vad det gäller mediekonsumtion, utan väljer alternativ. Och med publiken försvinner, annonsörerna, och med annonsörerna pengarna, och med pengarna journalisterna, osv.

Bättre föregå än föregås verkar Hälsingetidningar resonera, och bjuder nu alltså in sina läsare till att vara med och skapa “en intressant sajt, med nära nyheter” som de skriver på sajten ifråga. Förhoppningen är att satsningen ska öka publikens engagemang i och lojalitet till mediet ifråga, i synnerhet den publik som förväntas bli först att svika det.

Min tro är också att tidningshuset också hoppas på att det användarskapande innhållet kan komplettera, och delvis ersätta de journalistiska alstren, vilket skulle innebära betydligt lägre produktionskostnader med bibehållen eller t o m ökad trafik.

För att få så bra material som möjligt har man tagit fram en liten skrivarskola för sina medlemmar med syftet att lära dem skriva bra artiklar. Där får man bl a läras sig några “enkla skrivartips”, “De sex journalistiska frågorna” och “Så här skriver du din första artikel”.
Tidningshus utbildar läsarna i journalistik
Är det inte ganska intressant ändå, att ett relativt stort tidninghus nu utbildar sina läsare att bli duktiga journalister och uppmana dem att publicera sina alster på tidningens sajt?

Fortsättning lär följa 🙂

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Jonas (DN) tar inte bloggen på allvar. Synd.


Jonas Leijonhufvud (DN), varför vägrar du att ta ditt bloggande på allvar? Eller det kanske du gör, men inte “på för stort allvar” som du själv skriver i din blogg? Jag tar i alla fall din blogg på… om inte “på för stort allvar”, så åtminstone på allvar. Jag tar alla bloggare jag bevakar på mer eller mindre stort allvar.

Jonas tar inte sitt bloggande på allvar.

Jag tog Martin Jönssons (SVD) blogg på stort allvar. Hans inlägg var oftast väldigt välskrivna och berikande. Inte sällan refererade jag till det han skrev. Verkligen synd att han slutade. Om Hanna Dunér ev tar över stafettpinnen så kommer jag ta mig an hennes inlägg med respekt och…på stort allvar. För Hannas, liksom ditt och Martins, kunnande på området inger respekt och tarvar att tas på allvar.

Därför hoppas jag att du tar ditt bloggande på allvar. Dina läsare kommer troligtvis kräva det.

Till sist är jag lite nyfiken på varför du skriver: “Det är lätt att bli trött på hela blogghysterin.” Vad är det för hysteriskt med bloggsfären? Och vidare: “Jag har börjat blogga för att få utlopp för idéer och åsikter som inte funkar i print.” Vad får dig att tro att dina inlägg inte skulle funka i print?

Jag hade hellre sett att du, just du, gör tvärtom än vad Hank Moody gör. Älska din blogg, och ta dig och den på allvar.

Läs även Dagens Medias två artiklar här och här.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Isabella Löwengrip inger respekt med 300.000 unika besökare


Hatten av för Isabella Löwengrip och hennes blogg, blondinbella.se. Att fortsätta att driva drygt 300.000 unika besökare i veckan inger stor stor respekt. Ensam(?) spöar ju hon en medelstor landsortstidning! Ett enda flöda av inlägg. Pang på bara; reflektioner, åsikter, bitterhet, glädjeämnen, det som ligger för dörren helt enkelt.

Jag brukar sällan hausa dessa populära bloggare/bloggar, då jag tycker den långa svansen av nischade bloggare är oändligt mer intressant, men efter att ha läst Martins notis i Dagens Media, om denna avsevärda trafik, så gör jag nu ett litet undantag, och tar helt enkelt av mig hatten. Respekt.

Andra bloggar om: , , , , ,

Microsoft: “traditionella pressmeddelandeformen är död”


Microsoft ersätter traditionella pressmeddelanden med en nyhetsblogg, skriver IDG.  Informationschef Christoffer Björkvall förklarar varför:
– Anledningen är att den traditionella pressmeddelandeformen är död som kommunikationsverktyg.
– Tiden har sprungit ifrån den. Det finns inte utrymme för det i dagens mediesamhälle 2.0. Den traditionella formen blir stelt och långsamt. Det tar tid att publicera och är oftast jobbiga att läsa. Det finns nästan ingen journalist idag som läser pressmeddelanden.

Microsofts nyhetsblogg

Med det sagt, tar Microsoft förhoppningsvis med sig en massa andra företag  in i en ny era av PR-kommunikation. Äntligen!

Förhoppningsvis lyckas vi på Newsdesk leva upp till Microsofts högt ställda krav på effektiv kommunikation även i fortsättningsvis.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Ny svensk mikroblogg – ditt nya PR-verktyg?


Idag lanserades officiellt den nya svenska microbloggen – Bloggy. Själv har jag mycket sparsamt använt beta-versionen sen  länge. Och vad jag kan se av tjänsten så är det fortfarande en Beta. Men enligt grundaren, Jonas Lejon, och det pressmeddelande som nyss släpptes så står det: “I dag startar Bloggy – Sveriges första renodlade mikrobloggtjänst” och “Bloggy är den första svenska mikrobloggtjänsten av sitt slag i Sverige”.

Bloggy - ditt nya pr-verktyg?

Vad som exakt menas med “renodlade mikrobloggtjänst” framgår inte riktigt av pressmeddelandet. Och jag förstår heller inte riktigt “…första svenska mikrobloggen av sitt slag…”. Tycker förklaringen som svar på detta påstående inte håller fullt ut: “Utvecklingen av Bloggy har skett i nära samarbete med de tusentals användare som använt tjänsten under uppbyggnadsfasen.” Personligen så tycker jag tjänsten är lik Twitter. Även om utbudet av funktioner skiljer sig markant. Twitter verkar även mer mån om att förhindra spam?

Hur som helst – respekt – jag misstänker att Jonas försöker hitta en position på marknaden. Och jag önskar honom och Bloggy all lycka till. För jag älskar mikrobloggen som tjänst, och tycker det är mycket positivt att en svensk version tampas sin amerikanska storebror.

Till syvendes och sist handlar det om att locka användare för användare lockar användare. Och en mikroblogg utan användare har inget exsistensberättigande.

Vad ska man ha en mikroblogg till, undrar du kanske? Jonas skriver:

“…att mikroblogga är egentligen för vem som helst. Du kan använda tjänsten för att ha koll på vad dina vänner har för sig, för att få snabb hjälp inom ett visst ämne eller för att bara träffa nya människor utan att spendera timmar framför datorn. Med Bloggy kan du även koppla samman andra sociala tjänster som till exempel bloggar eller Facebook – och direkt kommentera uppdateringar från dessa tjänster. Det finns även möjlighet att, förutom text, dela med dig av bilder, filer och filmsnuttar från exempelvis YouTube. Bloggy är alltså en sammanfattande och kompletterande tjänst – du behöver inte lämna något av dina övriga sociala verktyg. Tvärtom binder du ihop dem med Bloggy.”

Check! Men jag vill ta tillfället i akt och sätta mikrobloggen även i ett PR-perspektiv: mikrobloggen kan bli ett suveränt PR-verktyg. Alltså ett perfekt sätt för dig att skapa goda relationer med din marknad.

Kolla bara på Dell:

“Less altruistically, some businesses have discovered that Twitter is an effective way of communicating with consumers. Dell (NASDAQ: DELL) says Twitter has produced $1 million in revenue over the past year and a half through sale alerts. People who sign up to follow Dell on Twitter receive messages when discounted products are available the company’s Home Outlet Store. They can click over to purchase the product or forward the information to others.”

Och Röda Korset:

“We’re using Twitter to get info out to the public and the media,” said Claire Sale, an interactive media specialist with the Red Cross. “Twitter offers a single stream of information, and it’s been most successful in disaster response, like the recent wildfires in California.

“I think people like to follow breaking news on Twitter because it’s so instantaneous,” Sale added. “And it’s self-correcting. You might check a blog or an RSS feed once a day, but people tend to follow Twitter constantly.” The Red Cross has 3,000+ “followers,” people who have signed on to view their tweets.”

Så skynda och signa upp på Twitter, Bloggy, och ev andra mikrobloggar som Jaiku, m fl. Det kan bli ditt smartaste schack-drag under 2009.

Glöm inte att du som jobbar med Newsdesk mycket enkelt kan se till att dina nyheter, bilder, etc automatiskt förmedlas via dessa mikrobloggar som RSS (Twitter undantagen).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

När blir tidningen en wiki?


Den sociala journalistiken är här och vi står inför ett paradigmskifte. Konsumenterna har för länge sen ändrat sina mediekonsumtion. Och beteendet accelererar. Många journalister har nyss lämnat startblocken. Och börjar få upp farten med socialisering i sikte. Nu återstår bara frågan: När blir tidningen en wiki?

För snart två år sen skrev jag inlägget “Flickr rules” som handlade om hur hopplöst efter pressfotograferna var i konkurrens med 1000-tals amatör fotografer med 4 megapixles-kameror i mobiltelefonerna. Denna gång var det världens största passargerarfartyg Mary the Queen II som seglade in i SF-bukten under Golden Gate. I princip alla i SF-området var där. Även dagstidningen SF Chronicle som bevakade händelsen. Men innan reportage-teamet från nämnda tidning hade hunnit sätta sig i bilen så var all info om såväl fartyg, händelse, besättning, maskinrum, etc redan publicerad. Både i bild, text och video.

Detta blev SF Chronicle gänget varse när de kom tillbaka till redaktionen. Men de publicerade i alla fall sin story, som naturligtvis föga konkurrerade med det användargenererade materialet som florerat på webben sen många timmar.

Chefredaktören höll strax därefter ett krismöte med redaktionen där han lär ha sagt de bevingade orden: ” The news business is broken and nobody knows how to fix it.”

Sen dess har såväl SF Chronicle som mången annan media försökt anpassa sig till de nya förutsättningarna. Oftast sakta och osäkert.

Anders Mildner på Sydsvenskan bloggade nyligen om journalisternas social utanförskap, som nu successivt transformeras till att bli en del av gemenskapen.

Anders skriver:

“Jag har diskuterat det här med en rad journalister som de senaste åren gått från att skriva traditionella tidningsartiklar till att på något sätt jobba med sociala medier. Alla har noterat samma sak: ju djupare de engagerar sig i social journalistik, desto mindre bryr de sig om den traditionella journalistiken. De flesta medger att förändringen varit omvälvande. Plötsligt kom en dag då de tidningar de läst i hela sitt liv kändes irrelevanta. Då tv-nyheterna inte längre kändes nödvändiga.

Förvånade upptäckte de att de kunde leva utan sina gamla rutiner. På rätt kort tid har (framförallt) bloggandet förändrat dessa människors hela förhållningssätt till vad en nyhet egentligen är. Ett nytt kriterium på en intressant nyhet är nu att man själv på något sätt är delaktig. Men inte i själva händelsen, utan i dialogen.”

Om jag förstår Anders rätt så menar han och hans kolleger att skälet till förändringsprocessen inte endast är yttre påtryckningar från mediekonsumenterna, utan också för att såväl journalistiken som de journalistiska alstren faktiskt blir mycket bättre. Anders skriver vidare:

“För precis som mottagaren har mycket lättare att knyta an till en skribent eller publikation som inbjuder till en öppen dialog, bryr sig också skribenten mer om de texter som tillåts vara dynamiska.”

Och fortsätter:

“Om jag skriver en artikel i en tidning är den oftast statisk. Det händer vanligtvis ingenting med artikeln efter det att den publiceras som jag behöver bry mig om. Texten har sin början, och den har sitt slut. Efter sekunder, minuter, timmar (eller i absoluta undantagsfall dagar) bleknar orden bort och faller i glömska. Skriver jag ett blogginlägg finns inget slut. Texten, tankarna och åsikterna ligger kvar. Närsomhelst kan någon ha åsikter om dem, ta dem till sig eller avvisa dem.”

Min fråga är: När försvinner de statiska artiklarna till förmån för ständigt föränderliga artiklarna, öppen för alla att dela och påverka i valfri riktning? Med andra ord: När blir tidningen en wiki?

Innan du svarar på frågan så kan du passa på att läsa Beta Alfas och SSBD besläktade inlägg.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

FrilansRiks börjar blogga :-)


Frilansriks börjar blogga ;-)

Sent ska syndarna vakna, brukar man säga. Nu vill jag inte påstå att FrilansRiks är några “syndare” och jag vill egentligen heller inte raljera över att de inte ännu börjat blogga som organisation. Kul att de är igång. Frilansriks.wordpress.com är adressen. Just nu finns tre inlägg varv det första är default “Hello world” ;-), de andra är “Det kringresande teatersällkskapet” och “Facket och transparensen“. Vidare har man tre kategorier: 1) “Facket och framtiden” 2) “Nordiskt samarbete” 3) “Uncategorized” 😉 I bloggrollen hittar man två adresser: “WordPress.com” och “WordPress.org” 😉 Stylesheet är wordpress klassiker; den med bläckpennan. 🙂

Förlåt – jag raljerar lite. I love you guys. Ser fram emot en spännande bloggtid med er. Och släpp in Roland Cox, och synka lite mot Frilansjournalisten.nu, så blir det ännu bättre.

Andra bloggar om: , , , ,