Newsdesk kopplar ihop bloggare med 7000 företag


I natt lanserade Newsdesk både “kommentarer” och “Twingly blogstream” på Newsdesk. Det betyder två saker: Dels så kan vem som helst i dag kommentera all den information som publiceras på Newsdsesk. Dels så kommer alla de blogginlägg som länkar till informationen också visas i anslutning till den.

Förmodligen är Newsdesk det första “PR-verktyget” i världen som skapat dessa möjligheter för företag och deras målgrupp (om man bortser från de företag som använder traditionella bloggverktyg som PR-verktyg).

Newsdesk har länge fokuserat sig på att bli bäst på att förmedla pressinformation alla kategorier. Något vi lyckats bra med. Varje dag läser ca 23.000 inflytelserika människor den informtion som publiceras på Newsdesk. Hittills har dock möjligheten för läsaren att återkoppla till källan varit relativt begränsat, och främst skett via mail och telefonkontakt. Med kommentarer och blogstream har Newsdesk tagit ett steg mot att utöka dialogen mellan företaget och dess målgrupp.

Detta innbär två viktiga och värdefulla saker: 1) Både blogstream och kommentarer ger företagen större möjlighet att få ta del av vad läsarna har att säga om den publicerade information, istället för att den bara sprids via andra kanaler, som företagen kanske inte har koll på. 2) Detta öppnar också upp dörren för läsarna så att de känner sig mer välkomna och betydelsefulla, vilket kommer öka deras incitament att referera till och kommentera informtionen från företagen.

Företagen bestämmer naturligtvis själv om de vill ha kommentarer till sin pressinformation eller inte. De kan också välja om de vill godkänna kommentarerna innan de publiceras. Och självklart kan de välja att bli informerade per e-post när de får nya kommentarer.

Företagen kan stänga av blogstream men inte att påverka i övrigt.

Kolla in alla företag (ca 1300) med pressrum på Newsdesk som nu har kommentarer och bloggstream på sina sidor.

Kolla också in några aktuella fall som Google, Stockholm EuroPride 2008, World Internet Institute, Bröstcanserföreningens Riksorganisation (BRO)

Läs ocksa Twinglys blogginlägg. Och artikeln i IDG.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Twingly kopplar ihop SVT med bloggarna


“Som första public service-företag i världen lanserar Sveriges Television idag bloggtjänsten Twingly på webbplatsen svt.se. Genom Twingly kopplas bloggar ihop med de artiklar och ämnen som de kommenterar. Debattsidan SVT Opinion är först ut att ge sina läsare möjligheten att följa vilka bloggar som skriver om innehållet.” skriver Twingly i ett pressmeddelande.

Läs mer på SVT Opinion och i Twinglys blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Microbloggen – journalisternas nya arbetsverktyg


Nanok Bie. Känns det namnet igen? “Världens första YouTube-korrespondent” som han rubricerades i Metro för snart två år sen, efter att av nämnda tidning fått i uppdrag att rapportera från just YouTube och andra video-sharing-sajter. Nanok Bie som annars gjort sig känd för att ha hållit sig långt framme beträffande tjänsteutveckling för webben, bl a med communityn reload.org 1997.

Jag kan nu sent omsider glädjande konstatera att han också fått en framskjuten roll som krönikör i SJF’s tidning Journalisten. En tidning som dittills och enligt min mening bedrivit en nära nog dammtorr journalistik till få läsares glädje. Men i och med tidningens omgörning och nya skribenter (även andra nykomlingar ska ha cred) så har jag numer viss glädje av mediet.

Senaste i raden av krönikor från Bie har väckt mitt intresse: “Twitter som arbetsverktyg” och “Skapa ordning i arbetslivet – på nätet“. Låt mig få fokusera mig på förstnämnda. Bra, Bie. Äntligen någon på Journalisten som lyfter fram något nytt och fräscht ur journalisternas vardag.

Bie skriver:

“Täcker man teknik, IT, Internet eller något annat elektroniskt är Twitter ofta den snabbaste källan.”

Och utvecklar tesen:

“Det är lätt att avfärda nya former av kommunikation som Twitter med inställningen att det mest är på lek eller bara “sånt som ungdomar håller på med”. Men då har man missat hur några mer seriösa medier (särskilt amerikanska sådana) börjat använda Twitter till allt från att upptäcka nyheter, genomföra intervjuer, kvalitetsgranska och marknadsföra redaktionellt arbete.”
För den oinvigde kan jag berätta att Twitter är en av många många microbloggar som poppat upp senaste tiden. En microblogg är en blandning av blogg och forum. Där användarna oftast är såväl konsumenter som producenter av små inlägg (begränsat antal tecken om ca 150). Man följer de man anser vara intressanta och vice versa. De inlägg som berör och engagerar resulterar i alltifrån en till en lång tråd av kommentarer.

Den vanliga blogsfären har sen ganska länge varit en populär och givande källa för många journalister. Med information direkt från händelsernas centrum. Rå och oförvanskad. Oftast. Nu har de också fått upp ögonen för andra sociala medier som communities, microbloggar, etc.

Bie skriver:
“Man kan också använda Twitter som ett intervjuverktyg mellan två registrerade användare. Det blir en ganska skön, dynamisk och snabb konversation än via vanlig chatt eller e-mail eftersom man är begränsad till 140 tecken per post.”

Men de är inte ensamma – journalisterna – om att utnyttja detta faktum. Media lägger upp RSS-feeds på egna Twitter-konton, för den som vill följa senaste nytt. Kolla exempelvis in Sydsvenskans feed.

Så vad gör kommunikatörerna på företagen? Lägger upp sina feeds på Twitter förstås. Kolla in föregångaren Dell: “Dell on Twitter – Follow us. Dell Offers, News, Blogs, & Community Sites on Twitter“.

“Perhaps you already use Twitter to communicate with your friends, find out about breaking news, and keep up with technology and social media (or even political) leaders. Now you can also get great deals from Dell, stay current with what’s happening at Dell, and connect with other Dell fans and employees through Twitter!”

Var finns din marknad? Och var finns de som har störst inflytand på den? Var finns de som kan tänkas vara intresserade av dig och ditt företag? På Twitter? Jamen, då ska du ju möta deras behov där – också. On demand. Follow us. If you’re interested.

Inte sant, Bie?

PS. Läs också om Dells presskonferens på Twitter. I Neville Hobson blog. DS
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Lilla Branschdagen – stort fokus på “social media adoption”


TU’s årliga och “Lilla Branschdag” är slut. Temat för året var “I Framkant”. Och för att fylla detta med innehåll så hade man lockat följande talare:

  • Fredrik Svensson, kreativ chef på Starcom i Stockholm
  • Sara Öhrvall, chef på Bonniers ganska nya enhet “Research & Development”
  • Pia Kronqvist, ny VD på Folkoperan
  • Magnus Karlsson, chefredaktör på Smålandsposten
  • Stina Honkamaa, chef på Google Sverige

För att kort sammanfatta vad i princip samtliga av dem menade var att ligga “i framkant” så var det i vilken utsträckning man hade valt att utnyttja social media i sin verksamhet. Där samtliga ansåg sig ha gjort det med viss mått av stolthet och framgång.

Fredrik började med att ge oss några tips på hur han, för sina uppdragsgivares räkning, utnyttjat de sociala medierna, och de virala krafter som där finns, för att marknadsföra sina uppdragsgivares produkter, varumärken och verksamheter.

Ingenting särskilt nytt, egentligen. Utan gamla kundcase (SvenskaFans, WESC, Aftonbladet, mfl) som jag hade hört långt tidigare. Där egentligen samtliga av dem gått ut på att försöka engagera företagens respektive målgrupp/marknad att skicka in bidrag iform av video, musik eller liknande. Rösta. Vinna. Sprida. Ibland med hjälp av någon ambassadör. Dock case med en aura av succé.

Sara Öhrvall på Bonniers “Research & Development”, illustrerade sin (eller Bonniers) bild av det nya medielandskapet. Och redogjorde noggrannt för det i diverse mer eller mindre iögonfallande siffror. Varav de flesta av dem inte heller var särskild nya utan bygger på samma källor, som många andra i branschen redan fått tillgång till. Men otvetydligt är det de “sociala medierna” som står i fokus för Sara och Bonniers R’n’D. Hittills har enheten ploppat ur sig i det omtalade debattforumet Newsmill.se och det nyss inköpta jobb-sök-tjänsten: Workey.se.

Pia Kronqvist, på Folkoperan, tog över stafettpinnen och radade upp en massa exempel på kampanjer med social ingredienser, men de flesta av dem utan den typ av sociala engagemang vi återfinner med web 2.0 som utgångspunkt.

Magnus Karlsson och hans Smålandsposten, lanserades i programbladet, som early adopters av de nya möjligheterna den social webben idag erbjuder. Och nog är det så. Men Magnus var en karl fylld av ödmjukhet och självironi, som valde att tona ner såväl sina som sin tidnings mer eller mindre lyckade försök att rädda en vikande pappersupplaga. Dragningen blev därför underhållande. Men även insiktsfull.

Avslutade gjorde Google Stina med att göra lite smygreklam för sina tjänster, inte minst kassakon Adwords, inför de hundratalet potentiella kunder, som hittills en aning motvillig velat släppa på annonsprogrammet som endast ger dem lite mer än hälften av de pengar annonsörerna spenderar. Men Google är ju ändå Google.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Blogginlägg öppnade för diskussion mellan Cision och Newsdesk


Richard Gatarskis inlägg “Cision Wire supports (some) social media“, som jag tidigare bloggade om, öppnade upp för diskussion mellan Newsdesk och Cision inför öppen ridå i kommentar-tråden. Till allas förtjusning. Inte minst Richards.

I sitt inlägg förhåller sig Richard försiktigt positiv till Cision Wires första steg mot att försöka nå ut till nya opinionsbildare i det sociala medielandskapet. Men menar att integrationen fortfarande saknas. Och att de knappast är ledande som Cision själva anför.

Richard skriver: “Cision Wire offers firms and organizations to “connect with your audience“, but in a web 1.0 fasion. As far as I can tell “connect” implies one way. There are no options for conversation, for example by commenting the releases.”

“In their words it is “the leading website for press releases and other news”. Not a very legal statement, as I doubt that claim hardly could be scientifically justified.”

Alexander Mason, Director of Business Development, på Cision North Europe, är benägen att hålla med i en kommentar till inlägget. Men menar att det åtminstone är en god start:

“However we need to start somewhere on our journey and we feel that Cision Wire is a really good start.”

I en därefter följande kommentar, hälsar Peter Ingman, VD på Newsdesk, Mason och Cision varmt välkomna in i matchen, men ifrågasätter lite ödmjukt bristande logik i hur en bra start kan hänga ihop med deras utalande att vara ledande.

Mason svarar med att bjuda in Ingman till möte i Stockholm för fortsatt diskussion, och poängterar att det måste vara kul för Gatarski att ha denna dialog i sin kommentartråd.

Vilket Gatarski i påföljande kommentar bekräftar:

“Of course I love this, a true example of a transparent opening for coopetition. We must also note that both Alexander and Peter are savvy social media conversers. So, instead of just mailing/calling me, they went ahead and shared their thoughts openly.”

Andra bloggar om: , , , , , ,

Het debatt om nytt debattfourm


Newsmill är det senaste i raden av debattforum som lanserades för några veckor sedan. Tanken är att försöka strukturera ett urval av blogginlägg rörande ett urvarl av frågeställningar. Senast i raden av frågor var: “Har Aftonbladet rätt om Newsmill?”, och syftar på Dan Josefssons artikel i fredagens Aftonbladet.se: “Så ska de tygla bloggsfären“. Och syftar på “Bonniers nya redaktionsklädda pr-byrå”. Aritkeln resulterade i ställningskrig och pajkastning på Newsmill, mellan diverse mer eller mindre kända bloggare inom media och kommunikation. Här följer mitt något mer diplomatiska inlägg:

Är vi inte alla överens? Att Newsmill är ett försök från Bonniers sida att förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sin fördel? På mer eller mindre goda grunder

Varför är ni så kategoriska? Jag tycker det luktar politisk pajkastning om denna debatt. Nog har Dan Josefsson, Aftonbladet, lite rätt alltid? Åtminstone om man försöker förstå andemeningen, vilken ju förvisso alltid är högst arbiträr. Och nog har Martin Jönsson, SVD, lite rätt han med? Liksom Brit Stakston, Niclas Strandh? Är det inte tämligen glasklart vad som är på G och håller på att hända?

Nej, Newsmill kommer naturligtvis aldrig tygla blogsfären. Förmodligen inte Bonnier, eller någon annan, i något annat sammanhang, heller. Och jag har oerhört svårt att tro att det är det Dan Josefson menar, även om man kan tolka det som så. Rubriken är ju satt för att provocera på klassiskt Aftonbladet-manér. Så även texten. Det jag vill tro att Dan menar, och där jag tycker han har rätt i sak, är att Bonnier liksom många andra mediehus, mer eller mindre desperat försöker förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sen fördel. Dels för att bibehålla mediekonsumenterna och dels annönsörerna, och möjligtvis även för att bibehålla rollen som tungt opinionsbildande forum.

För ni kom väl ihåg Bertil Torekulls inlägg i debatten på DN i slutet av februari 2007? Då han fly förbannad hoppade på och kritiserade Carl Bildt för att hans “dubbelroll som minister och pratig bloggare för tankarna till Venezuelas talträngde president Hugo Chávez“? Och vidare: “En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare.” Det som då verkade irritera Bertil Torekul var att Carl Bildt dels blandade ihop sin roll som privatperson och utrikesminister, i sina tyckande, och dels använde bloggen för att uttrycka dessa åsikter. I synnerhet mellan raderna kunde man ana Bertil Torekulls stora frustration över att Carl Bild övergivit dagspressens debatt-forum till förmån för den mer otyglade, okontrollerade blogsfären.

Jag bloggade om detta då, och menade att det snarare borde vara Bertil och de traditionella debatt-forumen, som borde försöka anpassa sig till de nya förutsättningarna. Och är det inte exakt det vi ser att var och vartannat traditionellt mediehus tillika media gör, eller åtminstone försöker göra, i allt större utsträckning? Newsmill är bara ett av massor av exempel. Och dessutom ett mycket säreget exempel. Helt enkelt ett ärligt tappert försök att på någorlunda vettigt och matnyttigt sätt förhålla sig till och nyttja det sociala medielandskapet till något nytt och fräscht som de kontrollerar, och kan tjäna pengar på, även om sistnämnda är ytterst luddigt.

Rupert Murdoch och hans News Corp köpte ju MySpace redan 2005 av den anledningen. “That’s where the information flys”, lär han ha sagt. Och till Forbes sa han något år senare: “Media companies don’t control the conversation anymore, at least not to the extent that we once did.” Några år senare poppade de sociala mediala satsningarna upp även i de nordiska mediehusen, så även i Aftobladet med bl a Snack Community. För tillskillnad från Bonnier så har ju Schibstedt varit relativt “avant garde” beträffande satsningar på ny, och social media. “Skam den som ger sig” får man väl säga som gammal Bonnier-anställd 🙂 Newsmill är ett välkommet tillskott till det relativt öppna, demokratiska och social medielandskapet. Dock ingen “killer application”. Jag har svårt att se vad Newsmill kan tillföra den befintliga och väl strukturerade blogsfären. Jag tycker inte förpackningen av de redaktionella bidragen räcker. Och vad mer finns? Men jag är ödmjuk för alla försök. Förhoppningsfull. Och försiktigt positiv.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Succé när Birmingham Posts släppte in bloggarna


Kristin på What’s Next blogg har funnit ytterligare intressanta exempel på hur dagspress utnyttjar UGC (user generated content) för att skapa mer attraktivare media till lägre pris. Kristin uppmanar läsarna (förmodligen de som representerar dagstidningen i någon form): “Släpp in communityt i tidningsvärlden” med argumentet: “För att tiden när tidningarna var ”folkets röst” är över. På webben har folket sina egna röster och det är dags för redaktionerna att inse att de inte längre har patent på att spegla en opinion.”

Inlägget innehåller en intervju med Mark Comerford, lärare i journalistik, där han berättar om hur de två dagstidningarna; Birmingham Posts och Liverpool Daily Posts nyttjar detta faktum, och att allt annat vore inte bara en “tidningsdöd” utan t o m ett “tidningssjälvmord”. Lyssna! Mycket intressant.

Inlägget skapade livlig debatt i microbloggen Jaiku efter att @tomasw gjort inlägget: “Blir social media tillslut bara brus?” Till svag fördel för tidningarnas invit.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,