“Engagement” – what everyone’s talking about but no one shows


What struck me during this year’s PRSA International Conference in Orlando was that almost none of the 100+ pr practitioners that I met, did what everyone was talking about. Almost none of the sponsors of the conference, who’s offering pr-tools, really offered what the speakers was talking about. Almost none of the speakers, I heard, recommended the pr-tools that the sponsor offered. Isn’t that a great paradox? Or/and just a shift?

So what was everyone talking about? “Engagement” of course. Engage with the people that matters. Find them, listen to them, understand their needs, serve them and treat them as humans, because they are humans, like everybody else. Not once in a while. But continuously – 24/7.

They were talking about engagement with influential people. Particularly about people with more influence than others. Some of them are (still) journalists. But these day, many of them are thought leaders, customers, industry spokesmen, blogers, and others, or a mix of these as well.

Words and phrases like “conversation”, “social media”, “share”, “followers”, “trust”, “transparency” and others, all of them intimately connected with the concept of “engagement”, were on everyone’s lips as well as on banners, magazines, give aways.

I think Pitchengine’s ad, in the program sheet, described the situation pretty well:

“I have listened to the same social media presentation over and over again. I have heard the word “engagement” 27 times today. What I need is the real thing.”

Unfortunately – I think Pitchengine stumbled at the finish line when the company claimed to deliver the entire solution as “the real thing”. Because they don’t. Maybe they  should have written: “What I need is to show engagement”, and also offer that kind of platform?

But Pitchengine offers a sharing platform for content. Maybe one of the hottest on the market right now. And invites their audience to “create your own media empire”. Great! But where’s the real engagement thing?

Marketwire, Businesswire, Cision, PRNewswire, Vocus, Meltwater Press, Mymediainfo – they’re all stucked in their solutions in terms of mediadatabases and distributionslists. Some of them, like Meltwater Press and Cision (Cision Influence), have added (or will add) value to the profiles of the targets, in form av their social preferences and previous works. And that’s great, as well! But – still – where’s the real engagement?

As a matter of fact, all of these companies (still) offer their clients “management tools” with which they can organize and manage their “target groups”. Most of them are offering monitoring services to let their clients get an idea of what’s going on out there. Some of them are brilliant, like Traackr, which let their customers to find their most powerful influencers.

But – then again – what happens with the real engagement, in terms of understand and serve this VIP’s, based on what they’re saying and eventually asking for?

As far as I can see and understand, the real engagement take place in communities and networks, not in or as a result of “management tools”?

Chris Brogan – one of the key speakers at the conference, and the author of “Trust Agents: Using the Web to Build Influence, Improve Reputation and Earn Trust” recommend his audience to use Google Reader to build their “listening stations”. Exactly what Eric Schwartzman, co-author of “Social Marketing to the Business Customer”, did during his Social Media Boot Camp work shop.

Chris Brogan says in his book:

“Once you have determined where your community is on the web, or perhaps after you’ve built your own online presence as  a meeting place for a group that doesn’t yet have a place to belong, the next step is to engage a community.
This community may be a loosely joined group of people with individual minds and opinions who share some common interests or passions via their own unique perspective.

Here are five steps to help you reach into your community and learn:

  1. Listen comes first. Pay attention to where people (that matters to you) interact.
  2. Measure the conversations.
  3. Take small steps. The first actions you make shouldn’t be intrusive. You just want the community to know you’re there and you’re friendly. Create opportunities for small, memorable exchanges. Build you profile as someone know by being around and monitoring conversations, recognizing who’s a regular and who makes decisions.
  4. Lead a new initiative. When the time is right and you’re a bit better known, try making a move to bring your self more into the center of things.
  5. Profit! Okay, we’re kidding. But seriously, small, daily action helps. And being inside the right community is a great way to build business, glean insider knowledge, and get an edge in your niche.”

So why do PR practioners insist to organize and manage their fellows rather than engage with them? I just don’t get it.

PRSA Facts:
Chartered in 1947, the Public Relations Society of America (PRSA) is the world’s largest and foremost organization for public relations professionals. PRSA is responsible for representing, educating, setting standards of excellence, and upholding principles of ethics for its members and, in principle, the $4 billion U.S. public relations profession.

The PRSA International Conferences are one of the largest and most renowned in the U.S PR industry.

Räckvidd inget med inflytande att göra


Låt dig inte luras av räckvidd när du söker inflytelserika personer på webben. Personer med stora nätverk behöver inte med nödvändighet ha stort inflytande.

Min pappa sa alltid: “Håll dig god vän med de som sitter längst bak i klassen, för det är hos dem du kommer söka jobb.”

Andemeningen var förstås att göra mig uppmärksam på hur viktigt det är med lite attityd, integritet, bångstyrighet, etc, för att komma någonstans här i världen. Men också för att påvisa värdet av goda relationer med de som har, eller kommer att få, makt och stort inflytande.

Sistnämnda har varit ledorden för de som jobbar med PR ända sen de gamla grekerna. Det som dock förändrats under resans gång är det kommunikativa landskapet, opinionsbildarna, och de kommunikativa metoderna.

De som länge har haft störst inflytande på företags och organisationers marknad är den första, andra och  tredje statsmakten. Sistnämnda – de traditionella medierna – har lite slarvigt uttryckt länge varit synonymt med PR.

Men nu, när vem som helst har fått verktyg att uttrycka sig fritt på webben, talar man om en fjärde statsmakt; den skara människor som plötsligt och sammantaget förmodligen har störst inflytande på företags och organisationers marknad, av dem alla.

Cisions Europachef, Peter Granat, säger i en intervju med PRWeek:

“In the social media era the word ‘influencer’ is fast overtaking ‘journalist’, ‘analyst’ or any other ringfenced descriptive term that we were once comfortable with. Influencers are everywhere and they’re not simply confined to journalists – now we have bloggers, tweeters, podcasters; a constantly changing variety of people to whom PR professionals need to reach out. But finding the right influencers on the right channels that make an impact for our clients’ brands can seem like looking for a needle in a haystack.”

Detta är ju minst sagt omtumlande för Cision och liknande bolag vars intäkter till största del och ännu så länge kommer ifrån försäljning av just tillgång till mediedatabaser och utskick med utgångspunkt från dessa.

Branschen skakas ånyo av en omdaning som får stora konsekvenser på alla inblandades sätt att arbeta med PR. I synnerhet de traditionella PR-verktygen som hittills har utgått från att journalister och redaktioner på traditionell media är de med störst inflytande på marknaden, och de enda som är värda att “bearbeta” för att på så sätt nå och skapa goda relationer med sin marknad.

Bortsett ifrån att företag idag med framgång kan skapa goda relationer direkt med sin marknad utan att gå via opinionsbildare, söker nu dessa företag tjänster som hjälper dem att finna dessa nya och inflytelserika personer.

Jag har tidigare skrivit om hur nära nog samtliga sociala tjänster på webben som kartläggar folks uttryck på webben och resultatet därav, kan ligga till grund för att identifiera folks inflytande på företags marknad. Men också om de tjänster som tagit positionen att bygga gränssnitt mot dessa tjänster med syfte att försöka redogöra för vem som hänger ihop med vad och vilka, vad som sägs, till vem, i vilken omfattning och på vilket sätt.

Plötsligt har vi kommit väldigt långt ifrån de klassiska “mediedatabaserna” och “distributionslistorna”. Dessvärre kvarstår ofta den traditionella synen på att inflytande har med räckvidd att göra; där en journalists inflytande förknippas med sitt medias upplaga/täckning, och där nu personer med stora “nätverk”, anses ha större och bättre inflytande, än de med små nätverk.

Detta är en stort misstag.

Brian Solis skriver “Influence is not popularity and popularity is not influence” i ett blogginlägg i höstas. Och fortsätter:

“Over time, our net worth is measured not by the size of our social graph, but our place within it.  As a result, social capital is visualized as influence. It is influence that shapes the agenda of social communities and the resulting activity and conversations that contribute to their resonance.”

I ett inlägg med rubriken: “Digital PR – Trends from 2010 into 2011” skriver Mark Berrryreid:

“It isn’t always the smart move to go to the blogger with the largest reach.”

Utan poängterar istället vikten av engagemang och entusiasm vad det gäller positivt inflytande:

“Investing in the people  (evangelists) who love your brand will create a ripple effect.”

Om PR-kommunikatörer uteslutande strävar efter att nå och bygga relationer med de som har stora nätverk, så riskerar de att missa de som verkligen har inflytande på deras företags marknad.

Jag gillar Wikipedias definition av “Social Influence”: “Social influence occurs when an individual’s thoughts, feelings or actions are affected by other people.”

Stora nätverk kan lätt konstrueras utan att innehålla ett uns av “social influence”.

Människor som verkligen påverkar andra människor, kanske gör det inom en sfär som är irrelevant för dig och din verksamhet?

Kasey Skala på SocialMediaToday är kritisk till den allmänna uppfattningen att människor med stora sociala nätverk också skulle ha stort inflytande. Han skriver i inlägget “Does online influence matter?” att:

“Mr. Social Media Expert/Consultant/Guru might know a little something about the online space, but does he really have any influence on which brand of cereal I’m going to buy? Absolutely not. Keep in mind, outside your little social bubble, the vast majority of people in the real world have no clue who you are, nor do they care about your opinion.”

Journalisters inflytande härrör ofta till det media de jobbar för, och den status de har på mediet ifråga. Vilket inte på något sätt spegler hur många följeslagare journalisterna ifråga ev har på Twitter där deras tweets inte sällan även rör frågor av privat karaktär, som vida skiljer sig från deras professionella sfär.

Det är därför märkligt att exempelvis Cision listar de mest inflytelserika journalisterna på tjänsten “Journalisttweets” med utgångspunkt från Klout. Klout säger sig kunna mäta just dessa journalisters “inflytande” med utgångspunkt från 35 olika variablar tagna från deras konton på Twitter, och numer även Facebook. Men vad säger egentligen detta om journalisternas verkliga inflytande?

Liksom Kasey så har jag inget ont att säga om Klouts verksamhet, men kommunikatörer som vill skapa relationer med inflytelserika människor inom deras intressesfär gör sig en rejäl björntjänst om de går efter “Klout score”.

Lika förbryllad blir man av det faktum att 61% av de tillfrågade journalisterna i PRWeeks Media Survey 2010 har blivit pitchade på Facebook. För hur många av de 79% journalister (enligt undesökningen) som har ett konto på Facebook, har det av professionella skäl? Och hur många vill bli pitchade den där? Något som inte framgår av undersökningen.

Läs också “Are marketers overestimating the impact of influencers?” och “Your Followers Are No Measure of Your Influence“.

Nu går yxan på Infopaq


Idag skriver Dagens Opinion att “Infopaq halverar sin avdelning för analys och mediepartner i Stockholm”. Därmed bekräftas det vi alla väntade på skulle hända redan då Cision sålde krisverksamheten i våras för det som kunde anses vara en spottstyver 25 miljoner kr. Enligt Dagens Opinion varslades 50 personer i måndags, varav 44 inom området analys och mediepartner.
– Bakgrunden är den sammanslagning av två verksamheter som skedde i våras, när vi förvärvade Cision, säger företagets vd Johan Blomstedt, till Dagens Opinion. Redan då såg vi att det fanns stora effektivitetsvinster att göra, då två verksamheter i princip speglade varandra. Det är heller ingen hemlighet att den del av Cision vi förvärvade var i en svår kris. Det städar vi nu upp.
Därmed verkar det också stå klart vad Rolf van den Brink tänker sig driva i sitt nyligen startade bolag Dagens Opinion AB? Hittills har ju RvdB varit väldigt tystlåten om sin fortsatta karriär efter Dagens Media. På frågan från Dagens Media vilken  verksamhet han tänker driva i bolaget svarar han:
Det finns inget som är klart. Jag har en väldig massa olika idéer.
Jag startade bolaget för att ha någonstans att driva min verksamhet.

PR-verktyg anklagas för SPAM


Jag vill börja detta inlägg med att berömma en del större företag som erbjuder PR-verktyg för hur snabbt och förhållandevis effektivt de lyckats anpassa sig till de “nya” förutsättningarna som dagens kommunikativa landskap erbjuder och i viss mån kräver. För vi pratar trots allt om relativt stora noterade bolag med stark tradition och djupa rötter, som normalt sett är sega att dra upp. Jag vill inte sticka under stol med att Newsdesk med MyNewsdesk som plattform fortfarande ser oss som lille David mot dessa Goliats. Något som inger viss respekt och ödmjukhet.

Dock kan jag inte låta bli att ifrågasätta deras mediedatabaser, som saknar både Opt in och Opt out. Databaser som gör det möjligt för företag att söka efter och skicka information till intet ont anande journalister och bloggare med utgångspunkt ifrån av vad de anses vara intresserade av, samt vad företagen ifråga avser kommunicera.

Trots att de har goda intentioner med sin mediadatabas, och att den med stor sannolikhet fyller en viss funktion för såväl avsändare som mottagare, så är risken för regelvidrig SPAM överhängande.

En i raden av fly förbannade journalister och bloggare, som ändå tillhör det fåtal som orkar lyfta problemet till debatt, är Chris Kenton.

I sin blogg skriver Chris inledningsvis:
¨Is Cision Accountable for PR Spam? As a blogger, I receive a fair amount of PR spam-5-10 emails every day pitching crap I would never write about. And 9 times out of 10 this spam is illegal. It’s unsolicited commercial email in blatant violation of numerous provisions of the CAN-SPAM act. Day after day, week after week, the crap just rolls in, and frankly it pisses me off.”

Rent krasst så är varken jag eller Chris kritiska mot företagen ifråga, utan till SPAM. Chris skriver:
“My intent in writing this post is not to throw a bomb at Cision, but to open a public dialog about the practice of social media relations, and the behavior of Cision specifically.”

Det är exakt även min ambition med detta inlägg.

Chris skriver:
“Cision bills itself as “the leading global provider of media relations software services and solutions for public relations professionals.” Their homepage is full of social media products and services, and they offer a steady stream of webinars and whitepapers helping PR professionals navigate the brave new world of social media. So. To cut to the chase. Why is Cision harvesting my email from the web without permission, and providing it to PR agencies as part of a paid service to allow them to spam me with social media pitches? Call me crazy, but that doesn’t exactly jive with any notion of responsible social media marketing I’m familiar with. In fact, it sounds like Mercenary Marketing 1.0 cynically repackaged with a shiny Web 2.0 wrapper.”

Och avslutar med att vädja till Cision och alla dess gelika:

  • End the practice of “recruiting” emails and including them on any list before permission is explicitly granted.
  • Require every agency using one of your lists to include a footer, or a post script, that includes an unsubscribe link with a Cision contact. You can not claim to be accountable if the bloggers you “recruit” cannot close the loop with you about the communications we receive.
  • Create a clear set of marketing guidelines for which you hold your clients responsible, including adhering to provisions of the CAN-SPAM act, and provide a transparent place for your “recruited” bloggers to register complaints.
  • Ni som har orkat läsa ända hit, missa inte Heidi Sullivans (Cisions VP of Research) kommentar till Chris inlägg, där hon bl a skriver:

    “At Cision, our aim is to provide PR professionals the resources to identify potential journalists who would be interested in their story.”

    Och Chris svar på denna kommentar:

    “I appreciate Cision’s aim, but there’s a disconnect with practice that is the starting point for this discussion. You’re calling out the bad habits of PR people, but you’re glossing over your own bad habits and handing them the ammunition.”

    Jag väljer att avsluta som jag började: Inget ont om företagen ifråga. Tvärtom. Men den del av verksamheten som bygger på mediedatabaser med varken Opt ln eller Opt out, det är jag väldigt tveksam till.

    Alla berörda – varmt välkomna till debatt här nedan? Vad tycker ni ifrågan?

    Ny rapport: Journalister ointresserade av sociala medier


    För en dryg månad sen släppte The George Washington University i samarbete med Cision (USA) en rapport på temat: “How the Press Uses and Values Public Relations and Other Media Resources”.

    I slutet av förra året skickade man ut 12 frågor till 12.337 journalister i USA, varav 745 av dem svarade på alla frågor (svarsfrekvens 6%).

    Syftet med undersökningen var bl a att försöka förstå hur journalister använder och värderar olika källor i sitt arbete.

    Här några slutsatser som sticker ut:

    Websajter generellt sett är den i särklass populäraste källan. 93% använder den “hela tiden” (minst en gång per dag). Till skillnad från bloggar och sociala nätverk, som bara 23% resp 8% använder hela tiden.

    journalister ointresserade av sociala medier

    Tvärtom så menar 50% av journalisterna ifråga att de aldrig använder sociala nätverk – och 21% att de aldrig använder bloggar – som källa i sitt arbete.

    Journalister ointresserade av sociala medier

    Då är tips från PR-kommunikatörer betydligt populärare: 38% av journalisterna menar att de alltid använder denna källa och bara 6% att de aldrig använder denna källa.

    Hur viktig olika källor är på en skala 1-5 (oviktig till mycket viktig), så får websajter generellt sett 4,58, tips från PR-kommunikatörer (pressmeddelanden) 3,88, medan bloggar bara får 3,19 och sociala nätverk bara 2,19 d v s tämligen oviktiga.

    journalister ointresserade av sociala medier

    Men när det kommer till att gälla tips från PR-kommunikatörer så får alla följande påståenden 4+ (mycket viktigt) på samma skala som ovan. MEN tipsen ska:

    • vara mer relevanta; överensstämma mer med mina intressan.
    • vara mindre säljande
    • innehålla mervärden för min målgrupp
    • större nyhets- och/eller informationsvärde
    • innehålla svaren på frågorna: vad, vem, var, när, varför, hur?

    journalister ointresserade av sociala medier

    Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

    Blödande Cision avvecklar kärnverksamhet


    Att Cision säljer sin kärnverksamhet – Monitor och Analyze – till Infopaq International kom som en fullkomlig överraskning för de flesta som jobbar inom PR och information i någon form. Alla PR-konsulter, informationschefer, konkurrenter, samarbetspartners, som jag talat med är mycket förvånade. Ja, t o m anställda på Infopaq anade föga vad som var på G när dem nyligen kallades till samling. Någon jag talade med anade ev. det motsatta; att Cision skulle göra anspråk på deras verksamhet. Men så var alltså inte fallet.

    Enligt pressmeddelande från Cision kommer transaktionen “att slutföras den 31 mars 2009 och omfatta Cision Sverige AB och Cision Norge A/S, dock inte verksamheten inom Plan och Connect som kommer att separeras före slutförandet och behållas av Cision”.

    Vad fan händer, Cision?” skriver Jerry Silfwer (Springtime), “Cision säljer halva bolaget” skriver Dagens Media. “Cision halveras” skriver Resumé. Och – ja – faktum är att verksamheten som Cision nu avyttrar står för mer än hälften av såväl personal som intäkter i Norden och Baltikum. Den avyttrade verksamheten har cirka 300 anställda, och intäkterna uppgick till cirka 240 miljoner kronor under 2008 i Norden och Baltikum. Att jämföra med det som blir kvar i denna region (Plan och Connect-verksamheten, dock med bibehållen Monitor- och Analyze-verksamhet i Finland och Litauen) med ca 225 anställda och intäkter som under 2008 uppgick till cirka 205 miljoner kronor.

    Det som alla nu frågar sig är “Varför!?”

    Hans Gieskes, VD och koncernchef för Cision, förklaring i pressmeddelandet ger indikationer:

    – Avyttringen är ett viktigt steg i den nödvändiga förändringen av vår nordiska verksamhet. Den kommer dels att bidra positivt till Cisions finansiella resultat och globala strategi, dels att stärka förutsättningarna för de avyttrade verksamheterna som en del av Infopaqs verksamhet.

    Den som följt Cisions verksamhet senaste tiden, och inte minst läst senaste årsredovisning för 2008 har inte svårt att dra kvalificerade slutsatser: Ett ärligt försöka att förbättra lönsamheten. Företaget blöder! Koncernen backade 270 miljoner kr och Norden och Baltikum med 9 miljoner kr för 2008. Kraftig försämring mot 2007. Omvärldsbevakningen (fd Observer) har inte lyckats repa sig sen den kraftiga konkurrensen från de då “nya” digitala omvärldsbevakningssystemen som gjorde sitt intåg i början av seklet, då Observer fortfarande klippte i tidningar. I slutet av förra året varslade man 50 anställda i regionen. I början av detta år sålde de sin danska verksamhet med 70 anställda, som de aldrig fått snurr på. Och nu klipper man alltså av hela gamla “Observer” med 300 anställda.

    “Kill your darlings” brukar ju vara ett klassiskt framgångskoncept. Och kanske är det även det för Cision, vars Monitor och Analys-verksamhet inte kan beskrivas annat än just “darling”.

    Men vad har de nu kvar i Sverige och Norge? Monitor- och Connect-tjäsnter som i takt med tiden blir allt mer trubbiga? Och vad är oddsen att dessa tjänster nu skulle klara att stå på egna ben, när en av Cisions största konkurrensfördelar varit just bredden; eller hela “kommunikationscykeln” som man brukade kalla den? Ödmjukhet är en dygd. Ganska stora trots allt.

    För såvitt jag har förstått upplever Cisions sig nu som en utmanare till Newsdesk, sugna på ta igen allt de förlorat. Och trots att Cision – som vanligt – halkat efter i utvecklingen, så tror jag inte de vill göra om samma misstag som de gjorde beträffande omvärldsbevakningen. Nej, detta krig vill de vinna. Även om “Cisionwire gör en Newsdesk 0.9“, som jag lite kaxigt skrev i ett blogginlägg, så tror jag Newsdesk får se upp. Men det gör vi så gärna.

    Välkommen in i matchen – Cision. Och lycka till.

    Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

    Debatt i DM: Cision vilseleder kunderna i sociala medier


    LinkedIn slår besöksrekord. Facebook lockade ytterligare 25 miljoner aktiva användare på drygt en månad till totalt 175 miljoner. Samtidigt drar Twitter in drygt en kvarts miljard kronor i riskvilligt kapital under djupaste lågkonjunktur. Kapprustningen har börjat. Och PR-kommunikatörer kan inte längre bortse från dessa gigantiska nätverk i sitt arbete. Ej heller traditionella sk wire-tjänster. Men strategier saknas.

    I ett pressmeddelande skriver exempelvis Cision att de “hjälper sina kunder öka närvaron i sociala medier” bland annat på så sätt att deras (kundernas) pressreleaser publiceras i mikrobloggar som Twitter och Bloggy med CisionWire som avsändare.

    En tämligen ogenomtänkt lösning som snarare “stjälper” än “hjälper” deras kunders möjligheter att nå kommunikativa framgångar i dessa sociala nätverk. Och det är förbaskat tråkigt att Cision inte har förstått bättre; tråkigt för dem, deras kunder och för alla oss andra som vurmar för den sociala webbens många möjligheter.

    Cision skriver i en release att “…sociala nätverk innebär stora möjligheter att kommunicera med nya målgrupper och bjuda in mottagare till dialog” och “på dessa sajter kan besökare på ett enkelt sätt följa nyhetsflödet, sprida och kommentera nyheter och ställa frågor.” Det är helt rätt.

    Men om Cisions kunder ska få ut något av ett socialt nätverk av typen Twitter måste kunderna själva stå som avsändare och delta mer eller mindre aktivt i dialogen med sitt nätverk (de de följer och de som följer dem). Ju intressantare deras inlägg är desto fler följeslagare. Ju mer deras inlägg engagerar följeslagarna, desto fler kommentarer. Riktigt “heta” inlägg kan ge upphov till långa diskussionstrådar. Deras inlägg behöver inte nödvändigtvis ha publicerats direkt på Twitter, utan kan exempelvis ha kommit från tjänster som uppdaterar alla deras sociala tjänster på ett bräde; från andra sociala tjänster som synkats med Twitter; eller som RSS från vilken webbplats som helst.

    Vanligaste och förmodligen det mest fruktbara sättet att utnyttja sociala nätverk av typen Twitter är emellertid inte att ösa på med en massa inlägg, utan snarare att lyssna på sitt nätverk och kommentera det som sägs. Därav namnet. Det blir ofta enklare om de också ser till att bli underrättade med e-post, eller liknande när någon kommenterar deras inlägg och/eller den tråd av kommentarer där de själv deltagit. Ännu enklare blir det om de också kan kommunicera via mobilen.

    Det Cision nu har gjort är att tvärtom själva starta konton på Twitter, Bloggy, m fl sociala nätverk, och i dessa trycka ut alla sina kunders pressreleaser, bland annat som RSS, med CisionWire som avsändare. Möjligheten för såväl deras kunder som kundernas ev följeslagare (egentligen CisionWire’s) att inleda en dialog med varandra är nära nog obefintlig. Ett exempel: Om jag som följeslagare skulle vilja kommentera ett inlägg (läs rubrik till release), genom att klicka på länken “reply to…” så kommer underättelsen om kommentaren inte till kunden utan till Cision, som varken kommer eller bör kommentera detta.

    I höstas gjorde Newsdesk exakt samma sak som Cision idag gjort, mest för att prova, men insåg snabbt misstaget. Att pusha ut innehåll i sociala nätverk, som Twitter, utan någon som helst möjlighet för avsändarna till inläggen att själv skapa dialog, eller ens veta om någon kommenterat inläggen ifråga, är närmast förkastligt. Det minsta Cision kunde göra för sina kunder, som vill använda exempelvis Twitter, är hjälpa dem att själva registrera ett konto, och synka sina egna releaser, och ev andra inlägg, med tjänsten ifråga. Vill de “synas” i andra mikrobloggar också, så går det utmärkt att synka dem med varandra, så att deras releaser dyker upp överallt. Jag säger inte att detta är att rekommendera, men det är i alla fall oerhört mycket bättre än det Cision idag gör.

    Mitt tips idag till alla företag som är intresserade av att utnyttja sociala nätverk i sin kommunikation, är att först ta fram en tydlig strategi för detta; vilka nätverk vill de använda, på vilket sätt, och varför. Och sen skrida till verket.

    Läs även “Här finns pengarna, Bloggy” på IDG.

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,