Social media newsroom – på egen eller annans webbplats?


Frågan om “social media newsroom” som begrepp och företeelse fortsätter att förbrylla, och ge upphov till diskussion och i viss mån debatt.

I förrgår skrev jag inlägget: “1300 social media newsroom på Newsdesk“, där jag undrade varför Fredrik Wackå i sitt inlägg “6 sociala mediesajter jämförda: Mycket teknik, lite attityd” förbisett de ca 1300 sociala pressrum som företag skapat på Newsdesk.

Jag menar att ett sk “social media newsroom” är alla webbaserade tjänster som 1) skapats av företag och liknande för att skapa goda relationer med sin marknad och 2) som ”nyttjar många av de möjligheter till delning och kommunikation som den sociala webben erbjuder”. Sett ur ett semantiskt perspektiv. Teoretiskt sett, kan detta ligga på Facebook, Flickr, WordPress, Newsdesk, egen domän, eller var som helst, så länge det uppfyller de kriterier som Fredrik nämner och kanske några till.

Jon Lindholm webbstrateg på Configura Sverige AB (innehavare till ett av de sociala news room Fredrik jämfört) replikerade igår i ett eget inlägg på sin blogg:

“Bara för att man lägger upp videos på Youtube skapar man inte ett socialt engagemang hos besökaren, utan det är den sociala attityden som gör det. Det är just den attityden som ofta är det som kan anses som svårt att få fram. Det är också här jag tror kärnan i den sociala webbkommunikationen ligger. Känner besökaren som att den besöker en stel webbplats eller besöker de personerna bakom webbplatsen? Det är dit man måste komma och då pratar jag inte om designen på webbplatsen, utan innehållet.”

“Men, det är nog så att för att koppla den riktiga kontakten med besökaren tror jag ändå att man måsta ha en grund på sin hemmaplan, dvs. man utgår från sin egen webbplats. Troligtvis har du mer än bara nyheter, bilder, videos mm. som du vill att användarna ska ta del av. Naturligtvis ska man släppa taget på materialet och låta användarna ta del av det från olika källor, det är inte så jag menar, men jag tror på att man hela tiden ska veta var grunden finns för informationen finns. Kontentan av detta: använd gärna Newsdesk och andra siter, men ha även materialet på din egen site!”

Jag håller med dig i mångt och mycket, Jon. Jag anser att den egna webbplatsen är central i företagens kommunikation. Och jag tycker att de där ska utnyttja alla sociala funktioner som finns för att på så sätt förädla sin kommunikation.

Men jag håller inte med dig om att företag måste utgå från sin egen webblats för att koppla den riktiga kontakten med besökaren, som du skriver. I takt med tiden så krävs det att företaget tar sig och sitt “innehåll” dit där dess målgrupp finns; lyssnar, lär, bidrar, och skapar kontakter och dialog; på Facebook, Flickr, WordPress, Newsdesk; i alla de sammanhang som upplevs relevanta för företaget.

Alltså – det ena utesluter inte det andra. Vilken som är utgångspunkt och inte; vilken som är viktigast och inte; därom tvista de lärde. Och frågan är om det egenligen spelar någon roll? Vi är väl överens om att det är viktigt för företaget oavsett att ta små steg mot att bli mer sociala, transparenta, autentistiska, för bättre relationer med sin omgivning.

Under resans gång jobbar Newsdesk hårt med att utveckla vår produkt Newsdesk Synk som synkroniserar kommunikationen på Newsdesk med kundens webbplats. Idag har vi enkla lösningar på detta. Och hundratals använder tjänsten. Däremot så har vi ännu inte gjort det möjligt att “plocka med” de flesta av de sociala funktionerna. Men det kommer inom kort.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Google-fest överträffade svensk Youtube-lansering


Festen är slut. Men Youtube består. För några timmar sen drog åtminstone jag mig tillbaka från ett Google-mingel av aldrig tidigare skådat slag i Sverige. Dock med den bittra känslan att evenemanget nyss börjat. Såvitt jag förstod så arrangerades festen av två skäl: 1) Google Sverige har aldrig tidigare haft en fest av denna kaliber 2) Youtube lanserades i Sverige. Personligen så tycker jag att det förstämnda skälet också var det starkaste. Ett svenskt Youtube!? Eh…varför då? Av samma obegripliga skäl som ett svenskt Google? Bortsett från det språkliga, inget alls? Nej, inte enligt Google. Så här skriver man i ett pressmeddelande på Newsdesk:

“YouTubes svenska hemsida har lokalt innehåll och svenska sökfunktioner som gör det möjligt för svenskar att hitta de populäraste och mest relevanta videoklippen i Sverige och att enklare kommunicera med svenska och internationella användare. YouTubes svenska hemsida har en lokal karaktär med fokus på det innehåll och den funktionalitet som svenska användare helst vill ha.”

Ok. Låter bra. Och tar man en titt på den svenska tjänsten, så får man omedelbart en nationell känsla. Dock rätt tunn, ännu så länge.

Ser man mellan raderna så förstår man att detta inte bara handlar om bra nationellt innehåll för besökaren. Utan minst lika mycket, om inte mer, nya annonsmöjligheter, och därmed nya affärsmöjligheter för Google Sverige. Stina Honkamaa, Sverige-chef på Google säger:

“YouTube är också en viktigt plattform för distribution och marknadsföring av professionellt innehåll av hög kvalitet och vi ser fram emot att våra svenska partners nu kan nå ut till denna stora och breda målgrupp.”

Men det finns ingen anledning att vara cynisk. Jag älskar Youtube. Jag älskar Google. Hela mitt liv ligger i händerna på Google; eller snarare Google Apps.

Och jag tror att Svenska Youtube kommer att växa sig till något riktigt spännande. Vilket kommera att överskugga dagens besvikelse.

Läs även Jönssons inlägg.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Silfwer startar PR-community


Jerry Silfwer – den numer kände PR-konsulten på Springtime tillika Dr Spinn-bloggaren – har startat en PR-community till alla inblandades stora glädje. “PR of Sweden” heter den. Och bygger på Ning‘s sociala nätverkstjänster. Smidigt.

Nätverket öppnade upp igår. Och när jag registrerade mig så hade 63 entusiaster hunnit före. Men några minuter efter min entré var medlemsantalet uppe i närmare 70. Och diskussionen i full gång. Dessutom hade en hel del “grupper” skapats. Vilket inspirerade mig att snabbt starta en för Newsdesk.

Jerry skriver i sin blogg:

“Som kommunikationsrådgivare och PR-konsult är det min fasta övertygelse att alla har ett ansvar mot sig själva att påverka sin omgivning.”

Bra, Jerry. Du lever sannerligen som du lär 😉 Ser fram emot en fortsättning i linje med det.

Andra bloggar om: , , , , ,

Het debatt om nytt debattfourm


Newsmill är det senaste i raden av debattforum som lanserades för några veckor sedan. Tanken är att försöka strukturera ett urval av blogginlägg rörande ett urvarl av frågeställningar. Senast i raden av frågor var: “Har Aftonbladet rätt om Newsmill?”, och syftar på Dan Josefssons artikel i fredagens Aftonbladet.se: “Så ska de tygla bloggsfären“. Och syftar på “Bonniers nya redaktionsklädda pr-byrå”. Aritkeln resulterade i ställningskrig och pajkastning på Newsmill, mellan diverse mer eller mindre kända bloggare inom media och kommunikation. Här följer mitt något mer diplomatiska inlägg:

Är vi inte alla överens? Att Newsmill är ett försök från Bonniers sida att förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sin fördel? På mer eller mindre goda grunder

Varför är ni så kategoriska? Jag tycker det luktar politisk pajkastning om denna debatt. Nog har Dan Josefsson, Aftonbladet, lite rätt alltid? Åtminstone om man försöker förstå andemeningen, vilken ju förvisso alltid är högst arbiträr. Och nog har Martin Jönsson, SVD, lite rätt han med? Liksom Brit Stakston, Niclas Strandh? Är det inte tämligen glasklart vad som är på G och håller på att hända?

Nej, Newsmill kommer naturligtvis aldrig tygla blogsfären. Förmodligen inte Bonnier, eller någon annan, i något annat sammanhang, heller. Och jag har oerhört svårt att tro att det är det Dan Josefson menar, även om man kan tolka det som så. Rubriken är ju satt för att provocera på klassiskt Aftonbladet-manér. Så även texten. Det jag vill tro att Dan menar, och där jag tycker han har rätt i sak, är att Bonnier liksom många andra mediehus, mer eller mindre desperat försöker förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sen fördel. Dels för att bibehålla mediekonsumenterna och dels annönsörerna, och möjligtvis även för att bibehålla rollen som tungt opinionsbildande forum.

För ni kom väl ihåg Bertil Torekulls inlägg i debatten på DN i slutet av februari 2007? Då han fly förbannad hoppade på och kritiserade Carl Bildt för att hans “dubbelroll som minister och pratig bloggare för tankarna till Venezuelas talträngde president Hugo Chávez“? Och vidare: “En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare.” Det som då verkade irritera Bertil Torekul var att Carl Bildt dels blandade ihop sin roll som privatperson och utrikesminister, i sina tyckande, och dels använde bloggen för att uttrycka dessa åsikter. I synnerhet mellan raderna kunde man ana Bertil Torekulls stora frustration över att Carl Bild övergivit dagspressens debatt-forum till förmån för den mer otyglade, okontrollerade blogsfären.

Jag bloggade om detta då, och menade att det snarare borde vara Bertil och de traditionella debatt-forumen, som borde försöka anpassa sig till de nya förutsättningarna. Och är det inte exakt det vi ser att var och vartannat traditionellt mediehus tillika media gör, eller åtminstone försöker göra, i allt större utsträckning? Newsmill är bara ett av massor av exempel. Och dessutom ett mycket säreget exempel. Helt enkelt ett ärligt tappert försök att på någorlunda vettigt och matnyttigt sätt förhålla sig till och nyttja det sociala medielandskapet till något nytt och fräscht som de kontrollerar, och kan tjäna pengar på, även om sistnämnda är ytterst luddigt.

Rupert Murdoch och hans News Corp köpte ju MySpace redan 2005 av den anledningen. “That’s where the information flys”, lär han ha sagt. Och till Forbes sa han något år senare: “Media companies don’t control the conversation anymore, at least not to the extent that we once did.” Några år senare poppade de sociala mediala satsningarna upp även i de nordiska mediehusen, så även i Aftobladet med bl a Snack Community. För tillskillnad från Bonnier så har ju Schibstedt varit relativt “avant garde” beträffande satsningar på ny, och social media. “Skam den som ger sig” får man väl säga som gammal Bonnier-anställd 🙂 Newsmill är ett välkommet tillskott till det relativt öppna, demokratiska och social medielandskapet. Dock ingen “killer application”. Jag har svårt att se vad Newsmill kan tillföra den befintliga och väl strukturerade blogsfären. Jag tycker inte förpackningen av de redaktionella bidragen räcker. Och vad mer finns? Men jag är ödmjuk för alla försök. Förhoppningsfull. Och försiktigt positiv.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Stefan Hyttfors, Wenderfalck: “Skriv och publicera dina nyheter för Google istället för massmedier”


Brit Stakston på JMW skriver nyligen i ett blogginlägg: “Socialamediarevolutionen är ett faktum“. Stefan Hyttfors på PR-byrån Wenderfalck skriver i ett debattinlägg i Dagens Media: “Pull ersätter push på internet”.

Ni kanske inte håller med mig, men jag skulle vilja påstå att detta är åtminstone lite av ett paradigm-skifte!

Jag har under flera år, och i flera inlägg i min blogg, varit en smula bitter och frustrerad över att inte PR-byråer väljer att se, förstå och utnyttja det nya medielandskap och de nya förutsättningar till effektivare PR som det bär med sig. Frustration som stundtals har övergått i ren kritik. Sistnämnda är jag en smula ångerfull för idag. Har också fått mig en och annan näsknäppa för det. Säkerligen med all rätt. För kanske finns det anledning att skynda långsamt, och Rom byggdes inte på en dag, osv.

Men oavsett det, så ser jag nu ett trendbrott som gör mig mycket glad: PR-byråer har vaknat, börjat förhålla sig till det nya och till och med utnyttja det.

Låt mig får återge några av Stefans inlägg i debatten:

“Är ditt huvudsakliga fokus att rädda en döende medieindustri eller är du i första hand ute efter att skapa och underhålla relationen till dina kunder?”

“Om du skapar tillräckligt intressant innehåll kommer uppmärksamheten utan dyra medieköp. Börja med en innehållsstrategi och en utgivningsplan. Sedan är det bara att producera och publicera, testa och utvärdera.”

“Den enda avgörande skillnaden mellan medieföretag och “övriga” är att medieföretagen måste tjäna pengar på sin uppmärksamhet.”

“Allt fler startar sitt surfande från sökmotorn. Det betyder att vi nu börjar ta kontroll över vår mediekonsumtion. Pull istället för push – en helt ny ordning.”

“Skriv och publicera dina nyheter för Google istället för massmedier. Pull betyder att du ska finnas där när jag letar efter dig.”

“Kräv att din PR-byrå levererar icke-köpta sökord istället för pappersnotiser.”

Och så ett par uttdrag ur Brit Stakstons blogginlägg:

“Sociala medier ger företag chansen att kunna ge sin bild av verkligheten, kommentera dagsaktuella skeenden och visa på den kunskapsbit man själv bidrar med i det som sker i omvärlden. Vilket ytterst också förändrar pr-konsulters roll, för det handlar idag om så mycket mer än stora releaser via journalister idag. Företagen kan själva, extremt kostnadseffektivt, få ut sitt budskap.”

“Sociala medier handlar om något lika naturligt som el, telefon eller organisationsnummer för företag och genomsyrar all intern och extern kommunikation idag. Utan sociala medier kommer man inte finnas för kunden/konsumenten. Utan sociala medier kommer man snabbt vara extremt ineffektiv både vad det gäller till exempel anställdas arbetstid, interninformation och extern marknadskommunikation.

Sociala medier är navet i all kommunikation, exkluderar inget och fångar upp allt varumärkesbyggande arbete. Gör alla marknadsaktiviteter sökbara, delbara över tid och ska förstås bygga på en genuin vilja till tvåvägskommunikation. En dialog med konsumenter och kunder som dessutom blir en ständig källa till utveckling.

Hur kan man som företag ens överväga att stå utanför allt detta?”

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,