Är en läsare verkligen en läsare?


Idag presenterades TNS-Sifo sin senasete undersökning om hur 15.871 personer i åldrarna 15-79 år läser tidningar – ORVESTO Konsument 2009:2.

Till tidningshusens stora glädje kan man konstatera att antalet läsare av såväl pappers- som nättidningar blir fler. Alltså stick i stäv med domedagsprofeter som proklamerar tidningarnas snara död.

– Sluta gnäll. Papperstidningarna är inte på väg att dö ut!, citeras Medievärldens avgående chefredaktör, Anders Ahlberg i SVD, ang undersökningen ifråga. Och tillägger:

– Det är ett rejält styrkebevis för papperstidningarna. Det är slående att trots att vi är mitt i krisen har inte dagstidningarna någon kris i läsandet.

Kanske. Kanske. Men jag är långt ifrån säker på att det verkligen är ett “styrkebevis”.

Jag är glad för detta faktum å tidningshusens vägnar, i synnerhet i denna tuffa tid då allt annat pekat neråt. Men jag kritiskt till tryckt media, främst av miljöskäl, men även p g a mediets begränsningar i användarvänlighet. Och jag har mycket svårt att tro att papperstidningar, i synnerhet dagstidningarna, har någon framtid i tryckt form.

Det jag här vill kasta lite ljus över är om det verkligen är så att “läsarna” verkligen blir fler?

För ni vet väl hur undersökningen går till?

Ca 15.000 människor får i tre omgångar per år ett pappersformulär utskickat till sig för att de bl a ska berätta (kryssa i) i vilken omfattning de läser dessa tidningar.

I formuläret visas en logo på tidningen ifråga samt en liten uppgift om hur många nummer den kommer ut med per år.

Läsaren får frågan: “Av de nummer som ges ut läser jag: ” samt ett antal svarsalternativ som “Inga”, “Nästan inga”, 1-4, osv.

Mina erfarenheter, som gammal tidningsräv, är att verkligheten inte alltid speglas, i och med detta. Känner du en mer eller mindre stark relation till logon ifråga så är sannolikheten stor att man kryssar i att man läser tidningen trots att så inte är fallet.

Man kanske har gjort det, men inte länngre. Man kanske har gjort det någon gång på cafét, men aldrig annars. Man kanske sett TV-kampanjen, men faktiskt inte läst tidningen. Trots att det på varje sida står (smått) “Lägg märke till att vi avser läsning av papperstidningar ohc inte läsning av tidningarnas websidor” så kanske svaren i alla fall avser läsning av sistnämnda. Osv osv.

För länge sen skrev jag ett blogginlägg om detta med den något syrliga rubriken “Orvesto ljuger”. Och där angav jag följande exempel:

“För ganska länge sen så var jag chefredaktör för ett magasin inom Bonnier. Tidningen var nischad, men likväl orvesto-mätt, vilket ju inte alltid är en självklarhet för mindre tidningar då kostnaden är betydande. Tidningen hade mellan ca 50.000 läsare enligt Orvesto. Sen startade vi ett TV-program med samma namn och samma logo i en av Kinneviks då ganska nischade TV-satsningar. Programmet blev ett av kanalens populäraste program inom en viss gengre. Vet ni vad som hände med tidningens Orvesto-siffror några månader efter programmets lansering? De steg med nära 20%. Plötsligt så hade tidningen ca 70.000 läsare enligt Orvesto. Men det märkliga var att tidningens tryckta och distribuerade upplaga var densamma som tidigare. Om man då skulle tro Orvesto rätt, så hade varje tryckt nummer av tidningen ca 10 läsare. Vilket är en mycket hög siffra. Och osannolikt.”

Inget ont om Orvesto. Det gör ett hedersamt arbete och försöker naturligtvis redovisa ett så pass adekvat resultat som möjligt. Men min poäng är att det fortfarande finns stora luckor i undersökningen.

Jag tror det är fullt möjligt att pumpa upp antal läsare kraftigt genom att gratis gödsla med pappestidningarna, lägga krut på marknadskommunikation, osv.

Det blir på något vis en konstgjord andning, som kortsiktigt kan rädda tidningarnas affär, men långsiktigt haverera den.

Faktum är att jag längtar till den dagen vi slutar tala om räckvidd.

Dyr journalistik ingen lösning


I en ledare i Dagens Media häromdagen menar Fredrik Svedjetun att den “den tryckta tidningen drar sin sista suck i samma stund som den slutar att investera i dyr journalistik”, och att om dagstidningarna inte lyckas erbjuda “unicitet, journalistisk briljans och svårkopierat innehåll”, så kommer de att gå en långsam död tillmötes.

Dyr journalistik ingen lösning

Jag håller inte med. Därför skickade jag in denna debattartikel, som jag också publicerar här.

Dyr journalistik ingen lösning

Vi kan alla konstatera att många mediahus, i synnerhet tidningshus, har det extremt tufft just nu. Orsakerna är många; men jag vill lyfta fram några som sticker ut mer än andra vad det gäller dagspressen i form av papperstidningar: Konkurrensen från nya webbaserade medier, i synnerhet sociala medier och nätverk, är svidande både vad det gäller att attrahera läsare/användare och de som vill kommunicera med dessa (annonsörer och liknande).

Tidningarnas redaktioner och journalister har svårt att konkurrera med medborgarjournalisternas mångfald, snabbhet, och specialistkunskap, som dessutom är gratis i många fall.
Papperstidningarna har svårt att tillhandahålla exakt det och bara det som läsarna vill ha. Ingen läsare vill ha massmedia i en värld av elegant organiserad nischmedia på webben. Något som även gäller annonsörerna. Räckviddsperspektivet tappar mark till förmån för CPC- och performance marketing, där ROI blir tydligare. Myten om att hälften av reklampengarna är bortkastade, är inget annat än just en myt. Papperstidningarnas trubbiga eftertextannonsering, är närmast utraderad. Lägg där till att kostnaden för att producera och distribuera tidningar är oproportionelig hög i jämförelse med den för webmedia. När såna ohälsosamma och otrimmade mediebyggen dessutom slängs in i ett av seklets djupaste lågkonjunkturer så är slakt inget annat att vänta.

De tidningshus som fortsätter att satsa på “unicitet, journalistisk briljans och svårkopierat innehåll” i en traditionell redaktionell bemärkelse, i det nya kommunikativa landskap vi idag befinner oss i, lär knappast få en drägligare tillvaro. Att exempelvis satsa på ett unikt redaktionellt material, med utgångspunkt från grävande journalistik så som vi är vana vid att se den, är inte lönt, och lär knappast bli.

“Finns det plats för grävande journalistik i dagens Mediasverige?” var temat på paneldebatten under Gräv09. Debatten leddes av Janne Josefsson och i panelen satt Tomas Brunegård, vd för Stampen-koncernen, Cilla Benkö, vice vd för SR, Per Yng, nyhetschef SVT, Mikael Olsson, Konflikt SR, Åsa Nicander, ordförande FGJ, Daniel Sandström, chefredaktör Sydsvenskan, samt Martin Jönsson, redaktionschef för Svenska Dagbladet. Samtliga i panelen ansåg sig satsa på undersökande och grävande journalistik, det de kallade kvalitativ journalistik. Och de flesta var överens om att den grävande journalistiken var viktig. Inte minst för tidningens varumärke och affärer.

Problemet som ingen av dem dock hade någon lösning på var hur man skulle tjäna pengar på den. Livslängden för sk scoop blir allt kortare, vilket gör det allt svårare att räkna hem affären på den, i synnerhet när allt färre läsare visar sig villiga att betala för den. Väljer man dessutom att göra sina journalistiska alster svårkopierade, och som AP börja stämma Google för att deras nyhetstjänst tar fragement av den och länkar till den, så är man ute på djupt vatten.

Att försöka göra som förr, fast lite bättre, kommer inte leda till nya kommersiella framgångar. Såväl Fredrik Svedjetun som representanter för andra tidningshus måste inse att medielandskapet förändrats och utnyttja istället för att trotsa det.

Våga lägg ner era papperstidningar, och satsa på webben. Slå vakt om era varumärken. Bygg öppna kommunikativa plattformar. Bjud in er publik till att vara med och bidra med sin kunskap, erfarenheter, och övrig input. Skapa konversation och engagemang, som leder till lojaliet. Moderera, organsiera och komplettera. Ta hjälp av publiken. Öppna upp era API:er så att andra webbplatser kan ta er information och funktioner till nya höjder. Släpp 90% av innhållet fritt. Ta betalt för det innehåll som levererar verkligt värde. Ta lite betalt av många. Lär av spelbranschen och ta betalt för det som läsarna älskar, som spar dem tid, som ger dem status, något som de kan tjäna på. Utnyttja de nya kommunikativa programmen avsedda för de som vill kommunicera med er publik. Och skräddarsy egna.

Räds inte företag och pr-konsulter. Bjud in dem istället, på samma sätt som ni bjuder in alla andra som har något mer eller mindre spännande att berätta. Men var tydlig med källan. Som vanligt.

Fredrik skriver: “…i samma stund som redaktionerna förlorar i styrka ökar möjligheterna för informatörer, pr-byråer och lobbyister att påverka innehållet och agendan. Tidsbrist och mindre resurser leder till en försvagad redaktionell integritet och ett större behov av att utomstående “gör jobbet”.

Face it. Traditionell media kommer inte längre vara den tredje statsmakten. Traditionell media kommer inte vara den som sätter agendan. Agendan kommer att sättas av alla som sammantaget uttrycker sig på den här planeten, informatörer, pr-byråer och lobbyister inkluderade. Och så är det redan idag. Facebook har fler unika besökare än Aftonbladet i Sverige. Och kompisarna på nätet har fortfarande större inflytande på sin omgivning än traditionell media. Det är verkligheten. Utnyttja den.

Andra bloggar om: , , , , ,

Dagens ungdomar – morgondagens bödlar av pappersmedia


Anna Serner, VD på TU, skrev nyss ett intressant inlägg i debatten om ny och gammal medias vara eller icke vara i framtiden. Om jag tolkar Anna rätt så menar hon att det är långt ifrån säkert att ungas mediavanor följer med upp i åldrarna. Bara för att de är flitiga användare av social media idag, så behöver det inte betyda att de är det när de blir äldre. Kanske snarare tvärtom?

Anna skriver:

“Hade man frågat unga för 10 år sedan om de läste en morgontidning eller tänkte prenumerera på en var svaret ofta nej. När de kommit in i familjelivet (inte längre ensamhushåll) och fått fast inkomst så blev de ändå prenumeranter. Naturligtvis kommer inte alls lika många av dagens unga bli det, men att tro att unga ska veta sina prioriteringar om 10 år är inte realistiskt. Frågar man dem idag vilka kommunikationskanaler som de INTE tror på i framtiden så svarar 85% mikrobloggar (Twitter, bloggy).”

Nej, det är ingen som exakt vet hur dagens ungdomar kommer att förhålla sig till media om tio år, kanske allra minst ungdomarna själva. Därför känns ju frågan om de då kommer att mikroblogga  eller inte, väldigt irrelevant.

Vad vi däremot vet, är att vi människor till stor del är en frukt av vår omgivning, och att vi i mångt och mycket formas som unga. Om ungdomar växer upp med en morgontidning vid frukostbordet, så finns det en del som talar för att de kommer fortsätta med det i viss mån. Om ungdomar istället växer upp med socialmedia så finns det en del som talar för att de fortsätter med det.

Vad jag ser just nu är en pågående mediaevolution tillika mediarevolution som framför allt ungdomar tagit till sig med hull och hår. En evolution där framför allt ungdomar vallfärdat till det webbaserade sociala mediet, bl a på bekostnad av tidningsläsning. Den revolutionen lär med största sannolikhet inte resultera i att dagens ungdomar kommer läsa morgontidningar oavsett kanal om tio år, utan snarare fortsätta på den väg de slagit in på.

Därför tror jag att de som idag försörjer sig på morgontidningar av traditionellt snitt bör agera snabbt och kraftfullt. För dem kommer nämligen dagens ungdomar bli morgondagens bödlar. Tid att “sansa sig”, i den bemärkelsen Anna menar,  lär inte finnas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Alla skrattar åt SF Chronicles chefred Phil Bronstein


Inte lätt att vara chefredaktör för en nedläggningshotad dagstidning. Och inte blir det lättare att hamna i studion med Stephen Colbert i Colbert Report. Stackars Phil Bronstein försöker hjälplöst försvara SF Chronicles existens, mellan hånskratten.

Klicka på bilden och spola fram till ca 14 min in på showen.

Phil Bronstein - SF Chronicles chef red - hos Colbert Report

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Design – dagstidningarnas räddning?


Jacek: Design tidningarnas räddningJacek Utko är den polska tidningsdesignern som menar att design kan rädda dagstidningarna i framtiden. På TED berättar han hur och varför. Samt ger några solskenshistorier.

Design dagstidningarnas räddning“Rädda dagstidningarna” är förmodligen väl optimistisk tro, men som ett litet bidrag kanske. I magasin-branschen vimlar det av goda exempel på hur sk “coffe table magazine” säljer som smör; alltså snygga tidningar som ingen läser, men som ändå säljer för att de är just så snygga och coola att ha på soffbordet.

Polska Puls Biznesu's upplaga ökade kraftigt efter ny design

Polska Puls Biznesu's upplaga ökade kraftigt efter ny design

Tack Johan Frisk för tips på Twitter.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Nu går annonseringen online förbi pappret


Länge har jag förvånats över marknadens irrationella beteende. Å andra sidan så har jag aldrig lyckats lära mig att marknaden just är allt annat än rationell. Men – håll med mig – är det ändå inte lite märkligt att 80% av en dagstidnings annonsintäkter hamnade i papperstidningen som hade 20% av läsarna? Och vice versa. Att bara 20% av annonsintäkterna hamnade på webben som hade 80% av läsarna? Där sistnämnda media dessutom var långt mer mätbar än förstnämnda.

Jag säger inte att detta gällde för alla dagstidningar. Men för något år sen hade jag två konkreta exempel på bordet. Och vad jag förstod så fanns fler exempel med ungefär samma skeva fördelning av intäkterna.

Nåväl – nu verkar åtminstone marknaden i USA ha tagit sitt förnuft till fånga, för medan annonsintäkterna för dagstidningarna (papper) faller brant nedåt där, så ökar annonsintäkterna för webben brant uppåt. Frågan är när annonseringen online går om annonseringen på papper? Om ett år? Två år?

newsvonlinearrev05-08

Jag återkommer.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Låt Google ta över nyhetsdistributionen


Dagens Nyheter (TT) följer upp Tribune’s konkurrsansökan med artikel och essä i dagens tidning. Artikeln är “yesterdays news”. Men Essän fördjupar sig på ett semi-filosofiskt och ganska intressant vis. “Ska Google ta över?” Frågar sig journalisterna, Arne Ruth och Bjarne Stenquist, bakom essän.

De refererar till en diskussion mellan Jeff Jarvis, amerikansk professor i journalist och bloggare, samt Edward Roussel, chef för digitala medier på den ansedda  dagstidningen The Telegraph.

Diskussionen sägs ha handlat om det snudd på outsinliga ämnet; vad dagstidningarna ska göra för att överleva i ett nytt kommunikativt landskap. Där sävål den traditionella journalistiken som distributionen av den är starkt ifrågasatt.

Jeff Jarvis och Edward Roussel menar att det kanske vore klokt att överlämna distributionen och annonshanteringen till Google. De är ju världsledande på såväl förmedling av information som annonshantering. Skalfördelarna skulle bli oöverträffade, åtminstone i ett teortiskt och något filosofiskt perspektiv.

Arne Ruth och Bjarne Stenquist menar i alla fall att det vore klokt att försöka fokusera sig på “hårdvaran: journalistiken” istället för att bränna allt krut på distribution och liknande. De frågar sig:

Kan den traditionella nyhetsjournalistiken med demokratiska anspråk, kärnan i dagstidningarnas självsyn, överleva i en medievärld som präglas av internetanvändning och framväxten av sociala medier där vem som helst kan delta?

Det rungande svaret är “NEJ”.  De skriver:

Man talar inte om en konjunkturell nedgång utan om ett epokskifte. Det gamla mönstret, där en grupp professionella journalister bevakar samhällets ekonomiska, politiska och kulturella elit och sedan meddelar läsekretsen sina observationer i en stum envägskommunikation, fungerar helt enkelt inte.

En växande skara medborgare lutar sig inte längre mot morgontidningens urval av de viktigaste händelsenyheterna. I stället litar de på att deras eget webbaserade nätverk vidareförmedlar de nya sakuppgifter som är så pass angelägna att de förtjänar deras uppmärksamhet. “

Successivt börjar dagstidningarna och andra konventionella medier och mediehus äntligen förstå att man inte längre har monopol på nyheter och information i största allmänhet. Att inslag i såväl radio, TV och press, bara är en ingrediens i en ständigt pågående dialog, där konsumenterna nu till nästa lika stor grad är producenter; och där informationsinhämtning av envägskaraktör har glidit över i konversationens tecken.

Arne och Bjarne skriver:

Tidigare var artikeln som trycktes i tidningen slutprodukten i det journalistiska arbetet. Nu är den i stället början i en dialog med läsekretsen som ingen vet hur länge den kommer att pågå.”

Instinktivt så anser jag det vore olyckligt om Google fick ännu större makt över förmedling av information, och i viss mån även annonshantering, men om det krävs för att bibhålla kvalificerad allmännyttig journalistik, så…what ever it takes.

Åtminstone så är jag benägen att hålla med Jardenberg om att följande satning är ytterst tveksam (med förbehåll för att jag inte känner till alla detaljer i frågan):

HD gör miljoninvestering i pressen. Kring 30 miljoner ska Helsingborgs Dagblad använda till att renovera sin tryckeriutrustning. Samtidigt konstaterar ledningen att intäkterna kommer att minska rejält de närmaste åren.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,