Dyr journalistik ingen lösning


I en ledare i Dagens Media häromdagen menar Fredrik Svedjetun att den “den tryckta tidningen drar sin sista suck i samma stund som den slutar att investera i dyr journalistik”, och att om dagstidningarna inte lyckas erbjuda “unicitet, journalistisk briljans och svårkopierat innehåll”, så kommer de att gå en långsam död tillmötes.

Dyr journalistik ingen lösning

Jag håller inte med. Därför skickade jag in denna debattartikel, som jag också publicerar här.

Dyr journalistik ingen lösning

Vi kan alla konstatera att många mediahus, i synnerhet tidningshus, har det extremt tufft just nu. Orsakerna är många; men jag vill lyfta fram några som sticker ut mer än andra vad det gäller dagspressen i form av papperstidningar: Konkurrensen från nya webbaserade medier, i synnerhet sociala medier och nätverk, är svidande både vad det gäller att attrahera läsare/användare och de som vill kommunicera med dessa (annonsörer och liknande).

Tidningarnas redaktioner och journalister har svårt att konkurrera med medborgarjournalisternas mångfald, snabbhet, och specialistkunskap, som dessutom är gratis i många fall.
Papperstidningarna har svårt att tillhandahålla exakt det och bara det som läsarna vill ha. Ingen läsare vill ha massmedia i en värld av elegant organiserad nischmedia på webben. Något som även gäller annonsörerna. Räckviddsperspektivet tappar mark till förmån för CPC- och performance marketing, där ROI blir tydligare. Myten om att hälften av reklampengarna är bortkastade, är inget annat än just en myt. Papperstidningarnas trubbiga eftertextannonsering, är närmast utraderad. Lägg där till att kostnaden för att producera och distribuera tidningar är oproportionelig hög i jämförelse med den för webmedia. När såna ohälsosamma och otrimmade mediebyggen dessutom slängs in i ett av seklets djupaste lågkonjunkturer så är slakt inget annat att vänta.

De tidningshus som fortsätter att satsa på “unicitet, journalistisk briljans och svårkopierat innehåll” i en traditionell redaktionell bemärkelse, i det nya kommunikativa landskap vi idag befinner oss i, lär knappast få en drägligare tillvaro. Att exempelvis satsa på ett unikt redaktionellt material, med utgångspunkt från grävande journalistik så som vi är vana vid att se den, är inte lönt, och lär knappast bli.

“Finns det plats för grävande journalistik i dagens Mediasverige?” var temat på paneldebatten under Gräv09. Debatten leddes av Janne Josefsson och i panelen satt Tomas Brunegård, vd för Stampen-koncernen, Cilla Benkö, vice vd för SR, Per Yng, nyhetschef SVT, Mikael Olsson, Konflikt SR, Åsa Nicander, ordförande FGJ, Daniel Sandström, chefredaktör Sydsvenskan, samt Martin Jönsson, redaktionschef för Svenska Dagbladet. Samtliga i panelen ansåg sig satsa på undersökande och grävande journalistik, det de kallade kvalitativ journalistik. Och de flesta var överens om att den grävande journalistiken var viktig. Inte minst för tidningens varumärke och affärer.

Problemet som ingen av dem dock hade någon lösning på var hur man skulle tjäna pengar på den. Livslängden för sk scoop blir allt kortare, vilket gör det allt svårare att räkna hem affären på den, i synnerhet när allt färre läsare visar sig villiga att betala för den. Väljer man dessutom att göra sina journalistiska alster svårkopierade, och som AP börja stämma Google för att deras nyhetstjänst tar fragement av den och länkar till den, så är man ute på djupt vatten.

Att försöka göra som förr, fast lite bättre, kommer inte leda till nya kommersiella framgångar. Såväl Fredrik Svedjetun som representanter för andra tidningshus måste inse att medielandskapet förändrats och utnyttja istället för att trotsa det.

Våga lägg ner era papperstidningar, och satsa på webben. Slå vakt om era varumärken. Bygg öppna kommunikativa plattformar. Bjud in er publik till att vara med och bidra med sin kunskap, erfarenheter, och övrig input. Skapa konversation och engagemang, som leder till lojaliet. Moderera, organsiera och komplettera. Ta hjälp av publiken. Öppna upp era API:er så att andra webbplatser kan ta er information och funktioner till nya höjder. Släpp 90% av innhållet fritt. Ta betalt för det innehåll som levererar verkligt värde. Ta lite betalt av många. Lär av spelbranschen och ta betalt för det som läsarna älskar, som spar dem tid, som ger dem status, något som de kan tjäna på. Utnyttja de nya kommunikativa programmen avsedda för de som vill kommunicera med er publik. Och skräddarsy egna.

Räds inte företag och pr-konsulter. Bjud in dem istället, på samma sätt som ni bjuder in alla andra som har något mer eller mindre spännande att berätta. Men var tydlig med källan. Som vanligt.

Fredrik skriver: “…i samma stund som redaktionerna förlorar i styrka ökar möjligheterna för informatörer, pr-byråer och lobbyister att påverka innehållet och agendan. Tidsbrist och mindre resurser leder till en försvagad redaktionell integritet och ett större behov av att utomstående “gör jobbet”.

Face it. Traditionell media kommer inte längre vara den tredje statsmakten. Traditionell media kommer inte vara den som sätter agendan. Agendan kommer att sättas av alla som sammantaget uttrycker sig på den här planeten, informatörer, pr-byråer och lobbyister inkluderade. Och så är det redan idag. Facebook har fler unika besökare än Aftonbladet i Sverige. Och kompisarna på nätet har fortfarande större inflytande på sin omgivning än traditionell media. Det är verkligheten. Utnyttja den.

Andra bloggar om: , , , , ,

Het debatt om nytt debattfourm


Newsmill är det senaste i raden av debattforum som lanserades för några veckor sedan. Tanken är att försöka strukturera ett urval av blogginlägg rörande ett urvarl av frågeställningar. Senast i raden av frågor var: “Har Aftonbladet rätt om Newsmill?”, och syftar på Dan Josefssons artikel i fredagens Aftonbladet.se: “Så ska de tygla bloggsfären“. Och syftar på “Bonniers nya redaktionsklädda pr-byrå”. Aritkeln resulterade i ställningskrig och pajkastning på Newsmill, mellan diverse mer eller mindre kända bloggare inom media och kommunikation. Här följer mitt något mer diplomatiska inlägg:

Är vi inte alla överens? Att Newsmill är ett försök från Bonniers sida att förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sin fördel? På mer eller mindre goda grunder

Varför är ni så kategoriska? Jag tycker det luktar politisk pajkastning om denna debatt. Nog har Dan Josefsson, Aftonbladet, lite rätt alltid? Åtminstone om man försöker förstå andemeningen, vilken ju förvisso alltid är högst arbiträr. Och nog har Martin Jönsson, SVD, lite rätt han med? Liksom Brit Stakston, Niclas Strandh? Är det inte tämligen glasklart vad som är på G och håller på att hända?

Nej, Newsmill kommer naturligtvis aldrig tygla blogsfären. Förmodligen inte Bonnier, eller någon annan, i något annat sammanhang, heller. Och jag har oerhört svårt att tro att det är det Dan Josefson menar, även om man kan tolka det som så. Rubriken är ju satt för att provocera på klassiskt Aftonbladet-manér. Så även texten. Det jag vill tro att Dan menar, och där jag tycker han har rätt i sak, är att Bonnier liksom många andra mediehus, mer eller mindre desperat försöker förhålla sig till och utnyttja det nya medielandskapet till sen fördel. Dels för att bibehålla mediekonsumenterna och dels annönsörerna, och möjligtvis även för att bibehålla rollen som tungt opinionsbildande forum.

För ni kom väl ihåg Bertil Torekulls inlägg i debatten på DN i slutet av februari 2007? Då han fly förbannad hoppade på och kritiserade Carl Bildt för att hans “dubbelroll som minister och pratig bloggare för tankarna till Venezuelas talträngde president Hugo Chávez“? Och vidare: “En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare.” Det som då verkade irritera Bertil Torekul var att Carl Bildt dels blandade ihop sin roll som privatperson och utrikesminister, i sina tyckande, och dels använde bloggen för att uttrycka dessa åsikter. I synnerhet mellan raderna kunde man ana Bertil Torekulls stora frustration över att Carl Bild övergivit dagspressens debatt-forum till förmån för den mer otyglade, okontrollerade blogsfären.

Jag bloggade om detta då, och menade att det snarare borde vara Bertil och de traditionella debatt-forumen, som borde försöka anpassa sig till de nya förutsättningarna. Och är det inte exakt det vi ser att var och vartannat traditionellt mediehus tillika media gör, eller åtminstone försöker göra, i allt större utsträckning? Newsmill är bara ett av massor av exempel. Och dessutom ett mycket säreget exempel. Helt enkelt ett ärligt tappert försök att på någorlunda vettigt och matnyttigt sätt förhålla sig till och nyttja det sociala medielandskapet till något nytt och fräscht som de kontrollerar, och kan tjäna pengar på, även om sistnämnda är ytterst luddigt.

Rupert Murdoch och hans News Corp köpte ju MySpace redan 2005 av den anledningen. “That’s where the information flys”, lär han ha sagt. Och till Forbes sa han något år senare: “Media companies don’t control the conversation anymore, at least not to the extent that we once did.” Några år senare poppade de sociala mediala satsningarna upp även i de nordiska mediehusen, så även i Aftobladet med bl a Snack Community. För tillskillnad från Bonnier så har ju Schibstedt varit relativt “avant garde” beträffande satsningar på ny, och social media. “Skam den som ger sig” får man väl säga som gammal Bonnier-anställd 🙂 Newsmill är ett välkommet tillskott till det relativt öppna, demokratiska och social medielandskapet. Dock ingen “killer application”. Jag har svårt att se vad Newsmill kan tillföra den befintliga och väl strukturerade blogsfären. Jag tycker inte förpackningen av de redaktionella bidragen räcker. Och vad mer finns? Men jag är ödmjuk för alla försök. Förhoppningsfull. Och försiktigt positiv.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,