Företag bjuds in i redaktionella finrummet


Allt fler media bjuder nu in företag att bidra med sina nyheter i den redaktionella kontexten, där företagen ges möjlighet att möta sin målgrupp på ett mer naturligt sätt än traditionell annonsplats. Första stapplande stegen till Crowdsourcing som sannolikt och förhoppningsvis snart mynnar ut i en nyhetscommunity som kompletterar och i någon mån även överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

För några veckor sen höll jag ett föredrag för styrelsen för ett stort norskt tidningshus. Jag pratade om hur webben dramatiskt förändrat förutsättningarna för deras verksamhet. Och förklarade att de faktorer som hittills berättigat tidningens existens idag är kraftigt konkurrensutsatta av bl a helt ny typ media, ofta av social karaktär.

Tidningshusen har hittills lyckats locka läsare till sina alster för att de varit bra på att 1) gräva och aggregera fram intressanta historier 2) förädla informationen 3) förpacka 4) och distribuera den. Något som i sin tur lockat företag och liknande att söka sig till tidningen som den självklara kanalen för kommunikation med sin marknad tillika tidningens läsare. En särställning på marknaden så stark att den stundtals benämnts som den “tredje statsmakten”.

Men när ny teknik och webb gjorde det möjligt för vem som helst att producera, publicera och distribuera sina historier på ett minst lika raffinerat sätt som de traditionella mediahusen så är sistnämnda inte längre den självklara destinationen för information, förkovran och inspiration. Istället har läsare i allt större utsträckning sökt sig till folkets röst i medier där de själva är såväl producenter som konsumenter. Tidningarnas och andra traditionella medias särställning som den enda riktiga opinionsbildaren har tappat sin gloria.

Företagen är inget undantag. De traditionella mediernas dominerande ställning har hittills endast tillåtit företag att kommunicera via deras kanaler på tre sätt: 1) via annonsplats 2) som insändare 3) via journalister. Ett tämligen trubbigt erbjudande som fått många företag att ledsna, och inse att de faktiskt kan prata med kunderna på ett mer direkt och effektivt sätt via nya och mer sociala media, däribland deras egna.

Inget sker över en natt men trenden har aldrig varit tydligare; mediekonsumenter söker sig till internet och dess sociala aktiviteter. Och företagen följer efter. Kvar står traditionell media och tittar på.

Joakim Jardenberg visar upp en bild i ett nyligen publicerat blogginlägg som visar på oförmågan hos internetmedia att skapa kommunikativa lösningar som är tillräckligt väl fungerande och attraktiva för att företag ska vara intresserade av att betala för dem (Google Adwords / Adsense som lysande undantag).

Han skriver:
“Det finns en relation mellan hur mycket tid som spenderas i ett medie och hur mycket annonspengar det mediet snurrar runt. För alla traditionella medier pekar utvecklingen neråt, för internet pekar båda kurvorna uppåt. Men det mest intressanta är det finns en samband mellan tid och pengar i alla kanaler, och på nätet är det ett glapp som är värt minst 50 miljarder dollar, i grov jämförelse med övriga medier. Det är potentialen. När vi ser de siffrorna, hur kan vi ens tänka tanken att göra något annat än affärsutveckla runt annonserbjudandet.

Så när det stora tidningshuset frågade mig vad jag föreslår att de gör åt sin situation, så svarade jag:

“Ni måste ta reda på er eventuella rätt att existera. Ni måste helt enkelt fråga såväl era läsare som era annonsörer (företag) och övriga intresseter: “ Vad kan vi göra för er? Vilket värde kan vi tillföra?” Om det då framkommer att företag vill kommunicera med sin marknad på ett annat sätt än det ni idag erbjuder, och det sättet också är något som tilltalar era läsare, så bör ni rimligtvis ta er dit. Har ni övervägt tanken att det kanske inte ens är er redaktion som är bäst lämpad att leverera värde till ert media? Det kanske är tredje part? Det kanske är era läsare, eller t o m de företag som annonserat hos er?”

Arvid Jurjaks skrev nyligen en intressant artikel i InternetWorld om Crowdsourcing-professorn och webbentreprenören Luis von Ahnmed, med rubriken “Låt crowdsourcing utveckla din affär”.
Där man med “crowdsourcing” menar “att med hjälp av internet mobilisera stora skaror människor som gemensamt, med datorer som verktyg, löser problem som datorer inte klarar av, och samtidigt bidrar till att göra internet smartare”.

“Du själv kommer inte ensam att lösa problemen på bästa sätt. Detta är en insikt som webben har varit bra på att utveckla. Och några av de mest framgångsrika företagen på nätet har sett till att låta andra, utanför företaget, stå för innovationerna”, menar Luis von Ahnmed.

“Det finns alltid smartare människor än du utanför ­företaget, och man måste på något sätt fundera ut hur de kan bidra.”

En del media av traditionellt snitt har nu börjat tänka i dessa banor. I synnerhet webbmedia, där läsarna bjudits in att delta i det redaktionella arbetet i den bemärkelsen att de givits möjlighet att bidra med eget innehåll, det vi kallar “användargenererat innehåll” och på så sätt interagera med såväl mediets “eget” som användarnas innehåll.

Företagen och dess kommunikativa representanter har dock i mycket begränsad omfattning givits möjlighet att delta i den redaktionella kontexten, såvida de inte tar genvägen som användare/läsare. Detta trots att de är sakkunniga, har mycket att berätta, och dessutom villiga att betala en slant för att möta sin målgrupp, vilken ofta är densamma som mediets läsare. Det företagsgenererade innehållet är hänvisad till annonsplats eller till mediets “tipsa oss”-adress.

Men nu ser vi isen brytas. En del media har nu avsatt utrymme på redaktionell plats där det står fritt för alla företag att släppa sina nyheter (eller pressmeddelanden som de fortfarande ibland kallas). I min värld är detta de första stapplande stegen till av medierna fullt utbyggd “crowdsoursing”, som med sannolikhet mynnar ut i en nyhetscommunityn som vida överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

Eniro lämnar Kia-index. “Helt irrelevant”, säger produktchefen.


Äntligen! Nu struntar Eniro i trafiken, och lämnar Kia-index, med målet att generera verkliga leads till sina kunder.

Kia-index är helt irrelevant, säger Eniros nordiska produktchef Mathias Hedlund.

Branschmåttet unika besökare är missbrukat och trubbigt då det på intet sätt mäter besökarnas verkliga värde. Annonsörerna ska välja oss för att de vet att köpkraften finns här, menar Eniros marknadschef Jonas Dahlquist.

Förändringen är ett led i bolagets ”gula revolution”, som sikt ar på att göra Eniro.se till Sveriges ledande köpmotor, skriver Dagens Media idag, och menar att Eniros förhoppningen är att annonsörerna ska fokusera på leads istället för antalet unika webbläsare.

Enligt Dagens Media menar kritikerna dock att det förmodligen endast beror på att Eniro givit upp hoppet om att överträffa Hitta.se’s trafik. Däribland Rui Brites de Sousa, vd för Hitta.se:

Eniro stämde oss en gång för att vi sa att vi var större än dem. Man kan ju undra varför de överger sin strategi att vara störst på Kia-index, som de kämpat för så länge, just när vi har gått om dem flera veckor i streck.

Själv tycker jag Eniro’s utspel är beundransvärt, klokt, om än dock vågat. Inget ont om Kia-index, men visst är det så att trafik helt saknar betydelse så länge den inte genererar värde. Jag är omåttligt trött på termer som “räckvidd”. Och allt som har med kvantitet på bekostnad av kvalitet att göra. Att antalet, frikopplat från andra kvalitetsaspekter, skulle ha betydelse för kommunikationen är en fatal missuppfattning som bitit sig fast och vägrar släppa taget.

Tack, Eniro för att ni visar vägen. Och hoppas att ni vågar löpa hela linan ut. Nu återstår att se om ni kan påvisa affärer som täcker kostnaden för era kunder att synas i era media. Jag håller tummarna.

Eniro visar företags tweets


– Sociala medier växer i betydelse. Idag räcker det inte med att bara få
telefonnummer, adress och hemsidesadress till ett företag utan våra användare
efterfrågar mer information. Därför känns det naturligt att erbjuda våra
annonsörer möjligheten att kunna lägga till sina twitterflöden på eniro.se,
säger Christer Pettersson, svensk onlinechef i ett pressmeddelande på Newsdesk.

Företagens tweets på Eniro

I mina ögon är detta en efterlängtad tjänst för alla inblandade, såväl besökare som företag.

I pressmeddelandet refererar man till Burson-Marstellers undersökning där det sägs att minst 130 företag twittrar regelbundet. Själv är jag helt övertygad om att det är lång långt fler. Samtidigt kan jag konstatera att ännu fler företag, förmodligen 10.000-tals, släpper nyheter på sina webbplatser, varför det förmodligen skulle vara än mer önskvärt att kunna publicera även på Eniro. I likhet med det samarbete MyNewsdesk har med hitta.se.

Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök


För några månader sen fattade Aftonbladet beslut om att lägga ner Sesam Nyhetssök. Och därmed kunde alla kritiker le i mjugg. Schibstedt sägs ha plöjt ner en halv miljard svenska kronor i det många kallade för nyhetssökets kamikaze-projektet. Personligen så håller jag med Ola Spännar på mahir om att “Sesams nedläggning är helt klart ett bakslag för gratis öppet nyhetssök på svenska“.

Igår lanserade dock Eniro sitt nya nyhetssök i samarbete med Aitellu. Jag har i skrivande stund svårt att det skulle nå Sesams nivå. Men satsningen är välkommen. Aitellu duktiga. Och Eniro stora. Dessutom kan Newsdesk och alla 9000 företag som förmedlar pressreleaser via tjänsten, glädjande konstatera att de fått en mycket framskjuten position i sökresultatet.

Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök

Men – som sagt – nyhetssök av denna dignitet lär stå sig slätt mot tjänster som Google News Timeline, m fl, i synnerhet när det orkar jobba sig ner på lokal nivå. Vilket i o f s verkar dröja.

Pressreleaser framskjuten position i Eniros nya nyhetssök

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Eniros katalog-ekvation obegriplig


Är det någon som får ihop Eniros katalog-ekvation?

För det första så håller jag med miljövännerna om det förkastliga i att köra ut drygt fem miljoner tunga papperskataloger över hela Sverige.
För det andra så känns “företaget” närmast absurt när det sker till hushåll som inte verkar vilja ha katalogerna?

Vore det inte bättre att de som faktiskt vill ha katalogerna beställer dem än tvärtom, undrar Mikael Karlsson, ordförande för Naturskyddsföreningen, i en artikel i dagens DN?
Nej, det är varken “…bättre för miljön eller ekonomiskt försvarbart för vår egen del”, säger Katarina Lind, produktchef för Eniros Gula sidorna.

Det är klart att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart för Eniro att jobba med en sk “opt-in”-lösning. Det skulle vara som att distribuera gratistidningar bara till dem som beställt dem. Få skulle beställa dem och affärsmodellen, som bygger på räckvidd och annonser, skulle helt sättas ur spel.

Efter idel påtryckningar så har Eniro dock gjort det möjligt att avsäga sig katalogen på deras hemsida. Exakt hur många som har utnyttjat möjligheten är det ingen som vet, då Eniro vägrar att offentliggöra uppgiften, men årets upplaga sägs ha sjunkit endast med 100.000 ex.

Katarina Lind är nöjd, och hänvisar till en undersökning som visar att hälften av hushållen faktiskt använder telefonkatalogen regelbundet. Exakt hur den undersökningen har gått till är ovisst, men något säger mig att siffrorna skulle se annorlunda ut om SCB gjorde den.

Nåväl, ponera att undersökningen stämmer. Jag får i alla fall inte ihop katalog-ekvationen. Eftersom det bara finns drygt fyra miljoner hushåll i Sverige, skulle det innebära att “bara” två miljoner använder katalogen regelbundet. Hur kommer det sig då att Eniro trycker fem miljoner ex för att distribueras i Sverige? Företagen kanske också ska ha varsitt ex? Mig veterligen finns det knappt 300.000 företag i Sverige. Plocka på myndigheter, föreningar, klubbar och organisationer så kanske man kommer upp i 500.000. Var hamnar resten av de miljontals katalogerna?

Jag kan bara dra slutsatsen att de hamnar utanför dörren till de hushåll och liknande som varken använder eller vill ha katalogen ifråga. Och att bygga sin affär på att skicka ut kataloger till folk som inte vill ha den, känns oerhört tveksamt.

Andra bloggar om: , , , , , ,