What can professional journalists bring to the table – part #2


Excellent crowd sourcing gave Expressen journalist a story in a few minutes. Done and published. Added value to their readers. But next time…? I doubt.
I happened to be at  Kungliga Dramaten in Stockholm tonight, to enjoy the theater production “Tre herrars tjänare” with the protagonist Morgan Alling. Great Show… until Morgan suddenly run off the stage to vomit. Well we didn’t know until someone told us. A man from the back stage told the audience that Morgan felt a bit dizzy and it was time for a short pause.But the pause became for quite a while and later people in charge informed us that the show has to be stopped due to Morgans illness. Some said that he went to hospital for examination.Shit happens. But not the end of the story…
I checked in at Foursquare and told my network about the drama. And some of them wonder what’s happening. One of them was a friend and former Expressen employed, who also send me a sms.
He forwarded the tweet to his former colleagues at Expressen, who immediately tried to reach me, including over phone. A few minutes later he got my side of the story. As far as I could understand, he (or her ? because the story in Expressen were written by Marit Sundberg) also get in touch with Dramaten’s press officer, Christina Bjerkander, and got some info and statements from her. The story became short and pretty pointless, but maybe not for their readers?
I’ve got some reflections regarding this specific drama, though.
I guess things like this happens all the time, right? People is sharing their experiences and stories with their friends. A lots of journalists getting better and better at crowd sourcing, after all. They might not be so lazy as the rumour says (personally I’ve never said that journalists are lazy, maybe because I worked my as off as journalist once upon a time). And social media are a must for journalist these days to keep up with the latest.
But – and this is a big BUT –  in the long term I do think journalists in general must add more value than this journalist did in her article, otherwise she’s out of there. In the long term, she won’t be able to compete with the crowd when it comes to deliver stories. When things like this happens, people will tell their side of the story, for an example on twitter with the hashtag #morganalling. That will include the press officer Christina Bjerkander, and even the back stage people, maybe even Morgan himself, on his blog and his Twitter? Because all the info that can be shared – will be shared.  Information that can be digital – will be digital.  Influence indexes and ranking, might edit the story. Your personal magazine will package and distribute it.

This time – it didn’t happened (very few added info to #morgonalling). Maybe not even tomorrow. But sooner or later it will. And by then journalists like Marit Sundberg will got hard time.

Twittrarna snabbaste rapporteringen från Melodifestivalen i Expressen just nu


Nu är det läsarna och tittarna som rapporterar direkt från stora evenemang som OS och Melodifestivalen på finaste redaktionella plats i våra riktigt stora kvälls- och dagstidningar. Till sin hjälp har de förstås Twitter och Twingly Channels. Några röster från #mel2010 ger antydan om att själva Twitterflödet t o m är intressantare än själva Melodifestivalen.

Så här ser twittrandet om Melodifestivalen ut i Expressen i skrivande stund:

Och sanna mina ord men det är ett sant nöje att i skrivande stund följa med i det digra utbud av kommentarer till evenemangen, trots att jag inte är ett dugg road av Melodifestivalen i sig.

Och så här ser tweetsen om OS ut i Aftonbladet just nu.

Twinglys sk “realtidstjänst” – Twingly Live – på den sk “realtidswebben” gör det möjligt att följa händelseutvecklingen på Twitter och andra sociala medie-tjänster i realtid vid exempelvis viktiga nyhetshändelser eller stora evenemang som ovan nämnda. Och det är både kul, och inte en sekund för sent för traditionell media, som SVT, Aftonbladet och DN, att följa med i denna utveckling, och utnyttja denna möjlighet i sina media, då de själva inte skulle komma i närheten av att rapportera så snabbt och nyanserat.

Martin Källström, VD på Twingly, skriver i pressmeddelandet:

För medierna är det en fantastisk utveckling som ökar engagemanget för nyhetsrapporteringen. Det engagemanget tar man vara på med realtidstjänster som Twingly Live. Vi är väldigt stolta över att tre ledande svenska medier på samma gång använder Twingly Live vid ett av årets största evenemang.

Och tillägger:

Allt fler TV-tittare sitter med datorn i knät eller mobiltelefonen i handen och diskuterar programmen på olika sociala medier samtidigt som de surfar runt på olika nyhetsplatser.

Google-chefen om Svante Weylers konspirationsteorier: “Inget kunde vara mer fel”


Jag älskar Google. Hela mitt liv ligger i Googles händer. För jag har sökt mig dit. För att de levererar verkligt värde till låg eller ingen kostnad. Utöver deras suveräna söktjänster, arbetar jag med Google Adsense, Adwords, Analytics och Apps. Sistnämnda hanterar min kommunikation, mina kalendrar, dokument, nyhetsflöden, to-do-listor, kontakter….rubbet!

Dessutom är Google något av det coolaste och mest fascinerande bolag jag kan tänka mig. Grundarna Sergey Brin och Larry Page är ena riktiga hjältar för att inte säga orakel. Och Jeff Jarvis bok “What would Google do?” seglade snabbt upp som en av mina absoluta favoriter i fackboks-genren. En bok som även kastade lite extra ljust över hur jag klokast bör bedriva min verksamhet – MyNewsdesk.com. Tack, Google. Ni är ena riktiga hejare på att organisera information.

På den punkten har nog inte Svante Weyler på Expressen några invändningar. Men i en artikel i Expressen letade han efter ord “för att beskriva det äckel man (i.e han) känner inför Googles självutnämnda roll som världens räddare.”

Svante skriver att “Google representerar den värsta formen av auktoritär kapitalism” och jämför Googles framfart med hur “den kommunistiska staten stal alla konstnärers upphovsrätt genom att förbjuda dem att själva sälja sina verk, i landet och utomlands.”

För några timmar sen replikerade Googles Sverigechef Stina Honkamaa:

“Svante Weyler verkar tro att Google vill äga rätten till material producerat av andra och till och med sälja resultatet av deras arbete utan deras tillstånd. Inget kunde vara mer fel. Gemensamt för alla våra tjänster är att vi alltid respekterar andras upphovsrätt. Vi tillhandahåller ett antal plattformar där material-ägare av olika slag och användare kan hitta varandra, men rättigheterna till innehållet finns alltid kvar hos originalägarna. Vi är mycket mer intresserade av att hjälpa ägare av innehåll göra sitt material tillgängligt och enkelt att hitta på nätet och hjälpa dem tjäna pengar på det.”

“Man frestas att hålla med.” skriver Svante. “Och sen kommer man att tänka på att detta har man sett förut. Under kommunismen.”

Googles inflytande och allt större makt över oss människor går inte att ta miste på. Dock anser jag att begrepp som “kommunism” känns bortom fjärran i sammanhanget. Jag kan inte komma på att Google på något sätt, eller vid något tillfälle, missbrukat sin starka ställning, stora makt och påtagliga inflytande. Bortsett från då några bilder på Himmelska fridens torg försvann från sökresultatet i Kina.

Nej, jag anser uttalandet från Svante vara mer cyniskt och konspiratotiskt än klarsynt.

Av Kristofer Björkman

Twitter räddar Dawit Isaak?


Jan Helin räddar DawitExpressen räddar Dawit

Unikt samarbete mellan Expressen, Aftonbladet, SVD och DN idag. Tillsammans har de – äntligen – enats om en gemensam kampanj för att fria Dawit Isaak. Allt tack vara Jan Helins invit på Twitter.

Lustigt att det ska till en mikroblogg för att få till ett så pass – i mina ögon – självklart samarbete av typen vi kan läsa om i Thomas Mattssons blog (se uttdrag nedan).

Twitter-samarbete - Free Dawit

Thomas skriver i bloggen: “Tids nog får vi säkert debattera varför vi inte gjorde det här redan 2001. Eller 2002. 2003? 2004? 2005? 2006? 2007? 2008?”

Kan vi dra igång debatten nu redan? Kan ett av skälen vara så simpelt som att det måste till ett nytt kommunikativt verktyg av typen Twitter för att det ska ske? Tror inte det. Men frågan gäckar.

Mymlan var arg då - men glad nu?

Nu har i alla fall jag deltagit i uppropet och signat kampanjen. Gör det du också! Fria Dawit Isaak!

Newsdesk signar Dawit-kampanj


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Bloggare gör pappers-Expressens kultursidor bättre?


“Bloggarna tar över!” står det med feta bokstäver på Expressens kulturdel. Och innebär egentligen inte mer än att Björn af Kleen, vikarierande kulturredaktör på Expressen, vill låta ett gäng bloggare skapa ett uppslag i Expressens papperstidning under tre fredagar i rad. Alltså ingen stor sak. Men ni undrar säkert varför?

Björn försöker förklara för Linda Fagerlind på Resumé:
– Det finns idag en ganska stark kritik bland bloggare och andra till hur journalistik görs på dagstidningar. Det här är ett experiment där vi bjuder in några av kritikerna och låter dem jobba under samma förutsättningar.
Och vidare:
– Vår ambition med det vi skriver är att nå utanför den givna och specialinsatta publiken. Det ska kunna tilltala en bredare massa. Nättidningar har kanske inte alltid samma ambition. Det ska därför bli intressant att se deras, kanske friare definition, av god kulturjournalistik. Vi vill också låta oss inspireras av deras kunskaper och idéer.

Med andra ord: “Låt oss bjuda in några bra bloggare och se om de gör våra kultursidor bättre.” Inga konstigheter.

Men jag väljer att ta det ett steg längre. Jag tror att detta är en liten del i en omfattande strategi som bygger på att göra traditionell media mer social, för att de sociala medierna lockar och engagerar fler och för att det är så mycket billigare att producera.

Rubriken – “Så redigeras en modern kultursida” – till den lilla notis på Expressen.se där Expressens kulturredaktion förklarar schackdraget, ger ju även den vissa indikationer på att de skissar på något som hör framtiden till.

Att låta några bloggare få göra Expressens kultursidor gör förvisso inte tidningen mer social på något sätt, utan är endast ett tecken på att tidningen flirtar med sina läsare och sin omgivning att bidra med innehåll. Men faller “exprimentet” väl ut så är det ju inte osannlikt att tänka sig att bloggare for fortsätta att producera delar av mediet ifråga; att de blir många fler; och att bidraget till pappertidningen blir en del av det sociala engagemanget på Expressens webbplatser.

Kjell Häglunds film- och tv-blogg – Weird Science – var gänget bakom första uppslaget.
Kjell berätta för Linda på Resumé varför de ställer upp:
– Exponering och en chans att visa att bloggjournalistik är likvärdigt. Det finns fortfarande en hel del journalister och andra som har fördomar mot bloggar som säger att de inte läser dem. Men faktum är att bloggjournalistik är en stor del av branschen och förhoppningsvis kommer många att upptäcka att det är likvärdigt

Läs om tilltaget i ett inlägg av Kjell bloggen Weird Science.