Media Evolution med dragplåstret Chris Anderson, och hans “gratis teorier” är slut. Den meriterade panelen fick bara ställa en fråga var. Och nu slickar dem, liksom övriga publiken, sina sår. Åtminstone den del av panelen och publiken som representerade det traditionella mediet.
För Chris Anderson bekräftar det alla mediemänniskor börjat förstå: “News is and will be free”. De media vars affärsmodell även i framtiden bygger på att sälja nyheter är dömda till snar undergång. För i en ekonomi där det fullkomligt vimlar av källor som gladeligen producerar och förmedlar nyheter helt kostnadsfritt, eller t o m är beredda för att betala för det, blir det nästintill omöjligt för källor att ta betalt för liknande alster. “Liknande alster!!?” frustade någon knappt hörbart i panelen: “Kvalitativ journalistik kommer man – väl – kunna ta betalt för, eller åtminstone finansiera med annonser, eller liknande?”
“Kvalitet!?” undrar Chris Anderson. “Vad är kvalitet? Man producerar för mycket “kvalitetsjournalistik” som inte genererar något värde. De journalister vars alster publiken kommer att vilja betala för, kommer att bli betydligt färre i framtiden.”
Chris refererar till sina barn; de får kolla på “TV” max två timmar per dag. Vad väljer de? Att kolla på den senaste StarWarsfilmen på största platt-TV:n med HD-kvalitet och suround? Eller att surfa runt på YouTube och kolla på sina nio-åriga polares StarWars look alikes – egenhändigt producerade? Sistnämnda förstås. No doubt.
Nyheter är “to cheap to meter”, liksom mycket annat i den digitala världen. Av samma anledning som man idag kan slösa med lagringsutrymme för digital information, kan vi slösa med nyheter. “Unlimited storage – for free.” “Unlimited news – for free.”
För oss människor har ord som “slösa” klingat negativt. I en del fall befogat. Men Chris Anderson menar att naturen alltid har kunna slösa på tillgångar i överflöd. Tillgångar som varit gratis. Vi människor är inget undantag. “Waste is good.” Youtube waste videos.” “Yahoo waste storage of mail.”
1900-talets “atom economy” övergår detta sekel till det Chris kallar “bits economy”. Bits som varken kostar något att producera, distribuera eller lagra.
Chris refererar till Betrand Russel och the Econ 101 principles: “In a competitive market price falls to the marginal cost.” Och kan själv konstatera att “on the internet – the marginal cost is zero”. Återigen – vem kan ta betalt för nyheter på en marknad där konkurrenterna producerar dem gratis, distribuerar dem gratis, och lagrar dem gratis.
Så var är utvägen?
“Learn five (free) lessons from the games” säger Chris. Människor kommer att vilja betala för:
1) Grejer som sparar dem tid
2) Garantier (sänka risken)
3) Grejer de älskar och brinner för
4) Grejer som ger dem status
5) Grejer som gör dem “hooked”
Istället för att låta dem provsmaka 10% av tjänsterna gratis, och ta betalt för resten, så vänd på steken; skänk iväg 90% av tjänsterna, och ta betalt för 10% av dem; mervärdestjänster.
SVTi och Bonnier RnD i panelen spjärnade emot i stil med “vi kan ju inte skänka bort innehåll vi betalat dyrt för att ta fram?” Nej, men betala inte dyrt för att ta fram det innehållet då” svarar Chris. “Det gör ju inte era konkurrenter.” “Pay less to more.”
Läs även IDG’s artiklar på samma tema: “Chris Anderson – gratis säljer” och “Chris Anderson frälste Malmö“. Självklart ska ni kika på idén bakom hans kommande bok “Free”. Till sist måste jag också länka till en artikel i “the Guardian” som jag läste för nästan ett år sen: “When news is free, who pay journalists?”
Andra bloggar om: chris anderson, the long tail, free, media evolution, internet, media, web 2.0, news, nyheter, journalistik, tidning
Filed under: Blogs, Citizen journalism, Information society, journalistik, kommunikation, Long tail, Marketing, Media, Microblogs, New media, Open source, Paper and magazines, Reklam, Social media, TV, video, web 2.0, Web TV | Tagged: Chris Anderson, Free, internet, journalistik, Media, media evolution, news, nyheter, Paper and magazines, the long tail, web 2.0 | 3 Comments »
Newsdesk PR 2.0 