Dålig jury korar fel vinnare?


I går korades “Sveriges 100 bästa sajter” på Café Opera i Stockholm. Vilda spekulationer avlöstes av hjärtliga gratulationer för att inte säga festyra. Halens.se blev Sveriges bästa sajt och ansågs av InternetWorld vara “ett lysande exempel på hur ett traditionellt postorder­företag har lagt webben under sina fötter och blivit en fantastisk shoppingupplevelse”.

Grattis Halens! Och grattis till alla andra som fått fina utmärkelser.

Men innan Halens och alla andra vinnare tar för allvarligt på segern så kan jag inte låta bli att lägga lite sordi på den.

För vad betyder egentligen “Sveriges Bästa Sajter”? Det är lätt att få bilden av att de 100 utnämnda sajterna faktiskt är “Sveriges bästa sajter” alla kategorier, när det i själva verket handlar om en sex jurymedlemmars åsikter. Tittar man lite närmare på dessa jurymedlemmar så inser man att alla är journalister och jobbar på/för InternetWorld.

Jag känner flertalet av dem personligen. Och hysser stor respekt för deras yrkesskicklighet, men är inte alldeles tvärsäker på att juryns sammansättning är bäst lämpad för att utse “Sveriges bästa sajter”.

Får man tro jurymedlemmarnas “track records” på LinkedIn rätt, så har någon av dem jobbat som webbredaktör för många år sen, i övrigt har vi att göra med en ganska stereotyp grupp utpräglade journalister som mestadels bevakar webben.

I de pressetiska reglerna framgår det tydligt att “massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling”. I artikeln “Här är Sveriges bästa sajt” så framgår det ingenstans att detta är en jury’s åsikt.

Kikar man i Marknadsföringslagen så framgår följande: “ Ljug inte. Reklam får inte innehålla osanna påståenden eller framställningar som är vilseledande. Det är särskilt viktigt när det gäller uppgifter om pris, mängd, inverkan på hälsa och miljö och företagarens kvalifikationer och utmärkelser. Påståenden som “bäst i test”, “störst”, “snabbast” måste kunna dokumenteras.”

Nu lyder ju inte artikeln under marknadsföringslagen, men hur som helst är det lätt att bli vilseledd som mediekonsument. Och av många kommentarer så förstår man att många mediekonsumenter, inte minst de som blivit utnämnda faktiskt tror att deras sajt är “Sveriges bästa”, men också att juryns utlåtande inte alltid fallit i god jord. Många anser att bedömningen kunde ha skett på andra grunder.

Jag skulle gärna se att någon eller några i juryn var skickliga webbstrateger, Webbdesigners, webbproducenter och – vem vet – kanske t o m en webbutvecklare.

Dåligt sammansatta jury’s, eller andra juryrelaterade brister är inte bara ett problem för “Sveriges bästa sajter” utan för många andra tävlingar av liknande slag. Jag har själv suttit i juryn för Spinn och anser att den var hyfsat väl sammansatt bortsett från att jag själv fick plats i den, bara för att mitt bolag var huvudsponsor. Däremot så vågar jag påstå att brist på vettigt underlag, tid och ork, gör att den frivilliga juryn har svårt att göra en adekvat bedömning av de nominerade bidragen för att kora rättmätiga vinnare. Men detta är spekulation från min sida.

Jag är ockås medveten om att jag kastar stenar i glashuset då MyNewsdesk gjorde några företag själaglada förra året när en intern jury utnämnde deras pressrum på MyNewsdesk till det årets bästa.

Innan dessa tävlingar tappar all sin stjärnstatus så tror jag att alla arrangörer bakom dem ser över såväl jury som deras möjlighet till adekvat bedömning.

Hur social vill du vara?


Aldrig någonsin tidigare har man kunnat vara så social som idag. Men hur social vill du vara egentligen? Och varför?

Chefredaktören på InternetWorld, Magnus Höij, menar att “den sociala webben kräver sociala människor” i ett nyligen publicerat blogginlägg. Han konstaterar att Web 2.0 (det lite mer tekniska sättet att beskriva den nya generationens web) inte har samma sociala höjd som den “sociala webben” och “sociala medier”. Och tycker vidare att skillnaden är av stor betydelse då det ställer krav på oss användare att vara sociala. Vilket i synnerhet även gäller den som “är satta att förvalta företagens sajter”, som Magnus anser inte alltid är av den sociala sorten.

Jag är av den åsikten att bara för att en del av webben skapat fantastiska förutsättningar för sociala aktiviteter, så är det ju inte ett måste att ansluta sig till dessa. Varje enskild människa respektive företag, och liknande måste komma underfund med vad de vill få ut av sina liv respektive webben som en del av livet. Vill man vara social? Varför? Och i vilken utsträckning i så fall?

Jag är av den uppfattningen att webben inte skiljer sig nämnvärt från det fysiska rummet, exempelvis krogen. Liksom webben kan krogen vara en social plats. Förutsättningarna finns, men behöver inte utnyttnas. Det går utmärkt att sätta sig i ett hörn och läsa en bok. Men om du nu har för avsikt att skapa nya kontakter och relationer, så ökar ju chansen att så sker om du är hyfsat social.

Magnus skriver: “De som på företagets uppdrag ska driva en sajt, vara delaktiga i samtalet på nätet, att hantera communities eller en blogg, ja de måste också vara extremt socialt kompetenta.” Check! Det håller jag med om. Såvida företagen vill vara “delaktiga i samtalet”.

Men den fråga vi alla måste ställa oss är hur sociala vill vi vara? I vilken omfattning vill vi delta i samtalet? Som ni vet så arbetar jag aktivt med att företag ska förstå värdet i att just delta i samtalet på webben. Men jag hyser respekt för såväl företag och människor som vill verka utan att synas.

Elias Betinakis undrade för en tiden sedan “hur en optimal webbnärvaro skulle formuleras. Vad är optimal? Vad är webbnärvaro? Vad är egentligen det allra viktigaste?” Och vidare: “Vad är det allra viktigaste att tänka på för företag i det nya förändrade kommunikationsklimatet? Varför?”

Några kommunikativa experter gav välformulerade svar baserade på skarpa analyser, som delvis ligger i linje med Magnus slutsats.

Men vi bör inte ta för givet att man måste vara social bara för att förutsättningarna finns.

Välkommen till Topp 100 MyNewsdesk


Det här mailet (se nedan) har jag faktiskt väntat på i något år. Kul med lite erkännande. Jag hyser stor respekt för InternetWorld, Magnus och alla hans kollegor, varav många jag känner.

Det komiska är dock att den sajt (www.mynewdesk.se) som blivit utvald till Topp100 inte finns! Så frågan är när vår riktiga sajt  www.mynewsdesk.com blir utvald? 😉

———- Forwarded message ———-
From: Magnus Höij <magnus.hoij@idg.se>
Date: 2009/10/22
Subject: Välkommen till Topp 100
To: kristofer@newsdesk.seHej Kristofer!
Jag heter Magnus Höij och jobbar som chefredaktör på Internetworld.
Varje år utser vi Sveriges 100 bästa sajter, Topp 100, som nog kan
betraktas som Webbsveriges Oscars-gala.

Din sajt (www.mynewdesk.se) är en av sajterna på årets lista! Och den
11 november på kvällen kommer vi att tala om vilken plats det blev.
Lokalen är Sturecompagniet i Stockholm. Det är mitt under Sime-veckan,
så några av er kanske redan är där?

Det vore väldigt roligt om du och någon kollega ville komma till
eventet och mingla med oss och övriga 99 sajter. Det kommer att bli en
trevlig och förhoppningsvis spännande kväll.
Två personer är välkomna utan kostnad. Använd då koderna myn1 och myn2.

Om ni vill gå fler finns det bra paketerbjudanden för ditt företag
eller organisation på anmälningssajten.
Anmäl er snarast! Du hittar anmälningssajten på www.internetworld.se/topp100reg

Frågor om själva deltagandet och eventet hanteras av min kollega Ewa
(ewa@springconf.com). Mejla henne om något är oklart.

Själv når du mig på magnus.hoij@idg.se

Hoppas vi ses!
/magnus

Läkemedelsinformationen sprids bäst på nätet


Läkemedelsbolagen pionjärer på sociala medier” skriver Fredrik Wass idag i InternetWorld. Och ägnar en hel artikel åt att utröna hur läkemedelsbolagen i synnerhet Pfizer använder sig av Internet PR och däribland de sociala medierna för att på effektivt sätt kommunicera med sin målgrupp.

Av artikeln kan man konstatera att läkemedlesbolagen och deras representanter är oerhört positiva till de nya kommunikativa möjligheter som uppstått i och med den andra generationens webb. Särskilt mot bakgrund av hur hårt reglerade marknadskommunikationen är för de företag som lever på receptbelagda läkemedel, där det i princip är förbjudet marknadsföra sina produkter på köpt plats.

– Jag tror att vi måste börja jobba med attention-biten, både pr på nätet, sociala medier och de möjligheter som finns där. Eftersom vi arbetar aktivt med sökmotoroptimering driver vi den trafik som finns till våra webbplatser. Men vi måste också skapa mer trafik genom att nå ut med kunskap om våra sjukdomsområden och att det många gånger finns effektiv hjälp att få, säger Caroline Karlström webbansvarig på Pfizer till InternetWorld. Och tillägger:

Vi måste ta reda på var besökaren är och kommunicera med henne där, säger hon. Vi kan fundera på hur vi själva kan skapa sociala medier och hur ska vi använda informationen som redan finns där ute. Jag tror vi kan använda det materialet jättemycket. Det ger oss möjligheter att kommunicera med nya målgrupper på ett nytt sätt.

Och Pfizers informationsdirektör Sven-Eric Söder menar på InternetWorld:

– Det kommer att bli vanligare att läkare hänvisar patienter till produktsajter. Det går inte att komma ihåg allt som doktorn säger. Vi märker på de frågor vi får att patienten redan fått tips någonstans, ofta i ett community.

Jag säger inte emot. Tvärtom. Även på Newsdesk ser vi en tydlig trend på ovan nämnda. 100-tals läkemedelsbolag och liknande har på ganska kort tid anslutit sig till Newsdesk för att på effektivt sätt sprida sin information överallt där de med inflytande på deras marknad finns och söker.

I samtliga fall har man nått ut till helt nya grupper av människor som man aldrig tidigare nått, och som dessutom visat sig haft stort inflytande på sin omgivning.

Några av företagen är Abbott, Actelion, Amgen, Astra Zeneca, Baxter Medical, Bayer, McNeil, Schlering Plough, Photocure, Roche, Sanofi och Wyeth. Men även aktörer som Apoteket och LIF.

Däremot så är jag tveksam till om de är pionjärer. Med förebehåll för de begränsade erfarenheter jag har inom läkemedelsindustrin, så har vi mest sett klassiska “PR- och CRM-aktiviteter” som kongresser, konferenser, seminarier, luncher, give aways, etc. Tech-sektorn har enligt min mening alltid varit först med att utnyttja Internet PR fullt ut. Men det är ju irrelevant.

Fredrik kommenterar även sin egen artikel på sin blogg.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,