Natali Prize till journalister för bevakning av mänskliga rättigheter


Natali Prize till journalister för bevakning av mänskliga rättigheter

“Äntligen!” som Gert Fylking skulle ha sagt; imorgon den 22 oktober kastas extra och välbehövligt ljus över frågan om mänskliga rättigheter. Då delar nämligen EU-kommissionen ut Natali Prize till 15 journalister från hela världen som har engagerat sig i frågan. En av dessa kommer även att ta emot Natali Grand Prize för årets bästa journalistiska verk.

Över 1000 bidrag från print, online, radio- och tv-journalister från hela världen har kommit in. Prisutdelningen äger rum 22 oktober kl 19-20 på Stockholmsmässan i Älvsjö i samband med European Development Days. Priserna delas ut av bland annat Nobelpristagaren Mohammad Yunus och EU-kommissionärerna Karel de Gucht och Margot Wallström.

Natali Prize skapades 1992 av EU-kommissionen i syfte att främja högkvalitativ journalistik och belöna journalister som skriver om mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling.

Jag tror det är oerhört viktigt att högkvalitativ journalistik uppmärksammas och prisas på detta sätt. Det sker allt för sällan, och i synnerhet rörande viktiga frågor som mänskliga rättigheter.

Se pressmeddelande European Development Days.

Av Kristofer Björkman

PR-verktyg anklagas för SPAM


Jag vill börja detta inlägg med att berömma en del större företag som erbjuder PR-verktyg för hur snabbt och förhållandevis effektivt de lyckats anpassa sig till de “nya” förutsättningarna som dagens kommunikativa landskap erbjuder och i viss mån kräver. För vi pratar trots allt om relativt stora noterade bolag med stark tradition och djupa rötter, som normalt sett är sega att dra upp. Jag vill inte sticka under stol med att Newsdesk med MyNewsdesk som plattform fortfarande ser oss som lille David mot dessa Goliats. Något som inger viss respekt och ödmjukhet.

Dock kan jag inte låta bli att ifrågasätta deras mediedatabaser, som saknar både Opt in och Opt out. Databaser som gör det möjligt för företag att söka efter och skicka information till intet ont anande journalister och bloggare med utgångspunkt ifrån av vad de anses vara intresserade av, samt vad företagen ifråga avser kommunicera.

Trots att de har goda intentioner med sin mediadatabas, och att den med stor sannolikhet fyller en viss funktion för såväl avsändare som mottagare, så är risken för regelvidrig SPAM överhängande.

En i raden av fly förbannade journalister och bloggare, som ändå tillhör det fåtal som orkar lyfta problemet till debatt, är Chris Kenton.

I sin blogg skriver Chris inledningsvis:
¨Is Cision Accountable for PR Spam? As a blogger, I receive a fair amount of PR spam-5-10 emails every day pitching crap I would never write about. And 9 times out of 10 this spam is illegal. It’s unsolicited commercial email in blatant violation of numerous provisions of the CAN-SPAM act. Day after day, week after week, the crap just rolls in, and frankly it pisses me off.”

Rent krasst så är varken jag eller Chris kritiska mot företagen ifråga, utan till SPAM. Chris skriver:
“My intent in writing this post is not to throw a bomb at Cision, but to open a public dialog about the practice of social media relations, and the behavior of Cision specifically.”

Det är exakt även min ambition med detta inlägg.

Chris skriver:
“Cision bills itself as “the leading global provider of media relations software services and solutions for public relations professionals.” Their homepage is full of social media products and services, and they offer a steady stream of webinars and whitepapers helping PR professionals navigate the brave new world of social media. So. To cut to the chase. Why is Cision harvesting my email from the web without permission, and providing it to PR agencies as part of a paid service to allow them to spam me with social media pitches? Call me crazy, but that doesn’t exactly jive with any notion of responsible social media marketing I’m familiar with. In fact, it sounds like Mercenary Marketing 1.0 cynically repackaged with a shiny Web 2.0 wrapper.”

Och avslutar med att vädja till Cision och alla dess gelika:

  • End the practice of “recruiting” emails and including them on any list before permission is explicitly granted.
  • Require every agency using one of your lists to include a footer, or a post script, that includes an unsubscribe link with a Cision contact. You can not claim to be accountable if the bloggers you “recruit” cannot close the loop with you about the communications we receive.
  • Create a clear set of marketing guidelines for which you hold your clients responsible, including adhering to provisions of the CAN-SPAM act, and provide a transparent place for your “recruited” bloggers to register complaints.
  • Ni som har orkat läsa ända hit, missa inte Heidi Sullivans (Cisions VP of Research) kommentar till Chris inlägg, där hon bl a skriver:

    “At Cision, our aim is to provide PR professionals the resources to identify potential journalists who would be interested in their story.”

    Och Chris svar på denna kommentar:

    “I appreciate Cision’s aim, but there’s a disconnect with practice that is the starting point for this discussion. You’re calling out the bad habits of PR people, but you’re glossing over your own bad habits and handing them the ammunition.”

    Jag väljer att avsluta som jag började: Inget ont om företagen ifråga. Tvärtom. Men den del av verksamheten som bygger på mediedatabaser med varken Opt ln eller Opt out, det är jag väldigt tveksam till.

    Alla berörda – varmt välkomna till debatt här nedan? Vad tycker ni ifrågan?

    BBC journalister nekas blogga


    Nya redaktionella riktlinjer för BBC’s journalister: “Ni får inte blogga om något som inte också går ut i etern”. Det skriver James Robinson i en artikel i the Guardian.

    BBC’s Editorial Guidlines är relativt kända för att vara omfattande och genomarbetade, men kritiker menar att det snarare byråkratiserar och därmed försvårar det journalistiska arbetet.

    Jag har själv inte läst igenom det nya förslaget på Editorial Guidlines, men hajade till när jag läste artikeln i Guardian.

    I min värld är bloggen ett självklart arbetsverktyg för journalister att komma i kontakt med källor med vilka de kan utbyta information och erfarenheter.

    Vad kan skälet vara för att neka journalister att blogga “off the record”? Och omfattas mikrobloggen månne?

    Nya tjänster sätter press på journalister att skapa mervärde


    Tjänster som Twingly blogstream, Aitellu NewsMatcher och Google News sätter onekligen press på journalistkåren att skapa något mer än att bara referera till en vad en källa redan sagt. Tjänsterna, var och en på sitt sätt, är en välsignelse för läsarna, som nu får en betdyligt rikare och mer nyanserad bild av vad som verkligen hänt. Såvida inte alla bara refererar till varandra och skriver exakt samma sak.
    Tidigare var det ju fullt möjligt för journalister att helt sonika bara referera till vad någon sagt eller gjort. Bara återge. Nu när sistnämnda i relativt stor utsträckning redogör för det själva i olika Publicistiska sammanhang på webben, dessa alster dyker upp som liknande information i traditionell media, så blir det mycket svårare och framför allt sämre. Det som krävs är att journalisterna levererar något mer.

    Ett av många många exempel på att återberättandet (kalla det “copy & paste”) blir ganska påtagligt är detta i Metro, där Aitellu NewsMatcher står för nyhetsaggregatorn. Liseberg släpper ett pressmeddelande om “Ugglas revy i Göteborg” kl 09.41 via MyNewsdesk, TT Spektra plockar upp det, ändrar från “i” till “till” i rubriken, och publicerar närmast identiskt meddelande, som skickas vidare till bl a Metro kl 10.08.

    Nya tjänster sätter press på journalister

    Jag anser inte att TT Spektra har gjort något fel, och ingen annan av de inblandade parterna heller, men tjänster av typen Aitellu NewsMatcher ställer allt på sin spets. Och det är bra! Tilsammans kan TT, Metro, Aitellu NewsMatcher, fortsätta att göra något riktigt bra tillsammans, men det kräver att alla känner till förutsättningarna. Då kommer läsarna att jubla.

    Ett litet tillägg: Faktum är att det värde Aitellu NewsMatcher m fl levererar inte är helt olikt det prisjämförelse-tjänster som Pricerunner.se levererar inom sitt gebit. Det är oerhört svårt för en butik att idag att ta ett högre pris än sina konkurrenter, för exakt samma vara eller tjänst. Missförstå mig rätt 🙂

    Medborgarjournalistik INTE en fluga anser 90% B2B-journalister i ny undersökning


    Den relativt ansedda B2B PR-byrån Arketi i Atlanta, USA, har undersökt hur B2B-journalister förhåller sig till nya generationens web och journalistik. Sammanfattningsvis kan man konstatera att dessa journalister ännu inte har full koll på social media, men att de är på hugget. 43% visste inte vad en social media newsrelease var för något. Av de 57% som visste vad det var, så ansåg bara 2% att den var mycket användbar. 90% sa sig inte veta särskilt mycket om medborgarjournalistik.

    Medborgarjournalistik en fluga - menar 90% B2B-journalister

    På frågan varifrån affärsjournalisterna fick sina uppslag så svarade 92% av dem, att de kom från “vanliga” pressreleaser, medan bara 7% svarade att de kom från Twitter, och 10% från Sociala nätverk.

    Medborgarjournalistik en fluga - menar 90% B2B-journalister

    Däremot så framgår det att B2B-journalisterna generellt sett spenderar 20 timmar i veckan online. Och som svar på frågan vad dem gör på Internet, svarar 95% – söka på Google, m fl. 89% – leta efter uppslag. Och 87% söka efter nyhetskällor.

    Och de verkar onekligen välkomna de sociala webbtjänsterna både som genrellt webbfenomen och som arbetsverktyg. När respondenterna fick frågan hur de kände för denna “nya typ av journalistik” så svarar 90% att det inte är fluga. 83% ansåg den heller inte vara skadlig för journalistiken (fjärde statsmakten) i stort. En majoritet av journalsiterna såg tvärtom positivt på dess utveckling. Och att kvaliteten på medborgarjournalistiken var tämligen hög.

    Värt att nämna är att hela 85% av journalisterna hade konto på LinkedIn.

    Medborgarjournalistik en fluga - menar 90% B2B-journalister

    Det framgår ingenstans hur många journalister som deltagit i undersökningen eller vad de exakt jobbar som och/eller med. Däremot framgår det att samtliga respondenter arbetat som journalister i minst tio år med bl a ekonomi, teknologi, bygg- och anläggning, elektronik, finans och bank, hälsa och juridik.

    Om ni tycker att kommentarerna inte överensstämmer med inlägget ovan, så beror det på att jag ändrat i texten då de som kommenterat gjort mig uppmärksam att jag tolkat en del data helt fel. Så TACK för det.

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

    Höglunds misshandel kampanj för känt försäkringsbolag


    Nu är det bekräftat. Elisabet Höglunds misshandel av MC är en viral kampanj för känt försäkringsbolag.  Så alla ni som anat upptåget, eller känt er förvirrade – nu vet ni! Your call!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

    Medborgarjournalist vittne till Elisabet Höglunds MC-misshandel idag?


    Vad har det tagit åt Elisabet Höglund!? Av ren tillfällighet kunde en av stockholms “medborgarjournlister” idag dokumentera hur Elisabet Höglund ger sig på en av stadens “bikers” och hans mc. Till synes helt oprovoserat skäller hon ut killen för att han kört upp med sin mc under Svampen på Stureplan i Stockholm. Strax därefter klipper hon till offret med en tidning. För att slutligen ge sig på och välta hans mc.

    Elisabet Höglund är, åtminstone dittills, en relativt högt skattad och välrenomerad journalist, som levererat kvalitetsjournalistik sen tidigt 70-tal, inte minst för SVT och där för Aktuellt, Rapport och Uppdrag granskning. Numer kanske mer känd hos folket som den tappra dansösen i TV4’s Let’s dance.

    Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

    1) Att det vi anade faktiskt stämmer; Elisabeth Höglund har flippat ur? 2) Att ingen slipper undan “medborgarjournalisterna”. De är överallt? 3) Eller att PR-kupper på YouTube blir vanligare?

    Läs theRealMymlan.

    Andra bloggar om: , , , , , , , , ,