När slutar kampanjer vara kampanjer?


När slutar företagens relativt nyfunna dialog med sin målgrupp att vara kampanjer? Och istället bli kommunikation på daglig basis? Snart om jag får önska. Om länge om jag får gissa.

Ni har säkert sett och hört om den? Forsman och Bodenfors kampanj: “IKEA Facebook Showroom”? Kampanjen iscensattes i oktober i år för att marknadsföra Ikeas nya varuhus i Malmö, för att skapa lite uppmärksamhet kring öppnandet, för att engagera och generera buzz. Man valde att utnyttja en av de populäraste tjänsterna på en av de populäraste sociala nätverken; tagga foton på Facebook. Man öppnade ett konto å varuhuschefen Gordon Gustavssons vägnar, publicerade 13 bilder på olika rum fyllda med möbler, och lanserade en tävling där den som först taggade upp ett urval av möbler vann dem.

Kolla in beskrivningen av kampanjen på Youtube:

Kampanjen är brilliant. Och succén blev ett faktum. Inte för att det var särskilt många som hann delta i tävlingen, eller kommentera den, utan för att det blev ett jäkla snack om den runt om i världen, i positiva ordalag. 100-tals bloggar, media, etc uppmärksammade succén. Mashable, C-Net, Digital Buzz, Bit Rebels, bara för att nämna några. För att inte glömma svenska Kesomackan 🙂

Kampanjer av den här typen blir allt vanligare inslag företags marknadskommunikation. Men det som förvånar mig är att det alltid handlar om just kampanjer. Kampanj (från franska campagne) innebär att man under en tidsbegränsad period försöker bilda opinion för någonting.

Om jag får önska, så dröjer det inte länge förrän företag kommunicerar så här med sin målgrupp på daglig basis, kanske t o m utan en kommunikationsbyrås hjälp. Ungefår så som majoriteten av de dryga 300 miljoner användare idag har glädje av Facebook.

Om jag får gissa, så kommer det dröja mycket länge innan min önskan går i uppfyllelse. Då det finns så många intressen som drar åt ett annat håll.

Radiotjänsts hjältedåd undanbedes: 83% vill ha skatt istället för TV-avgift


Radiotjänsts suveräna kampanjer om att göra folk till hjältar för att de betalar TV-licensen. Räcker den? För vad vill folket? Hjälte eller inte.

Enligt Voter.se (i skrivande stund) vill 83% av folket hellre att kostnaden för public service debiteras som skatt än avgift. Skulle vi slippa kampanjen då? Med stor sannolikhet.

Enligt Moin & Moin som ligger bakom Voter.se så grundar sig TV-avgiften “på något gammalt och otekniskt – tiden då majoriteten av alla hushåll inte hade någon tv, PCn var inte uppfunnen och mobiltelefonen var ett fantasipåhitt. Då var det självklart att alla inte skulle behöva betala för någras nöje och betalningen till Radiotjänst blev en avgift istället för en skatt. Nu är tiden förbi och nästan varenda hushåll har en skärm eller TV-mottagare men TV-avgiften är kvar.”

Undersökningen på Voter.se är ju väldigt blygsam och grundar sig bara på ett 100-tal oidentifierade repspondenter, så man bör inte dra några större växlar av just den. Men likväl ger den indikationer, och bekräftar dessutom de många anser i en mängd andra sammanhang.

Voter.se skapar möjligheten att ställa frågor för omröstning. På sajten kan vem som helst uttrycka sina åsikter genom att rösta på frågor, skriva artiklar och kommentera. Voter.se är skapad för dig som vill veta vad andra tycker och tänker.

Skitbra PR från VW och DDB


Det här är PR när den är som allra bäst. Eller åtminstone roligast. För ganska exakt en månad sen så lanserades den sk “Rolighetsteorin” intiterad VW och skapade av reklambyrån DDB i Stockholm. Vilken succé!

Tanken med hela spektaklet är “att något så enkelt som glädje är det absolut lättaste sättet att få människor att ändra på sig.”

Och kul är det. Och ändrar sig gör dem. Och viralt är det. Kolla själv.

Tanken är helt briljant. Jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag ser folk reagera på VW och DDB’s påhitt. Och den virala spridningen låter inte vänta på sig. Här har ni. Och är är några andra bloggar om det. Sprid vidare. Hittills har miljontals sett de svenska och engelska versionerna. Min tro är att detta bara är början. Det här konceptet kommer att bita sig fast som självaste ICA-stig, även om jämföreslen är usel.

Pianotrappan: ”Ta trappan istället för rulltrappen eller hissen och må bättre” är något man ofta hör eller kanske läser i söndagsbilagor. Få om ens någon människa har följt detta råd. Kan vi få fler att ta trappan än rulltrappan en vanlig dag i Stockholm genom att göra det roligare att ta trappan? Resultatet ser du här.

Världens djupaste soptunna: “Att slänga skräp i en soptunna istället för på marken borde rimligtvis inte vara så svårt. Förvånansvärt många misslyckas ändå med detta. Kan vi få fler att slänga skräpet i soptunnan istället för på marken genom att göra det roligare? Resultatet ser du här.”

Tomglasspelet: “Det är många som pantar flaskor och burkar. Betydligt färre återvinner glas. Kanske för att det är tungt, kanske för att man inte får något tillbaka. Förutom möjligtvis ett gott samvete. Kan vi få fler att återvinna sina glasburkar och flaskor genom att göra det roligare? Resultatet ser du här.”

Vad vill VW få ut av det hela? Med stor sannolikhet framstå som ett gott (och lite roligare) företag som förändrar världen till det bättre. Good enough! Och den omedelbara kopplingen till bilarna finns, t o m explicit om man letar lite på Rolighetsteori-sajten. Där i en liten banner står det: “Se hur Volkswagen använder rolighetsteoring i sina bilar.” Klick och läs introt till VW-sajten: “Vi tror att det enklaste sättet att få fler att köra miljövänligt är att göra det lite roligare.”

Bravo!

 

 

Twitter räddar Dawit Isaak?


Jan Helin räddar DawitExpressen räddar Dawit

Unikt samarbete mellan Expressen, Aftonbladet, SVD och DN idag. Tillsammans har de – äntligen – enats om en gemensam kampanj för att fria Dawit Isaak. Allt tack vara Jan Helins invit på Twitter.

Lustigt att det ska till en mikroblogg för att få till ett så pass – i mina ögon – självklart samarbete av typen vi kan läsa om i Thomas Mattssons blog (se uttdrag nedan).

Twitter-samarbete - Free Dawit

Thomas skriver i bloggen: “Tids nog får vi säkert debattera varför vi inte gjorde det här redan 2001. Eller 2002. 2003? 2004? 2005? 2006? 2007? 2008?”

Kan vi dra igång debatten nu redan? Kan ett av skälen vara så simpelt som att det måste till ett nytt kommunikativt verktyg av typen Twitter för att det ska ske? Tror inte det. Men frågan gäckar.

Mymlan var arg då - men glad nu?

Nu har i alla fall jag deltagit i uppropet och signat kampanjen. Gör det du också! Fria Dawit Isaak!

Newsdesk signar Dawit-kampanj


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,