Annonser mindre intressanta i nya Google Instant Search?


Jag vill inte vara djävulens advokat, men Google Instant Search kan komma att minska såväl klassiska impressions som CTR (click through ratio) för Adwords vilket kan ställa till det rejält för både Google och dess annonsörer.

Bara för några timmar sen lanserade Google “Instant Search”. Tjänsten föreslår ett relevant sökresultat så fort du har skrivit första bokstaven i den sökterm Google förväntar sig att du ska göra.  De därpå följande nedskrivna bokstäver ger direkt upphov till nya vad Google förmodar vara relevanta resultat av din sökning. Varje ny nedpräntad bokstav ger alltså upphov till nya sökresultat i realtid. Med Google Instant Search kan användarna hitta exakt det de söker efter, betydligt snabbare och effektivare än tidigare. Det enda Google gör är alltså att gissa (med utgångspunkt från avancerade matematiska uträkningar) vad du söker efter, och presentera relevant sökresultat.

Och Adwords hänger med. När sökresultaten visas, visas också relevanta annonser. Men det blir inga “impressions” av traditionellt slag såvida inte användaren trycker på sökknappen eller “enter”-tangenten, eller slutar skriva något under 3 sekunder. Däremot fler nya “impressions” av annonser när sökresultaten flimrar förbi.

Men är det inte så att ju enklare och effektivare Google gör det för användaren att finna vad han/hon söker i det organiska floran av information, desto mindre kommer användarens ögon söka sig till de sponsrade länkarna (annonserna)?

Business Insider skriver i ett inlägg: “Here’s everything you need to know about Google Instant” med glömmer annonsprogrammet.

Mina erfarenheter hittills är att användaren av Instant Search nu snabbt laborerar  fram och tillbaka med bokstäver och söktermer i sökfönstret tills relevant sökresultat erhålls, varefter användaren klickar på en länk i det organiska sökresultatet. Ögonen söker sig till de sponsrade länkarna först när det organiska sökresultatet inte levererar vad användaren söker efter.

Google själv talar inte om några farhågor i detta fall. Såklart inte. Inte för att det är likt Google, men någonstans i baktankarna ligger säkert strategier för att öka såväl Ad impression som CTR. Låt oss se 🙂

Google skriver på sin blogg:

Although Google Instant doesn’t change the way ads are served, ads and search results will now be shown based on the “predicted search.” For example, if someone types “flow” into Google.com, our algorithms predict that the user is searching for “flowers” (the predicted search) and therefore display both search results and ads for “flowers”. However, if that user then adds the letter “c” to the query, our algorithms may predict that the user is searching for “flowchart” and show the corresponding natural and paid results for flowchart.

As a result, Google Instant changes the way we think about impressions. With Google Instant, an impression is counted if a user takes an action to choose a query (for example, presses the Enter key or clicks the Search button), clicks a link on the results page, or stops typing for three or more seconds.

Social media bästa källan till social media


Om du, som marknadskommunikatör, tycker det är svårt att lista ut hur du bäst använder webben, i synnerhet den sociala, i din kommunikation, så kanske jag kan trösta dig med att du inte är ensam.

Enligt färsk undersökning från Creative Group, som e-Marketer snappat upp, tycker 65% av de tillfrågade marknadscheferna (i USA) att det är en utmaning att försöka hålla sig ajour med de möjligheter/trender som den sociala webben erbjuder. Fattas bara! Nog finns det ett antal självklara sk “no brainers” på vad man bör göra och inte. Men med tanke på hur snabbt och nyckfullt deras marknad rör sig på nämnda webb så hyser åtminstone jag en viss ödmjukhet inför deras uppgift.

Det jag dock skulle vilja ta fasta på, något som e-Marketer också gjort, är sättet ovan nämnda respondenter försöker hålla sig uppdaterade på hur social media förändras och utvecklas. Till min stora förvåning och bestörtning kan jag konstatera att fysiska konferenser och seminarier är den vanligaste källan till att hålla sig uppdaterad. 23% av respondenterna springer på dessa fysiska möten, medan bara 14% använder sig av sociala nätverk som Twitter, Facebook eller LinkedIn, och bara 7% av bloggar.

I mina öron låter detta helt galet, främst av två skäl: 1) Det enda riktigt bra sättet att försöka förstå hur den sociala webben fungerar, är att själv börja använda den. 2) Informationsutbytet på den sociala webben är mångfalt bättre (inte minst kostnadseffektivare) alla kategorier på webben än i den fysiska världen.  Med två förbehåll; att de finns människor som vant sig vid, är skickliga på, och endast behärskar det fysiska mötet, samt att det fysiska mötet absolut har kvaliteter som inte går att få på webben.

Oavsett sistnämnda så är det min absoluta rekommendation till marknadskommunikatörer att de drar ner på de fysiska eventen till förmån för användning av den sociala webben för att få information, förkovran, inspiration, etc – om de måste välja. Liksom alla relationer så tar de lite tid att bygga, men när så väl skett så har man mångfalt tillbaka.

Från 7 fans till 350 miljoner eye balls


I skrivande stund är det 12 733 615 personer som gillar företaget Starbucks på Facebook. Det sägs att Starbucks var det första företaget att spräcka “drömgränsen” 10 miljoner då sk “fans” på just Facebook. Och att företagets Facbook-sida är värd ca 20 miljoner dollar. Företaget lovordades för sina geniala varumärkesstrategi synnerhet mot bakgrund av den härdsmälta företaget och dess varumärke genomled för ett par år sedan.

Man menar att framgångarna på Facebook beror på att man givit Facebook-användare “en anledning till att bli just fans”, som Michael Lazerow, CEO of Buddy Media, nyss uttryckte det för Online Media Daily.

Celia Jones uttrycker anledningen till framgången en aning mer nyanserat i sitt inlägg på Experience Matters:

“…they went back to listening to their customers.”

Eller som Cliff Burrows, chef för verksamheten i USA,  citeras i hennes artikel:

“All of a sudden you start to see it’s not a numbers game — it’s about consumers.”

Celia på Experience Matters ger oss ganska självklara sex tips till vad som bör göras för att bli lika framgångsrik som Starbucks. Som att endast publicera innehåll som betyder något för användarna och stimulera användarna att dela med sig av informationen. Tipsen kommer ursprungligen från Starbucks’ Global Social Media Director, Matthew Guiste, från konferensen “Word of Mouth Marketing Supergenius Conference

Hatten av för Starbucks med andra ord. Men i detta inlägg skulle jag vilja ta diskussionen ett steg längre: Är det inte de Starbucks verkliga nyckelpersoner – de Seth Godin kallar för “True fans” – som har varit avgörande för Starbucks framgångar i allmänhet och i synnerhet på den sociala webben?

Ingen talar sig så varm för den sociala webben och företags möjligheter att där interagera med såväl sina prospekts som kunder, som Seth Godin. Men han menar att de företagens kommunikatörer verkligen bör spetsa in sig på är företagets verkliga nyckelpersoner; deras viktigaste nätverk av opinionsbildare och liknande.

I sin bok “Tribes” skriver Seth:

“A true fan is a member of the tribe who cares deeply about you and your work. That person will cross the street to buy from you or bring a friend to hear you or invest a little  extra to support you. An individual artis needs only a thousand true fans in her tribe. It’s enough. It’s enough because a thousand fans will bring you enough attention and support to make a great living, to reach more people, to do great work. It’s enough because a thousand fans, true fans, form a tribe.”

Och i ett blogginlägg:

“Consider this hierarchy: Strangers, Friends, Listeners, Customers, Sneezers, Fans and True Fans. One true fan is worth perhaps 10,000 times as much as a stranger. And yet if you’re in search of strangers, odds are you’re going to mistreat a true fan in order to seduce yet another stranger who probably won’t reward you much. Let’s say a marketer has $10,000 to spend. Is it better to acquire new customers at $2,000 each (advertising is expensive) or spend $10 a customer to absolutely delight and overwhelm 1,000 true fans?”

David Meerman Scott, känd för sin bok “The New Rules of PR and Marketing” skriver i sin relativt nyutkomna bok “World Wide Rave” att Cindy Gordon, chef för New Media Marketing på Universal Orlando Resort endast berättade för sju verkliga fans om lanseringen av The Wizarding World of Harry Potter.  Information som inom kort hade spridit sig till makalösa 350 miljoner människor, enligt deras egna beräkningar.

Så vilka är dina verkliga vänner; dina viktigaste nyckelpersoner, ut? Hur ser din innersta cirkel ut av riktiga fans ut? Vad gör du för dem? Vad gör de för dig? Vad gör de för varandra?

Företag bjuds in i redaktionella finrummet


Allt fler media bjuder nu in företag att bidra med sina nyheter i den redaktionella kontexten, där företagen ges möjlighet att möta sin målgrupp på ett mer naturligt sätt än traditionell annonsplats. Första stapplande stegen till Crowdsourcing som sannolikt och förhoppningsvis snart mynnar ut i en nyhetscommunity som kompletterar och i någon mån även överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

För några veckor sen höll jag ett föredrag för styrelsen för ett stort norskt tidningshus. Jag pratade om hur webben dramatiskt förändrat förutsättningarna för deras verksamhet. Och förklarade att de faktorer som hittills berättigat tidningens existens idag är kraftigt konkurrensutsatta av bl a helt ny typ media, ofta av social karaktär.

Tidningshusen har hittills lyckats locka läsare till sina alster för att de varit bra på att 1) gräva och aggregera fram intressanta historier 2) förädla informationen 3) förpacka 4) och distribuera den. Något som i sin tur lockat företag och liknande att söka sig till tidningen som den självklara kanalen för kommunikation med sin marknad tillika tidningens läsare. En särställning på marknaden så stark att den stundtals benämnts som den “tredje statsmakten”.

Men när ny teknik och webb gjorde det möjligt för vem som helst att producera, publicera och distribuera sina historier på ett minst lika raffinerat sätt som de traditionella mediahusen så är sistnämnda inte längre den självklara destinationen för information, förkovran och inspiration. Istället har läsare i allt större utsträckning sökt sig till folkets röst i medier där de själva är såväl producenter som konsumenter. Tidningarnas och andra traditionella medias särställning som den enda riktiga opinionsbildaren har tappat sin gloria.

Företagen är inget undantag. De traditionella mediernas dominerande ställning har hittills endast tillåtit företag att kommunicera via deras kanaler på tre sätt: 1) via annonsplats 2) som insändare 3) via journalister. Ett tämligen trubbigt erbjudande som fått många företag att ledsna, och inse att de faktiskt kan prata med kunderna på ett mer direkt och effektivt sätt via nya och mer sociala media, däribland deras egna.

Inget sker över en natt men trenden har aldrig varit tydligare; mediekonsumenter söker sig till internet och dess sociala aktiviteter. Och företagen följer efter. Kvar står traditionell media och tittar på.

Joakim Jardenberg visar upp en bild i ett nyligen publicerat blogginlägg som visar på oförmågan hos internetmedia att skapa kommunikativa lösningar som är tillräckligt väl fungerande och attraktiva för att företag ska vara intresserade av att betala för dem (Google Adwords / Adsense som lysande undantag).

Han skriver:
“Det finns en relation mellan hur mycket tid som spenderas i ett medie och hur mycket annonspengar det mediet snurrar runt. För alla traditionella medier pekar utvecklingen neråt, för internet pekar båda kurvorna uppåt. Men det mest intressanta är det finns en samband mellan tid och pengar i alla kanaler, och på nätet är det ett glapp som är värt minst 50 miljarder dollar, i grov jämförelse med övriga medier. Det är potentialen. När vi ser de siffrorna, hur kan vi ens tänka tanken att göra något annat än affärsutveckla runt annonserbjudandet.

Så när det stora tidningshuset frågade mig vad jag föreslår att de gör åt sin situation, så svarade jag:

“Ni måste ta reda på er eventuella rätt att existera. Ni måste helt enkelt fråga såväl era läsare som era annonsörer (företag) och övriga intresseter: “ Vad kan vi göra för er? Vilket värde kan vi tillföra?” Om det då framkommer att företag vill kommunicera med sin marknad på ett annat sätt än det ni idag erbjuder, och det sättet också är något som tilltalar era läsare, så bör ni rimligtvis ta er dit. Har ni övervägt tanken att det kanske inte ens är er redaktion som är bäst lämpad att leverera värde till ert media? Det kanske är tredje part? Det kanske är era läsare, eller t o m de företag som annonserat hos er?”

Arvid Jurjaks skrev nyligen en intressant artikel i InternetWorld om Crowdsourcing-professorn och webbentreprenören Luis von Ahnmed, med rubriken “Låt crowdsourcing utveckla din affär”.
Där man med “crowdsourcing” menar “att med hjälp av internet mobilisera stora skaror människor som gemensamt, med datorer som verktyg, löser problem som datorer inte klarar av, och samtidigt bidrar till att göra internet smartare”.

“Du själv kommer inte ensam att lösa problemen på bästa sätt. Detta är en insikt som webben har varit bra på att utveckla. Och några av de mest framgångsrika företagen på nätet har sett till att låta andra, utanför företaget, stå för innovationerna”, menar Luis von Ahnmed.

“Det finns alltid smartare människor än du utanför ­företaget, och man måste på något sätt fundera ut hur de kan bidra.”

En del media av traditionellt snitt har nu börjat tänka i dessa banor. I synnerhet webbmedia, där läsarna bjudits in att delta i det redaktionella arbetet i den bemärkelsen att de givits möjlighet att bidra med eget innehåll, det vi kallar “användargenererat innehåll” och på så sätt interagera med såväl mediets “eget” som användarnas innehåll.

Företagen och dess kommunikativa representanter har dock i mycket begränsad omfattning givits möjlighet att delta i den redaktionella kontexten, såvida de inte tar genvägen som användare/läsare. Detta trots att de är sakkunniga, har mycket att berätta, och dessutom villiga att betala en slant för att möta sin målgrupp, vilken ofta är densamma som mediets läsare. Det företagsgenererade innehållet är hänvisad till annonsplats eller till mediets “tipsa oss”-adress.

Men nu ser vi isen brytas. En del media har nu avsatt utrymme på redaktionell plats där det står fritt för alla företag att släppa sina nyheter (eller pressmeddelanden som de fortfarande ibland kallas). I min värld är detta de första stapplande stegen till av medierna fullt utbyggd “crowdsoursing”, som med sannolikhet mynnar ut i en nyhetscommunityn som vida överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

Marknadsföring på Twitter fungerar inte längre


Dan Schawbel på Social Media Today blåser nytt liv i de segdragna diskussionen om kvantitet vs kvalitet, i detta fall när det gäller marknadskommuikation i “social media”. Han provocerar sina läsare med att skriva att Twitter spelat ut sin roll som marknadskommunikativt verktyg. Twitter som ju ansetts som den hetaste tjänsten för marknadskommunikation åtminstone på den sociala webben. Men menar det inte fullt ut. Utan bara så som Twitter idag ofta används d v s att “nå” många, att få många följeslagare. Räckvidd på bekostnad av engagemang.

Han hänvisar till den klassiska marknads-tratten eller -trappan, hur man nu väljer att presentera den, där stegen i representerar marknadens trevande steg från medvetenhet till kunskap, positiv värdering, köp, lojalitet. Och menar att om man med sin marknadskommunikation vill få lojala kunder, så bör de flesta marknadskommunikatörer tillika twitter-användare genast sluta att jaga följeslagare till förmån för engagerade potentiella kunder. Chansen att just dina tweets skulle läsas av just engagerade potentiella kunder är nämligen försumbara, då det är så lätt att bli följeslagare, de följer så många, och spenderar så lite tid, och saknar engagemang.

Dan säger sig veta, då han själv har 80.000 följeslagare, och gjort en mer eller mindre noggrann utvärdering av resultatet. Men får medhåll från ett antal marketing savvy’s. Han liksom många andra, rekommenderar istället att börja fokusera på befintliga och potentiella kunder som redan känner till och pratar om dina produkter. Och menar att Twitter, rätt använt, är ett utmärkt verktyg för detta, jämte andra.

Så… hur många kvalitativa twitter-vänner har du? Hur många är intressanta för dig sett ur ett målgruppsperspektiv? Hur många är du engagerad i, och hur många av dem är engagerade i dig och det du gör?

Dina “fans” på Facebook, eller de som “gillar dig” där, gör inget undantag. Same same but different.

Du som inte är intresserad av dessa frågor, utan gärna fortsätter att jaga följeslagare, finns en massa käcka tips. Den botten nås av de som säljer följeslagare(!). Jag är inte särskilt sugen på nämna någon av dem, utan lyfter gärna fram de som vurmar för kvalitet: “Twitter Marketing: Why You Don’t Need to Mass Follow Users” eller Marketing Tech blog “Do Big Follower Numbers Really Count?

ToBad för ToGo på Gowalla


Jag är tveksam till ICA’s kampanj på Gowalla, då jag tycker man utnyttjar ett socialt nätverk på ett sätt som i viss mån förstör för användarna.

Den sociala webben bygger till stor del på “sharing is caring” inte på “sharing is profit”. Gowalla har skapats för att låta användarna dela med sig och ta del av intressanta platser dess nätverk besöker, där de sociala aspekterna blivit allt mer framträdande och viktiga för helhetsupplevelsen.

Gowalla har blivit hyfsat populär på kort tid. Användare från 165 länder har delat med sig av ca 600.000 platser runt om i världen.

ICA har med all respekt och heder anammat den sociala webben i sin marknadskommunikation. Men inför lanseringen av sitt nya butikskoncept ToGo har man valt att använda just Gowalla som utgångspunkt för en tävling man kallat To-Go-Walla. Tävlingen går ut på att den som “checkar in” flest gånger på ICA To Go Kungsgatan fram till den 30 mars kl. 12 vinner en IPad. Mer information om To-Go-Walla finns på ToGo-bloggen. Och tävlingen går att följa på To-Go-Wallas kampanjsida, där man kan se vilka som checkat in hur många gånger.

– Det gäller att fånga kundens uppmärksamhet och vi ville gärna prova något nytt, lär Ingrid Jonasson Blank, vVD på ICA detaljhandel, ha sagt till tidningen Resumé.

Enligt Resumé ska To-Go-Walla tjänsten (bloggen/kampanjsajten?) vara utvecklad av pr-byrån Deportivo i samarbete med Teknograd.

Problemet med denna tävling i detta sociala sammanhang är dock att användarna lockas till och dela med sig av en plats till sina vänner/följeslagare, för att de själva kan vinna en IPad. Inte för att informera sitt nätverk vad de som användare är och/eller för att platsen i sig är värd ett besök.

Det här kan man tycka är ett problem för användarna och inte ICA, men de som förstår sig på sociala nätverkets mekanismer inser också att de lever i symbios med varandra.

Tittar vi nu lite närmare på ovan nämnda tävling så ser vi att det är relativt få användare som valt att tävla, och av de som valt, så är det ingen som ansträngt sig särskilt mycket för att försöka vinna IPad:en.

I skrivande stund, och då är det bara två dagar kvar på tävlingen, är det en kille vid namn Petter Lindqvist som leder med 29 incheckningar i ToGo-butiken på Kungsgatan, som är föremål för tävlingen.  Stackars hans vänner, kan man tycka, som tvingas se honom checka in i denna butik stup i kvarten. Troligtvis har samtliga av dem stängt av push-funktionen så att de åtminstone slipper få incheckningarna levererade i mobilen.

Men tittar man ytterligare lite närmare på Petters Gowalla-profil, så kan man konstatera att han bara har tre vänner, och att han gjort förhållandevis få incheckningar totalt sett, varav den överväldigande majoriteten av dem härrör just ToGo-butiken på Kungsgatan. Vid första anblick verkar vi alltså ha att göra med en kille som i princip använder Gowalla enkom för tävlingen. Men det kan nog vara en förhastad slutsats.


Det som dock förbryllar en smula, men gör det hela så intressant, är att Petter (om det nu är samma kille) den 11 januari i år skrev en tweet på Twitter med ordalydelsen “Modebloggarna slår tillbaka mot ICA”, och länk till blogginlägg inte är något annat än syrlig kritik mot ICA. Något som bl a illustreras med videon nedan.



Den som har ögonen med sig kan i bloggen se att det är just Petter Lindqvist som de fakto har producerat videon ifråga.

Kan vi då dra slutsatsen att den potentiella To-Go-Walla-vinnaren är en kritiker till ICA generellt sett, och egentligen bara längtar efter en IPad – som alla andra?

Så mycket för den To-Go-Walla-tävlingen.

Bok om Twitters kraft i PR-sammanhang på väg till 1000-tals kunder till MyNewsdesk


“Nu finns vi på Twitter! Bra va!?” fick vi allt som oftast höra företagen säga. Och menade med det att man reggat sig på tjänsten och lagt upp en profil bild. De som ansträngt sig lite extra hade också lagt upp sin RSS-feed av pressmeddelanden på tjänsten kanske m h a Twitterfeed eller liknande.
Problemet är att om man vill få ut något av Twitter så räcker det inte med att “finnas” där. Man måste engagera sig, och gör man det är möjligheterna närmast bottenlösa.
Nu vill vi hjälpa MyNewsdesk alla Plus-kunder (de som bl a har möjlighet att synkronsiera sin kommunikation på MyNewsdesk med bl a Twitter) att lära sig lite om möjligheterna med mikrobloggen. Ni får en bok i brevlådan inom kort. Var så goda!
  • Josh Shua Peters: Freelance Social Media & Internet Marketing consultant & Author with a penchant for horror movies, music, food, & great art. Co-Author of the book TwittFaced.
  • Jacob Morgan: Principal at Chess Media Group, a social business consultancy. Enterprise 2.0. Co-author of Twittfaced. World traveler. Love Ideas, People, and Chess.

Sent from my iPhone