Hälsingetidningars läsare utbildas i journalistik och får egna sidor för fri publicering


Snart en månad har gått sen Hälsingetidningar AB lanserade sin “nyhets- och communitysajt” – Helahalsingland.se.
– Vi vill skapa en Facebook för regionen Hälsingland, där händelserna ska stå i fokus, säger initiativtagaren tillika chefen för nya medier, Magnus Söderlund. Och menar att satsningen redan har attraherat sk användarskapat innehåll från ca 1.100 medlemmar.

Faktum är att satsningen är tämligen unik. Aftonbladet överskuggar ju allt och alla med såväl fullt utvecklad community som eget bloggverktyg. Men i de lokalare spridningsområdena har tidningshusen hittills valt att förhålla sig avvaktande till inblandning från läsarnas sida i det vi idag kallar för den sociala evolutionen. Skälet kanske är att de inte lider av samma ras rörande upplaga och intäkter som sina rikstäckande kollegor? Läste i Medievärlden bl a att NWT-koncernen ökade sin omsättning med 4% till 567 miljoner kr, med en vinst på hela 104 miljoner kr, för 2008. Men de gyllene åren är kanske räknande? Mycket talar för det. Trots att vi i Sverige har en av världens tidningslojalaste läsare, såvitt jag förstått, så ser vi idag tydliga tendenser att den yngre generationen, inte går i sina föräldrars fotspår vad det gäller mediekonsumtion, utan väljer alternativ. Och med publiken försvinner, annonsörerna, och med annonsörerna pengarna, och med pengarna journalisterna, osv.

Bättre föregå än föregås verkar Hälsingetidningar resonera, och bjuder nu alltså in sina läsare till att vara med och skapa “en intressant sajt, med nära nyheter” som de skriver på sajten ifråga. Förhoppningen är att satsningen ska öka publikens engagemang i och lojalitet till mediet ifråga, i synnerhet den publik som förväntas bli först att svika det.

Min tro är också att tidningshuset också hoppas på att det användarskapande innhållet kan komplettera, och delvis ersätta de journalistiska alstren, vilket skulle innebära betydligt lägre produktionskostnader med bibehållen eller t o m ökad trafik.

För att få så bra material som möjligt har man tagit fram en liten skrivarskola för sina medlemmar med syftet att lära dem skriva bra artiklar. Där får man bl a läras sig några “enkla skrivartips”, “De sex journalistiska frågorna” och “Så här skriver du din första artikel”.
Tidningshus utbildar läsarna i journalistik
Är det inte ganska intressant ändå, att ett relativt stort tidninghus nu utbildar sina läsare att bli duktiga journalister och uppmana dem att publicera sina alster på tidningens sajt?

Fortsättning lär följa 🙂

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Journalistiken bättre utan papper


Äntligen! Nu stoppas tidningspressarna.

Ja, jag säger som Gert Fylking när nobelpriset i litteratur tillkännages av ständiga sekreteraren på Svenska Akademin. Men inte som någon form av protest, utan snarare av glädje för att tidningshusen nu så sakteligen vågar ta sitt förnuft till fånga och sluta trycka sina journalistiska alster på papper, till förmån för webben. Glädje av ett enda skäl: Pappret försämrar journalistiken. Webben förädlar den.

Länge länge har man siat om papperstidningens vara eller icke vara. Somliga anser att den aldrig kommer att dö. Andra förvånas över att den fortfarande excisterar. För tidningshusen själva är det sorgebarnet som i många fall fortfarande står för majoriteten av intäkterna, men i än större usträckning kostnaderna, och därmed även förluster istället för vinster. Skruvstädet dras åt. USA först ut.

“Stoppa tryckpressarna nu!” som Netscape-grundaren Marc Andreesen sa i Charlie Rose. “You have to kill it!”. De som inte tagit Marc vid orden, har gått eller kommer troligtvis gå i konkurrs. De som följer Marc’s råd kanske heller inte kommer att överleva, men möjligheten är ofantligt mycket större.

Chigao Tribune var en av de som tidigt ansökte om konkurrsskydd. Fler har följt. Seattle Post-Intelligencer valde annan väg: I tisdags kom sista pappersutgåvan ut efter 148 år av utgivning.

“Går det att skapa en digital lokal nyhetstidning som verkligen tjänar stadens invånare – och samtidigt ger vinst?” refererar SVD SeattlePI’s chefredaktör, som själv svarar “ja” på sin egen fråga.

Joel Kramer, tidigare chefredaktör för The Star Tribune, är av annan åsikt. Hanna Dunér citerar i honom sitt blogginlägg: “Nedläggningar enda räddningen för amerikanska dagspressen?“:

“Det vore fruktansvärt om för vilken stad som helst om den dominerande tidningen skulle gå under, eftersom den utgör stommen för den seriösa rapporteringen.”

Därom tvista de lärde. Inget är självklart då marknadens vägar äro outgrundliga. Men min ståndpunkt är dock kristallklar:  Journalistiken är och kommer att bli ofantligt mycket bättre på webben än på pappret. Pappret är nämligen en mycket dyr, långsam, stelbent, oflexibel, monolog, budbärare av journalistik. Webben är dess raka motsats.

Men – precis som Ricki Neuman skriver i dagens upplaga av SVD (papperstidning 😉 ) “…det gäller att inte kopiera gamla dagstidningen, utan att skapa något nytt och bärkraftigt…” på nätet. Till sin hjälp har de miljontals medborgarjournalister som står på kö för att vara med och bidra med sitt kunnande.

Till tidningshusen säger jag som jag brukar: “Släpp in dem, innan de konkurrerar ut er. Tillsammans kan allt bara bli bättre. Massans kunnande elegant organiserad är svårslagen. Utnyttja det. ”

Sen gäller det bara att få marknaden (annonsörerna och liknande) att fatta att en unik besökare är lika mycket, om inte mer, värd på nätet som i papperstidningen; då kommer framtiden för journalistiken att blomstra. Och dit är vi ju på väg. Och processen skulle accelerera om fler följer Seattle Post-Intelligencers exempel.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Livsmedelskunder blir journalister – inget nytt


Jag kunde idag läsa en liten notis i DN’s pappersupplaga med den sarkastiskt skrivna rubriken “Lidls kunder leker journalister”. Jag tror att man som journalist, i detta fall Ricki Neuman, gör klokt i att vara lite ödmjuk inför den medborgarjournalistik som sprider sig som en löpeld genom mediavärlden. I synnerhet när riktigt stora dagstidningar som Bild på allvar utnyttjar möjligheten.

Och i synnerhet mot bakgrund av den inte allför kvalificerade rapporteringen av Ricki Neuman. Nyhetsvärdet får nämligen anses som ringa, då nyheten släpptes för flera månader sen av ledande media, och ursprungligen från AP(?). Eftersom nyhten plockats från kollega, vore det ju på sin plats att referera till källan?

B t w – jobbar inte Ricki för SVD?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Bjud in publiken – annars är det kört


Det här inlägget är en hyllning till Martin Jönsson (SVD) för hans klarsynthet, ödmjukhet och öppenhet till den oerhörda förändring såväl medie- som kommunikationslandskapet i sin helhet står inför. Jag syfter inte minst på hans senaste blogginlägg “Tänk om de är bättre än vi är?”, som noga redogör för hur journalister och media måste samagera med sin publik för att överleva. Och detta i egenskap av att vara chefredaktör för SVD.se. Bravo!

Tiden är iprincip förbi då journalisten är den som förklarar hur saker och ting förhåller sig. Tiden är förmodligen snart också förbi då det är journalisten som har bäst tillgång till information från källan. Och tiden är definitivt förbi då journalisten eller, snarare mediet, är bäst på att distribuera information. Kvar är förpackning och förädling. Som hänger ihop. Och frågan är om inte tiden snart är förbi vad det gäller dessa två USP:ar också? Nej, jag tror inte det. Om journalisterna, redaktionerna, och medierna skärper till sig ordentligt

Martin Jönsson skriver i sitt inlägg: “Jag tror att publiken vet rätt bra redan hur verkligheten ser ut. Jag tror att de i många fall kan mer än vi, i de mest komplicerade ämnen. Och jag vet, att de förväntar sig att bli behandlade med respekt.”

“…om vi inte skildrar rätt saker, på rätt sätt, kommer publiken att välja bort oss, i allt högre grad. För de har alternativ i dag, i en omfattning som vi aldrig varit i närheten av tidigare. De har andra källor som kan ge dem exakt det de är mest intresserade av. Båda all världens medier, via nätet och andra sorters medier i den parallella, sociala medievärlden, i bloggar och nätverk.”

Det går “inte längre att ha löpsedlar som säger sig veta. Inte när vem som helst kan gå in på nätet och få besked direkt från källan”.

“Man går inte till de traditionella källorna, utan man tar in det som kommer via ens nätverk, via de personer man litar mest på och lyssnar mest på.”

“Det finns, hela tiden, nyhetsalternativ. Och en del är – faktiskt – bättre än den traditionella journalistiken. Lesson to learn.”

Mats Bergstrand (DN), Dan Josefsson (Aftonbladet) och andra bakåtsträvare – läs och lär. Respekt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

DN’s debatt-chef kritisk till medborgarjournalistiken


Mats Bergstrand är onyanserat kritisk till medborgarjournalistiken. Bättre vore att han och hans kollegor fokuserade sig på att producera ansvarsfull journalistik som marknaden vill ha och är beredd att betala för, istället för att hindra media att utvecklas så som den hittills gjort.

Jag kan inte tolka det annat än att Mats Bergstrand, chef på DN-debatt, är starkt kritisk till den medborgarjournalistik som successivt växt fram och fått allt större genomslag i det nya medielandskapet. Såvitt jag kan förstå så ser han medborgarjournalistiken som ett hot mot såväl den traditionella journalistiken som mot demokratin i sin helhet. Han pratar om anställda journalister som “barlast” för traditionella medier som inte längre kan konkurrera med det fria ordet i det han kallar “uppmärksamhetsekonomin”, där medborgarjournalisterna är på god väg att “erodera tilltron till reporteryrket på ett sätt som på sikt, enligt Andrew Keen, “omöjliggör upprätthållandet av en ansvarsfull journalistik”.”

Det jag hör Mats säga är att det vore katastrof om det fri ordet, folkets ord, fick härja fritt utan att någon ansvarsfull part, kritiskt granskade det som sades, och förtäljde en mer nyanserad, genomarbetad, sanningsenlig bild av det. I synnerhet när folks motiv till att göra sin röst hörd, ofta är ytterst tveksamt.

Uppmärksamhetsekonomin, är inget annat än en del av marknadsekonomin, där marknaden som bekant har makten. Vad vill marknaden ha? Vad vill folket ha? Och vilken är betalningsviljan? Finns inte efterfrågan, ingen betalningsvilja, så uppstår heller inget utbud, såvida inte någon välvillig finansiär är beredd att hålla liv i det som inte efterfrågas.

Kvalitetsjournalistiken, den kritiskt granskande, grävande, djuplodande journalistiken, den “ansvarsfulla journalistiken”, som Keen lär ha sagt, har sedan en tid mött tuff konkurrens från ny media, social media baserad på användargenererat innehåll. Där den förstnämnda onekligen verkar leva en tynande tillvaro då marknaden inte längre efterfrågar den i samma utsträckning som förut och/eller åtminstone inte vara beredda att betala priset för vad den kostar, och för att alternativen är attraktivare och/eller mer tillgängliga.

Själv är jag förespråkare av marknadsekonomin, om planekonomin skulle vara alternativet. Men jag har mycket svårt när marknadsekonomin får härja helt okontrollerat. Jag är förespråkare av det fria ordet; att alla har rätt att uttrycka sina åsikter via de sociala mediala kontexter som finns tillgängliga. Jag ser den nya generationes webb med alla dess sociala tjänster, som ytterligare och ofta en fantastisk dimension av demokratin. Men skulle med största sannolikhet ogilla om den skenade iväg mot smutskastning, ryktesspridning, snuttifiering, sensationsjournalistik, helt i avsaknad av kontroll, och i viss mån även av public service, oberoende och/eller statligt finanseriad media. Vilket den ännu inte har gjort.

Mats, istället för att kritisera medborgarjournalistiken, fokusera dig på att producera ansvarsfull journalistik som marknaden vill ha och är beredd att betala för, och låt media att utvecklas så som den hittills gjort.

För det slag över munnen” som medborgarjournalistiken nu får av dig “saknar enligt min mening varje spår av ömhet.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Danska redaktörer säger nej till medborgarjournalistik


Enligt DagensMedier.no tar de danska redaktöerna avstånd för all sk medborgarjournalistik. Däremot är man mottaglig för läsarnas kommentarer.
Detta enligt en undersökning av “danske Update, Center for Journalistisk Efteruddannelse (CFJE)”.

DagensMedier.no skriver:
“En lokalavisredaktør skriver at blogger mest er for ”caffe latte-mænnesker” – det vil si høyt utdannede, velstående og moteriktige yngre mennesker i storbyene.”

När ska gammelmedia ta sitt förnuft till fånga och inte spjärna emot, utan istället försöka utnyttja medielanskapets och -konsumtionens allt snabbare förändring?

Andra bloggar om: , , , , , ,