Martin Jönsson inleder Mindparks bloggstafett: “100 mediahändelser på 00-talet”


Martin Jönsson, redaktionschef på SVD, inledde idag den 100 dagar långa bloggstafetten på temat “100 mediahändelser på 00-talet” på bloggen Mindpark.se.

Initiativtagaren Joakim Jardenbergs blogg beskriver händelsen i ett tidigare publicrat inlägg:

“Varje dag fram till nyårsdagen kommer någon av skribenterna i bloggteamet att lyfta fram en händelse eller ett skeende som påverkat mediebranschen under det senaste decenniet.”

Spelreglerna är enkla: Ett av Joakim exklusivt urval av 100 mediepersonligheter ska bidra med ett inlägg var i 100 dagar.

Inläggen ska:
– beröra mediebranschen, i bred men ändå solklar betydelse.
– skett, inletts eller avslutats (i huvudsak) under åren 2000-2009 – det sk 00-talet.
– ha en faktagrund, alltså inte enbart tyckande och spekulerande.
– kunna länkas till, på något sätt.

Och de bör:
– kunna hängas upp på ett datum då det hände. Men det är ett mjukt krav;)
– vara välkänt nog för att få “alla i branschen” att nicka igenkännande.
– gärna spela roll än idag, vara relevant på något sätt. Inte historia för historiens egen skull.
– gärna vara bra grund för en fortsatt diskussion.

Martin Jönssons går ut i ett rasande tempo med inlägget: “När medierna ignorerade sin publik. Eller: varför “interaktivitet” är 00-talets mest bortglömda ord.

Martin anser att det är “snömos” (läs skitsnack) att den kris som stora delar av branschen nu genomgår skulle bero på de stora mediala förändringarna under 00-talet. Han menar tvärtom att den till största delen är självförvållad.

Lite senare i inlägget “komprimerar” han krisens orsaker till en enda faktor som präglat hela decenniet: “oviljan och oförmågan att lyssna på och interagera med sin publik.”

Inlägget är brilljant i sin helhet. Och det finns ingen anledning att jag försöker referera till fler detaljer i det, innan ni själva läser det. Även om jag frestas att publicera bl a de fullkomligt horibla uttalande från ledande mediepersoner som Martin valt att citera i sitt inlägg.

Men innan ni läser har jag trots allt ett, men ack så viktigt, tillägg: Det räcker inte för medierna att lyssna och interagera med sin publik (som i Martins fall avser läsarna), utan de måste också lyssna på och interagera med sin marknad, som i en del fall bara delvis utgörs av läsarna. Och därtill alla dess intressenter.

Kuriosa: Martin, du kommer väl ihåg att jag satt vägg i vägg med dig uppe i Bonnier-huset, när ni skulle dra igång Koll.se? Jag å min tur försökte då dra igång Video on demand i Torsten Larssons regi. Projektet mynnade till slut ut i det som idag är SF-anytime.com. Men så nära ett fiasko har jag aldrig varit 😉

B t w – så saknas din blogg fortfarande.

Av Kristofer Björkman

Baracks sociala kampanjstrategi ledde till seger


Den 9 februari i år skrev jag: “Fördel Obama på Facebook – 450.000 kompisar“. Den 25 mars följde jag upp med att skriva: “Ukmans bottom-up-strategi gör Obama till segrare“. Nu har han blivit demokraternas kandidat i det amerikanska presidentvalet. Nu har han vunnit – till sist. Och om man får tro och tolka det allmänna uppfattning inom såväl blogsfären och traditionell media, så är ett av skälen i mångt och mycket Baracks satsning på de sociala medierna i sin kampanj.

Martin Jönsson sammanfattar sitt inlägg i SVD med: “den som bäst förstår hur man använder sig av sociala medier får ett stort försprång kampanjmässigt”.

Daniel på Mindpark refererar till Martins inlägg, men tar tesen ett steg längre:

“I fallet med Barack Obama och Hillary Clinton har sociala tjänster skapat ett nytt slagfält där de nya kanalerna kan innebära en slags social krigsföring som uppenbarligen kan vara väldigt effektiv. Tittar man till exempel på “I got a Crush on Obama” har den fått 8,654,792 träffar på YouTube. Men det viktiga är väl ändå samspelet mellan det auktoritära och gräsrotsnivån som webben innebär. Nu tänker jag som sagt inte bara på hur nätet rent konkret inbjuder till dialog mellan olika mikro och makrostrukturer genom till exempel bloggar och kommentarer, utan framförallt på hur de nya digitala trenderna tvingar användarna till engagemang. Web 2.0 inbjuder till ett ställningstagande och aktivt sinnestillstånd som jag tror kan komma att betyda mycket för framtiden.”

Personligen skulle jag vilja säga att det sistnämnda har oerhörd betydelse redan idag. Och att den “sociala krigsföringen” pågår för fullt i alla kontexter inte bara politiska.

Andra bloggar om: , , , , ,