Från mediadatabas till nätverk


Efter att ha föreläst vid sex frukostseminarier i Stockholm, Göteborg och Oslo för sammanlagt hundratals kommunikatörer, så är det ett par frågor som sticker ut ur mängden och som de flesta av åhörarna tycks vilja få svar på:

Hur ska jag lyckas identifiera och kommunicera med hela den nya och brokiga skara människor som har inflytande på mitt företags marknad?

Jag svarade att det kanske de varken kan eller bör göra, åtminstone inte hela skaran, då det finns risk för att de då tar sig vatten över huvudet. Men jag rekommenderade följande:

Gör ditt företag extremt tillgängligt och transparent. Se till att all information om förtaget och dess verksamhet når ut i alla relevanta sammanhang, där din målgrupp förväntar sig att den ska finnas, inte minst när de söker efter den. Lyssna på din omgivning, hjälp den, och skapa förutsättningar till självhjälp. Och fokusera dig på den exklusiva skara som har störst inflytande på din marknad.

Beroende på vilken verksamhet deras företag bedriver är en hel del av de sistnämnda sannolikt journalister, men bli inte förvånad om majoriteten av dem återfinns bland deras kunder, branschkollegor, anställda, partners, återförsäljare, leverantörer, m fl.

Ben Cotton på PR-byrån Edelman Digital i London skrev nyligen ett blogginlägg där han tipsar oss om tio gratis verktyg för att finna inflytelserika människor. Gissa en gång om något av tipsen omfattar någon mediedatabas i traditionell bemärkelse? NOT. Tjänsterna är av typen sök och nätverk med webben som spelplan. Och fler tips av liknande slag finns. Jag gillar dem alla, även om några inte funkar i Sverige. Men om jag känner typen Ben rätt, så organiserar han dessa människor i något CRM-liknande system för bearbetning. I bästa fall med några sociala plug in’s. Det gillar jag inte. Jag förordar nätverket framför CRM’et. Dessutom så tycker jag att Ben förbiser en viktig faktor; att den som ger är också den som får. Det räcker inte med att hitta dem, du måste bidra med något. Ben snuddar förvisso vid frågan, när han poängterar vikten av att bara prata med dem som är engagerade och intresserade av dig. Men vaddå “prata”? Utöver Ben m fl’s tips så skulle jag vilja lyfta fram kraften i att förse målgruppen med verkligt värde; intressant och relevant information, tips, hjälp, nyheter, med utgångspunkt ifrån vad du lärt av den. Materialet driver trafik. Bland trafiken finns fans. Några av dem är dina viktigaste opinionsbildare. Vig en del av ditt professionella liv åt att serva dem. Och – gör det i ett nätverk.

Flest vänner när han dör vinner?


Kom ni ihåg den där slogan på T-shirten: “Den som har flest prylar när han dör vinner”? Strax efter kom varianter som “Den som har flest vänner när han dör vinner.” Båda är i högsta grad tidsaktuella. Men jag tänkte beröra sistnämnda här.

I ett nyss publicerat inlägg skrev jag om att ett av skälen till att använda Twitter är ett “behov av att vara en del i ett sammanhang, att synas och finnas. “Jag twittrar alltså är jag” som Owen Thomas skriver i Valleywag.” Vilket ju inte riktigt var andemeningen med nätverket ifråga, för Twitter är ju “a service for friends, family, and co–workers to communicate and stay connected” vilket framgår av beskrivningen av tjänsten.

Men kikar man i den relativt nyss gjorde undersökningen “Social networks that matter: Twitter under the microscope” av Bernardo A. Huberman, Daniel M. Romero and Fang Wu, så kan man skönja två typer av nätverk i Twitter: Dels det som bygger på vänner (någon man kontaktat direkt minst två gånger, allt så rätt vag benämning) och dels det något ytligare som baserar sig på följeslagare och de man själv följer.

Skillnad på nätverk och nätverk

Flest vänner när han dör vinner?

Inte helt otippat så är det förstnämnda som bygger på vänner det nätverk som genererar mest användning, engaemang och inflytande, och det sistnämnda mer flyktigt.

Den som har flest vänner när han dör vinner?

Och jag kan inte låta bli att spekulera i värdet av sistnämnda; hur stort är det egentligen och varför? Är det inte bara en ny variant av den gamla slogan på t-shirten; den som har flest följeslagare vinner?

Bloggaren Zenpundit skriver i ett inlägg “The hidden networks of Twitter“:

“My usual answer based upon my own usage has been that twitter will make sense for you if you have an established network of people with whom you have a reason to be in frequent contact and a common set of interests.”

Och jag kan inte låta bli att hålla med honom; när jag i skrivande stund stirrar in i Tweetdeck och det poppar upp inlägg efter inlägg – var och varannan minut – från knappt 300 pers om jag valt att följa.

Läs också Brian Solis inlägg om detta.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,