Nyheter om klubbyten vanligt på Facebook


I förrgår skrev Anna Persson en notis i DN med rubriken: “Avslöjade övergången – på Facebook”. Hon refererade till det faktum att Leeds talang Luke Garbutt nu är klar för Everton, och att  han avslöjade detta på Facebook. Där sistnämnda ansågs utgöra själva nyhetsvärdet.

Jag kan förstå och acceptera att nyheter som kan få stora konsekvenser, av såväl ekonomisk som annan karaktär, bör tänkas igenom noga innan de släpps. Vilket inbegriper val av kanal. Och att Facebook då kan uppfattas som något udda.

Men icke – att släppa nyheter på Facebook, eller i något annat socialt webbaserat sammanhang är inga konstigheter. Tvärtom är det vanligt förekommande. Och ofta med gott resultat. Det gäller inte minst sportsliga övergångar inom såväl fotboll som andra sporter. Gräv lite så får ni se.

Med stor sannolikhet släpps fler nyheter på Facebook, och liknande, än på något annat sätt, exempelvis releaser till media via e-post.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Nytt kraftfullt sharing-verktyg för din pressinformation


Newsdesk har bytt ut share-this-verktyget i ditt pressrum mot ett nytt och bättre. Det nya verktyget heter Add-this är en liten widget som innehåller fler tjänster än den gamla.

Nytt kraftfullt sharing-verktyg för pressinformation på Newsdesk

Läs mer om tjänsten i vår kundblogg.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Är media bara dåliga på att optimera sina tjänster för sökmotorer eller vill de inte?


Heather Dougherty, ansvarig för Research på Hitwise, menar att kategorin “media & news” bara får 21% av sin trafik från sökmotorer, vilket ger den tredje sämsta placeringen i hennes studie. Att jämföra med exempelvis “health & medical” som får 46% av trafiken från sökmotorer.

Är media bara dåliga på att optimera sina tjänster för sökmotorer eller vill de inte?

Jag har lite svårt att begripa innebörden och omfattningen av hennes indelning av kategorier, men jag tycker ändå att det ger en signal på att medier verkar vara usla på SEO. Eller är det så illa att de faktiskt inte vill få trafik från sökmotorerna? Vi har ju förstått att många media ogillat att Google news tjänar pengar på fragment av deras redaktionella alster. Och nu även Google bildsök. Men har det verkligen gått så långt att de även nobbar trafiken från Googles websök?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Gratis nyheter medias räddning


Media Evolution med dragplåstret Chris Anderson, och hans “gratis teorier” är slut. Den meriterade panelen fick bara ställa en fråga var. Och nu slickar dem, liksom övriga publiken, sina sår. Åtminstone den del av panelen och publiken som representerade det traditionella mediet.

För Chris Anderson bekräftar det alla mediemänniskor börjat förstå: “News is and will be free”. De media vars affärsmodell även i framtiden bygger på att sälja nyheter är dömda till snar undergång. För i en ekonomi där det fullkomligt vimlar av källor som gladeligen producerar och förmedlar nyheter helt kostnadsfritt, eller t o m är beredda för att betala för det, blir det nästintill omöjligt för källor att ta betalt för liknande alster. “Liknande alster!!?” frustade någon knappt hörbart i panelen: “Kvalitativ journalistik kommer man – väl – kunna ta betalt för, eller åtminstone finansiera med annonser, eller liknande?”

chris anderson at media evolution

“Kvalitet!?” undrar Chris Anderson. “Vad är kvalitet? Man producerar för mycket “kvalitetsjournalistik” som inte genererar något värde. De journalister vars alster publiken kommer att vilja betala för, kommer att bli betydligt färre i framtiden.”

Chris refererar till sina barn; de får kolla på “TV” max två timmar per dag. Vad väljer de? Att kolla på den senaste StarWarsfilmen på största platt-TV:n med HD-kvalitet och suround? Eller att surfa runt på YouTube och kolla på sina nio-åriga polares StarWars look alikes – egenhändigt producerade? Sistnämnda förstås. No doubt.

Nyheter är “to cheap to meter”, liksom mycket annat i den digitala världen. Av samma anledning som man idag kan slösa med lagringsutrymme för digital information, kan vi slösa med nyheter. “Unlimited storage – for free.” “Unlimited news – for free.”

För oss människor har ord som “slösa” klingat negativt. I en del fall befogat. Men Chris Anderson menar att naturen alltid har kunna slösa på tillgångar i överflöd. Tillgångar som varit gratis. Vi människor är inget undantag. “Waste is good.” Youtube waste videos.” “Yahoo waste storage of mail.”

1900-talets “atom economy” övergår detta sekel till det Chris kallar “bits economy”. Bits som varken kostar något att producera, distribuera eller lagra.

Chris refererar till Betrand Russel och the Econ 101 principles: “In a competitive market price falls to the marginal cost.” Och kan själv konstatera att “on the internet – the marginal cost is zero”. Återigen – vem kan ta betalt för nyheter på en marknad där konkurrenterna producerar dem gratis, distribuerar dem gratis, och lagrar dem gratis.

chris anderson at media evolution

Så var är utvägen?

“Learn five (free) lessons from the games” säger Chris. Människor kommer att vilja betala för:

1)   Grejer som sparar dem tid
2)   Garantier (sänka risken)
3)   Grejer de älskar och brinner för
4)   Grejer som ger dem status
5)   Grejer som gör dem “hooked”

Istället för att låta dem provsmaka 10% av tjänsterna gratis, och ta betalt för resten, så vänd på steken; skänk iväg 90% av tjänsterna, och ta betalt för 10% av dem; mervärdestjänster.

SVTi och Bonnier RnD i panelen spjärnade emot i stil med “vi kan ju inte skänka bort innehåll vi betalat dyrt för att ta fram?” Nej, men betala inte dyrt för att ta fram det innehållet då” svarar Chris. “Det gör ju inte era konkurrenter.” “Pay less to more.”

Läs även IDG’s artiklar på samma tema: “Chris Anderson – gratis säljer” och “Chris Anderson frälste Malmö“. Självklart ska ni kika på idén bakom hans kommande bok “Free”. Till sist måste jag också länka till en artikel i “the Guardian” som jag läste för nästan ett år sen: “When news is free, who pay journalists?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

1300 social media newsrooms på Newsdesk


I ett blogginlägg publicerad för någon vecka sen jämför Fredrik Wackå sex sociala mediesajter, varav fyra svenska. Och menar att det sociala pressrummet tog fart för cirka 2,5 år sedan, först i form av en social medierelease. Att de fortfarande är försvinnande få. Men att det åtminstone finns “så många att vi kan börja se mönster. ”

Ur det skrala utbudet har Fredrik valt ut Electrolux, Scania, BRIO och Configura från den svenska floran samt GM Europe och Ford från den internationella. Men refererar till några andra vid sidan om själva jämförelsen.

Av den lilla empiriska undersökningen och jämförelsen av rummen ifråga så konstaterar han att de flesta har en relativt rikt utbud av sociala funktioner men att de ofta saknar den sociala “attityden”. Fredrik skriver: “Företagen omfamnar den sociala webbens infrastruktur men inte nödvändigtvis dess attityd.”

Såvitt jag kan se och förstå så har Fredrik därmed förbisett de ca 1300 social media newsrooms som företgen skapat på Newsdesk. Varför då?

Pressrummen på Newsdesk uppfyller de flesta av de kriterier som Fredrik anser bör finnas för att klassas som ett “riktigt” social media newsroom. Plus några till som åtminstone jag anser gör de mer sociala och användbara än de Fredrik nämnt.

Fredrik specar följande kriterier för ett social media newsroom:

  • Foton: Möjligheten för andra att använda och återpublicera fotografier på ett enkelt sätt. Typexemplet är ett konto på Flickr (men skulle kunna vara en annan tjänst eller t.o.m. egenutvecklat).
  • Video: Som ovan, med YouTube som den vanligaste lösningen.
  • Dela: Underlätta för läsare att dela med sig av länk eller innehåll till andra sajter.
  • Kommentarer: Möjlighet för läsare att direkt kommentera nyheterna, eller skicka en trackback(?) från sin egen blogg.
  • Mikroblogg: En frekvent, mycket informell insikt i vad som händer i företaget samt möjlighet att starta en dialog. Ingen hade det men det finns många företag som upptäckt mikrobloggen.
  • Personlig: Någon form av känsla för människorna bakom företaget — en blogg, biografier, etc.
  • Extra kontaktmöjligheter: Bortom mejl och telefon som IM, chat, Skype…
  • RSS, prenumeration: Möjligheten att prenumerera på eller syndikera innehållet från mediesajten.
  • Bevakning från medier/sociala medier: Produkt- eller företagsspecifik omvärldsbevakning, till exempel i form av länkar till vad andra skrivit.
  • Länkar till bloggar/resurser: Poängen här är självklart att länkarna ska gå till intressanta röster utanför företaget.
  • Creative Commons: Vanlig upphovsrätt är inte anpassad till den delande webben. Creative Commons gör det lätt att göra rätt för den som vill använda innehåll, och visar viss insikt från företagets sida.

Såvitt jag kan se så uppfyller pressrummen på Newsdesk alla kriterier utom mikroblogg- och extra kontakt-funktionerna.

Å andra sidan så har Newsdesk skapat följande mervärden som inte finns med i Fredriks lista, varav några kanske gör pressrummen mer sociala eller åtminstone mer användbara än referenserna ovan, medan andra även återfinns hos referenserna, men inte finns med i Fredriks check list:

  • söka efter nyheter i alla pressrum (i själva verket nyheter från 7000 företag) på ett bräde baserat på fritext och eller kategorier.
  • söka efter annan information som evenemang, bilder, videor, kontaktpersoner, dokument.
  • releatera information till varandra
  • spara alla sökningar som bevakningar som RSS och/eller e-post.
  • dynamiska tags och tillhörande tag clouds
  • dela med sig även som e-post
  • söka i varje enskilt pressrum
  • information knuten till stort distributionsnät – on demand
  • bakomliggande system för att mäta trafik och användning

Ser man till antalet social media newsroom per capita så gör förmodligen detta Sverige till “social media newsroom”-tätaste landet i världen. Eller vad säger du, Fredrik? Hoppas du inte glömmer Newsdesk nästa gång.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,