Nya DagensMedia.se låser arkivet och tar betalt för nyheterna


Igår släpptes nya DagensMedia.se med idel nyheter på såväl insidan som utsidan. Nytt CMS-system. Nya features. Allt borgar för en bättre produkt alla kategorier. Kolla själv. Bara att gratulera alla inblandade!

Nya Dagens Media låser arkivet och tar betalt för nyheter

Men… en av nyheterna är DM Plus, exlusiv för prenumeranter. Alltså en tjänst som ger läsaren diverse mervärden mot betalning. Bortsett från den prenumererade papperstidningen får Plus-medlemmen följande mervärden:

  • Tillgång till unika nyheter som vi publicerar på webben
  • Undersökningar i sin helhet
  • Läsa papperstidningen kvällen innan den kommer ut på dagensmedia.se
  • Rabatt på Dagens Medias evenemang
  • Förhandsinbjudningar till Dagens Medias mingeltillställningar i Stockholm, Göteborg och Malmö
  • Söka i vårt artikelarkiv där vi har fler än 15 000 artiklar
  • Nya tjänster som vi hela tiden utvecklar under rubriken DM Plus

Därmed har Dagens Media fattat det mycket kontroversiella beslutet att ta betalt för innehåll på webben. Och inte nog med det, man har också valt att ta betalt för arkivet. Med stor sannolikhet innebär detta att de samtidigt utelåser Googles spindlar och därmed förlorar all Google Juice. Något som ytterst få mediesajter vågat göra. Och de som gjort det, med föga framgång. Nu tror jag att man kan släppa in Googles spindlar i låsta arkiv. Men jag är osäker. Om så är fallet, skulle besökaren trots allt mötas av låsta sidor, vilket hittills har förargat besökaren.

Fredrik skriver på Dagens Media:

– Jag är övertygad om att det här är rätt väg att gå. Jag tror bestämt att det går att ta betalt för medieinnehåll på nätet, i synnerhet om man är en nischtidning med ett unikt innehåll, och jag skäms inte över att kräva betalning för det mest tidskrävande materialet som alla duktiga Dagens Media-medarbetare lägger ner stor kraft på.

Jag är en stor fan av Dagens Media, och alla dess duktiga journalister. Jag tycker nya Dagens Media ser riktigt bra ut! Men jag är tveksam till DM Plus. Jag vet att det idag är svårare än någonsin att finansiera “kvalificerad journalistik” i synnerhet på webben. Men jag skulle trots allt följa Chris Andersons utstakade väg.

Fredrik och övriga stjärnor på DM, lyssna på Chris Anderson vs Guy Kawasaki, och ta ytterligare en funderare.

Lycka till. Verkligen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Hälsingetidningars läsare utbildas i journalistik och får egna sidor för fri publicering


Snart en månad har gått sen Hälsingetidningar AB lanserade sin “nyhets- och communitysajt” – Helahalsingland.se.
– Vi vill skapa en Facebook för regionen Hälsingland, där händelserna ska stå i fokus, säger initiativtagaren tillika chefen för nya medier, Magnus Söderlund. Och menar att satsningen redan har attraherat sk användarskapat innehåll från ca 1.100 medlemmar.

Faktum är att satsningen är tämligen unik. Aftonbladet överskuggar ju allt och alla med såväl fullt utvecklad community som eget bloggverktyg. Men i de lokalare spridningsområdena har tidningshusen hittills valt att förhålla sig avvaktande till inblandning från läsarnas sida i det vi idag kallar för den sociala evolutionen. Skälet kanske är att de inte lider av samma ras rörande upplaga och intäkter som sina rikstäckande kollegor? Läste i Medievärlden bl a att NWT-koncernen ökade sin omsättning med 4% till 567 miljoner kr, med en vinst på hela 104 miljoner kr, för 2008. Men de gyllene åren är kanske räknande? Mycket talar för det. Trots att vi i Sverige har en av världens tidningslojalaste läsare, såvitt jag förstått, så ser vi idag tydliga tendenser att den yngre generationen, inte går i sina föräldrars fotspår vad det gäller mediekonsumtion, utan väljer alternativ. Och med publiken försvinner, annonsörerna, och med annonsörerna pengarna, och med pengarna journalisterna, osv.

Bättre föregå än föregås verkar Hälsingetidningar resonera, och bjuder nu alltså in sina läsare till att vara med och skapa “en intressant sajt, med nära nyheter” som de skriver på sajten ifråga. Förhoppningen är att satsningen ska öka publikens engagemang i och lojalitet till mediet ifråga, i synnerhet den publik som förväntas bli först att svika det.

Min tro är också att tidningshuset också hoppas på att det användarskapande innhållet kan komplettera, och delvis ersätta de journalistiska alstren, vilket skulle innebära betydligt lägre produktionskostnader med bibehållen eller t o m ökad trafik.

För att få så bra material som möjligt har man tagit fram en liten skrivarskola för sina medlemmar med syftet att lära dem skriva bra artiklar. Där får man bl a läras sig några “enkla skrivartips”, “De sex journalistiska frågorna” och “Så här skriver du din första artikel”.
Tidningshus utbildar läsarna i journalistik
Är det inte ganska intressant ändå, att ett relativt stort tidninghus nu utbildar sina läsare att bli duktiga journalister och uppmana dem att publicera sina alster på tidningens sajt?

Fortsättning lär följa 🙂

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Dagens ungdomar – morgondagens bödlar av pappersmedia


Anna Serner, VD på TU, skrev nyss ett intressant inlägg i debatten om ny och gammal medias vara eller icke vara i framtiden. Om jag tolkar Anna rätt så menar hon att det är långt ifrån säkert att ungas mediavanor följer med upp i åldrarna. Bara för att de är flitiga användare av social media idag, så behöver det inte betyda att de är det när de blir äldre. Kanske snarare tvärtom?

Anna skriver:

“Hade man frågat unga för 10 år sedan om de läste en morgontidning eller tänkte prenumerera på en var svaret ofta nej. När de kommit in i familjelivet (inte längre ensamhushåll) och fått fast inkomst så blev de ändå prenumeranter. Naturligtvis kommer inte alls lika många av dagens unga bli det, men att tro att unga ska veta sina prioriteringar om 10 år är inte realistiskt. Frågar man dem idag vilka kommunikationskanaler som de INTE tror på i framtiden så svarar 85% mikrobloggar (Twitter, bloggy).”

Nej, det är ingen som exakt vet hur dagens ungdomar kommer att förhålla sig till media om tio år, kanske allra minst ungdomarna själva. Därför känns ju frågan om de då kommer att mikroblogga  eller inte, väldigt irrelevant.

Vad vi däremot vet, är att vi människor till stor del är en frukt av vår omgivning, och att vi i mångt och mycket formas som unga. Om ungdomar växer upp med en morgontidning vid frukostbordet, så finns det en del som talar för att de kommer fortsätta med det i viss mån. Om ungdomar istället växer upp med socialmedia så finns det en del som talar för att de fortsätter med det.

Vad jag ser just nu är en pågående mediaevolution tillika mediarevolution som framför allt ungdomar tagit till sig med hull och hår. En evolution där framför allt ungdomar vallfärdat till det webbaserade sociala mediet, bl a på bekostnad av tidningsläsning. Den revolutionen lär med största sannolikhet inte resultera i att dagens ungdomar kommer läsa morgontidningar oavsett kanal om tio år, utan snarare fortsätta på den väg de slagit in på.

Därför tror jag att de som idag försörjer sig på morgontidningar av traditionellt snitt bör agera snabbt och kraftfullt. För dem kommer nämligen dagens ungdomar bli morgondagens bödlar. Tid att “sansa sig”, i den bemärkelsen Anna menar,  lär inte finnas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Alla skrattar åt SF Chronicles chefred Phil Bronstein


Inte lätt att vara chefredaktör för en nedläggningshotad dagstidning. Och inte blir det lättare att hamna i studion med Stephen Colbert i Colbert Report. Stackars Phil Bronstein försöker hjälplöst försvara SF Chronicles existens, mellan hånskratten.

Klicka på bilden och spola fram till ca 14 min in på showen.

Phil Bronstein - SF Chronicles chef red - hos Colbert Report

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Tidningarnas höjdare om framtiden


I ett tidigare inlägg skrev jag att tidningarna borde fokusera sig på att tjäna pengar på den trafik som Google tillför tidningarnas nätupplagor, istället för att klaga på att Google tjänar pengar på deras innehåll.

Exakt hur det ska tjäna pengar på sina besökare, återstår för dem att lista ut. Men Charlie Rose intervju med Walter Isaacson på “Time,” Robert Thomson på “Wall Street Journal” och Mort Zuckerman på “The New York Daily News”, kan kasta lite ljus på ämnet. Eller så är det fortsatt mörker. Döm själva.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Google en möjlighet – ingen parasit


Dagens ledare “Parasiternas paradis” signerat Peter Woldorski är en tragikomisk läsning. Och dessutom bara en raden av artiklar och liknande världen över som bygger på samma tes och mynnar ut i samma frustration: “Det är inte rimligt att Google och liknande aktörer tar och tjänar pengar på vårt material”.

Jag ska inte säga att Peter Wolodorski är ute och cyklar. För hur saker och ting förhåller sig är högst subjektivt. Och alla har rätt att ha en åsikt i frågan. Dessutom hyser jag stor aktning och respekt för Peters skarpsinnighet i de flesta frågor, dock inte i denna fråga.

Peter skriver:
“Kriser skapar inte bara problem, de bidrar också till klarhet. För västvärldens medieföretag har det senaste året begravt åtskilliga illusioner om vad internet kommer att betyda för deras verksamhet.”
“Globes (red anm tidningen Boston Globe) utförsåkning är en stark varningssignal till alla som trott att det räcker att locka till sig miljontals gratisläsare på internet. Inte på långa vägar väger de nya annonsintäkterna på nätet upp för förlusten av traditionell pappersannonsering och betalande prenumeranter.”

Jag tolkar det som om att Peter hyser föga tilltro till Internet som en framkomlig väg för tidningshusen att bidriva en komerisiellt framgångsrik verksamhet.

Helt klart är att tidningshusen hittills inte inte varit särkilt framgångsrika i detta medium generellt sett, åtminstone inte vad det gäller intäkter. Men att bedriva journalistisk verksamhet på nätet är ingen “illusion” som Peter skriver. Och tidningarnas oförmåga att hittills tjäna pengar på nätet är inte “en varningssignal”. Internet är en möjlighet. En fantastisk möjlighet för tidningar att såväl bedriva god journalistik som att tjäna pengar på det.

Peter skriver mycket riktigt att: “Dagspressens problem handlar alltså inte om sviktande läsarintresse utan om brist på intäkter för att upprätthålla resurskrävande journalistik.” Men glömmer det ack så viktiga tillägget; att det faktiskt inte bara handlar om “brist på intäkter” utan om brist på kreativa och konkreta idéer på hur de ska generera intäkter. På den punkten står de allra flesta mediahus fortfarande och stampar.

Och när de, i denna låsta situation, dessutom kan konstatera att snillen som Google, som förstår sig på nätet och dess möjligheter, lyckas tjäna massor av pengar, och då i synnerhet med utgångspunkt från tidningarnas innehåll, så sparkar de fullkomligt bakut.

We can no longer stand by and watch others walk off with our work under misguided legal theories.”, säger AP’s ordförande Dean Singleton till Wall Street Journal.

Robert Thomson, managing editor på Wall Street Journal, skrär inte heller orden i en artikel i PaidContent.org:

—“There is a collective consciousness among content creators that they are bearing the costs and that others are reaping some of the revenues—inevitably that profound contradiction will be a catalyst for action and the moment is nigh. There is no doubt that certain websites are best described as parasites or tech tapeworms in the intestines of the internet.”

Och tillägger i en intervju hos Charlie Rose: “Google devalues everything it touches. Google is great for Google but it’s terrible for content providers.”

AP’s sägs nu vilja jobba med portaler och andra partner som har laglig rätt till AP’s innehåll och vidta rättsliga åtgärder mot dem som inte har det, exempelvis Google.
Peter Wolodarski, ger underförstått AP sitt bifall och skriver att Google “…ännu inte gjort sig kända för några journalistiska bragder. I stället har de skapat avancerade system som automatiskt citerar de viktigaste nyheterna från medieföretagens hemsidor (”aggregering”).

Denna “aggregering” är enligt min mening just en “journalistisk bragd”. Trots att Google själv aldrig producerat material, utan “endast” utgått från befintligt.

Jeff Jarvis, chef för The interactive journalism program at the City University of New York’s Graduate School of Journalism och författaren till boken What Would Google Do säger till Bussiness Week:

…rather than trying to compete with Google, newspapers should band together to “try to make Google News better.

Kontentan av allt detta är att  istället för att försöka fokusera sig på att tjäna pengar på den enorma trafik som Google förser tidningarnas nätupplagor med, så försöker de hindra Google att tjäna pengar på aggregationen. Google som istället skulle kunnabli deras bästa samarbetspartner. Snacka om att såga av den gren de själva sitter på.

Jag säger som Danny Sullivan, The Guardian: “The news media should quit moaning about the internet and get on with building a business model that makes money.

Läs också Scott Karps utmärkt inlägg i Publishing 2.0: “How Google Stole Control Over Content Distribution By Stealing Links“.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Nu går annonseringen online förbi pappret


Länge har jag förvånats över marknadens irrationella beteende. Å andra sidan så har jag aldrig lyckats lära mig att marknaden just är allt annat än rationell. Men – håll med mig – är det ändå inte lite märkligt att 80% av en dagstidnings annonsintäkter hamnade i papperstidningen som hade 20% av läsarna? Och vice versa. Att bara 20% av annonsintäkterna hamnade på webben som hade 80% av läsarna? Där sistnämnda media dessutom var långt mer mätbar än förstnämnda.

Jag säger inte att detta gällde för alla dagstidningar. Men för något år sen hade jag två konkreta exempel på bordet. Och vad jag förstod så fanns fler exempel med ungefär samma skeva fördelning av intäkterna.

Nåväl – nu verkar åtminstone marknaden i USA ha tagit sitt förnuft till fånga, för medan annonsintäkterna för dagstidningarna (papper) faller brant nedåt där, så ökar annonsintäkterna för webben brant uppåt. Frågan är när annonseringen online går om annonseringen på papper? Om ett år? Två år?

newsvonlinearrev05-08

Jag återkommer.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Är det här framtidens journalistik?


Tidningsdöden hopar sig som mörka mörka moln på mediehimlen. Många i branschen känner vemod,  uppgivenhet och oro. På det årliga grävseminariet Gräv 09 i Örebro, så kändes mediedebatten håglös och förvirrad. Inte ens Janne Josefsson lyckades skaka liv i den. Å enda sidan menade man att den grävande journalistiken enligt traditionellt manér var bra, och t o m mycket viktig för affärerna. Å andra sidan var det ingen som varken satsar, ville satsa eller hade för avsikt att satsa på den. Vidare var man överens om att de gamla tidningshusen måste förhålla sig till de nya omständigheterna, men ingen hade egentligen några konkreta idéer på vad man borde göra. Åtminstone var det ingen som ville tala om det.

Och i media så syns inget ljus i tunneln. Otaligt antal artiklar och inslag målar upp en dyster bild av sin egen framtid, där Sydsvenskan artikel “Dansk press störtar” bara är en i mängden.

Men journalistiken kommer varken dö med pappret eller etern. Som jag skrev i ett blogginlägg nyligen: “Journalistiken bättre utan papper“. Eller som David Cohn, grundare av Spot.Us uttrycker det: “The journalism will survive the death of the institutions”.

Och det är om sistnämnda kille respektive journalistiska satsning detta inlägg ska handla om.

Spot.Us är nämligen en härlig nytänkande satsning som slår vakt om det starkt växande medborgarjournalistiken, den traditionellt undersökande journalistiken och en kombination däremellan.

På Spot.Us ges medborgarna möjlighet att tipsa om uppslag som de vill få en kvalificerad journalistisk rapportering av, och sponsra detta med några dollar. Spot.Us kallar det för “community funded reporting”. Lyckas Spot.Us sälja den färdiga historien till media, går pengarna tillbaka till de som lämnat bidrag, ev för att satsa på nya historier. I en del fall finns även möjlighet för allmänheten att vara med och gräva fram historier de är intresserade av att bringa klarhet i. Verksamheten bedrivs på mycket lokalnivå, just nu i SF.

Spot.Us changing journalism

Spot.Us har funnits i några månader, och har enligt David visat “proof of concept” och moget att växa till andra städer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Länge sen media var 100% trovärdig – vad är problemet?


Den som lyssnade på SR’s Medierna idag fick sig en slätstruken och tämligen intetsägande rapportering om “produktplacering” och “textreklam” i svensk press. Programmet presenteras på SR’s hemsida med rubriken: “Produktplacering vanlig i svensk press”.

Vakna! Knappast något scoop. Föga nytt. Produktplacering, textreklam, advetorials, etc, var t o m vanligt förekommande redan när jag jobbade som redaktör för Bonniers tidskrifter för ca 15 år sen. Nej, man pratade inte så mycket om det, men det praktiserades flitigt. Och med största sannolikhet har förekomsten accelererat kraftigt sen dess.

I programmet pratar man om hur Nike missbrukar sin makt, som sponsor av fotbollsspelare som Zlatan och Ronaldo, vid intervju-tillfällen; där Nike envisas med att placera skor i förgrunden; sätta upp regler för frågor, etc. Allt för att få lite ROI. Programmet innehåller inslag där intresseorganisationer arrangerar foto-sessions, och om hur livsmedelsproducenter köper in sig i korsord.

SR skriver: “Journalister och fotografer berättar om hur de tvingas förhålla sig till annonsörer i sitt arbete.”

Och reportern från Expressen, som intervjuvade fotbollsspelarna ovan, menar att det kändes olyckligt att behöva boka intervjuer via Nikes PR-folk, och inte minst förhålla sig till diverse spelregler. Men, som reportern också sa, är man tvungen till det för att få intervjuer med världens bästa fotbollsspelare, så är det värt det.

Och redaktörerna på såväl Expressen som andra tidningar som omnämns i programmet, slingrar sig mer eller mindre klumpigt när Tove Leffler (?) från SR’s Medierna målar in dem i ett hörn.

För mig är allt det här ett stort hyckleri. Upp med korten på bordet. Inget att skämmas för. Så här ser verkligheten ut.

Stor respekt för de som värnar om, och lever 100% upp till, den journalistiska integriteten, där kritisk granskning, objektiv och saklig redogörelse är några av självklarheterna. Ingen högaktar detta mer än jag.

Men de medier som väljer en något mer “liberal” väg har inget att skämmas för. Så länge de står för vad de gör, och redogör för det.

Jag glömmer aldrig när jag själv som redaktör för ett sport-magasin, blev utskälld av en reporter på journalisten, för att jag för Pepsi’s räkning följde med på en “bjudresa” till USA för att bl a bevaka celibriteter som Cindy Crawford, Pamela Anderson, Arnold Schwarzenegger, m fl.

Tidningen jag jobbade för fanns främst till för läsarna, annonsörerna och ägarna. Enligt min mening skulle samtliga intressenter gagnas av ovan nämnda resa, sålänge jag klart och tydligt redogorde för förutsättningarna.

Sagt blev gjort. Och resultatet lät inte vänta på sig: Upplagan steg kraftigt och läsarna jublade över reportagen. De sket högaktningfullt i att Pepsi låg bakom resan (vilket jag redogjorde för). Annonsörerna blev också fler och nöjdare av förstnämnda skäl. Och vad ägarna beträffar så talar nämnda sitt tydliga språk.

Idag lever vi i ett mediaklimat där vem som helst, personer som företag och liknande, är sina egna medier. På ungefär samma villkor som traditionella medier. Alla har sina agenda; sina skäl, incitament och syften. Konsumenten måste själv avgöra vad han/hon vill konsumera respektive välja att tro på. En del mer lättvindigt. Andra mer kritiskt.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Journalistiken bättre utan papper


Äntligen! Nu stoppas tidningspressarna.

Ja, jag säger som Gert Fylking när nobelpriset i litteratur tillkännages av ständiga sekreteraren på Svenska Akademin. Men inte som någon form av protest, utan snarare av glädje för att tidningshusen nu så sakteligen vågar ta sitt förnuft till fånga och sluta trycka sina journalistiska alster på papper, till förmån för webben. Glädje av ett enda skäl: Pappret försämrar journalistiken. Webben förädlar den.

Länge länge har man siat om papperstidningens vara eller icke vara. Somliga anser att den aldrig kommer att dö. Andra förvånas över att den fortfarande excisterar. För tidningshusen själva är det sorgebarnet som i många fall fortfarande står för majoriteten av intäkterna, men i än större usträckning kostnaderna, och därmed även förluster istället för vinster. Skruvstädet dras åt. USA först ut.

“Stoppa tryckpressarna nu!” som Netscape-grundaren Marc Andreesen sa i Charlie Rose. “You have to kill it!”. De som inte tagit Marc vid orden, har gått eller kommer troligtvis gå i konkurrs. De som följer Marc’s råd kanske heller inte kommer att överleva, men möjligheten är ofantligt mycket större.

Chigao Tribune var en av de som tidigt ansökte om konkurrsskydd. Fler har följt. Seattle Post-Intelligencer valde annan väg: I tisdags kom sista pappersutgåvan ut efter 148 år av utgivning.

“Går det att skapa en digital lokal nyhetstidning som verkligen tjänar stadens invånare – och samtidigt ger vinst?” refererar SVD SeattlePI’s chefredaktör, som själv svarar “ja” på sin egen fråga.

Joel Kramer, tidigare chefredaktör för The Star Tribune, är av annan åsikt. Hanna Dunér citerar i honom sitt blogginlägg: “Nedläggningar enda räddningen för amerikanska dagspressen?“:

“Det vore fruktansvärt om för vilken stad som helst om den dominerande tidningen skulle gå under, eftersom den utgör stommen för den seriösa rapporteringen.”

Därom tvista de lärde. Inget är självklart då marknadens vägar äro outgrundliga. Men min ståndpunkt är dock kristallklar:  Journalistiken är och kommer att bli ofantligt mycket bättre på webben än på pappret. Pappret är nämligen en mycket dyr, långsam, stelbent, oflexibel, monolog, budbärare av journalistik. Webben är dess raka motsats.

Men – precis som Ricki Neuman skriver i dagens upplaga av SVD (papperstidning 😉 ) “…det gäller att inte kopiera gamla dagstidningen, utan att skapa något nytt och bärkraftigt…” på nätet. Till sin hjälp har de miljontals medborgarjournalister som står på kö för att vara med och bidra med sitt kunnande.

Till tidningshusen säger jag som jag brukar: “Släpp in dem, innan de konkurrerar ut er. Tillsammans kan allt bara bli bättre. Massans kunnande elegant organiserad är svårslagen. Utnyttja det. ”

Sen gäller det bara att få marknaden (annonsörerna och liknande) att fatta att en unik besökare är lika mycket, om inte mer, värd på nätet som i papperstidningen; då kommer framtiden för journalistiken att blomstra. Och dit är vi ju på väg. Och processen skulle accelerera om fler följer Seattle Post-Intelligencers exempel.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,