PR-verktyg anklagas för SPAM


Jag vill börja detta inlägg med att berömma en del större företag som erbjuder PR-verktyg för hur snabbt och förhållandevis effektivt de lyckats anpassa sig till de “nya” förutsättningarna som dagens kommunikativa landskap erbjuder och i viss mån kräver. För vi pratar trots allt om relativt stora noterade bolag med stark tradition och djupa rötter, som normalt sett är sega att dra upp. Jag vill inte sticka under stol med att Newsdesk med MyNewsdesk som plattform fortfarande ser oss som lille David mot dessa Goliats. Något som inger viss respekt och ödmjukhet.

Dock kan jag inte låta bli att ifrågasätta deras mediedatabaser, som saknar både Opt in och Opt out. Databaser som gör det möjligt för företag att söka efter och skicka information till intet ont anande journalister och bloggare med utgångspunkt ifrån av vad de anses vara intresserade av, samt vad företagen ifråga avser kommunicera.

Trots att de har goda intentioner med sin mediadatabas, och att den med stor sannolikhet fyller en viss funktion för såväl avsändare som mottagare, så är risken för regelvidrig SPAM överhängande.

En i raden av fly förbannade journalister och bloggare, som ändå tillhör det fåtal som orkar lyfta problemet till debatt, är Chris Kenton.

I sin blogg skriver Chris inledningsvis:
¨Is Cision Accountable for PR Spam? As a blogger, I receive a fair amount of PR spam-5-10 emails every day pitching crap I would never write about. And 9 times out of 10 this spam is illegal. It’s unsolicited commercial email in blatant violation of numerous provisions of the CAN-SPAM act. Day after day, week after week, the crap just rolls in, and frankly it pisses me off.”

Rent krasst så är varken jag eller Chris kritiska mot företagen ifråga, utan till SPAM. Chris skriver:
“My intent in writing this post is not to throw a bomb at Cision, but to open a public dialog about the practice of social media relations, and the behavior of Cision specifically.”

Det är exakt även min ambition med detta inlägg.

Chris skriver:
“Cision bills itself as “the leading global provider of media relations software services and solutions for public relations professionals.” Their homepage is full of social media products and services, and they offer a steady stream of webinars and whitepapers helping PR professionals navigate the brave new world of social media. So. To cut to the chase. Why is Cision harvesting my email from the web without permission, and providing it to PR agencies as part of a paid service to allow them to spam me with social media pitches? Call me crazy, but that doesn’t exactly jive with any notion of responsible social media marketing I’m familiar with. In fact, it sounds like Mercenary Marketing 1.0 cynically repackaged with a shiny Web 2.0 wrapper.”

Och avslutar med att vädja till Cision och alla dess gelika:

  • End the practice of “recruiting” emails and including them on any list before permission is explicitly granted.
  • Require every agency using one of your lists to include a footer, or a post script, that includes an unsubscribe link with a Cision contact. You can not claim to be accountable if the bloggers you “recruit” cannot close the loop with you about the communications we receive.
  • Create a clear set of marketing guidelines for which you hold your clients responsible, including adhering to provisions of the CAN-SPAM act, and provide a transparent place for your “recruited” bloggers to register complaints.
  • Ni som har orkat läsa ända hit, missa inte Heidi Sullivans (Cisions VP of Research) kommentar till Chris inlägg, där hon bl a skriver:

    “At Cision, our aim is to provide PR professionals the resources to identify potential journalists who would be interested in their story.”

    Och Chris svar på denna kommentar:

    “I appreciate Cision’s aim, but there’s a disconnect with practice that is the starting point for this discussion. You’re calling out the bad habits of PR people, but you’re glossing over your own bad habits and handing them the ammunition.”

    Jag väljer att avsluta som jag började: Inget ont om företagen ifråga. Tvärtom. Men den del av verksamheten som bygger på mediedatabaser med varken Opt ln eller Opt out, det är jag väldigt tveksam till.

    Alla berörda – varmt välkomna till debatt här nedan? Vad tycker ni ifrågan?

    Pressrelease plockades upp av annat företag och blev annons


    Allt flyter ihop. Inget är som förr. Inte sant? För ni såg väl annonsen på sid 3 i Dagens Nyheter idag? “Grönt ljus för Norsk Torsk från Barents hav.” Och så: “Du har säkert läst spaltkilometer om den utrotningshotade torsken. Men det gäller inte all torsk. Världens största bestånd av torsk finns i Barents hav och den får nu grönt ljus från Världsnaturfonden*.”

    Nu undrar ni vad det är som är så märkvärdigt med detta. Men som ni ser så avslutas meningen ovan med en stjärna (*). Och läser man vad som menas med stjärnan (*) så står det att läsa: “Konsumenterna kan äntligen med gott samvete välja torsk från Barents hav, skriver WWF i sin pressrelease.”

    Pressreleasen blev en annons

    Av detta kan man konstatera att en organisation, i detta fall Norsk Fisk, har gjort en annons av en annans organisations pressrelease.  Detta är i mina ögon ganska anmärkningsvärt och inte minst intressant. Det är inte så att jag är negativ till det, bara förundrad. För ett pressmeddelande är väl avsett för media, för att de i bästa fall ska tycka budskapet är intressant och göra någonting utav?

    Nja, den skeva inställning har åtminstone Newsdesk lämnat bakom sig för många år sen, och av den anledningen valt att göra pressinformationen tillgänglig för alla som är intresserade och har inflytande på företagens marknad; d v s alla som uttrycker sig i någon mening. Även om vi fortfarande anser vanliga journalister vara våra viktigaste användare.

    Så varför envisas man med att kalla det “pressinformation”, “pressmeddelanden”, etc? Newsdesk gör det för att marknaden vill ha det så. Och jag gissar att marknaden gör så för att de fortfarande anser att “pressen” har störts inflytande på deras marknad, och kanske inte kikar på informationen om den inte är adresserad till pressen. Vilket jag inte håller med om, och därom tvistar de lärde.

    Men om vi kikar på fallet ovan, så har pressreleasen plockats upp av en organisation, använts till en annons, som med stor sannolikhet givit visst inflytande på marknaden. Pressen har inte varit i närheten av releasen ifråga, med undantag från att ha sålt en annons, för att indirekt framföra dess budskap.

    Med andra ord så har WWF lyckats skapa goda relationer med sin marknad med sin pressrelease, i en annons, utan att ha betalt ett öre… Ja, ungefär så ser dagens medielandskap ut idag, en liten liten del av det.

    Och när vi ändå är inne på ämnet upp-och-ner-vänt medielandskap, så kan jag passa på att nämna ett annat exempel som jag tänkt blogga om länge, men aldrig hunnit. Men nu så…

    För ett tag sen följde en annonsbilaga av och i viss mån om Gräv09 med ett nummer av Journalisten. Inget konstigt med det. Men det som fångade mitt intresse var den enligt lag tvugna texten som anger vad det är för typ av bilaga: “Denna annonsbilaga är en journalistisk produkt gjord av Gräv09”.

    annons en journalistisk produkt?

    Är det inte ganska paradoxalt med att en “annonsbilaga” är en “journalistisk produkt”? Jag förstår vad som menas; att annonsbilagan är gjord som en tidning av journalister. Men jag har aldrig tidigare sett detta uttryck tidigare.  Att göra annonser iform av artiklar och annonsbilagor iform av tidningar är ju inte särskilt nytt. OTW kallar det “redaktionell kommunikation”. Men är det en “journalistisk produkt”? Om svaret är “ja”. Vad är då en vanlig tiding? En “journalistik produkt” förstås. Men vad skiljer dessa två? Ja, ungefär så ser dagens medielandskap ut idag, en liten liten del av det.

    Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

    7.000 utställare får ny presstjänst när Svenska Mässan väljer Newsdesk


    Svenska Mässan har fått en ny och toppmodern presstjänst från Newsdesk. Samarbetet innebär att alla Svenska Mässans utställare kommer att kunna förmedla sin pressinformation både via mässans och Newsdesks kanaler, med Newsdesks publiceringssystem. Totalt berörs ca 7.000 utställare och på ett 30-tal mässor.

    välkommen till svenska mässans nya presstjänst

    – Att nå rätt person med sin nyhet är ofta skillnaden mellan massivt mediegenomslag och ingen uppmärksamhet alls. Genom samarbetet med Newsdesk tar Svenska Mässan ytterligare ett steg för att hjälpa utställare att nå intresserade journalister och andra opinionsbildare, säger Annika Orgert, informationschef på Svenska Mässan, och tillägger:
    – Vi har själva arbetat med Newsdesk för egen räkning sen år 2006, och kunde konstatera att det var ett system vi också ville erbjuda alla våra utställare.

    Newsdesk är ledande på att förmedla pressinformation i Sverige. Drygt 7.000 företag distribuerar information med Newsdesk, som i sin tur bevakas av 10.000-tals journalister. Sammantaget har Newsdesk.se 500.000 unika besökare som läser ca 1 miljoner nyheter i månaden. Systemet hanterar de flesta informationstyper som nyheter, pressmeddelanden, evenemang, bilder, videor, dokument samt sakkunniga kontaktpersoner.

    Samarbetet mellan Svenska Mässan och Newsdesk omfattar det webbaserade pressystemet, och inte det fysiska presscentret på mässorna.

    – Vårt presscenter på mässorna, fungerar bra, och är välbesökta. Newsdesk kompletterar dessa på ett utmärkt sätt, säger Annika Orgert.

    – Det fysiska pressrummet är ett bra forum för journalister på plats. Men vill man snabbt nå ut till alla intressenter, så krävs hypereffektiva webbaserade verktyg, menar Kristofer Björkman, grundare av Newsdesk, och tillägger:
    – Medielandskapet har förändrats kraftigt på kort tid. Vill man nå ut till alla journalister och alla andra som har inflytande på ens marknad på effektivast tänkbara sätt, så måste man tänka om. Jag tycker att Svenska Mässan har agerat föredömligt å sina utställares vägnar; istället för att låsa sig vid traditionella arbetssätt, har man varit öppen för förändringar, och effektiviseringar.

    Utställarna kan redan idag hitta den nya presstjänsten när de loggar in på Svenska Mässans “utställarservice online” där det finns information om och en länk till tjänsten. De utställare som redan är kunder hos Newsdesk behöver bara logga in för aktivera mässan som kanal. Resten registrerar sig för det abonnemang som passar utställaren bäst. När utställarna sen publicerar information når informationen ut överallt där deras målgrupp finns och söker, och då även på mässans webbplatser.

    Först ut med den nya presstjänsten blir Båtmässan 2009 som slår upp portarna den 31 januari.

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

    Microsoft: “traditionella pressmeddelandeformen är död”


    Microsoft ersätter traditionella pressmeddelanden med en nyhetsblogg, skriver IDG.  Informationschef Christoffer Björkvall förklarar varför:
    – Anledningen är att den traditionella pressmeddelandeformen är död som kommunikationsverktyg.
    – Tiden har sprungit ifrån den. Det finns inte utrymme för det i dagens mediesamhälle 2.0. Den traditionella formen blir stelt och långsamt. Det tar tid att publicera och är oftast jobbiga att läsa. Det finns nästan ingen journalist idag som läser pressmeddelanden.

    Microsofts nyhetsblogg

    Med det sagt, tar Microsoft förhoppningsvis med sig en massa andra företag  in i en ny era av PR-kommunikation. Äntligen!

    Förhoppningsvis lyckas vi på Newsdesk leva upp till Microsofts högt ställda krav på effektiv kommunikation även i fortsättningsvis.

    Andra bloggar om: , , , , , ,

    USAs ledande Tech analytiker: “PR utan “opt out” är omänsklig”


    Att PR utan “opt out” är omänsklig är inget nytt, ändå står den som spön i backen. Varför? frågar sig Josh Bernoff – en av amerikas ledande tech analytiker med 13 år på Forrester Research i ryggen. En stjärn-analytiker som bland annat beskrivits så här:
    “Josh’s analysis aims at a deeper understanding of people, how they use technology, and how that affects business.”

    “Opt out” betyder att mottagaren av exempelvis ett budskap ska ges möjlighet att frånsäga sig framtida budskap av samma typ från samma källa. Dess syster är “opt in” vilket är snäppet hårdare och betyder att mottagaren inte får budskapen förrän de själva begärt det.

    Josch inleder det nyligen publicerade blogginlägget: “Three PR Emailers That Didn’t Seem Very Human”, med följande rader:

    “All three of these PR emailers are guilty of the same sin: failing to give me a way to opt out. It’s human to give me a way to say good bye. Otherwise I feel helpless and I resent the companies who won’t let me go. That’s bad PR.”

    Men till skillnad från andra jagade opinonsbildare antar Josh att det finns en människa bakom dessa budskap som någonstans vill väl. Varför han beslutar sig för att kontakta dem och fråga hur de tänkte när de skickade sin information till honom. En liten research som i all sin enkelhet genererade ganska underhållande och matnyttig läsning, i synnerhet för oss som jobbar med PR i någon form.

    Läs inlägget i sin helhet här, och uppmanar alla berörda detsamma som Josh:

    “Marketers, as you read these stories, ask yourself, “Is this how I behave?” Then start marketing more like a human.”

    Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

    “What if They Say Bad Things About Me?”


    Det är frågan som ställs allt oftare till följd av att företag blir rekommenderade att främja en öppen och rak dialog med sin målgrupp och marknad.

    Den här gången var det Sally Falkow, ordförande och senior webstrateg på PR-byrån Expansion+ som ställdes inför frågan och valde att blogga om den.

    Q: What do I do if people say bad things about me?

    A: They already are – you’re just can’t hear them! If there’s a problem with your brand, people are already saying bad things about you. If you’re not online, they’re just not saying them to you… because you aren’t listening.

    Frågan påminde Sally om en klient inom musikindustrin som hon ansåg absolut borde gå ut och möta sin målgrupp där den finns; lyssna, lära, dela med sig av sin information, öppna upp för dialog.

    – I thought they’d be a perfect fit for social media, as there’s a large community online and the conversation was pretty vigorous. But they were so paranoid about ‘bad comments’ and ‘uncontrolled content’ they were not willing to engage online. So the conversation goes on without them, menar Sally.

    De missade tåget. Och är idag helt ute ur matchen.

    För en några veckor sen lanserade Newsdesk blogstream och kommentarer till all pressinformation, som ett första steg att främja en rak och öppen dialog mellan företag och deras målgrupp/marknad.
    Även om tilltaget lovordades från olika håll, så fanns fortfarande en konventionell grupp användare som sparkade bakut och genast stängde av möjligheterna till feedback på nämnda sätt.

    – Vad händer om det säger dåliga saker om vårt företag?, försvarade de sina protektionistiska beslut.

    Sally Falkow säger:

    – Social media is all about conversation and perception being formed as a result of those conversations. You might not be able to control the conversation or the message anymore, but if you’re not listening and participating, you have no voice and no chance at all to influence the perceptions that come out of these conversations.

    Och nog är det så; kommentarer går inte att stänga ute, de finner sina vägar; så även om man väljer att, likt en struts stoppa huvudet i sanden, så kommer man att snacka om dit företag. Och det är ytterst tveksamt om du har råd att utebli från den konversationen.

    Image by Lorentey

    Image by Lorentey

    Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

    Schulman till attack mot pressinfo-spam


    För snart ett år sen skrev Alex Schulman en artikel i Aftonbladet med rubriken: “Sluta mejla mig om fisk, för helvete”. Jag bloggade om det. Kritiken var riktad mot Svensk Fisk den gången. Och grundade sig i det urskiljningslösa flöde av nyheter som kom från nämnda förening, trots att Alex vid upprepade tillfällen vädjat till föreningen att sluta spama honom.

    I går läste jag ett blogginlägg av Alex i hans nya projekt 1000 apor: “Jag är spammad av staten“. Denna gång var kritiken riktad mot Fiskeriverket. Alex skriver:

    “Det här har hållit på länge nu. Trots mina till en början vänliga och till slut alltmer frustrerade mejl om att ta bort mig från deras utskickslista, så fortsätter de att komma.” Och: “Jag undrar vafan Fiskeriverket håller på med. Är de inte statliga? Det här är trakasserier.”

    Ja, det kan man verkligen undra. Jag kollade snabbt upp om Fiskeriverket och Svens Fisk hade en koppling till varandra. På Svensk Fisks hemsida står det att Fiskeriverket ansvarade och drev den informativa verksamheten på Svensk Fisk mellan år 1994 och 2000. Om de fortfarande gör det är ovisst. Men det verkar inte bättre.

    Till saken hör att jag hälsade på informationsavdelningen på Fiskeriverket ungefär samtidigt som Alex framförde sin kritik mot den statliga myndigheten. Då menade Fiskeriveret att förmedlingen av deras nyheter och nyhetsbrev fungerade utmärkt. Man tyckte att Newsdesks “on demand”-modell verkade intressant, men valde att fortsätta med sina direktutskick, av ovan nämnda skäl.

    Det stora problemet idag är att 1) så få journalister gör som Alex; går ut offentligt och ber företag att sluta spama 2) företagen tror att deras information faller i god jord.

    Att tillägga: Svensk Fisk förmedlar dock information även via Newsdesk – on demand – och når via tjänsten mellan 3.000 och 4.000 personer (ej unika) varje månad, som av egen fri vilja visat intresse för deras information.

    Andra bloggar om: , , , , , , ,